Som vd för den svenska delen av en internationellt nätverksägd byrå finns det två mått att rätta sig efter. Leverera ett ekonomiskt resultat eller ett kreativt. I klartext kan du alltså underleverera ekonomiskt men kvalificera dig som landschef så länge byrån levererar kreativt starka lösningar. Naturligtvis inte år efter år men periodvis. Det är förklaringen till varför tålamodet hos IPG:s ägare tog slut med Bjarte Eide förra veckan. Gluggarna i resultatet efter storkunderna Vattenfall, Saab och Electrolux har inte fyllts upp. Inte en enda gång ropade Guldäggsvärdarna Lotta Lundgren och Erik Haag upp gänget fråm Spårvagnshallarna vid årets gala. Jaha, tänker man på IPG-kontoret i London. Vad gör vi nu? Ja, inte tillsätter de en erkänt skicklig global projektledare som vd igen. Bjarte Eide har omvittnat många goda kvaliteter och kommer med all sannolikhet att återfinnas på något nytt toppjobb inom kort. Men vad Lowe Brindfors behöver nu är något helt annat. Den här gången kan man inte ringa Björn Larsson och be honom komma tillbaka (igen). Han verkar ha rotat sig för väl i direktörsstolen på Brunkebergstorg. I stället behövs en nytändning. Så det enda rätta nu är att först stärka upp byrån kreativt och rekrytera en ny creative director. Det givna namnet att föreslå är DDB:s Magnus Jakobsson. Och vem ska bli vd? Den tidigare Greychefen Magnus Wistam tröttnade i våras på Efva Attling AB och är nu mellan jobb. Vill han tillbaka? Eller låt oss vara djärva. Aftonbladets vd Anna Settman lämnade oväntat sitt jobb i måndags. En omvittnat duktig ledare som både har arbetat med varumärkesfrågor och som chef för ett kreativt och kommersiellt drivet företag. Satsa på Anna Settman och sätt Lowe Brindfors på kartan ytterligare 30 år framåt. Det är mitt råd.

När mediecheferna på landets affärstidningar ska se över ­betalningsmodellen finns allt att förlora och eventuellt 400 miljoner kronor att vinna. Eventuellt? Riskerna med att börja ta betalt för det som tidigare har varit gratis är många. Leif Holmkvist reder ut möjligheterna på sidorna 6–7. Visst, priskänsligheten är kanske låg i målgrupperna som flockas kring affärssajterna. Någon annan (chefen) lär ju ta notan. Samtidigt kanske någon annan (controllern) har åsikter om varför det ska kosta att ha en prenumeration på papperstidningen och ytterligare en kostnad på nätet. Då kan du väl säga upp tidningen och bara läsa på webben?

Det är ju olika redaktioner och olika nyheter, svarar den kvicke medieförsäljaren.

Fast varför är det så?
Nä, ingen controller i världen är så smart att han eller hon ifrågasätter nyhetsstrukturer, men poängen är att medieföretagens största utmaning inte är betal­väggar eller liknande lösningar. Utmaningen är att börja se sina produkter ur ett användarperspektiv. Det går inte att särskilja vad som finns på webb eller tidning och utkräva pengar både här och där.
Internt är det ju förstås solklart så men vi måste börja inse att det vi gör är för läsarna och inte för oss själva på redaktionerna.
Många sanningar kan skapas på ett redaktionsgolv och riskerna att gå vilse är många.

Att nyheter ska vara gratis på nätet är absurt. Så länge en tidning medför ett faktiskt mervärde är det klart att det ska gå att ta betalt.
Det hela är en paketeringsfråga.
Den som först vågar låsa 50 procent av sin sajt och bara göra den tillgänglig för prenumerationer på ett enkelt sätt är den stora vinnaren.
Kanske blir det vi på Resumé.
Å ena sidan är 400 miljoner onekligen mycket pengar. Å andra sidan är svensk ekonomijournalistik en miljardaffär.

I handen håller du ett 72-sidigt exemplar av Skandinaviens största affärstidning om medier och kommunikation.

Slarvigt har jag sagt att vi ska gå från att vara en branschtidning till att bli en affärstidning. Ett Dagens Industri för alla oss som arbetar med kommunikation.

Kanske är det nummer som du håller i ett exempel på att vi är på väg (det avgör såklart bara du).
Däremot kan jag ödmjukt kon­statera­ att det intresse från läsare och företag som möter oss på Resumé är över förväntan. Jag kan dessutom konstatera att det är över tio år sedan som vi gjorde en så tjock tidning.

Med som bilaga finns också Byråvalsguiden signerad av vår duktige redaktör Billy Andersson, den ska ses som ett viktigt arbetsverktyg i dina byrårelationer.

Nu avgörs Guldägget och det här numret har vi fyllt med nyheter, analys och inspiration om reklamtävlingen. Vad är reklamägget värt och vad betyder det? Forsman & Bodenfors Filip Nilsson konstaterar att för byråerna är det ett visitkort och entrén till ett större sammanhang. För marknadscheferna är det ett kvitto på djärvhet och mod, möjligen ett ökat mandat i ledningsgruppen.
Oavsett vilket, vi har träffat den som är bäst på att vinna tävlingen. En fåmansföretagare på Norrmalm i Stockholm. Är du marknadschef på ett medelstort ­eller stort företag har du mycket att lära av honom.
I korthet: bra reklam ökar försäljningen.
Varför fattar inte alla det?

Det har framförts ­bitska synpunkter på mitt angrepp på Komms vd Jessica Bjurström och hennes stöd till handels­minister Ewa Björlings satsning på att fördubbla landets export till 2015. Jag menar fortfarande att regeringen ska hjälpa oss med våra problem (till ­exempel reklamskatt och momsfrågan för tryckerier), nu är det vi som hjälper regeringen med deras problem (vallöftet att fördubbla exporten). I övrigt gläder det mig att firma Bjurström och Björling tar sig tid att turnera i Norrlands inland.

Jag menar vad skulle vara ett viktigare problem att ta tag i – just nu?

Handelsminister Ewa Björling har utropat sig själv till kommunikationsbranschens statsråd och hon omfamnas av branschföreträdare som Komms vd Jessica Bjurström.

Ministern är tydlig med sitt mål och val av partner. I en intervju med Fredrik Thambert på sidorna 37–40 säger hon: ”Vi vill fördubbla svensk export 2015. Det inne­bär att vi också måste se andra näringar än de traditionella exportnäringarna (…) förhoppningen (är) att de svenska byråerna lyckas skapa fler affärer utomlands.”
För de meningarna har Ewa Björling fått Bengt Hanser-priset, en speciell arbetsgrupp, en inbjudan till Cannes och en rad finslipade argument av Komms vd Jessica Bjurström.

Naturligtvis är Komm exalterade över att äntligen ha fått ett statsråd som intresserar sig för deras frågor. Näringsminister Annie Lööf hade varit det naturliga valet men hon verkar inte intresserad.

Frågan är vad som händer efter Ewa Björlings utspel, mottagande av priser, sittningar på UD med branschföreträdare och när festivallyktorna i Cannes har slocknat – när Komm har sprungit benen av sig och fått alla medlemsföretag på fötterna för att bistå ministern bara för att upptäcka att det har blivit just 2015 och att exporten inte alls har fördubblats.

Eller att den möjligen har fördubblats men att reklambranschen knappast har stått för någon viktig del av den ökningen.

Politik brukar handla om vad väljarna och organisationer vill ha hjälp med. Här handlar det om vad en politiker vill ha hjälp med. Komm borde driva frågor om utbildning, företagande och skatter. Inte exportpolitik.

Jag kan inte förstå hur Komm vågar sätta alla sina medlemsföretag i pant på att de ska vara med i den enorma utmaning som det innebär att dubbla den svenska exporten till 2015.

Naturligtvis kan medlemmarna i Komm bistå stora exportföretag och verka som framgångsrika konsulter för att dubbla exporten. Men ingen kan väl på allvar tro att den svenska kommunikationsbranschen skulle bli en stor exportsektor? Visst är vi duktiga på att exportera talanger och visst händer det att det startar en svensk byrå utomlands.

Men kom igen, fördubbla exporten?

Jessica Bjurströms insats riskerar att bli det motsatta från vad som början var tänkt. När det blir valår och oppositionen ska slipa sina vapen kommer intresset för vår bransch att kunna bli det motsatta och ledande företrädare kommer att framstå som naiva och opportuna som gick rakt i Per Schlingmanns pr-fälla.

När Leif Pagrotsky höll samma position som Ewa Björling var han snabb med att omfamna det svenska musikundret. Ministern gjorde sig väl på bild med The Cardigans och blev ett firat festföremål.

För en handelsminister är det svårt att hitta frågor som går hem hos publiken och är mer populära än till exempel verkliga exportframgångar som stålindustrin.

Men Per Schlingmann vet hur man gör.

Synd bara att just Jessica Bjurström gick på det.

PS Vad tycker du? Hur hjälper din byrå till att fördubbla den svenska exporten? Berätta, så fyller vi ett uppslag till nästa nummer!

Kolla här. Ytterligare ett exempel på att Resumé har utlyst 2012 till Affärsmannaskapsåret. Anmäl dig till vårt nya forum och var med i diskussionen om hur framtidens kreativa verksamhet blir ännu mer lönsam och framgångsrik.

Att inte stagnera i sin verksamhet visar reklam­byrån NPP prov på. Den fortsätter ständigt sin resa för att bli mer lönsam och framgångsrik. När Resumés reporter Fredrik Thambert tillbringade en dag på deras Örebrokontor målades snabbt bilden upp av att deras strategi är att vara en landsortsbyrå med landsortssjäl men med Stockholmsförankring. Enligt vd:n Mattias Bodin är det den framgångsrika vägen om man ska närma sig en omsättning på 100 miljoner kronor.

Jag tror inte att en geografisk placering kan vara en framgångsfaktor. Möjligen är vissa marknadschefer så bekväma att de inte förlitar sig på vilka rådgivare de har om de inte kan ståta med ett kontor i centrala Stockholm. Vill minnas att en av världens mest kreativa reklamskolor skapades i Karlskrona och att den globala nyfikenheten kan ta vilken reklam­köpare som helst till vilken avkrok som helst så länge en leverantör kan leverera kreativt och affärsmässigt (även Forsman & Bodenfors har varit små).

Men byråns löfte om leverans får aldrig gå utanför det egna omdömet, det finns marknadschefer och företag som ständigt byter byråer och koncept – som av en hän­delse kan du läsa om 3:s nya strategi för att hålla 4G-tekniken utanför reklamenheterna ytterligare en tid.

Sedan finns det marknadschefer som tror sig ha synat byråernas erbjudande och i stället väljer att göra allt jobb själva. På sidorna 8–9 kan du läsa om (lågt räknat) 500 mediemiljoner och de som aktivt har valt att förbli byrålösa och sparar miljoner på den strategin åt sina ägare (utan att göra avkall på erbjudandet).

Eller?

Kanske kan du erbjuda dem något som skulle öka deras försäljning.

Eller kanske är det dags för dig att slänga ut din byrå och göra som Mekonomen.

Testa själv. Nog finns det en del att göra.

Enligt Resumés prognos är den svenska reklambranschen ekonomiskt jämställd 2025. Det är 13 lååånga år innan kvinnor och män tjänar lika mycket i det som ska vara den svenska innovationsbranschens hjärta. Siffrorna är hämtade från Sveriges Kommunikationsbyråers lönestatistik för 2011 och trots att det finns goda exempel – kvinnliga originalare tjänar mer än manliga – är det obegripligt att det statistiska gapet ska ta så lång tid att hämta in.

Sveriges kommunikationsbyråer och Sveriges Annonsörer gör ett gott arbete med att sprida vikten av kommunikation mot övriga näringslivet. Nyligen genomfördes en sittning med Svenskt Näringsliv och handelsminister Ewa Björling (M) har utsetts till kommunikationsbranschens främsta politiska företrädare (näringsminister Annie Lööf verkar helt enkelt inte intresserad).

Om kommunikationsbranschen snabbt skulle kunna rätta till den snedfördelade ersättningen skulle allt politiskt fokus riktas mot reklambranschen. Tänk själv, den första branschen som blir totalt jämlik. Och visst borde det väl inte vara något stort problem? Egentligen är det ju en enkel match och upp till varje byråledare att förklara för sin kvinnliga personal varför de tjänar mindre än den manliga.

Marknadschef! Hur ser det ut på din byrå? Ditt företags jämställdhetsplan borde rimligtvis även gälla dina återleverantörer.

Kanske kunde Jessica Bjurström och övriga på Sveriges Kommunikationsbyråer utarbeta en handlingsplan för hur det ska gå till. Vi på Resumé lyssnar tacksamt – eftersom vi är en modern och framåtskridande bransch är det självklart att vi ska vara jämställda.

Eller?

Tredje numret av nya Resumé och vi har en hel del nya projekt på gång. På sidorna 32–33 presenteras årets jury för Månadens kampanj, vi har inlett ett samarbete med Talarforum som har resulterat i Executive forum, en affärsanpassad mötesplats som ska inspirera till stordåd och bättre ledarskap. Inom kort dyker även en inbjudan upp till en ny och kostnadsfri mötesplats för alla oss som vill bli ännu bättre på att driva företag.

Vad saknar du? Låt mig veta!

Jag är dålig på att blogga. Skärper mig.

Det är garageutförsäljning i ett av Sveriges tidskriftshus. LRF Media som för bara några år sedan gjorde offensiva satsningar men kan nu tänka sig att sälja ett par populära titlar. Tydligt att styrelsen nu har kommit på andra tankar. Enligt ­Resumés uppgifter letar ett titelpaket bestående av bland annat Härliga Hund, Residence och Populär historia nya ägare (sid 10 i Resumé nr 5-6 2012).

Även Forma är till salu med titlar som Icakuriren och Leva PS! För ett år sedan var prislappen runt en miljard men nu är det snarare hälften (sid 19). Blir det inte en styckning är det det lönsamma produktionsbolaget OTW som en köpare med all säkerhet är ute efter.

Samtidigt kapprustar Expressen och Aftonbladet med nya bilageerbjudanden för att säkerställa sin existens som mediehus när den tryckta upplagan av kvällstidningen dalar mot botten.

Det geniala draget för Bonnier eller Schibsted vore att köpa LRF Media och/eller valda titlar av Forma och sedan låta bilagecheferna på kvällstidningarna få stöpa om dem. Både Härliga Hund, Populär historia och Leva PS! skulle med reducerad sidbudget kunna passa perfekt i bilagestallet. Kvällstidningscheferna Mattsson och Helin får kända och (folk?)kära ­varumärken med hög kännedom hos medie­byråerna att stärka sin verksamhet med. Deras affär kan fortsätta att utvecklas med tidskrifter som bilagor, de skulle dessutom få en helt annan kvalitetsstämpel än de produkter som de själva tar fram. Även om ­licensavgiften är hög så skulle antagligen Cosmopolitan göra rejäl nytta för den kvällstidning som skulle lyckas förhandla till sig den.

På sikt skulle en sådan satsning rita om tidskriftskartan och ändra konsumentbeteenden. Särskilt för tidskriftshus som har gjort det till en vana att belöna otrogna läsare med premieerbjudanden i 800-kronorsklassen i stället för att satsa på att behålla trogna prenumeranter och låta dem få pälskragar och handväskor istället.

Frågan är bara om Mattsson och Helin skulle lyckas övertyga sina ägare om hur mycket pengar som ägarna är beredda att skjuta till. Minst 250 miljoner kronor, alltså.

Vad tror du?

En ensam galning skjuter ned 69 personer på Utøya. Världen kämpar fortfarande med att förstå vad som hände. I rätten i måndags sa Breivik att han ville ha medalj från norska kungen.

Vårt grannland är i chock.

Vad gör SvD? De toppar dagens kulturbilaga och drar på stort att de fått ett nyhetspris för sitt sätt att rapportera om händelserna. När jag ser de där riven i SvD fylls jag med betydligt mer existentiella tankar än att SvD – förvisso hel riktigt – utmärkta nyhetsrapportering.

Någon måtta får det vara på hur självgod man kan vara.

Bänkar mig framför TV4 för att se svenska Undercover boss. Kanske har du läst om programmet här.

Slåss av hur modigt det är av bolagen att tacka ja till detta och vilken enorm risk de utsätter sig för. Den breda trenden är ju att lägga varumärket i händerna på konsumenten. När det dessutom filmas av TV4 går man ytterligare ett steg till. Jag kan tänka mig att pitcherna för att få företag att ställa upp måste varit stenhårda. Minsta minus i ett sånt här sammanhang kan ge löpsedlar och blotta smutsiga varumärkens själ.

Sophanteringsföretaget Ragn-sell gör alla rätt. Deras trumfkort heter Johan Börje och är marknadschef.

Inte nog med att han är empatisk och tydlig, han måste också ha stenkoll på sitt erbjudande. Just sopbranschen kan tänkas ha en del missnöje bland personalen. Obekväma arbetstider, tunga lyft etc. Beundras av detta mod och konstaterar att det finns en del att lära. Den djärve vinner alltid.

Ikväll ska jag gå på Gala hos Amelia Adamo. Årets Mappie koras på Grand Hotel. En bra bit från Ragn-Sells men bra ändå.