Supervalåret som blev tröttsamma valåret

Efter förra valet bestämde jag mig för att läsa på mer och hänga med i den politiska debatten, vilket jag också gjort. Mina röster den här gången kändes genomtänkta och bestämda, inga konstigheter. Vad jag däremot blivit förvånad över är den politiska kommunikationen.

Ju närmre valdagen vi kommit, desto enformigare har ledarsidorna blivit och desto tjatigare har debatterna blivit.

Ledarsidorna är så propagerande för tillfället att de skulle klaga även om motståndarsidans partiledare skänkte hela sina löner till välgörenhet. Vad gäller TV-debatterna har de blivit tjatigare och tjatigare. Eller är det samma debatt som spelas upp i alla kanaler? Som tittare har vi snart lärt oss vad alla partiledare upprepar när de får ordet.

Sist men inte minst, valaffischerna.

Många har skämtat om att budskapen verkar dragna ur en hatt och fastklistrade på affischer med random partilogga (med något undantag). Och det är faktiskt sant!

Jag växlade några ord med en DDB-kvinna häromdagen och vi hade båda noterat samma sak. Partierna slänger sig med budskap i stil med ”ja till skolan”, ”bättre äldrevård” eller ”fler jobb”. Man kan fråga sig om det finns någon motståndare överhuvudtaget till dessa budskap?

Det är en sak jag lärt mig under den här valrörelsen. Fyra veckor innan 14:e september går all politisk kommunikation in i ett papegoj-tjat. Det gäller alltså att bestämma sig innan dess, och sen SPRINGA till vallokalen när förtidsröstningen öppnar. Sen kan man lugnt zona ut veckorna fram till den 15:e september – då hoppas jag debatten återgår till det normala. 🙂

Långa tal i Almedalen

Tur att man kan se Almedals-talen från hängmattan. Atmosfären i Visby är förvisso speciell. Men att stå upp och lyssna på för långa tal är outhärdligt. Och tyvärr har partiledarna en tendens att prata för länge.

Min rekommendation är att inte överträda 30 min för en Almedals-publik. Sen tappar folk fokus. En gräns som alla hittills har brutit när de hamnat runt 40+ min.

Nu har vi tre tal kvar, och det skulle glädja mig om någon kunde korta ner.

Talaren skulle undvika att publiken hinner bli uttråkad, och det kommer garanterat landa bättre.

Politiskt parti + uppmärksamhet = väljarstöd?

I lördagens Medierna diskuterades resultaten från EU-valet, med bl.a. Piratpartiets EU-kandiat Christian Engström. Reportaget handlade om huruvida den mediala uppmärksamheten ger partier skjuts i valrörelsen. Undersökningar från SIFO pekar på att ju mer partierna syns och hörs i medierna, desto bättre bli valresultaten.

Christian är missnöjd med att Piratpartiet inte synts tillräckligt i medierna och att det var anledningen till att de åkte ur. ”Syns man inte i media så finns man inte” menar han.

Enligt programmet pekar mycket på att skandaler är bättre än tystnad för de små partierna. Man hänvisar till Sverigedemokraternas järnrörsskandal som trots sin negativa karaktär fick en positiv effekt i opinionen.

Av den anledningen har även Christian satsat på att försöka skapa mer uppmärksamhet. Han har bl.a. skrivit en ”snuskvisa”, pratat om avkriminalisering av knark och att pornografi är fint. Han menar att ”sex och knark brukar funka i media”.

Den strategin håller inte i mina öron, utan är snarare en förklaring till varför de åkte ur. Det låter som man förlitat sig på det gamla talesättet all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, vilket är fel.

För alla partier är det en stor kommunikationsutmaning att förtydliga och stärka sin position i det politiska landskapet. Visst gäller det att få uppmärksamhet, men det gäller att få uppmärksamhet för rätt saker. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan t.ex. järnrörsskandalen och ”snusk och knark”-snacket.

För Sverigedemokraterna fungerade järnrörsskandalen för att den, trots att det var en skandal, lyfte fram partiets position. D.v.s. att skandalen underströk partiets position som det främlingsfientliga partiet. Uppmärksamhet + understryker profilen = attraherar en viss målgrupp.

För Piratpartiets del så fungerar inte ”snusk och knark”-snacket lika bra eftersom det inte understryker partiets fildelnings-profil.

Rätt tänkt att uppmärksamhet i media är en grundförutsättning, men fel tänkt att vilken uppmärksamhet som helst stärker profil och position.

Centerpartiets närodlade politik

Förra veckan satte Centerpartiet igång sin extrakampanj med annonser i dagspress. Att man startar tidigt under supervalåret tycks vara p.g.a. de dåliga opinionssiffrorna.

Annonsens rubrik innehåller en intresseväckare och frågeställning med dubbelbetydelse – ”Sväljer du inte vad som helst?” (mat/politisk makt). ”Närodlad politik” är begreppet kampanjen bygger på och den position man vill tydliggöra är, som jag uppfattar det, decentralisering av makt. Mindre makt från bl.a. EU och mer mot bl.a. småföretagare och landsbygd.

närodlad politik Centerpartiet

Partistrategerna har analyserat väljarna och identifierat tre målgrupper man vill vända sig till. Det är Kärnväljarna på landsbygden (Även om Per Schlingmann ständigt pratar om att det inte längre finns några kärnväljare). Det är en grupp som kallas Sökarna, som främst står mellan att rösta på C eller MP. Och det är Utmanarna, en grupp som annars röstar på Moderaterna (småföretagare och företagsledare).

Nya begrepp kan hjälpa till att skapa nyfikenhet, men det kan också skapa förvirring. Begreppet Närodlad politik tycker jag är intressant. Det är två gamla ord som tillsammans får ny betydelse. Att använda ord som folk känner igen och har i sin tankevärld kan göra det lättare att förstå och ta det till sig.

Det man vill lägga i begreppet tycks vara tre saker, troligen baserat på de tre målgrupperma.

Närodlad – för att makten hamnar nära väljarna.
Närodlad – för att det är en politik för landsbygd.
Närodlad – för att bli associerad till miljöfrågor.

Det ska bli spännande att se om kampanjen ger partiet någon skjuts nu inför EU-valet. Centern är trots allt ett parti som riskerar att åka ut i höstens val, samtidigt är man ett rikt parti som lägger stora summor på sin marknadsföring. Därför är det fullt förståeligt att man i det här läget inte sparar på krutet.

Infomercial från LO mot Reinfeldt

Idag släppte LO en film som heter ”Reinfeldts Sverige”. En 20 minuter lång film där man lyfter fram negativa delar från den tid som Moderaterna regerat.

Det här är ett strategiskt grepp som vi inte sett så mycket av inom svensk politik. Ett grepp som är desto vanligare i USA, där det kallas infomercial. Blir intressant att se om fler tar till denna metod eller andra former av negative campaigning under supervalåret 2014.

[youtubeplay id=”MYoru6NzG8I” size=”large”]