Förhoppningsfull sätter man igång att läsa den här boken. Äntligen en inifrånskildring av pr-branschen, där man får veta hur det går till med pitcher, kundmöten och vad som egentligen händer i det som kallas kriskommunikation. Tror man. Men inte.
Huvudpersonen Marcus Tirén är kriskommunikationskonsulten som själv går omkring med en spypåse i fickan. Han mår dåligt. Och han mår ännu mer dåligt när han träffar på en polsk man som han tror är död. Sedan trasslar allt till sig ännu mer, Marcus träffar en sierska, en psykolog och Margareta Krook som staty. Sedan mår han helt plötsligt bra igen, trots att det mesta gått åt helvete. Resan däremellan är rätt ordrik, även om det är välskrivet. Men den ger nästan inget inifrån en bransch som skulle behöva skildras. Och tvärt emot vad som påstås i Tittaren finns ingen stadsdel i Warszawa som heter Molotov, däremot en som heter Mokotów. Och en Mokotówcoctail har definitivt inte samma sprängkraft.
Betyg: 2






- Håll en vänlig och respektfull ton
- Håll dig till ämnet
- Använd ett civiliserat språkbruk
- Skriv korta kommentarer
Kommentarerna får inte innehålla: