2012-07-23
4

egentligen ingen alls. Funderar bara lite på hur man nu ska tänka när man har chans att välja ännu mer än för 15 år sedan då det mest handlade om att gifta sig och få en massa barn;)

Jag ser fördelar och nackdelar med alla olika typer/yrken/män.

Reklamare? Been there, done that. Orkar inte med ytterligare en kreativångestmänniska. Räcker bra med mig själv.

Advokat? Jag hade sagt ja för ett år sedan om det var en hejare på skilsmässor.

Snickare? Behöver visserligen renovera mitt hus och är själv fruktansvärt usel på allt som har med praktiska ting att göra så visst, det funkar.

Polis? Gärna. Ordning och reda och i mina ögon väldigt macho. Synd bara att jag då måste hålla hastigheten.

Säljare? Klarar inte någon som pratar omkull mig.

Läkare? Varför inte? Behöver olika tabletter för olika krämpor.

Musiker? Nja, har inget musiköra och sjunger riktigt illa.

Författare? Absolut. Då kan vi bli de nya framgångsrika Alexander & Alexandra Ahndoril. 

Kock? Åh så gott. Men fel uppgång.

Miljonär? Okej då, behöver alltid mer pengar.

Sean Penn? Anytime!

Och med mördande reklam kan man väl sälja allt? Till och med en avdankad 40+ instabil 4-barnsmamma! Jag få se mig själv som ett case som ska marknadsföras. Visst, det kommer att krävas tid och pengar. Men tänk om resultatet blir enaslående (finns detta ord egentligen?). Charlotta Penn? Kan gå. Om jag börjar nu.