Lars Ohlson har i flera böcker granskat hur vanliga sparare blev blåsta av bankerna, hur skamlösa placerare på bankerna lurade av folk deras sparkapital. I Arvodkaterna koncentrerar han sig på vad som händer när dessa människor försöker få rätt mot bankerna och vänder sig till advokater för att hävda sin sak.
Om det inte vore för att så många människor blivit grundlurade och förlorat sitt sparkapital, i många fall har det också slutat med att bankerna lurat på dem krediter för att göra nya, snabba affärer, så skulle den här skildringen vara näst intill farsartad.
Men de lurade blir nästa lika ofta lurade av de som ska ge dem hjälp. Advokaterna missar preskriptionstider, de tappar bort sig i bankernas affärer och avräkningsnotor. Allt som oftast slutar det med att de redan blåsta blir rejält blåsta en gång till.
Allra hårdast är han i kritiken av advokat Bengt Gessle i Helsingborg (just det – bror till Per).
Det här är en bok som knappast lär hamna på tio i topplistan över favoritlitteratur för Advokatsamfundets medlemmar. Men den borde vara en självklar julgåva för till exempel Finansinspektionens personal.
Betyg: +++





- Håll en vänlig och respektfull ton
- Håll dig till ämnet
- Använd ett civiliserat språkbruk
- Skriv korta kommentarer
Kommentarerna får inte innehålla: