2012-07-28
0

Så fort min feber (det är ingen myt, man får lätt feber på flygplan) lämnar min kropp ska jag ut i skogen. Jag vet att det står tusentals gula kantareller och bara väntar på mig. Förra året gjorde jag misstaget att ta med mina barn dit. Nu vet deras pappa exakt var de mesta svamparna på ön finns. Och säkert hans nya tjej, deras bästa vänner, systrar, kusiner och mostrar. Det finns vissa saker man måste ha för sig själv, svampställen är såna. Jag tar gärna med mig en kompis dit men då med ögonbindel tills vi är framme vid skogens gula guld.

Jag har ett litet maniskt drag. Det är helt perfekt när man antingen ska städa eller plocka svamp. Eller när man ska köra från Lund till Stockholm. Då måste jag köra om varenda bil och inte stanna någonstans. Det enda stoppet vi gör är på Ikea A6 i Jönköping. Då känner jag mig nära mina släktingar som kom därifrån och så får jag lyssna lite på den i mina öron mesroliga småländska dialekten. Dessutom ligger A6 precis vid motorvägen så det är som att stanna på en bensinmack och tanka lite.

Det är tufft att vara mina barn, men oftast ganska roligt och spännande också!

Angående rubriken: svamp, kärlek, blåbär, havet, skrattet, gråten och att födas. Sedan att det kostar att leva är ett annat blogginlägg.