2012-02-08
2
En ensam galning skjuter ned 69 personer på Utøya. Världen kämpar fortfarande med att förstå vad som hände. I rätten i måndags sa Breivik att han ville ha medalj från norska kungen.
Vårt grannland är i chock.
Vad gör SvD? De toppar dagens kulturbilaga och drar på stort att de fått ett nyhetspris för sitt sätt att rapportera om händelserna. När jag ser de där riven i SvD fylls jag med betydligt mer existentiella tankar än att SvD – förvisso hel riktigt – utmärkta nyhetsrapportering.
Någon måtta får det vara på hur självgod man kan vara.
- Håll en vänlig och respektfull ton
- Håll dig till ämnet
- Använd ett civiliserat språkbruk
- Skriv korta kommentarer
Kommentarerna får inte innehålla:KOMMENTARER (2 st)
En självgodhet som irriterar mig mer, är dagstidningars skryt – ofta med puff på förstasidan – om hur mycket deras upplaga/räckvidd har ökat. Det är inte bara ointressant för allmänheten. Det är ofta direkt lögnaktigt, eftersom man alltid väljer att vinkla på enskilda pyrrhussegrar (”fler läsare på söndagar”) trots att huvudtrenden är fallande. Jag har inte läst SvD:s skrytartikel, men om de är så bra som de själva och prisjuryn påstår, kanske vi kan lära något om hur man bäst rapporterar kring känsliga och traumatiska stornyheter under tidspress.
Svenskan fick sin utmärkelse just för att tidningen behandlat katastrofen i Norge på ett sådant sätt som fått Claes de Faire att reagera på tidningssidorna – de var väl avvägda mellan nyhet och eftertanke, säg gärna att de fick mottagarna att börja fundera i existensiella banor.
Det är inget nöje att rapportera från mänskliga tragedier, oavsett om det gäller händelserna i Norge, 11 september eller tsunamin utanför Fukushima. Om man då kan göra det på ett professionellt högtstående sätt och belönas för detta – varför får man då inte berätta för sina läsare om det? Det är en himmelsvid skillnad mellan Svenskans ”självgodhet” och kvällstidningarnas bombastiska vrål när upplagan för en gång skull repat sig några tusen ex. Jag håller med om att det inte var någon trevlig läsning i Svenskan men det hindrar inte att tidningen hade all anledning att lyfta fram nyheten om belöningen just för att materialet var så väl presenterat inte minst ur humanistisk synvinkel.