Med en samlad budget på 165 000 kronor (det var lite redan 1972) lyckades tusenkonstnärerna Carl-Johan de Geer och Håkan Alexandersson åstadkomma en tv-serie som a) alla som sett den minns, b) antingen älskar eller hatar och c) fortfarande är gångbar både för vuxna och barn.
Carl-Johan de Geer berättar om tv-seriens tillkomst, huyr de tre före detta sjömännen Janos, Hilding och Frasses öden och äventyr i Ellens bageri växte fram under inspelningen.
De blev knappast rika på kuppen, vare sig på pengar eller ära. Eller som Carl-Johan de Geer konstaterar:
– Jag skrattade hela vägen till kronofogden.
Att hela dialogen från tv-serien finns med i boken är som marsinpanrosen på någon av de (få hela) tårtor som levererades från Ellens bageri.
Trogna tittare får också bekräftat vad de länge misstänkt: serien innehåller en massa referenser och parodierar andra genrer, allt från sin tids kulturprogram till Ingemar Bergmans dysterhet (i avsnittet ”Hilding är ledsen”).
Tårtans fans är en brokig skara i alla åldrar, men an alla stämma upp i en rätt given hyllningssång till både serien och nyutgivna boken:
”Socker, grädde, nötter och mandelflarn. Och så sist men inte minst en liten ros av marsipan. Smörkräm, krikon……”.
Tårtan som ”koncept” (om man nu kan tala om det i det här sammanhanget) kommer att leva länge, liksom den skämtfria humorn.
Betyg: 4
- Håll en vänlig och respektfull ton
- Håll dig till ämnet
- Använd ett civiliserat språkbruk
- Skriv korta kommentarer
Kommentarerna får inte innehålla: