”Ryssarna vet att medierna är styrda”

carl-bildt-rysk-tv

Nyligen besökte jag försvarshögskolan för ett seminarium om rysk propaganda (går att se här). Flera av föreläsarna beskrev ett ryskt medieklimat präglat av mer eller mindre styrda medier där Russia Today (RT) kanske är det mest framträdande från svensk horisont. Men Sverige underskattar ryssarnas egen förmåga att tänka källkritiskt samtidigt som vi själva är bättre på att skämta om andra än att själva bli utsatta för satir. Det hävdar Anechka Ю. M-ova, eller @AnyaInLove som hennes twitternamn lyder.

”Anya” är en anonym svensk bloggare och twittrare som bor och arbetar i Ryssland och som skriver initierade inlägg om landets utveckling. Jag har tidigare skrivit om informationskrigföring och rysk signalspaning i våra flöden och efter att ha läst inläggen på Anyas blogg kände jag att jag ville veta mer om rysk mediekritik och hur hon uppfattar den ryska synen på omvärlden. Jag gjorde därför en liten intervju med henne mot löfte om anonymitet (dock vet jag hennes riktiga identitet). Det blev flera långa och intressanta svar.

”Medborgarna vet att staten också har sin agenda”

Hur upplever du att ryska medborgare själva ser på sina egna medier?
– Ryssar har en helt annan syn på medier än svenskar. Vi får inte glömma att ryssarna fostrats i en tradition där man vet att medierna är styrda av ett eller annat intresse, för så har det alltid varit. Man skulle nog kunna säga att svenskar är mer naiva. En svensk förväntar sig att en nyhet är “sann”. En ryss förväntar sig snarare att en nyhet tillhör någons agenda, säger Anya.

– Propaganda i Sverige är något dåligt, som hjärntvätt kanske. I Ryssland är det “statens sätt att berätta för medborgarna hur saker och ting egentligen ligger till”. Fast medborgarna vet att staten också har sin agenda och relaterar mer till den som “detta är statens åsikt”, men man måste inte hålla med. Jag skulle jag nog säga att ryssar alltså är mer skeptiska till medierna än vad svenskar tror.

Har vi alltså i Sverige en överdrivet negativ bild av ryska folkets möjlighet att skapa en balanserad bild av omvärlden?
– Det tror jag absolut. Ibland är det som om vi bär på en slags överlägsenhet i vår självbild som svenskar, att vi själva minsann inte skulle låta oss påverkas av media. Sedan ser vi exempel på rysk propaganda och ryssar som vi uppfattar agerar därefter och tänker väl att ”jösses, de verkar inte kunna tänka själv alls!?”.

– En katastrofalt låg procent ryssar talar ett annat europeiskt språk, engelska inräknat. Nyheterna man får är inhemska och om man får välja mellan att lyssna till ett budskap man vet är förvrängt, men som kommer från ens egna, eller ett budskap som god knows who står bakom och kommer utrikes ifrån, ja då väljer man såklart att lyssna till sin egen media, skepsis eller ej. Ryssar i Moskva pratar relativt öppet om att “den nya tidens krig är ett propagandakrig” och då är ställningstagandet för Ryssland ännu mer självklart, i stil med att om propagandakrig är detsamma som vår tids krig, är det fortfarande varje medborgares plikt att stå på sitt eget lands sida, förvrängd info eller ej.

”Vi förstår inte Ryssland, vi vill kanske inte förstå”

Varför tror du att just Ryssland blivit ett tacksamt mål för den typen av satir?
– Detta är i princip kulturhistoria. Vi har historiskt sett alltid haft en komplex relation till Ryssland, exempelvis har de flesta aktiva krig som Sverige varit med om varit just mot Ryssland. Det speglas än i dag i hur vi uttrycker oss om landet. Sverige har en lång tradition av att behöva kategorisera Ryssland i en kategori vi själva inte tillhör. Elisabeth Högborg, mångårig rysslandskorrespondent, uttryckte det ganska väl en gång, hon sade att vi ser Sverige och Ryssland som motsatser. Sverige är enligt oss i vågskålen för gott, rättfärdigt, högutvecklat, rationellt och så vidare. Vad är då Ryssland, som vi tänker inte alls är som vi? Ryssland måste vara tvärtom; Onda, orättvisa, underutvecklat, irrationellt et cetera. På vissa plan är det visserligen sant, Ryssland och Sverige är inte identiska länder. Men den här polariseringen gör att vi tappar, eller rentav avsäger oss, förmågan att se på Ryssland på ett nyanserat vis, säger hon.

– Ett sätt att hantera något som vi inte kan sätta fingret på är just humor. Vi förstår inte Ryssland, vi vill kanske inte förstå, vi vill inte prata om det som ett problem, det blir för komplicerat, det kräver kunskap, det kräver att man är nyanserad, så vi skämtar. Det är inte bara i satir, det syns i nyhetsartiklar också. “Ryssarna förbjuder svärord i TV”, “Ryssarna gör si, ryssarna gör så”. Det hela bär en air av “titta, vilka tokigheter!” över sig. Vi kan också ställa oss frågan vilka länder skämtar vi inte skämtar om? Varför? Vi skämtar inte om länder vi inte bryr oss ett vitten om, exempelvis. Länder vars existens inte rör oss i ryggen. Men Ryssland rör oss i ryggen.

”Humor är viktigt i Ryssland”

Det ryska satirprogrammet Yesterday Live har bland annat gjort ett uppmärksammat inslag som handlar om svenskarnas rädsla för en rysk invation, ett klipp som även textades på engelska och fick spridning utanför Ryssland.

[youtubeplay id=”cyPsqsH8I4M” size=”medium”]

Vi skrattar, men hur mycket allvar finns i den typen av program?
– Reaktionerna är högst olika, långt ifrån alla (svenskar) kan begripa att ryssarna kan skämta om sig själva och Sverige utan elakhet. Ryssland gjorde också ett svar på tingeling-videon från melodifestivalen för några år sedan. Den blev inte heller särskilt väl mottagen i Sverige, för att man i den tog upp slaget om Poltava. Så svenskar kanske i regel tycker att “man får tåla litet humor” men när Ryssland för en gångs skull skämtar tillbaka litet, då är reaktionerna inte alls lika förlåtande som när Sverige skämtar om Ryssland. Tyvärr, säger Anya.

– Sverige är väl inte lika duktiga på att ta skämt som att skämta om andra. Ryssar är å andra sidan extremt duktiga på satir och humor! Det var ofta ett av få sätt att ge samhället en känga under sovjettiden och än idag skämtas det om det egna samhället. Det finns ett hutlöst populärt humorprogram där universitet från hela Ryssland tävlar i spex år efter år och kändisar sitter i publiken. Putin har blivit grovt skämtad om från scenen – medan han själv satt i publiken! Han höll på att kvävas av skratt. Humor är viktigt i Ryssland, jag antar att det är högst naturligt i länder där andelen orättvisor är hög och takten med vilken dessa utjämnas är låg.

Hur stor är sannolikheten att den typen av inslag är en del av informationskrigföring tror du?
– Det är en spännande fråga. Om den typen av sketch, med skämt om Sverige, hade varit lika vanlig i Ryssland som de svenska skämten och nidbilderna om Ryssland är i Sverige hade jag nog sagt att de hade haft viss betydelse. Som det är nu är Ryssland relativt ointresserat av Sverige som land, de flesta ryssar blandar konstant ihop Sverige med Schweiz och när man förklarat vilket land som är vilket blir de vara glada att få höra mer.

– Sverige har väldigt gott rykte i Ryssland, det ses som ett rikt, modernt och socialt tryggt land. Alla har växt upp till den sovjetiska tecknade Karlsson på taket, folk åker till IKEA och gillar den rena “minimalism” som man kallar svensk designstil. De sportintresserade känner igen Tre Kronor, de litteraturintresserade tror att alla sitter på kammaren och läser Strindberg. Sveriges intresse för HBTQ-frågor ses oftast som västerländskt hellre än typiskt svenskt, men de som känner till hur stor plats frågan tar i den svenska debatten bemöter snarare detta med oförstånd. Det är inget man lägger sig i å andra sidan, så länge ett land håller sina frågor för sig själva och inte lägger sig i ryska politiskt ideologiska förehavanden har gemene ryss inget att klaga över.

Din blogg är anonym, men du har blivit erbjuden och också skrivit artiklar i svenska medier, hur viktig är anonymiteten för dig?
– Väldigt viktig. Jag lever ett vanligt liv och att skriva om Ryssland är varken mitt levebröd eller mitt officiella uppdrag. Det är en hobby jag har, visserligen förankrad i min studiebakgrund. Mitt vardagsliv, jobb och familj är vad jag prioriterar ifall jag tvingas välja.

”Jag skulle inte vilja hamna på en rysk hatsajt”

Upplever du att det kan få konsekvenser att inte vara anonym?
– Ja, jag har ett för Sverige unikt namn. Om Google var begränsat till Sverige skulle jag nog inte bry mig så mycket, men jag vill ogärna att en potentiell arbetsgivare googlar mig och ser att jag skrivit om för Ryssland känsliga ämnen. Dessutom vill jag inte att man skall tro att jag bara arbetar hos dem för att få visum, men har ett annat jobb på sidan om. Ryssland är dessutom en känslig fråga för många, även utanför Ryssland. Det blir gärna väldigt hätskt väldigt fort. Jag skulle inte vilja hamna på en rysk hatsajt och göra mig till eventuell måltavla för de galningar som ofta huserar på sådana. Jag upplever visserligen att hotbilden mot mig i så fall skulle vara i princip försumbar, men varför skulle jag ens ta den lilla risken? Jag är inte journalist, bara en vanlig privatperson. Det är inte värt att göra sig arbetslös eller riskera sin familj för en hobby.

Hur hade du resonerat om du istället bott och arbetat i Sverige?
– Mycket annorlunda, troligen. Fast nu bor jag inte där och har inga planer att göra det inom den närmaste framtiden. Hade jag haft ett jobb i Sverige, som inte hade något emot att jag lade ned hiskeligt mycket fritid på Ryssland, hade jag inte alls tyckt att det varit viktigt att vara anonym. Hade mitt skrivande om Ryssland varit mitt jobb, hade jag haft presspass och vaktad entré till mitt bostadsområde, då hade det också varit en helt annan sak.

Hur ser du på Rysslands utveckling just nu?
– En sak jag kan säga är att utvecklingen gått bakåt för den ryska pressfriheten ett bra tag nu och jag kan bara förutspå att det kommer att ta lång tid för den att vända. Kanske ser vi också en möjlighet för Moskvas nationalister med olika stora inslag av brunt i sina ideologier att kunna ta ett steg framåt nu när den politiska kartan för oppositionen målas om. I och med veckans erkännande i Nemtsovmordet kan vi också tänka oss att det kan komma att ske en del omförhandlingar med ledningen i Tjetjenien, vilket torde kunna bli en kostsam och i värsta fall våldsam historia. Detta är mina teorier bara. Jag försöker verkligen att vara försiktig vad det gäller att tala sig om Rysslands utveckling.

Ett gäng svenska försvarsbloggare driver en aktiv debatt om försvarsfrågor, där även analyser av Ryssland blivit vanligt förekommande sedan upptrappningen i konflikten med Ukraina. Tycker du att de har rätt i sina analyser om säkerhetsläget?
– Jag lägger mig inte i deras analyser per se, det är deras jobb och inte mitt och jag måste förlita mig på att de gör analyser efter bästa förmåga grundat på hur de har lärt sig att se på problem och frågeställningar. Däremot tycker jag att de ofta saknar det underlag eller den kunskap som krävs för att de skall kunna tillgodogöra sig förståelse för ryska politiska förehavanden, något som kan vara nog så viktigt när det kommer till att skapa en frågeställning eller se nyktert på ett problem. Ibland är det något så enkelt som att de saknar språket, majoriteten pratar inte ryska eller besitter inte den kulturella förståelse som krävs för att förstå nyanser eller jargong.

– Människor inom försvaret har ofta ett visst sätt att se på Ryssland, människor inom den akademiska antropologiska världen ett annat. Båda synsätten behövs tycker jag, men ibland upplever jag ett motstånd från dem med militärt intresse att försöka söka hjälp utanför den egna kretsen och leta efter kompletterande perspektiv. Personligen anser jag att det är en säkerhetsrisk att utforma analyser utan att kolla på alla tänkbara perspektiv.

”Använd inte Ryssland som slagträ i svensk politik”

Anya tycker att vi måste gräva lite djupare än det mest uppenbara för att göra korrekta analyser av läget i Ryssland.
– Det är viktigt att granska stormakter i ens närområde inte bara utifrån utan också hur det inre maskineriet ser ut. Jag är trött på att människor som har som jobb att kartlägga Ryssland säger att “Putins agerande är ologiskt!” eller liknande. Hade man lagt ned någon timme av analysen på hur hans politik förs, hans beslut brukar tas, hans folk ser på hur han agerar, då hade det inte tett sig lika ologiskt. Man bör försöka se på länder i sin intressesfär med ett intresse av att begripa. Orkar man inte själv lära sig om landet inifrån finns det faktiskt gott om svensk expertis utanför försvaret, inte heller räcker det att prata med en expert, man bör lyssna på flera forskare från olika universitet, utrikeskorrespondenter i Ryssland, författare och diplomater.

– Ibland tycker jag att det fokuseras litet väl mycket på hur rysk jargong upplevs från svenskt håll och att man på denna subjektiva upplevelse, av något man kanske inte ens begriper till fullo, försöker dra en svensk inrikespolitiskt intressant poäng. Detta gäller inte främst försvarstwittrare, utan svensk opinionsbildning överlag. Ryssland bör inte användas som ett slagträ i svensk inrikespolitik, Ryssland är visserligen en betydelsebärande faktor för vår utrikespolitik och vår försvarspolitik, men det betyder inte att exempelvis sossar och moderater bör använda landet som ett hot för vad som kommer ske om Sverige inte gör som sossar eller moderater vill. Det är så billigt, dåligt och ofta innehåller den här typen av opinionsbildning mängder av feltolkningar eller rena faktafel. Det gynnar verkligen inte någon.

Foto överst: Från ryskt tv-inslag om Carl Bildt.

6 Replies to “”Ryssarna vet att medierna är styrda””

Kommentera