2008-10-13
0

Svensk politik handlar om ord. Det har blivit en tävling i begrepp. Den som uppfinner de nya orden tror sig automatiskt vinna.
Följaktligen är det ord, signerade mästare som Schlingmann och Stern, som flyger genom Agendastudion.

Nya ord är det egentliga svarta i politiken. Sterns senaste begrepp handlar om finanskrisen: ”Den nya otryggheten”. Tro mig, den kommer ni få höra.

Det är retorik.

Här finns också alla typer av retoriska figurer:

Fredrik Reinfeldt i rollen som skoleleven som försöker slå tillbaka.

Jan Björklund som nykomlingen som glänser av lust och som så gärna vill visa upp sig. Jag tror dock att han har sönderbitna naglar.

Maud Olofsson är den rädda tanten som gått fel.

Göran Hägglund gör den snälla studierektorn.

Mona Sahlin är grannen som vågar säga ifrån.

Lars Ohly spelar rollen som mannen på gatan väl.

Maria Wetterstrand är hon som minns sin tågluff.

Hur står det då till med svensk politik? Göteborgs starke man, Göran Johansson, brukade säga att det som är bra för Volvo är bra för Göteborg. Jan Björklund verkar ha samma uppfattning om bilindustrin och Sverige.

Vi har en statsminister som ser ut som en hund som ber om nåd.
Innan kvällen är slut kommer statsministern att stå framför griffeltavlan på Per Schlingmanns rum och skriva: ”Jag ska inte vara rädd och nonchalant i tv”. Minst 100 gånger.

Men det finns något annat värt att notera. Svenska partiledare hånskrattar åt varandra i smyg. De tror att kameran filmar någon annan – den som pratar – och som de försöker distrahera genom ett väl utstuderat hånflin. Ett lysande exempel på härskarteknik.

Lars Ohly hanterar det bäst. Jan Björklund är strax i kapp.

I Tina Browns bok om prinsessan Diana finns en episod beskriven som handlar om hur paparazzis gjorde för att få bilder på Diana där hon gråter. Fotograferna brukade skrika fitta till henne.
Samma knep använder både Ohly och Björklund.

20:50 tappar Mona Sahlin fullständigt ansiktet när frågan om Vänsterpartiets medverkan i det rödgröna alternativet kommer upp. Hon slingrar sig men kommer till slut inte undan. Det som skulle bli hennes succé har blivit hennes flopp.

Att hon dessutom har börjat briljera med att hon inte kommer kunna bilda regeringen själv är för mig oförståligt. Det är väl knappast bra?

Lars Ohly lyckas istället ta hem poäng efter poäng.
I ett plågsamt ögonblick försöker Mona Sahlin skåla med Ohly.
Men han tittar bort.

Det var det i särklass viktigaste som hände i svensk politik den här kvällen.

I övrigt är det rart att presstaben på SVT dukar med sugrör åt den svenska journalistkåren och att Majgull Axelsson läser den här spalten.

Se Viggo Cavlings reportage från bakom kulisserna på SVT nu på onsdag kl 18.00 på TV 8.