Det sista blogginlägget

Det har kostat, men det har också smakat. Jag har hunnit skriva 197 inlägg här på bloggen och det här är det sista. I alla fall för den här gången, och på just den här bloggen. För om det är något jag lärt mig sedan jag började blogga 2004 så är det att bloggandet verkligen inte är ett 100-meterslopp, utan ett maraton. Mitt bloggande har varierat i intensitet och engagemang genom åren. Jag har dock aldrig slutat på riktigt och därför heller aldrig behövt skriva några avslutande inlägg. Det här är inte heller ett sådant. Jag kommer alltid tillbaka i någon form.

Jag har bloggat i stort sett varje vardag sedan nästan ett år tillbaka här på resume.se. Det har fått ganska stora konsekvenser:

  • Mitt övriga bloggande på bisonblog.se, fredrikwass.se, intellectacorporate.se och ett gäng andra kanaler har nästan upphört. Jag har skrivit några pliktskyldiga inlägg då och då, men mitt fokus har hela tiden funnits här.
  • Responsen och reaktionerna på mina inlägg har varit större än jag trott, men de har aldrig skett här på bloggen, utan istället i kommentarstrådar på Facebook eller svar på Twitter när jag lagt ut länkarna till mina inlägg. Också i mina personliga möten med människor i branschen har det visat sig att fler än jag trott faktiskt läser inläggen.
  • Det har blivit roligt att blogga (igen). Min största drivkraft för bloggandet är samspelet och reaktionerna från läsarna. Att synas på en plattform som Resumé har gjort att jag kunnat nå ut till fler.
  • Det har också varit jobbigt ibland när jag tvivlat på om det jag skriver håller någon slags nivå överhuvudtaget. Är det ens intressant? Ty sådan är bloggarsjälen – alltid känslig för hyllningar och kritik, men aldrig så mycket att det hindrar en från att skriva.

Efter nästan 200 inlägg är det intressant att blicka tillbaka och se vad som fungerat bäst.

Här är de 10 mest lästa inläggen på bloggen

  1. Hur en enda tweet kan förstöra ett liv
  2. Facebooks algoritmer visar namn på mordmisstänkta i Lisa Holm-fallet
  3. Säg (inte?) upp dig utan att ha nytt jobb
  4. Den ofrivilliga feministen (Isabella Löwengrip)
  5. Så här avgörs hur annonsen visas på Facebook (bruten länk)
  6. Så reagerar fansen på Tidal-lanseringen
  7. Därför pratar Stockholmare bara om sig själva
  8. Så använder en 12-åring sociala medier
  9. Så får du bort känslan av att vara en bluff (igenkänning!)
  10. Luften gick ur oss när Pontus dog

Själv har jag även gillat att skriva om hur nätet påverkar våra relationer och vårt dejtingliv, men också de lite mer konkreta tipsen och guiderna, som hur det faktiskt går till att vara gäst i SVT Aktuellt. Det har också varit viktigt för mig att lyfta jämställdhetsfrågorna både på ett generellt plan och mer specifikt kopplat till kommunikations- och startupvärlden. Det gläder mig att så många aktörer börjat vakna upp inom det här området och framförallt agera för en förändring.

Som den bloggare jag är skulle jag verkligen uppskatta en hälsning eller en kommentar från dig om vad du gillat eller inte gillat med den här bloggen. Det kan jag ta med mig i framtiden, oavsett var och när jag skriver. Du hittar mig alltid på bisonblog.se, lägg gärna till mig på Facebook eller följ mig på Twitter.

Vi ses igen!

Vilka mord är okej att sprida?

Idag skrev Andreas Ekström på Sydsvenskan en krönika där han uppmanar oss att inte sprida videoklippet som visar hur två journalister mördades i direktsändning. Händelsen ägde rum igår i Virginia, USA och spreds snabbt världen över.

Andreas Ekström driver tesen att ”Samhället förråas om människor vänjer sig vid den här sortens bilder. Även människor med den stadigaste av humanistiska förankringar bör låta bli att titta, av det enkla skälet att synen av en människas våldsamma och meningslösa död skadar oss.”

Själv kan jag konstatera att historien är historien är fylld av tveksamma men också självklara publiceringar av människor som dött framför våra ögon, framför en rullande kamera eller en radiomikrofon. Ljud och bild är känsliga medium eftersom de skapar en sån närhet till lyssnaren eller tittaren. De påverkar oss känslomässigt på ett helt annat sätt än en text.

Jag vill hålla med Ekström i hans påstående att ”en människas våldsamma och meningslösa död skadar oss”, men jag har ingen källa till att det faktiskt är sant. Att däremot uppleva en katastrof eller krigstillstånd där människor i ens fysiska närhet mister livet eller skadas skapar otvivelaktigt någon form av trauma, som kan se olika ut hos olika människor. Jag kan för lite om medieforskningen för att veta hur synen av människors död på långt avstånd, och utan någon personlig relation till offren, påverkar oss. Det finns en risk i att hamna i en form av videovåldsdebatt känns det som.

Är den här bilden okej att sprida? Den visar hur polischefen i södra Vietnam avrättar den misstänkta Vietcong-medlemmen Nguyễn Văn Lém genom ett skott i huvudet på öppen gata. Händelsen ägde rum den 1 februari 1968 och både filmen och stillbilden från dådet har återpublicerats och visats miljontals gånger. Precis som videoklippet på de två amerikanska journalisterna visar det hur någon mördas inför en rullande kamera.

Gör tidens gång att vissa typer av bilder och videoklipp är mer okej att dela? Var går gränsen för när en publicering går att motivera för att det är en symbol för något större, en konflikt, en politisk handling eller liknande. Och när är det något som inte bör spridas och publiceras av hänsyn till både offer och anhöriga, och som Ekström är inne på – för att inte förråa oss som människor?

Det pressetiska systemet borde ge svar, men med internet kommer också en snabbhet för spridning av innehåll vi aldrig sett tidigare i mänsklighetens historia. Det är alltid lätt att vara efterklok, och det är lätt att sucka åt människors beteende i källkritikens namn. Är det ens möjligt att begära av oss att hinna agera källkritiskt, moraliskt korrekt och långsiktigt genomtänkt under en enda sekund när en playknapp rusar förbi i vårt flöde och vi tar beslutet att spela ett klipp? Och samma sak gäller förstås när vi själva står bakom mobilkameran och det fruktansvärda inträffar.

 

Så undviker du att bli distraherad på internet

internet-gtd

Jag vet inte hur du fungerar, men själv har jag minst sagt en stark tendens att fastna i de sociala flödena så fort jag tar upp min mobil eller sätter mig vid en dator. Jag lever uppkopplad både i mitt jobb- och privatliv och varje dag konsumerar jag enorma mängder uppdateringar, bilder, kommentarer och annat innehåll på nätet. Det blir inte lättare av att jag dessutom arbetar med sociala medier-uppdateringar och generell onlinenärvaro som en viktig uppgift i flera kunduppdrag. Roliga tweets och intressanta artikeltips lurar alltid bakom hörnet även om det egentligen är helt andra saker jag borde göra.

Råden är många kring hur du ska undvika uppmärksamhetsfällorna. Steven Zhang säger att det mest produktiva sättet att hantera ens tid på internet är att minimera den tid vi lägger på det. Radikalt, jag vet.

”Jag tenderar att inte ha så bra självkontroll när jag använder nätet. Antagligen eftersom jag är en naturligt nyfiken person” skriver han i ett inlägg på Quora. Att vara på internet är som att slå på en brandslang med information, och våra hjärnor är ganska dåliga på att hantera det, är hans slutsats.

Så hanterar du din tid på nätet på ett vettigt sätt enligt Steven Zhang

1. Innehållsproduktion. Steven Zhang försöker arbeta så mycket som möjligt offline för att sedan koppla upp sig när det verkligen behövs. Han använder Getting things done som metod för att få saker gjorda, och det fungerar även offline. Han skriver blogginlägg och längre e-mailsvar i nedkopplat läge, och har i förväg sparat ned eller noterat uppgifterna så att de kan göras utan uppkoppling.

2. Innehållskonsumtion. När Steven Zhang vill läsa en artikel, ett inlägg eller längre mail skickar han innehållet till sin Kindle via en ”share to Kindle”-funktion. Det blir mindre distraherande att läsa innehållet på det sättet och han avsätter också längre stunder då han ”crunchar” igenom allt det han sparat undan för att läsa.

Steven Zhang konstaterar att han är som mest produktiv när han flyger eftersom det tvingar honom att vara nedkopplad (i alla fall på de flesta flyg än så länge). Jag känner likadant med att åka tåg. Att ha ett distansförhållande med regelbundna tågresor gjorde till exempel under för min produktivitet när jag var frilansjournalist en gång i tiden. Uppkopplingen på tåget var så svajig att det ändå var lika bra att göra saker som inte krävde internet.

Hur gör du för att få saker gjort, trots alla flöden som pockar på uppmärksamheten?

Tre (andra) anledningar att folk gillar Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna i Almedalen

Frågan om varför någon egentligen röstar på det rasistiska partiet Sverigedemokraterna är viktig eftersom svaret ger andra en möjlighet att kommunicera med dessa väljare utan att fördomar står i vägen.  Här är tre förklaringar på varför Sverigedemokraterna växt sig så stora i Sverige, där en skeptisk inställning till migrationspolitiken är gemensam, men där det också finns ytterligare svar.

1. Anti-etablissemang
Kit.se har gått igenom SOM-institutets kartläggning av 604 sd-väljare där många beskrivs ha ”en starkt kritisk inställning till svenska politiker, medier och till den svenska demokratin.”
Kit.se: Är SD-väljarna unga, arga och bittra? Nej, det är något helt annat som skiljer ut dem.

2. Oro för jobben
”Ju mer man förstår, desto mer troligt är det att oron kring den svenska industrin och jobben är en underskattad faktor i deras oro och för deras beslut på valdagen” skriver samhälls- och ekonomijournalisten Pontus Herin i sin analys.
Pontus Herin: Industrin underskattad faktor i SD-analysen

3. Förenklade budskap
Det är enkelt att finansiera sina reformer genom att säga att man vill skippa ALL invandring, eller säga att man vill slopa ALLA pappamånader i föräldraförsäkringen. Sverigedemokraterna förenklar och gör valen svartvita vilket kan vara lockande i politiska utspel och för den som vill driva debatt. Dessutom behöver aldrig budskapen realiseras i politiska beslut eftersom få är beredda att samarbeta med partiet. TV4:s Marcus Oscarsson en snabbanalys av Sverigedemokraterna från Almedalen i somras, dagen efter Jimme Åkessons tal.
TV4 Nyhetsmorgon: Därför ökar SD i opinionen 

Relaterat
Politologerna: Medias rapportering om Sverigedemokraterna har inte blivit mer negativ

Vad vore Spotifys kommunikation utan Sophia Bendz?

Sophia Bendz (Foto: Allbright-stiftelsen)

Sophia Bendz är ett superproffs. Det vet jag efter att läst intervjun med henne i SvD om hennes karriär, investeringar och syn på kommunikation. Och kanske framförallt hur hennes kommunikationskunskaper hjälpt Spotify att bli ett miljardbolag. Men jag vet det också från åren då Spotify föddes.

När jag i april 2007 fick en inbjudan att börja använda den nya okända svenska musiktjänsten Spotify var jag helsåld. Inbjudan kom efter att jag varit på en konferens. Ett gäng studenter från Singapore hade lyckats med något som vi själva hade svårt med på den tiden – att dra ihop entreprenörer, webbmänniskor, journalister och konsulter till en gemensam unconference, där folk fick berätta om sina projekt och utbyta tankar och idéer. Konferensen hette ”Hej! 2007”, arrangerades på KTH tillsammans med några studenter från medieteknik-programmet och kom på något sätt att bli ett startskott för ett community av personer som alla var intresserade av den digitala utvecklingen just då. Ett #sthlmtech i sin linda. Flera startups föddes eller tog fart just åren 2006-2007, bland andra Soundcloud, Videoplaza och Spotify. Själv jobbade jag då som journalist på Internetworld och bevakade entreprenörskap, e-handel och sociala medier samt bloggade flitigt om samma sak på Bisonblog.se.

På konferensen talade bland andra Andreas Ehn, dåvarande CTO på Spotify, samt de båda Soundcloud-grundarna Alexander Ljung och Eric Wahlforss (jag tror inte att Soundcloud hade fötts ännu, men tjänsten låg på planeringsbordet och grundarna var på väg till Berlin). Efteråt fick deltagarna på konferensen en första beta-invite till Spotify. Själv kom jag hem, testade tjänsten och likt det Sophia Bendz säger i intevjun med henne, tänkte jag att det här var stort. Jag skrev en rad blogginlägg med titlar som ”Spotify kommer revolutionera ditt musiklyssnande” och jag kunde inte förstå varför det digitala musiklyssnandet inte alltid fungerat precis så här. Det skulle dröja mer än ett år innan tjänsten lanserades skarpt, och under en period var beta-inbjudningar hett byte bland musikintresserade i Stockholm och Sverige.

En annan sak som fungerade minst lika bra som tjänsten i sig var kommunikationen från företaget. Spotify gjorde det mesta rätt när de först la locket helt på och inte pratade med någon, vare sig media eller andra (kanske framförallt för att avtalen med musikbolagen faktiskt inte var klara ännu. Det var oklart om tjänsten skulle kunna släppas öppet.). Samtidigt skapade tystnaden också en enorm hajp. Det gick till och med så långt att när SVT skulle göra inslag om tjänsten och musikbranschens utveckling så hänvisade de SVT:s journalister till såna som mig – det vill säga tidiga användare, bloggare och entusiastiska anhängare av tjänsten. Det kunde se ut så här.

Ett ungt gäng från Spotifys tidigare dagar som het startup i Stockholm. Sophia Bendz längst till höger.
Ett ungt gäng från Spotifys tidiga dagar som het startup i Stockholm. Sophia Bendz längst till vänster. (Foto: Spotify)

När väl Spotify började prata, inför lanseringen av tjänsten hösten 2008, var det Sophia Bendz som höll i trådarna. Hon var den som styrde upp intervjuerna med vd:n Daniel Ek och de andra i bolaget och som noga valde vilka medier som var intressanta att få utrymme i.

Uppslag ur Veckans Affärer, februari 2008
Intervju jag gjorde med Daniel Ek i Veckans Affärer nr 18, 2008. Till höger Elin Alvemark, då label manager på PIAS.

Sedan gick åren och Spotify fortsatte växa, ta in mer kapital, öppna fler kontor och på allvar börja etablera sig i USA och ett gäng andra länder. Företaget rekryterade även bekanta från Stockholms entreprenörsvärld (till exempel Henrik Torstensson som numera är vd på Lifesum och tidigare jobbat på Stardoll bland annat). Hela tiden var Sophia Bendz med på resan och bidrog till att Spotify byggde sitt varumärke inte bara genom hur tjänsten fungerar och används, utan i hur kommunikationen med media och omvärlden gick till. De sista åren hade hon rollen som global marknadsdirektör.

Nu har Sophia Bendz slutat på Spotify och är investerare, styrelseproffs, engagerad i jämställdhetsfrågor och jagar utmaningar i stort (läs artikeln för mer bakgrund). För mig är hon ett exempel på hur viktig kommunikationen är, även när det som kommuniceras är en produkt eller tjänst som nästan säljer sig själv. Jag är inte utvecklare eller ekonom, men som tidigare journalist och skribent har jag mött många bolag och sett hur deras kommunikation fungerar ur ett utifrån-perspektiv. Hållbar och långsiktig kommunikation är svårt, speciellt de första åren på en startup när förutsättningarna hela tiden förändras. Men Spotify har redan från start kommunicerat på ett tydligt och medvetet sätt.

Vem vill du vara? Kan du förklara det för mig? är två frågor i Carolas låt främling, men det är också de två viktigaste frågorna att ställa sig för den som vill nåt ut med rätt budskap. Det kan Sophia Bendz.

Läs gärna artikeln Hon byggde Spotify från idé till miljardföretag på SvD.se.
Foto på Sophia Bendz: Allbright-stiftelsen.

Så ser Buzzfeed på data och användarupplevelsen

Sabrina Majeed, product design manager på Buzzfeed. (Foto: Fredrik Wass)
Sabrina Majeed, product design manager på Buzzfeed. (Foto: Fredrik Wass)

Under tisdagseftermiddagen på The Conference i Malmö yssnade jag på Sabrina Majeed, product design manager från Buzzfeed. Hon pratade om hur Buzzfeed ser på data utifrån tre perspektiv:

  • ”Data for activism”
  • ”Data for user experience”
  • ”Data for authenticity”

Genom att visualisera data och hitta ett emotionellt anslag tillsammans med starka visualiseringar går det att nå ut med i grunden ganska tråkig statistik eller information. Vill man vara lite kritisk kan man säga att Buzzfeed säger sig ha uppfunnit något som traditionella journalister sysslat med sedan länge, det vill säga att ta något komplex, tydliggöra budskapet och presentera det på ett pedagogiskt sätt. Jag tänkte likadant i vintras när Jonah Hill från Buzzfeed stolt meddelade att Buzzfeeds journalistik i vissa fall har lett till en förändring i samhället. Ja, vad trodde du liksom?

Nåja, Sabrina Majeed nämnde dock några klassiska fallgropar när det gäller hur vi slänger oss med mätbara data och uppgifter om hur vilket resultat våra insatser får. Vad betyder det när någon säger att antalet användare ökat med 50 procent, om metoden för att få fler användare bygger på att spamma de befintliga användarna med ”bjud in”-funktioner som lurar dem att bjuda in hela sin kontaktlista? Och vad blir då till exempel konverteringen till betalande kunder? (förmodligen låg). Hon gav ett exempel från hur Netflix för några år sedan placerade en ”koppla mitt Netflix-konto till Facebook”-ruta så att den var svår att klicka bort utan att faktiskt först göra Facebook-kopplingen. Något de fick mycket kritik för.

Svår-ignorerad ruta på Netflix.
Svår-ignorerad ruta på Netflix.

Vidare diskuterade Sabrina Majeed hur nya medier (som Buzzfeed) demokratiserar journalistiken genom att ha örat mot marken och fånga upp vad människor pratar om, snarare än vad medierna tycker är viktigt. Något som enligt henne kan vara både bra och dåligt.

”New media demokratiserar journalistik, vilket är bra och dåligt. Till exempel trendar Donald Trump i USA.” sa Sabrina Majeed och fortsatte med att berätta om hur 120 000 tweets använde taggarna #ferguson eller #mikebrown i Ferguson samma dag som Mike Brown blev dödad av en polis. Men det tog två dagar innan amerikanska kabelbolag plockade upp nyheten.

”Den fördröjningen börjar bli mer synlig för läsarna. Många ser vad som händer via Twitter först. Många känner att medierna är väldigt sena med att uppmärksamma det”.

Buzzfeed kartlägger också vilka ämnen och teman som fungerar på global nivå och översätter sedan sina artiklar till olika språk. Ett exempel på ett sådant tema är jämställdhet och kvinnors rättigheter, där vissa artiklar får spridning först i en världsdel och sedan en annan efter att den översatts.

Det som är Buzzfeeds styrka är ju framförallt paketeringen och snabbheten, men också lyhördheten från målgrupperna. Det journalistiska hantverket har aldrig varit deras USP så att säga. Frågan är hur samhällsjournalistik som demokratisk institution kan överleva sett genom den slutsatsen.

Här kan du se klippet med hela föreläsningen av Sabrina Majeed.

Sabrina Majeed blir intervjuad av Sydsvenskans Andreas Ekström i en av pauserna på The Conference. (Foto: Fredrik Wass)
Sabrina Majeed blir intervjuad av Sydsvenskans Andreas Ekström i en av pauserna på The Conference. (Foto: Fredrik Wass)

”Data är människor. Data är vi.”

Idag är jag på plats i Malmö för The Conference, en av de bästa konferenserna om vad som händer både i den digitala och fysiska världen när det gäller beteenden, attityder, teknik och samhällsutveckling. The Conference har alltid haft ett lite mer filosofiskt anslag än de flesta andra svenska webb- och kommunikationskonferenser. Här ryms de större penseldragen och de mer visionära perspektiven.

Johanna Koljonen är huvudmoderator för konferensen och inledde morgonen med att introducera den första keynotetalaren Aral Balkan som pratade om ett aktuellt tema: Demokratisk design och hur de stora it-jättarna från Silicon Vally huserar allt mer av vårt digitala liv. Det kanske var okej när tekniken var som en butler som gjorde vad vi sa åt den, men kanske inte lika okej när det handlar om att övervaka våra resvanor genom hur vi använder Google Maps eller basera kommersiella erbjudanden utifrån vad vi skriver i våra privata anteckningar i telefonen. Vårt digitala liv håller på att bli en förlängning av oss själva, snarare än döda enheter som vi använder då och då. Det får konsekvenser när det gäller integritet, övervakning och säkerhet.

Aral Balkan tog upp hur slaveriet handlade om att sälja kroppar, men att vi nu behöver ett nytt namn för vad det innebär att sälja allt det som vi består av, förutom kroppen. Vår data helt enkelt.

”Data is people. Data is us.” konstaterade Aral Balkan. Han pratade också om tre olika typer av design.

silicon-valley-designopen source design

ethical-design

Själv jobbar Balkan på en tjänst kallad Heartbeat tillsammans med två medgrundaren. Tjänsten bygger på peer-to-peer-teknik och ska göra det möjligt att ha kontakt med sina vänner, både privat och öppet, utan inblandning av en tredje part. ”We’re a tiny & independent social enterprise building technology that respects human rights.” beskriver de sig som på hemsidan.

När Buzzfeed tar över världen

Jag gillar dystopiska framtidsskildringar av hur medievärlden kommer att se ut om bara några år. En intressant och inte helt verklighetsfrånvänd framtidsbild bjuder David Holmes på i en krönika på PandoDaily.com.

Holmes beskriver en värld där Buzzfeed är börsnoterat och med en ekonomi som både tillåter företaget att ”köpa” den bästa arbetskraften (både unga stjärnskott och rutinerade journalister), ha det bästa erbjudandet till annonsörerna och samtidigt successivt urholka det vi idag kallar journalistik genom en extrem lojalitet med annonsörernas intresssen, snarare än den oberoende journalistiken.

”The much fretted-over conflicts of news organizations that raised a little venture money will seem quaint. Every piece of content will be designed to sell something through insidiously slick operations run by a couple duopolistic companies that own both the pipes and the portals and maybe even the devices that serve up this content. And with users more willing than ever to give away their personal data to these mega-firms.”

Domedagskrönikor om hur allt kommer bli sämre när journalistikens oberoende äventyras till förmån för annonspengar har vi sett regelbundet under många år, så det känns inte som en ny spaning. Däremot pekar avslutningen på texten åt ett intressant håll; konsolideringen av medier, plattformar och kommunikationslösningar.

”It’s not just media that’s going to consolidate. It’s media and platforms and telecommunications. Coke Vs. Pepsi. McDonalds Vs. Burger King. Voxcast vs. Facebuzz.”

Vad tror du? Är David Holmes ute på villovägar?

För övrigt åker jag till Malmö och The Conference imorgon. Hojta om du är där!

silicon-valley-white-male-privilege-class-war

Vet inte varför, men det finns få saker jag myser lika mycket åt som artiklar som belyser inskränkta startupmänniskors syn på världen. Ofta män, ofta unga, och ofta fokuserade på att utveckla tjänster som löser problem som en ung och relativt välbetald man har i livet, till exempel att låta någon annan tvätta ens kläder, laga ens mat, hitta nya tjejer, eller förflytta en till olika platser. I artikeln ”One Tweet Shows What Silicon Valley Really Thinks of the People It’s Crushing” på Mic.com, berättas om hur tvättautomater tvingats stänga ner i konkurrens med tvättjänster riktade mot de mer högavlönade invånarna i staden. Och skribenten Jack Smith oroar sig över hur tekniken kan bidra till att öka klyftorna i ett samhälle.

”Laundromats, buses, trains, restaurants, health insurance — we share these things precisely because it benefits society as a whole to participate, even when we are not individually always actively benefiting. Businesses have always been at war to replace one another in a constant struggle to provide a better quality of life. It’s always been an organic ecosystem, but technology, like a steroid, has injected a fuel into this ecology that’s causing rapid flux. Titanic businesses like Kodak are replaced by tiny startups like Instagram in a handful of years, and Uber is swallowing the cabs of the world — both public and private — whole. The question is: When we have all of these new, boutique services, who will benefit?”

Kanske är rubriken som gömmer sig i URL:en till artikeln mer intressant än den rubrik som står på sidan: /silicon-valley-white-male-privilege-class-war/

Här är Zlatans innovativa parfym-kampanj på Instagram

Häromdagen stod det klart att Zlatan Ibrahimović lanserar ett eget parfymvarumärke. Det är Frankenstein Studio som står bakom strategin för varumärket och en del i lanseringen är det här Instagram-kontot som på ett innovativt sätt använder bilderna i flödet för att skapa en helhet som är större än delarna. Om du besöker kontot från mobilen kan du vända på telefonen och skrolla i sidled för att se effekten. Det finns även videoklipp inlagt i flödet.

Så här ser det ut när bilderna visas i flödet (klicka på bilden för att göra den större).

Zlatan parfym