Han lovar en öppen medieutredning

Olle Lidbom
Olle Lidbom. (Foto: Annika af Klercker)

Tidigare har Olle Lidbom berättat hur han (enligt honom) blev utslängd ur Granskningsnämnden för att han var för öppen med nämndens beslutsprocesser och sin egen medverkan. Nu har han blivit inbjuden att sitta med som oberoende expert i den nya medieutredningen, under ledning av Anette Novak.

Olle Lidbom skriver själv om uppdraget och hans ambition är att vara supertransparent under processen. Han har inga planer på att skräda orden.

”Mitt mål är även att kommentera vad i arbetet som inte fungerar och alla de dåliga, ogenomtänkta förslag som med all sannolikhet kommer med utredningen. Den förra utredningen (”Presstödsutredningen”) blev ju så dålig och tandlös att alla i utredningen själva reserverade sig mot den. Omdetta haveri finns till och med en egen vitbok, av utredaren själv… Om Novak eller Kulturdepartementet ber mig att vara tyst eller tulla på transparensen kommer jag publicera även det.” skriver Olle Lidbom.

Övriga inbjudna experter i medieutredningen är Sara Öhrvall, Mikael Zackrisson och Johanna Frelin.

Läs hela Olle Lidboms inlägg Så ska jag behålla mitt oberoende som expert i nya medieutredningen.

Företagsbloggarna har inte förlorat sin roll

För 10 år sedan var jag blott en liten webbredaktör som jobbade på en stor advokatbyrå. Bloggandet hade precis börjat slå igenom på bredare front och traditionella medier försökte hänga med genom att lansera egna bloggare (vilket då som nu var deras vanliga krönikörer som skrev oftare och kortare typ). Själv hade jag bloggat på Bisonblog.se i 7-8 månader och också kommit i kontakt med andra som skrev om liknande frågor.

Jag gjorde ett tappert försök att lansera Sveriges första affärsjuridiska blogg, men lyckades inte så bra. Istället blev det ett antal interna bloggar på byråns intranät. Kanske var det för vågat att tro att en av de mest konservativa branscherna skulle vara i framkant med att öppna upp verksamheten och bli transparent utåt sina intressenter. Men det var en spännande tid, och många av de personer och kontakter jag byggde då har jag fortfarande nytta av idag. (Den som hann först med att lansera en ”blawg” åt en juristbyrå i Sverige blev istället Hans Kullin, som då jobbade på Linklaters).

Genom mitt dåvarande jobb kom jag i kontakt med kommunikationsbyrån JKL och framförallt Billy McCormac som då jobbade på byrån. Tillsammans med dåvarande JKL-kollegan Tove Lifvendahl drev han den första riktiga pr-byråbloggen i Sverige, och jag blev inbjuden att gästskriva om nyttan av företagsbloggar.

Av en slump hittade jag mitt gamla inlägg, när jag gjorde research inför hur vi på Intellecta Corporate kan utveckla vår blogg, och den första känslan var att det faktiskt inte hänt så mycket på 10 år. Samma argument för att företagsblogga gäller då som nu, och mycket av styrkan i bloggen (som egen ägd kanal snarare än kommunikation på andras plattformar) har fortfarande relevans.

Å andra sidan inser jag hur extremt mycket som hänt i sociala medier generellt under samma tid, med framväxten av stora jättar som Youtube, Facebook och Instagram. Idag självklarheter för mångas dagliga webbnärvaro, men då inte ens på kartan i Sverige.

Så har företagsbloggarna spelat ut sin roll till förmån för andra kanaler? Nej, det skulle jag inte påstå. Företagsbloggen har fortfarande stora möjligheter som navet i det varumärkesbyggande arbetet, och som en tydlig del av employer branding, kunskapsspridning, krishantering och alla de andra aspekterna jag lyfte i det där gamla inlägget för 10 år sedan.

Nedan en mini-intervju jag gjorde för tidningen Shortcut när det begav sig. Att ”ha egen blogg” var tydligen en nyhet i sig på den tiden…

Intervju i tidningen Shortcut om mitt bloggande 2005.
Intervju i tidningen Shortcut om mitt bloggande 2005.

Facebook-lönerna kan visa ambitionen

Vad betyder det att Facebooks produktchef gått om säljchefen när det gäller vilka av företagets toppchefer som får mest i ersättning? Kanske mer än vad man tror, hävdar Venture Beat.

Efter Facebooks börsintroduktion 2012 fick företaget jobba hårt på att bygga förtroendet från aktiemarknaden efter en första skakig tid som börsnoterat it-företag. Fokus hamnade naturligt på att visa aktiemarknaden att Facebook kunde driva fram intäkter, och dessutom även i mobila plattformar. Ansträngningen gav resultat. Enligt Venture beat hade Facebook 3,54 miljarder dollar i intäkter under första kvartalet 2015, varav två tredjedelar kom från mobilannonsering.

Nu finns både utrymme och andrum att satsa på produktutveckling som inte omedelbart drar in pengar, och det blir ett naturligt skifte från sälj och annonsering till innovation och utveckling. Kanske väntar spännande tider för betatestare av Facebooks tjänster framöver.

En gnälltwittrares kompletteringar

Omslag från tidningen Fokus

Imorse landade veckans nummer av tidningen Fokus i brevlådan. Sedan jag såg omslagsbilden twittras ut från Fokus redaktionskonto igår visste jag att det skulle finnas en större artikel om Stockholms startupvärld med rubriken ”Stockholm kokar” i numret. Spännande! Inne i tidningen och på sajten rubriceras reportaget med orden ”Det regnar pengar” och det finns en ingress om hur amerikaner och kineser vallfärdar till Stockholm för dess teknikföretag, och en undran om vad politikerna gör samtidigt.

Fokus-reportern Johan Anderberg har gjort ett mycket bra nedslag i den bubblande it-scenen i huvudstaden och han har dessutom lyckats lyfta fram delvis nya personer och aktörer som inte alltid är med i spalterna när det pratas startups. Han beskriver även intressanta perspektiv som handlar om hur de politiska makthavarna ser (eller inte ser) på it-världen som en bransch för framtiden, och hur it-boomen runt millennieskiftet gjort att många är långt mer försiktiga när det gäller satsningar, med risk för att bli brända igen.

Det är precis den här sortens reportage jag gillar att läsa i Fokus. Lite längre och fördjupande beskrivningar av en bransch eller en trend som inte bara fokuserar på ”the usual suspects” utan lyfter de stora perspektiven med koppling till allt ifrån bostadsmarknaden, arbetskraftinvandring, samhällsbyggnad och regionutveckling till svensk industri och entreprenörskap.

Men som den gnälltwittrare jag är kunde jag inte låta bli att uppmärksamma några småsaker i artikeln som jag tycker ger en lite skev bild. Jag diskuterade det direkt med Johan Anderberg på Twitter och fick bra svar, men för eftervärlden och för att ge en kompletterande bild summerar jag det här också:

  • I urvalet av personer som intervjuas och som också syns på förstasidan i Fokus har entreprenörerna namn som Berglund, Landgård, Landén, Lilja, Andersson, Björklund och Gustafsson. Idel svenskklingande namn och idel vita ansikten på omslaget. Den svenska startupscenen rymmer en större representation än så. Eller som Isobel Hadley-Kamptz skrev på Twitter: ”man hade ju inte behövt gå längre än till Truecaller för lite fler hudtoner”.
  • Communitybyggare som varit väldigt viktiga för startupscenen (till exempel Ted Valentin, Martina Elm och andra entreprenörer och företag) utelämnas och det beskrivs i stort som sett att det inte fanns någon ”scen” att tala om innan amerikanen Tyler Crowley blev anlitad av Stockholm Business Region för att sätta fart på communityt. Det är en bild som jag tror många arrangörer av konferenser, meetups och gränsöverskridande aw- eller kod-träffar inte skulle hålla med om. Därmed inte sagt att Crowleys insats varit oviktig. Jag skulle säga att den verkligen varit avgörande för att skapa det intresse som finns just nu kring de svenska bolagen.
  • Kritiken mot Crowley (från flera håll) när det gäller grabbkultur och bristen på tänk kring jämställdhet är också något som utelämnas i beskrivningen av honom som en pastor som styr över sin församling. Jämställdfrågorna ekar ju både här och i Silicon Valley, och är närvarande i debatterna kring entreprenörskap på ett helt annat sätt än tidigare.

Jag gillade verkligen reportaget, och jag gillar Johan Anderbergs texter generellt. Så även den här gången. Men jag tänker också på hur de som varit med och kämpat för att bygga det svenska startupcommunityt (samtidigt som sina egna bolag) antagligen känner sig en smula förbisedda när det nu görs en ny historiebeskrivning.

Mitt mest använda facebookverktyg

Finns det något värre än att dela en intressant artikel eller en länk till en bra sajt på Facebook, och så följer vare sig bild, rubrik eller ingress med i flödet? Ja, det gör det förstås. Men det är ändå frustrerande när förhandsvisningen av en länk försvinner. Ett exempel är hur det såg ut när den här Metro-krönikan av Björn Hedensjö delades på Facebook idag:

Metro-delning

Inte direkt upphetsande som synes, och utan en informativ statusuppdatering i anslutning till inlägget så hade jag aldrig klickat på länken. Förutom att hämta erfarenhet från mitt eget flöde och de Facebooksidor jag publicerar material på varje dag så har jag frågat runt lite bland folk som jobbar med löpande publicering på Facebook, och de vittnar om liknande upplevelser. Det ÄR svårt att få Facebook att hämta rätt information (även om själva koden på sidan man länkar till är korrekt). Vad som också verkar spela in är hur länge artikeln varit publicerad.

Det finns dock hjälp att få, och den hjälpen stavas ”Facebook debugger”. På undersajten developers.facebook.com hittar du ett gäng funktioner för den som arbetar med utveckling av facebookinnehåll på olika sätt. Den riktar sig främst till utvecklare, men även en drönare som jag har nytta av vissa avdelningar.

Varje gång jag vill se till att en artikel som delas får med rubrik, ingress och bild i förhandsvisningen så besöker jag först debuggern. Där klistrar jag in länken och väljer ”Debug” och sedan eventuellt ”Fetch new scrape information”, ibland flera gånger. I förhandsvisningen ser jag då exakt hur länken kommer se ut när den delas. Efter det återvänder jag till ”vanliga Facebook” och lägger ut länken med bra resultat.

För dig som jobbar med Facebook för företagssidor eller på professionell nivå är det här förstås gammal skåpmat. Men för dig som i första hand använder Facebook för privat bruk och undrar varför en länk blir ful när du delar den är mitt tips att först testa debuggern innan du läxar upp den som programmerat sajten du länkar till.

Välj chefen istället för jobbet

När Tomas de Souza, innovationschef på Sydsvenskan, skrev om vad han lärt sig under sin Executive MBA-utbildning var det speciellt en sak jag fastnade vid. Nämligen vilken roll företagskulturen spelar i bra ledarskap. Allt det som sällan finns på papper, men som genomsyrar livet på ens företag eller organisation. Tomas ställer sig frågan om varför någon ska följa honom som ledare, en intressant utgångspunkt för alla ledare, och kanske ger svaret nyckeln till att också skapa en bra företagskultur.

Omorganisationer handlar om synliga förändringar, som går att visa på powerpoints och i dokument. Enheter går att beskriva som boxar och det går att dra linjerna mellan dem på nya sätt, eller slå samman flera till en enda. Men det är svårare att göra fem bullet points som på riktigt förändrar en företagskultur (även om vissa försöker), samtidigt som det är just kulturen som kan hjälpa eller stjälpa eventuella planer på organisationsförändringar.

”Organisationsplanen är det mest konkreta vi har att jobba med när något inte fungerar, men att omorganisera är resurskrävande och det kan ta lång tid för medarbetare att hitta sina nya roller och varandra. Företagskulturen är ett helt annat slags djur och den ges ofta alldeles för lite tid i relation till vilka krafter den besitter.” skriver Tomas de Souza.

Mina egna erfarenheter efter att varit yrkesverksam i nästan 20 år på privata och offentliga företag, tidningsredaktioner och i byråvärlden, är precis det som Tomas är inne på i sitt inlägg. Det som avgör hur man trivs på jobbet är inte det som står i verksamhetsplanen eller strategidokumenten. Det är ibland inte heller superviktigt exakt vad ens arbetsuppgifter är. Det är snarare sammanhanget, kollegorna, stämningen, upplevelsen av att kunna bidra på ett värdefullt sätt, men också att det som företaget eller organisationen gör har en större mening.

När det gäller ledarskap så handlar det mycket riktigt om att vilja följa sin ledare eller chef, men också om att bli anspråkstagen på en nivå som utmanar utan att vara destruktiv. En bra ledare är den som medarbetarna vill vara bra för. En ledare som du inte vill göra besviken, inte på grund av konsekvenserna, utan kopplat till den lojalitet du känner med både ledaren och den gemensamma uppgift ni har.

För den som har medie- eller kommunikationsbranschen som arbetsmarknad är det inte alltid lätt att ställa krav på sin arbets- eller uppdragsgivare enligt ovanstående, men att välja sin chef, snarare än att välja sitt jobb, kan vara ett bra tankesätt. Dina egna uppgifter är antagligen lättare att förändra än din chef.

Skräckfilmen som fångar vårt onlineliv

Bild från trailern för Unfriended (Universal pictures)
Bild från trailern för Unfriended (Universal pictures)

Jag brukar inte gilla skräckisar, men Unfriended kommer kanske att bli ett undantag. The Verge kallar det ”den första filmen som på ett korrekt sätt fångar vårt virtuella liv”. Hela filmen utspelar sig i sociala medier kan man säga, och vi får följa karaktärernas webbaserade interaktion via videochattar, youtubeklipp, direktmeddelanden och så vidare. Samtidigt tas aktuella teman som nätmobbing och hur viral spridning kan ödelägga människors liv upp. Allt detta mot fonden av en klassisk ungdomsskräckis som känns som en blandning mellan Blair Witch Project och Paranormal activity.

Jag blev lite skraj bara av trailern.

[youtubeplay id=”Q72LWqCx3pc” size=”large”]

Kan smarta klockor rädda fysiska möten?

Garmin Fenix 3
Distraktion eller möjlighet? (Foto: Fredrik Wass)

Behöver jag verkligen ännu en pryl med en skärm som inte bara visar var jag befinner mig, vilket temperatur det är, hur snabbt jag springer och hur snabbt mitt hjärta slår, utan även när jag får sms, facebookmeddelanden eller mail? (tänkte jag när jag plockade upp paketet med min nya klocka häromdagen). Japp, även jag har fallit offer för trenden att ”prylifiera” min fysiska (och nu sociala) aktivitet.

För mig som länge använt Runkeeper-appen i mobilen för att mäta mina blygsamma framsteg längs Årstavikens kanter eller på betongen längs Embarcadero är det inte konstigt att vilja mäta och samla statistik kring min egen aktivitet. Nu skulle jag dessutom få möjlighet att koppla till den sociala dimensionen och via bluetooth i mobilen få tillgång till mitt sociala flöde, direkt på armen. Nya Apple Watch gör antagligen det här både mer avancerat och snyggare, men det finns redan nu ett gäng handledsburna klockor/enheter som har ganska avancerade funktioner för att visa notifieringar, svara på samtal och utföra andra enklare funktioner.

Mina farhågor kring hur mitt liv ska bli ännu mer skärm- och prylfixerat stillade sig dock en smula när jag läste Matt Johnstons artikel om hur hans smarta klocka förändrat hans liv på ett sätt som få verkar prata om.

”I now do this one simple thing that is the key to the watch’s usefulness: I don’t keep my smartphone with me all the time anymore.”

Johnston beskriver hur han låter mobilen ligga och fungera som lite av en router i hemmet. Hans smarta klocka kommunicerar via mobilen, så den kan inte vara för långt bort, men han upplever att hans skärmtid minskat och att han blivit mer närvarande i samtalen med vänner och familj sedan han skaffade klockan.

”This has opened up my life in many important ways. First, I don’t have to lug my phone around. But most importantly, I am a more present human being while at home. This is important. I have a a wife, I have hobbies, and I generally enjoy not sticking my nose in a phone all day. Now I spend almost zero time on my phone while I’m at home (or at work!) getting distracted by a million different things. My watch lets me simply glance at my notifications in an innocuous way, decide quickly whether to act, and then move on.”

Begränsningen i storlek för den smarta klockan (oavsett om det är en Apple Watch eller annat märke) gör att få orkar sitta jättelänge och bara titta på den lilla skärmen, eller använda den för att navigera, resonerar Matt Johnston. Jag med min nya klocka på armen hoppas han har rätt. Om inte annat har jag en ganska dyr tidsförstörare på armen.

Samtidigt som jag skriver det här inlägget vibrerar det från klockan på handleden. ”Rör på dig!” står det i displayen. Jo, det är sant. Min smarta klocka är smartare än jag trodde.

Så lyckas du med din Almedalsdebatt

Samtal om samtal hos FKDV

Häromdagen deltog jag i ett rundabordssamtal (ja, bordet var faktiskt runt) som utgick från en av de mest paneldebatt-täta händelserna i Sverige – Almedalsveckan. Samtidigt var målet för vår diskussion att ta oss bort från just den traditionella paneldebatten med en moderator som frågar ut ett antal deltagare på en scen inför en oftast passiv publik. Hur kan man skapa ett samtal och en delaktighet mellan både panel och publik, och hur kan diskussionen bli inkluderande och mindre av separata monologer?

FKDV har erfarenhet av att ha filmat väldigt många seminarier i Almedalen, och det var också de som stod som värdar för rundabordsdiskussionen. Björn Falkevik från FKDV fanns med vid bordet tillsammans med Karin BäcklundMartin PalaciosCamilla Eriksson och så jag. I inlägget 7 insikter om framtidens paneldebatt sammanfattas det viktigaste från vår diskussion. För dig som arrangerar, deltar eller besöker en paneldebatt så kan det vara läsvärt.

Vi pratar bland annat om vikten av dokumentation, hur man engagerar en publik, varför ett rundabordssamtal är bättre än en moderatorsdriven debatt och en mängd andra saker. Första delen av samtalet är lite trevande, men sen sprakar det loss lite mer i slutet med flera konkreta idéer och tips.

Här är videoinspelningen av vårt samtal:

[youtubeplay id=”Iu90V89hLxU” size=”large”]

 

 

Så ser en grundare ut

Steve Jobs, Gottfrid Svartholm Warg, Mark Zuckerberg, Daniel Ek, Peter Sunde, Marcus Persson, Niklas Zennström och Sergey Brin. Så ser en grundare ut enligt Googles bildsök. Inspirerad av Washington Posts enkla men effektfulla konstaterande att den första kvinna som visas vid en sökning på ”CEO” är av plast, och att det säger något om hur vi ser på kvinnor i näringslivet, roade jag mig med att söka på ordet ”grundare” på svenska Google. Resultatet var inte direkt förvånande.

En bildsökning på ordet "grundare" visar följande resultat.
En bildsökning på ordet ”grundare” visar följande resultat.

Resultatet visar förstås en överrepresentation av olika bolagsgrundare från tech-världen, vilket inte är så konstigt med tanke på branschens extrema webbnärvaro. Och i grunden är sökresultatet antagligen sakligt och representativt. Det är helt enkelt en stor mansdominans bland bolagsgrundare, oavsett bransch.

Den intressanta frågan är hur enkla sökningar av det här slaget bygger och befäster normer och identitetsbyggande. Vad tror du? Spelar det någon roll?