Hjärtdjur av Herta Müller

Boken handlar om livet i Rumänien under diktatorn Caeucescu. Huvudpersonen/huvudpersonerna i romanen är fyra vänner, unga intellektuella och tillhörande den tyska minoriteten Schwabi. Årets Nobelpristagare, Hertá Müller,  beskriver hur säkerhetspolisen Securitate sätter skräck i invånarna, kanske inte på det direkta sättet med ett öppet och blodig våld, utan av det mer sublima slaget med ett ständigt bakomliggande hot kring husrannsakan, bortförsel med mera.  

För att överleva mitt i ett sjukt samhälle tvingas vännerna använda sig av olika koder, ett kommatecken i ett brev kan exempelvis betyda dödsfara, saxar betyder något helt annat och Securitate-männen stoppar fickorna fulla av plommon som de stjäl från lokalbefolkningen. Allt i boken verkar ha en dubbelbottnad betydelse, inte minst för själva handlingen, men många gånger är det som läsare svårt att veta vad som egentligen döljer sig bakom hennes prosaliknande språkbruk. Och det kan till och med vara så att Herta Müller, medvetet eller omedvetet, skapar en dubbeltydighet gentemot läsaren.

Herta Müller beskriver också arbetare av olika slag på ett nästan djuriskt sätt. De följer efter kvinnor och våldtar i parker, de gör en dvärgkvinna med barn flera gånger om. De går på puben och dränker sina sorger och glimten i deras ögon har slocknat för länge sedan.

Man kan konstatera att boken saknar, i alla fall enligt min uppfattning, minsta tillstymmelse till humor. Men samtidigt kan det ju vara så att det är svårt att finna lustigheter i saker då man har levt i en sådan regim som den som beskrivs i boken.

Caeucescu tog makten 1965 och först 1989 störtades han i samband med en blodig revolution. Herta Müller beskriver bland annat hur många som försökte fly landet sköts ned, till exempel ligger det lik här och var vid flodbäddar. Hon beskriver också hur olika väder påverkar chanserna att fly. Det vill säga en dag är det dimma, då kanske det är dags.

I handlingen visar det sig också att även om man lyckas fly landet går man inte säker för Securitate och utan att avslöja för mycket säger det sig självt att flera av vännerna går bistra livsöden till mötes.

Vad man slås av är att det är ett ganska dramatiskt samhälle att leva i, eftersom du ständigt riskerar att bli bortförd eller på annat sätt undanröjd som ett hot mot den rådande diktaturen. Men dramatiken infinner sig aldrig, utan allting beskrivs hela tiden på ett mer hotfullt sätt. Lite som att mörka moln hela tiden tornar upp sig vid horisonten, men blixtnedslagen får man aldrig se.

Vad egentligen titeln på boken ska betyda är oklart, men en tolkning är att Hjärtdjur har att göra med själen hos olika individer och hur fin eller ful den är.

Herta Müller använder ett komplicerat språk och trots att Hjärtdjur endast är drygt 200 sidor är det inget man sträckläser.