Protein Worlds märkliga strategi

Under våren blev Protein Worlds sexistiska proteinreklam starkt kritiserad. På stortavlor i Londons tunnelbana kastade man budskapet ”Are you beach body ready?” i ansiktet på resenärerna. Ett minst sagt tveksamt koncept.

Protein World Trash Branding

Kritiken vällde över. Det kokade på sociala medier, affischer revs ner och 70,000 namnunderskrifter samlades in för att den skulle tas bort. Det dök också upp motkampanjer från bl.a. Dove.

Efter kritikstormen hade nog de flesta PR-strateger rekommenderat företaget att ”göra en pudel”, d.v.s. be om ursäkt och tänka om. Men oväntat nog valde företaget att gå på offensiven.

På twitter gjorde man uttalanden som ”We are a nation of sympathisers for fatties”. Och när kritik riktats mot deras PR-arbete svarade man med ”sales have tripled and the PR department has got a bonus”. Deras beteende gick närmast under parollen trash branding. Uppmärksamhet till varje pris.

Samma kampanj nu på Times Square
Samma kampanj nu på Times Square

Inte nog med detta. Nu har deras senaste drag varit att köra samma kampanj igen, fast i New York. Man pekar helt enkelt finger åt kritikerna och går sin egen väg. En oväntad och riskabel strategi. Även om trash branding ibland kan vara en effektiv strategi för att skapa buzz, smutsar det ner varumärket.

Nu återstår att se om konsumenterna väljer att fortsätta köpa deras produkter. Det verkar uppenbarligen som att försäljningen har gått bra sedan förra kampanjen. Men nu kan man hoppas att konsumentmakten visar sig från sin rätta sida och slutar stödja upplägget.

Har nyhetsflasharna tappat sitt värde?

I dag använder många nyhetsappar push-funktionen för att skicka nyhetsflashar. En nyhetsflash innebär att man får ett direktmeddelande (likt ett SMS) till sin telefon när det sker en större nyhetshändelse. Men vad som skett de senaste åren, är att dessa nyhetsflashar skickas ut mer och mer frekvent.

För 2-3 år sedan fick man ungefär en nyhetsflash i veckan. Det var i praktiken ”veckans händelse” som levererades direkt till mobilen, vilket kändes relevant och intressant.

Vad som skett den senaste tiden, är att nyhetsflasharna nu kommer i princip varje dag. Och jag har noterat en förändring i min nyhetskonsumtion. Från att jag girigt kastade mig över nyhetsflasharna när de kom sällan, har jag (tyvärr) övergått till att mer eller mindre börjat ignorera dem.

Mitt ignorerande känns som en tydlig konsekvens av den sänkta ribban för vad som är en stor nyhet. Nyhetsförmedlarna verkar inte längre kunna stå emot frestelsen att skicka ut flashar även vid mindre nyhetshändelser.

Problemet är att de troligen skjuter sig själva i foten. När jag ser till mig själv, och folk i min omgivning, har det börjat odlas ett ”pojken och vargen”-symtom.

Jag höjer därför en varningens finger och, med risk för att bli betraktad som bakåtsträvare, en önskan om att återgå till 1-2 nyhetsflashar per vecka!

Att synas i rätt sammanhang

Det finns en mängd olika sätt att stärka sitt varumärke. Förutom explicit reklam finns exempelvis sponsring, event, PR och gerilla marketing.

Oavsett under vilka kategorier vi placerar dessa, har ni här tre färska exempel på varumärken som syns i rätt sammanhang.

1. Bli en del av underhållningen
Att synas i underhållande sammanhang är ett effektivt sätt att få likeability.

Taco Bell’s medverkan i Conan O’Brien får vi säga blev en succé. Pengarna ramlar in för båda parter. Och här bjuder man på sig själva på ett sätt som gör att man smälter in i showen.

[youtubeplay id=”LYpKwt4Za_4″ size=”large”]
2. Backa upp rätt budskap
Att sponsra eller backa upp en aktivitet som stärker ens egna budskap kan vara ett effektivt sätt att stärka sin position.

Intel har jobbat med positionen och associationen ”inside” i många år. Vad passar då bättre än att presentera filmen ”What Lives Inside”. Det här får man säga är ett smart sätt att stärka sin position utan att budskapet blir påträngande.

[youtubeplay id=”dfEfPZbruhU” size=”large”]

3. Visa istället för att prata
Genom att visa sin omgivning att man investerar stora pengar i sitt varumärke, skickar man ut starka signaler om att varumärket är värdefullt. Detta kallas signaleffekter (vilket jag skrivit om tidigare). Det fungerar såväl med dyr reklam som med dyra byggnader.

Ett företag som är experter på signaleffekter är Apple. Man har år efter år lagt stora pengar på dyra butiker i världens större städer. Det här sänder ut entydiga signaler om att varumärket är värdefullt. Tydligare kan det inte bli. Dessa skrytbyggen är betydligt mer effektiva än alla reklamkampanjer du kan tänka dig. Här senast i West Lake.

[youtubeplay id=”8MAsPtCNMTI” size=”large”]

Starbucks levererar!

Starbucks har öppnat något de kallar ”Reserve Roastery and Tasting Room” i Seattle. För att marknadsföra projektet har man tagit fram en snygg och väl genomtänkt film, uppbyggd med detaljrik storytelling.

Förutom en imponerande paketering, är det uppfriskande med företag som verkligen investerar långsiktigt i sitt varumärke. Det är inte många företag i världen som skulle våga ta beslutet att göra något liknande. Ett projekt som är svårt att mäta och beräkna, men vad som står klart är att det strör ett skimmer över varumärket.

Oavsett om man kallar den här byggnaden för rosteri, showroom eller ”skrytbygge” – så är det ett bra exempel på att det du gör (handling) sänder en starkare signal än det du säger. Genom denna handling signalerar Starbucks till sin omvärld att man tar kaffe på allvar. Mycket tydligare signal än du ”bara berättar” för din omvärld att du är seriös med ditt kaffe.

Nu borde du hämta dig en kopp och njuta av dessa 1:51. För om du inte är sugen nu, kommer du bli det efter.

[youtubeplay id=”pBatO5_-h08″ size=”large”]

NFL-spelare driver med ligans regler

National Football League (NFL) vill gärna kontrollera sina spelare, ofta med böter som piska. Man vill styra vilka varumärken spelarna får exponeras med och att de ska ställa upp på intervjuer i olika sammanhang.

Det är givetvis ligans sponsorer som vill få valuta för sina pengar, därav bör inte spelarna göra reklam för konkurrerande varumärken.

Kraven kan kännas ganska förståeliga med tanke på lönecheckarna som betalas ut, men de har skapat irritation hos vissa spelare. Och på en presskonferens förra veckan valde några att driva med ligans regler.

[youtubeplay id=”tLbv4_TpsL8″ size=”large”]

Därför är Street Harassment-videon vilseledande

På några dagar har filmen ”10 Hours of Walking in NYC as a Woman” fått över 30,000 000 träffar. Den har bl.a. omnämnts på SVT, Aftonbladet och Nyheter24.

Första tanken efter att ha sett den, vilket också gett den vingar, är att man blir irriterad och tänker ”bedrövligt att hon inte får vara ifred på New Yorks gator!”. Det är också budskapet som organisationen Hollaback! vill lyfta fram. Den väcker känslor helt enkelt. Och det känns outhärdligt att gå på New Yorks gator.

Ur ett strategiskt perspektiv, vilket den här bloggen är inriktad på, bör man ge avsändarna en eloge som lyckats lyfta frågan och få så stort genomslag. Men filmen är också vilseledande. Jag ska berätta varför.

[youtubeplay id=”b1XGPvbWn0A” size=”large”]

Jag vill först klargöra att beteenden som går över gränsen självklart aldrig ska accepteras, som när en person i filmen förföljer henne. Annars är många av kommentarerna i stil med ”hej, hur e läget?”. Dessa kommentarer kan också betraktas som objektifierande. Men det här inlägget går inte ut på att granska och värdera varje kommentar, jag är intresserad av hur paketering/klippning fått viral spridning.

Det framgår i videon att det handlar om 100+ kommentarer. Om vi utgår ifrån att hon går runt i hela 10 timmar. Och hon under den 1,30 min långa sekvensen som visas passerar c:a 100 personer. Ponera då att hon passerar 2500 personer i timmen (kanske fler). På 10 timmar skulle det bli 25,000 personer.

Om filmen hade visat att 1 person på 250 säger något till henne, skulle den inte väckt särskilt starka reaktioner och fått en sådan spridning. Här har klippningen gjort sitt jobb. En klippning och paketering som gett videon vingar. Men ett källkritiskt öga anar också en viss vässning.

På en 10 timmar lång promenad i Stockholm skulle jag exempelvis kunna passera mängder av höga ljud, stinkande dofter eller varför inte folk som går in i en. Det skulle sedan se fullständigt outhärdligt ut om man klipper ihop alla händelser på 1,30 min.

Min poäng med det här inlägget är inte att förminska sexistiska kommentarer. Poängen är att medvetandegöra hur klippning och inramning kan spetsa sanningen och få miljontals människor att reagera. Det är skickligt gjort. Jag lyfter på hatten.

Kommuners varumärken

Efter att ha läst boken Varumärken i offentlig tjänst blev jag nyfiken på att se över några kommuners grafiska profiler.

Om vi börjar med den vanligaste typen av figurmärke – logotypen. Vad gäller myndigheters logotyper har heraldiska symboler som sköldar, kronor och spiror varit de mest frekvent förekommande kännetecknen under lång tid. Historiskt sett har anledningen varit att markera myndighetsutövning under statligt överinseende. Tittar vi på kommunernas logotyper idag ser vi att många fortfarande domineras av dessa symboler.

Kommunerna Munkfors, Arjeplog och Norrköping har exempel på helt andra symboler i sina loggor. Kanske ett bra sätt att differentiera sig? Det viktigaste i slutändan blir att utformningen av logotype och visuell identitet har sin utgångspunkt i en idé och gemensamma värden. Annars riskerar den att falla ganska platt.

Något som är intressant är att fler och fler kommuner använder slogans, vilket ger intrycket av ett medvetet varumärkesarbete:

Stockholm – The Capital of Scandinavia
Linköping – Där idéer blir verklighet
Storfors – Stortrivs i Storfors
Ydre – Östergötlands höjdpunkt, i hjärtat av Sommenbygd
Överkalix – I hjärtat av Norrbotten
Arjeplog – en väg, många möjligheter
Sorsele – Vid den brusande Vindeälven

En av teorierna som presenteras i boken utgår från att en kommun har ett faktiskt erbjudande, som något förenklat skulle kunna sammanfattas som vård, skola och omsorg. Detta erbjudande är i stort sett gemensamt för samtliga Sveriges kommuner, alla erbjuder samma sak. Poängen är att när alla erbjuder samma sak, blir det ännu viktigare att differentiera sig. Kommuner är ju konkurrenter eftersom alla har behov av företag och arbetskraft.

Om vi nu ser kommuners faktiska erbjudande som kärnan och en del i det erbjudande som finns inom de fysiska eller geografiska gränserna. Platsen erbjuder bl.a. natur, bostäder, arbetstillfällen, föreningsliv och rent vatten.

Kring detta erbjudande finns den mentala bild som grundar sig på erfarenheter, rykten eller mediebilden. Denna bild, som kallas kommunorganisationens varumärke, ger upphov till en mängd emotionella och symboliska värden.

Tittar man på Stockholm är kommunens mål att utveckla en mental bild av kommunen som stor, levande, viktig och framåt – genom den externa devisen ”The Capital of Scandinavia”.

Utifrån detta tankesätt blir det tydligare att en kommun står inför vägvalet att antingen skapa attraktionskraft för kommunens varumärke eller för dess erbjudande. Författarnas teori är att det i framtiden kommer handla om att skapa attraktionskraft för kommuner med hjälp av ett starkt varumärke.

Vi får väl se. Det är en utveckling som blir spännande att följa.

Apples PR-maskineri, del 3

Här är fortsättning på del 1 och del 2. Denna gång med temat ”controlling the press” (från denna artikel).

Det sägs att Apples PR-avdelning beter sig lite som ”a wise, wealthy, and not particularly friendly queen”. De svarar bara på pressens frågor när de själva har lust eller när de själva har något de vill berätta.

Medlemmar i PR-staben håller ständigt utkik i media, på bloggar och i sociala medier hur deras produkter framställs och hur snacket går. Det sägs att högre chefer får rapporter några gånger i veckan om vad som sagts i omvärlden och när företaget inte är nöjda med artiklar – då går man ibland till motattack med skriverier för att svartmåla kritiska skribenter.

Journalister som gjort reportage om företaget har berättat att Apples personal ofta försöker pitcha in sina historier på ett bestämt sätt, och blir irriterade om journalisten vill ha en annan historia.

En strategi Apple ofta använt är att inte säga någonting till någon. En tystnad som får folk att börja fundera kring vad som pågår. Ofta sätts spekulationer igång om vilka nya produkter som kommer o.s.v. Det är en strategi som ofta gett dem stor publicitet.

En annan strategi Apple använt genom åren är att spela ut stora medier mot varandra. Man har låtit större redaktioner konkurrera om större artiklar. Det kan vara svårt att övertyga ett stort magasin att fronta med Apple, men det kan vara lättare att låta dem ”stjäla” ett omslag från sina konkurrenter. Förutom stora tidningar har man  också spelat ut större bloggar mot varandra för att kunna påverka innehållet.

Media är helt enkelt en stor del av deras strategiska kommunikation. En journalist beskrev det med ”when they want you, they come to you..”.

Jag blev alltså inte särskilt förvånad när det igår kom ett push-meddelande från nyhetsappen Omni om att Apple visat upp sin nya iPhone. Känns lite symboliskt att Omni’s logga är formad som en vit liten ring, då Apple verkar ha placerat den runt sitt lillfinger.

Bild: appleinsider.com

Apples PR-maskineri, del 2

Jag fortsätter här min bloggserie som utgår från en lång artikel om Apple och deras PR-arbete (här är första). Idag handlar det om hur PR-folket är organiserade i företaget.

Apple hanterar sin PR in-house till skillnad från många andra stora IT-företag. PR-experter är utspridda på avdelningarna Mac, Corporate Communication, iPhone, iPad, iTunes och Events. Respektive avdelning har kompetens för att hantera områdets PR-frågor.

Man har också en egen avdelning som kallas Momentum, en sorts PR/Buzz avdelning. De arbetar med att skapa ”momentum” för nya produkter. Det kan handla om att produkterna ska synas vid rätt tillfälle, med rätt personer eller i rätt sammanhang.

Inför events paras PR-experter ihop med chefer för att guida inför scenframträdande och möten med journalister. Kontentan är att Apple’s PR-team har full kontroll över både det som sägs av företaget och det som sägs om företaget. Inte mycket lämnas åt slumpen.

Bild: macworld.idg.se

Apples PR-maskineri, del 1

Jag tar vid där Digge i måndags tipsade om en intressant artikel som handlar om Apple och deras PR-maskineri. Eftersom jag jobbar med PR ligger det mig varmt och hjärtat och jag tackar för tipset!

I några inlägg framöver tänkte jag behandla den långa artikeln bit för bit, och börjar med första kapitlet som handlar om Apple’s Events och ”shredded white booklets”.

Vad som beskrivs är minutiöst planerade, väl orkestrerade och hårt kontrollerade events när Apple visar upp sig för världspressen. Snart är det dags igen när Iphone 6 väntas dyka upp, och då kan det vara intressant att ha detta i bakhuvudet.

I artikeln beskrivs att Apple ”has mastered the ability to control situations invisibly, without having its efforts noticed”. Medlemmarna ur PR-teamen arbetar med allt ifrån hur ljuset faller i lokalen, hur skärmar är placerade eller med att välja ut vilka som får stå var i publiken. Det har också förekommit att PR-folk får låtsas vara ”livvakter” åt högt uppsatta Apple anställda under eventet, så att inte journalister kan ställa vilka frågor som helst. Allt är minst sagt under kontroll.

Eventen planeras i veckor och kontrollerad information läcks ut lagom i förväg till utvalda medier för att skapa publicitet. Talare tränas lång tid innan i Apples egna auditorium och PR-seniorer delar ut informationshäften till resten av PR-teamen under det pågående arbetet. Det händer att dessa häften sedan förstörs för att säkerställa att känslig eller detaljerad information inte ska läcka ut innan dörrarna öppnats.

Inget är egentligen förvånande. Snarare imponerande. Jag brukar driva en tes om att företag med de starkaste varumärkena har det gemensamma att de har högt uppsatta (eller ägare) som PÅ RIKTIGT kan och förstår marknadsföring och PR. Apple är ett av de mest uppenbara bevisen på det. Fortsättning följer..

Bild: Archive.indianexpress.com