En stinkande normbomb

Det känns så viktigt att skriva om Quinnspiracy, #gamergate, Feminist Frequency och situationen för kvinnor i spelbranschen. Det har gnagt i mig under så många år, både som spelare som tvingas välja mellan ett antal stereotypa machomän till karaktärer i de spel jag spelar (om det ens finns ett val), men kanske framförallt som en mer passiv konsument av de spelnyheter som når fram i mitt flöde. Ibland handlar spelnyheterna om mer positiva saker som utvecklingen av e-sport och turneringar eller utvecklingen och framgångarna bakom svenska Dreamhack. Men senaste tiden har det bara gnagt. En olustig känsla som bara växer, och som inte direkt stillas av att även fotbollsvärlden brottas med en liknande kultur (Läs om hur Nyheter24-skribenten Irena Pozar blev hotad när hon kritiserade Zlatan-dokumentären).

Det verkar finnas en armé av misogyna haters därute, och deras livsnäring, själva essensen i deras skapelse, är provokationen de känner när någon kritiserar deras bubbla – spelens värld. En värld som ofta är uppbyggd med en stark manlig blick, och med perifiera kvinnliga karaktärer långt ifrån Bechdel-nivå.

Anita Sarkeesian (Foto: CC BY-NC-ND 2.0)

Anita Sarkeesian, Brianna Wu och andra kvinnor i spelbranschen håller en fana som kräver så mycket mod och styrka att bära att jag inte förstår hur de orkar. Sedan länge driver Anita Sarkeesian Feminist Frequency, en webb-tv-serie som fokuserar på kvinnors representation i popkulturen. Hennes analyser och kritik av hur kvinnor representeras i datorspel har upplevts så provocerande att hon fått ta emot uttalade hatkampanjer, hackerattacker och dödshot. Häromdagen ställde hon in en föreläsning vid Utah State University på grund av de hot som riktats mot henne, samtidigt som polisen inte kunde garantera hennes säkerhet.

Det här är tyvärr inget nytt för Sarkeesian. Förra året kritiserade hon att den nya konsollen Xbox One lanserades utan en enda kvinnlig spelkaraktär och fick även då en hatstorm riktad mot sig. Vi pratade om det i podcasten Maktministeriet vid tillfället. Lyssna på avsnittet här.

#Gamergate är forfarande i full blom, på ett sätt kanske man kan säga att det alltid varit det. Både svenska och internationella aktörer inom spelbranschen har dock gjort gemensamma upprop mot hatkampanjerna och försökt belysa problemet på många sätt. Det är i alla fall ett ljus i mörkret. Ett annat ljus i mörkret är att det här hatet faktiskt flyter upp till ytan som den stinkande normbomb det är. Att vi ser det och kan agera på det. Och jag tycker det sker i allt fler sammanhang. Jag har tidigare skrivit om hur jämställdhetsfrågorna även blivit viktigare i startupvärlden. Pete Warden skriver om hur nördkulturen håller på att förstöra Silicon Valley, när de som förut var underdogs behållit attityden men vunnit makten. I inlägget sätter han fingret på något som vissa personer inom tech och spelvärlden har gemensamt. Synen på sig själva:

”We got where we are by ignoring outsiders and believing in ourselves even when nobody else would. The decades have proved that our way was largely right and the critics were wrong, so our habit of not listening has become deeply entrenched. It even became a bit of a bonding ritual to attack critics of the culture because they usually didn’t understand what we were doing beyond a surface level.”

Uppdatering:
Här är en infografik över hur spelvärlden ser ut i USA när det gäller bland annat könsfördelning. Hämtad från ESA (pdf-fil).

One Reply to “En stinkande normbomb”

Kommentera