Ett liv i ständig rörelse

För exakt fyra år sedan tillträdde jag tjänsten som chefredaktör på Resumé efter min vän och mentor Viggo Cavling.
Jag tror på att vara i ständig rörelse. Med den logiken är det självklart att lämna ett jobb när livet blir lite för bekvämt.
Ner i det kalla vattnet!
Och innan jag går till tjänsten som head of innovation och senior konsult på Novare, vill jag passa på att tacka dig som läsare för att jag som chefredaktör har fått vara del i att du har kunnat finna både nyheter, analys och inspiration på många av de plattformar som ett kanaloberoende mediehus som Resumé besitter.
Men nu tackar jag för mig.
Till alla duktiga medarbetare på Resumé vill jag rikta mitt varmaste tack för de här fyra åren som har varit fyllda av både glädje, hårt arbete men även sorg.
Frågar ni mig har det varit ett nöje att gå till jobbet och möta er varje dag. Jag kommer heller aldrig att glömma att bakom alla de framgångar som vi har haft tillsammans under de här fyra åren hade inget varit möjligt utan var och en av er.
Efter årsskiftet tar en tidigare Resumé-veteran, Johan Såthe, över som chefredak­tör och det borgar för fortsatt hög kvali­tet, tunga analyser och djup insikt i en värld som aldrig har varit så föränderlig och spännande – men som heller aldrig kommer att vara enklare – än nu. Varmt välkommen Johan!

Och för er andra: Fortsätt att vara i rörelse­, var inte rädd för att lyckas och tänk på att allt som sker i världen och i näringslivet gör att alla som arbetar med kommunikation bara blir allt viktigare spelare.
Det var allt för mig.

Låt hjärnorna tänka på fler saker

Återkommande läsare av den här spalten vet att jag är en vän av branschglidning. Därför inleder jag torsdagen med att fråga mig varför det inte finns fler reklambyråer. Inte fler renodlade, även om jag tror att det skulle vara förträffligt av en mängd andra anledningar. Nej, varför tror inte kreativa industrier att deras personal även kan göra kommunikation? Det borde vara en given no brainer för en rad kunskapsföretag, givetvis behövs kreativa ledare som kan styra processer och kvalitetssäkra (två härliga ord!), men hjärnorna kan tänka på flera saker och göra mer nytta.

Läs om Avicii och At Night Studios och Mats Fogelberg på sidorna 12–13 och se hur ni skulle överföra det på just er verksamhet.
Den poängen är lika enkel att förstå som den är svår att genomföra. Som bekant är ju idéer ingenting värda, utan genomförandet av idéerna är allt.

Samma fråga till reklam- och kommunikationsbyråerna. Varför gör ni inte mer än ert kärnerbjudande? Visst borde er kreativa personal kunna lösa andra problem än dem som marknadscheferna ger er?
Så här tycker jag vi gör. Lista några av världens svåraste problem att knäcka. Ta bort dem som kräver för mycket spetskunskap. Lägg tre timmar av varje veckas arbetstid på att försöka hitta en lösning.

Jag har jobbat mot den här sektorn i över elva år.
Jag ger mig fan på att ni kommer att lyckas.

Imponerande kalsongförtroende

Gillar idén med hur det hajpade underställsföretaget Craft visar fjädrarna i sin senaste kampanj. Självförtroende är svårt att inte imponeras av. Bakgrunden är denna: Under en längre tid har man uppfattat att man plagieras av konkurrenter i jakten på det där perfekta plagget som andas och följer huden helt perfekt. Själv fattar jag inte vad det är för fel på ett par hederliga långkalsonger från Åhléns, men så lär ju inte jag bli årets bragdmedaljör i år heller.

Åter till självförtroendet där Craft visar på något unikt när man helt enkelt lägger ut mallar och metoder för hur deras produkter ska tas fram direkt på nätet.
Kampanjen är framtagen av DDB Göteborg och ger svar på tal direkt. Jag kan som bekant ingenting om underställ och vet inte om Craft anses vara bäst, men med den här styrkemätningen tar man på sig positionen av att vara bäst.
Greppet har setts tidigare och har bland annat praktiserats av Tesla. Bli bäst. Sluta hålla i hemligheter och lägg ut dem till allmän beskådan. Det knyter konsumenterna närmare dig och stärker varumärket.

Under mina första år som chefredaktör på Resumé publicerade vi en läsarundersökning i varje nummer samt på Resume.se. Alla svar och omdömen utan någon censur. Inte för att glänsa, utan för att visa att vi lyssnade och inte hade någon annan agenda att följa än våra läsares. Varför vi slutade? Svaren blev helt enkelt för bra och det blev för lite konstruktiv kritik och för mycket skryt. Var sak har sin tid.
Nu vill jag se fler företag som delar med sig av sina hemligheter.
Coca-Cola?
Det skulle ju i alla fall ge ett bra snack.

Byt jobb du också!

För några dagar sedan meddelade jag min chef Mikael Nestius och sedan mina kolleger att jag har beslutat mig för att lämna journalistiken. Det är inte alls ett för livet helt permanent beslut, men efter att ha sett världen ur journalistens perspektiv i elva år kände jag att jag vill göra något annat. För mig var det ett beslut som har mognat fram under året, men som nu efter att tvivlets vånda har lagt sig fyller mig med ett stort välbehag, nyfikenhet och leveranslust.

Möjligen är jag aningen oroad över reaktionerna. Att lämna journalistiken framkallar reaktioner som om det rörde sig om att lämna en sekt. Hur kan du?
Skitsnack, säger jag.
Fler borde göra samma sak. Från alla branscher. Just begreppet branscher är förresten det begrepp som jag tycker är ett av de mest omoderna orden just nu. Skrota det! I stället bör vi inse hur näringslivet förändras och hur kompetenser som verkar helt väsensskilt från det man tidigare har eftersökt kan tänkas vara helt rätt.
Just det, jag ska ju börja som head of innovation på rekryteringsfirman Novare. Nya definitioner ska jag göra till min vardag och med det ta med mig kunskapen och insikten om vad kommunikation kan åstadkomma.

Jag blir kvar till december och om du läser det här och är sugen på att bli nästa chefredaktör på Resumé, mejla Mikael Nestius.
Tillåt dig inte att begränsas av att du inte har gått på JMK eller aldrig jobbat med journalistik förut.
I går kväll delade Erik Haglöf på Bohmans Nätverk ut priset till årets branschbytare på Resumés gala Sveriges Bästa Marknadschef.

Evenemanget firar i år tio år. Låt oss hoppas på riktigt fler modiga som tar nya steg fram och tillbaka, kors och tvärs.

Polisen, var god dröj!

Det finns beteenden som väcker min vrede till liv. Förutom de uppenbara och klassiska teman som kan skrämma vem som helst har jag ett till. Slöhet.
Exakt de orden får min ilska att blossa upp av den granskning Resumé gör i detta nummer, signerat reportern Micke Bergling.
Varför?
Låt oss enas om att Sverige på många sätt har blivit ett hårdare land. Både främligsfientlighet och organiserad kriminalitet är maktfaktorer som blir allt tydligare.

Medierna kämpar för att behålla sin affärsmodell samtidigt som vi ser modiga reportrar och enskilda utgivare göra granskningar­ i hopp om att stoppa orättvisor.
När de sedan utsätts för hot för att för­hindra deras fortsatta granskning, då vittnar samstämmigt chefredaktörer i det här numret om att polisen står handfallen. Utredningar läggs ned, brist på spaningsuppslag. Ibland formuleras det på olika sätt. Någon gång är det kanske sant, men vid andra tillfällen finns det tydlig bevisning som lämnas in av redaktionerna själva.
Poliskåren kanske har ett bra svar. Jag ska gärna lyssna till det. Men fram till dess tänker jag på ett ord.
Slöhet.
Det drabbar dem som försöker hålla de demokratiska rättigheterna skyddade. Som tittar, granskar och rapporterar om det som egentligen ingen vill se.
Med risk för sitt eget välbefinnande.
Det borde inte duga.

Jag ska gärna lyssna på den svenska poliskårens svar.
Framför allt ska jag låta Mikael Bergling fortsätta granskningarna.
Den svenska journalistiken måste skyddas.

Ut och drick öl med er!

I veckan påbörjade Dagens Industri sin granskning av näringslivets kontakter med Sverigedemokraterna. I tisdagens tidning skuldbelägger man raskt Kreab och konsulten Markus Uvell för sin vilja att kommunicera med och påverka SD:s politik. Som läsare kan vi ta del av kittlande formuleringar som säger att Markus Uvell och SD-toppar umgås halvprivat över en öl. Det lägger ett mystikens skimmer över konsulthuset och konsulten.
Jag tror inte att Markus Uvell är Sverige­demokrat. Jag skriver det rakt ut därför att både i DI:s artikel och på många andra ställen antyds det och misstänkliggörs det kring människor och skapar en beröringsskräck för alla som ens får för sig att titta åt en sverigedemokrat. Man är inte per automatik sverigedemokrat för att man talar med företrädare för det partiet. Lika lite som för något annat parti.

Själv tillhör jag den typen av publicist som tror på samtalet i sin mest öppna form. Ju mer kontakter och ju öppnare planhalvor som mörka krafter får testa sina argument på, desto troligare är det att de besegras.
I en artikel på resume.se säger företrädare för andra pr-byråer att de väljer att inte försöka påverka SD eftersom det kan slå tillbaka mot dem själva och deras kunder.
Fegt, säger jag.

Läsare av den här tidningen kan kommunikation. Oftast är ni fulla av åsikter och tankar om hur samhället ska organiseras. Ni ger era kunder kloka råd och gör människor både framgångsrika och rika.
Använd den kraften nu i stället. Hitta ett förhållningssätt till hur ni vill påverka Sverigedemokraterna.
Ut och drick öl med er!

”Samtiden! #eventsverige”

I begynnelsen var sponsringen ett nödvändigt ont och bara pengar åt sporten. Helst ville man slippa och mest av allt handlade det om löjliga dekaler. Kanske ledde det till legitimitet åt både laget och jaget. Ville någon betala så fanns det ett värde. Man var någon. Någon värdefull. Men det handlade då om prestation. I dag handlar det om livsstil.

När juryn för Resumés utmärkelse Näringslivets 150 superkommunikatörer utsåg 13-åriga Lisa Jonsson, alias Misslisibell, till vinnare 2015 lät inte reaktionerna vänta på sig. Komms dåvarande ordförande­ Gustav Martner gick man ur huse och anmälde den 13-åriga medieentreprenören till Reklamombudsmannen som precis efter sommaren valde att fälla.

När entreprenören Amanda Schulman i den gotländska sensommarfröjden valde att publicera en bild på en grusväg som taggades av ett bilmärke blev det ett ramaskri. Etablissemanget höjde sin röst. Amanda Schulman fick ett eget semesterskuret drev flankerat av bland andra Henrik Schyffert, Babben Larsson och Eva Röse.
Den där fina vägen blev plötsligt som en annonsplats, var någons åsikt.
Någon annan hade en större röst att ropa hora med.
Bägge skapar innehåll åt sina finansiärer. Bägge kopplar detta till sin livsstil. Bägge gör det med stolthet.
Vägen må vara en annonsplats, men framför allt är det Amanda Schulmans och Lisa Jonssons liv som är det.

Vad som är tillåtet och inte tillåtet när det gäller finansierat innehåll ändras väldigt snabbt just nu. Det här är en diskussion som precis har börjat. Vi tar den vidare på sidorna 12–13.

Fiska i digitala vatten, Aller Media!

Kanske var du med när jag träffade Allers vd Bodil Ericsson Torp senast. Vi hade ett öppenhjärtigt samtal om hur den danska mediejätten ska ta sig an digitaliseringen på bästa sätt. Platsen var Chinateaterns pampiga scen och StockholmMediaWeek.

Bodil Ericsson Torp gav intrycket av att både söka nya vägar och vilja utmana sin affär. Hennes danska kolleger har förvärvat resebyråverksamhet och på det sättet försökt att hitta nya sätt att driva mediehus på. Spännande! Kanske rimmar den ambitionen illa med att Aller nu har tvingats tvångsförvärva resterna av Frida Förlag för 150 miljoner kronor. Hur kul låter det i en tid när prenumerationerna faller mot botten och när man allra helst önskar sig ett starkt digitalt ben?
Bodil Ericsson Torp har gjort sig känd som bestämd och beslutsfähig och i dagens nummer kan du läsa om de kraftiga förändringar i form av besparingar som hon förbereder Aller för. Om den danska medie­familjens bolag ska fortsätta att blomma i kommande generationer vill jag nu se tydliga digitala initiativ. Det behövs radikala definitioner av kärnverksam­heten och vad ett digitalt tidskriftshus ska vara. Efter det behövs förvärvskapital från ägarna.

Jag ska upprepa det jag önskade av Aller på förvärvslistan. Det första är Splay. Nu har kanske tåget gått, men rörlig bild är för mig framtidens digitala tidskrifter. Likaså auktionssajten Barnabys tycker jag skulle passa in hos Aller, ett utmärkt exempel på när journalistik kombineras med en digital tjänst. I de vattnen bör Bodil Ericsson Torp fiska. Kanske borde hon lansera en digital fond och bjuda in unga företag till skönhetstävlingar. Aller kan visa sig vara en oväntad bra ägare för unga mediebolag på tillväxt.

Ett varmt tack för oss!

De riktigt tappra håller sig kvar någon eller några dagar till – det är intensiva, inspirerande och kunskapsinhämtande dagar. Dessutom roliga. Under den här veckan har en rad olika organisationer, medier och företag utmanat sig själva och sin egen kraft för att lyckas slå igenom ett allt som oftast svårgenomträngligt brus.

Idéen om att lyckas i Almedalen föds kanske bakom ett skrivbord många månader tidigare och parametrarna för att lyckas är många. Färre människor i flödet genom Almedalens gator och som publik har många vittnat om. Glöm inte att engagemang mäts på olika sätt.

För alla er som kämpat er igenom de här dagarna vill jag framföra min stora beundran och varma tack. Spara inte bara visitkort utan också idéer och uppslag att ruva på under stekheta dagar på stranden. Det kommer en höst också och då ska allt intjänat växlas in i någon form av valuta. Hoppas att det lyckas! Och åter till dig som läser detta och kämpat dig igenom dessa dagar. Vad duktig du har varit! Kanske har du utmanat dig själv på något sätt, bestämt dig för något nytt eller insett att världen kanske inte ser ut exakt som du trodde när du anlände Visby tidigare i veckan.

På samma tema vill jag rikta ett varmt tack till Resumés duktiga team – ni ser dem på bild nedanför – ett gäng hjältar som inte är rädda för att genomföra stordåd och att lyckas. Ni har min innerliga tacksamhet och fulla respekt.

Och till dig som kanske är kvar ytterligare några dagar hoppas jag på fortsatt framgång. Möt och läs oss vidare tillbaka i vardagen igen. Vi är Sveriges enda affärstidning för alla som arbetar med kommunikation.

En över 60-årig gammal och fullständigt kanaloberoende titel.

Vårt läsarlöfte till dig är: Nyheter, analys och inspiration.

Men innan vi möts igen hoppas jag du får en fin sommar och semester!

Hon omdefinierar industrin

Definitionen av framtidens industri börjar med statsminister Stefan Lövens rekrytering av Lisa Lindström som ny industrikansler. Nej, uppdraget går inte till Lindström allena utan delas med ytterligare tre personer.

Uppdraget för de fyra är att nyindustrialisera Sverige. Rekryteringen av Lindström sticker ut i att hon är vd för en digital reklambyrå. Doberman har under hennes ledarskap utmärkt sig för en rad väl genomförda jobb, bevisligen en av Sveriges bästa digitala byråer.

Här kommer hon till nytta i bryggan mellan det gamla och det som kallas den fjärde industriella revolutionen, efter ånga, löpande band och robotar. I årets första nummer av Resumés Almedalsupplaga skrev jag att min förhoppning är att kommunikationssektorn ska kunna ta ledartröjan när industrin digitaliseras.

Löjligt nog känns det som jag redan får rätt. Men det bygger på att vi produktutvecklar oss i samma takt som förändringens vindar blåser och klarar av att se näringslivets helhet och inte bara marknadsdelen.

Med Lisa Lindströms ena fot i Regeringskansliet tillförs ett perspektiv som gynnar alla Resumés läsare. Om Lindströms karaktär sägs att hon är en vinnarskalle med tydliga ledarskaps skills. Regeringen har tidigare haft ögonen på henne och hon är därför även styrelseordförande för Utbildningsradion. Mer omvittnat är Lindströms förmåga att profilera sig själv i olika frågor och det är uppenbart att hon är en naturbegåvning när det gäller att synas.

Stefan Löfven har kritiserats för sitt initiativ att lansera en industrikansler. Gammalmodigt, knorrade vissa. Däremot visar valet av de fyra en spridning som jag tycker får välkomnas. Möjligen hade man kunnat hoppats på ännu djärvare val av övriga men helheten ser lovande ut. Lisa Lindström tar inte det här uppdraget för att misslyckas.

Kanske kan det göra hela vår sektor till den nya industrins vinnare.