Tack för mig!

Nej hörni. Nu är det dags. Idag fick jag en påminnelse på Facebook om ett inlägg jag gjort för exakt fem år sedan som handlade om att jag skulle börja blogga på Resumé. Fem år är ganska lång tid, och det har varit så oerhört kul och ångestladdat att fylla den här bloggen varje vecka.

Den har tvingat mig att leta efter nya intressanta saker, att traggla mig genom långa texter, att tänka efter och att öva mig på att sammanfatta saker på ett så tydligt sätt som möjligt. Tack vare bloggen har jag också fått besöka en massa festivaler och föreläsningar och andra spännande evenemang där jag fått lära mig en massa nya och en hel del onödiga saker också. Så tusen tack Claes de Faire för att du kom på att jag borde blogga!

Men i takt med att jag fått mer att göra på mitt vanliga jobb har jag haft allt mindre tid och ork att uppdatera bloggen, och då blir det snabbt bara ett dåligt samvete och en källa till skämsrys varje gång jag går in på Resume. Och det är ju onödigt.  Så nu sätter jag punkt här. För den som känner att den inte kan leva utan mina små Internet-fynd så kan man mejla mig på digge@thenorthalliance.com så kan vi säkert hitta ett bra sätt att lösa det på. Men tills dess:

TACK FÖR ATT NI LÄSTE!

Museum of Wifi

Så sent som för en timme sedan satt jag i ett möte där internetkultur diskuterades ingående. Och det finns väl få saker som jag är lika förtjust i som internetfenomen, och internkultur. Blev därför väldigt glad ve ratt hitta denna fina lilla samling över roliga Wifi-nätverk som någon ambitiös person samlat på sajten Museum of Wifi. In och kolla!

Remember those great Volkswagen ads?

Ramlade över en artikel i Adweek om den här lilla dokumentären: Remember those  great Volkswagen ads? Så för er som är sugna på lite reklamhistoria: ta fram popcornen och luta er tillbaka. 18 minuter fullspäckat med gammal reklam.

En utställning om Branding

Den här utställningen hade man ju hemskt gärna sett: Like Me, Our Bond With Brands som den amerikanska strategibyrån Lippincott ligger bakom. Enligt uppgift kartlägger utställningen hela brandingens historia från Jesus till nu, typ. För övrigt känns det också som ett väldigt kul och nytt grepp att en byrå sätter ihop och gör en utställning! Eftersom utställningen inte är öppen för allänheten så får vi hålla till god med det lilla utdrag som Fast Company bjuder på i den här artikeln.

 

 

 

The Veil of Ignorance

Plötsligt händer det! Man skummar gigabyte efter gigabyte med text på Internet och ingenting är vare sig särskilt spännande eller intressant men så plötsligt hittar man något som man fastnar för redan vid rubriken. Som det här UNDERBARA blogginlägget som tar upp mitt absoluta favorit-tema det senaste året: inclusive design. Nu kallar inte textförfattaren det han skriver om för inclusive design men innebörden är det samma: att designa för all typer av behov, inte bara för fullt funktionella pigga unga män (tex). Han citerar den amerikanske filosofen John Rawls och hans teorier om hur man skulle bygga ett rättvist samhälle, men som bloggförfattaren skriver så är hans tankar i allra högsta grad applicerbara på god design också. Läs GÄRNA hela blogginlägget, eller skit i det och läs bara utdraget från filosofens teorier:

American philosopher John Rawls (1921–2002) had a lot of mind-crushing ideas, but perhaps the most significant was his concept of “the veil of ignorance.” It best applies to the creation of social contracts. At risk of oversimplification, Rawls’s scenario was basically this: Let’s pretend you were instantly able to re-create American society in totality, and you could do it in whatever way you wanted. You could make (or eliminate) whatever laws you desired, and you could implement whatever financial and judicial structures you believed would work best. However, you must do this under a magical “veil of ignorance.” The moment after you create this system, you’ll no longer be yourself (and you don’t have any idea what your new role in this society shall be). You might be a rough facsimile of your current self, or you might be someone entirely new. Your gender might be different, or your race. It’s possible you will be extremely destitute and appallingly ugly. You’ll have a different level of intelligence and a different work ethic. You might suddenly be disabled, or super athletic, or homosexual, or criminally insane. As such, you will (probably) want to create a society that is as fair and complete as possible, since you have no idea what station you’ll inherit within your own new, self-constructed boundaries. You need to think outside of your current self, because tomorrow you’ll be someone else entirely.

Men helst av allt tycker jag ändå att ni ska läsa blogginlägget. Även om ni inte jobbar med design. Läs bara!

 

 

Ett gäng föreläsningar om att misslyckas

Den här fina tipsade några av mina kollegor på Nansen om, och det dockar rätt bra i den rådande trend kring att INTE visa upp en perfekt yta. Det rör sig alltså om New York Times  Jennifer Daniel som pratar om att inte paketera allt så in i bängen perfekt hela tiden.  Under samma tema hos 99 U, där man kan hitta videon, finns också en rad andra bra prat på temat ”Dealing With Failure.” Kolla in!

How To Become a Big Agency Without Sucking

Jag är inget större fan av att lyssna på podcasts, om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker att det är roligare att prata i dem själv faktiskt, men nu har min kollega Henrik tjatat i flera veckor om att jag borde lyssna på denna så då måste jag väl det? Och själva titeln är ju rätt lockande åtminstone, och av allt att döma (har inte lyssnat klart på hela än, total transparens) så verkar karln väl ändå vara rätt vettig? Eller vad sägs om detta citat:

“Our business is about great work at scale,” he said. “How do we continue doing great work, realizing if we continue to do that, we’re going to grow. It’s inevitable in the future that Huge will be twice the size. The question I have for my management team is not how do we become twice the size; it’s how do we make sure when we’re twice the size Huge’s work is better than it is today.”

In och lyssna då.

 

Chief Equality Officer

Såg din den här nyheten? Salesforce gick ut med att de anställer en chief equality officer för att  dra ytterligare ett strå till stacken för ett bättre samhälle. Salesforce är sedan tidigare engagerade i att ge tillbaka på olika sätt och står bland annat bakom ”The 1% initiative” som går ut på att företag och entreprenörer ska dedikera delar av sin tid och sina resurser till filantropi och göra det till en del av sina verksamheter. Genom att tillsätta den här rollen hoppas de alltså i ännu större utsträckning jobba för ett mer jämlikt samhälle. I den här intervjun hos TechCrunch berättar grundaren mer. Kan tyvärr inte embedda videon men kolla här!

Armbandet som gör dina fingrar till en lur

Ok lite oklart vad man ska med detta till, men jag älskar ju såna här framtidsgrejer! Med hjälp av detta armband kan du alltså se ut som en vuxen version av ett barn som leker att den pratar i telefon/eller som en mimartist på stan.

 

https://www.youtube.com/watch?v=40LfELeoAIw

The Most Offensive Commercial Of All Time

Det var givetvis helt omöjligt att INTE klicka på länken till den här artikeln – The Most Offensive Commercial Of All Time. Utöver den helt uppenbara frågan – hur tänkte dom?! så fick den mig också att minnas min tid i Reklamombudsmannens opinionsnämnd där vi ofta fick se exempel som detta. Den lilla butiken på hörnet om tar i från tårna för att synas och höras. Och så blir det som det blir. Sen bör väl tilläggas att det självklart finns en massa exempel på fina saker som småföretagare gjort, men de hamnar ju inte hos RO. Så var det sagt.