Almedalen går utmärkt att följa från fastlandet

almedalen-video

Även om mediebevakningen ökat i intensitet för varje år så finns det stora blinda fläckar, eller medieskuggor på Visbys gator under Almedalsveckan. Merparten av alla intressanta seminarium, debatter och händelser når inte fram via de traditionella medierna. Men det betyder inte att de är omöjliga att följa.

Fler seminarium än någonsin dokumenteras genom livestreaming (och klipp man kan kolla på i efterhand) samt summeringar via bloggar, Twitter eller sajter som Makthavare.se,  Biståndsdebatten.se. För att inte tala om partiernas och organisationernas egna kanaler.

Faktum är att den som vill ha den bästa överblicken över hela Almedalsveckan nog gör klokast i att stanna hemma och följa flödena på nätet. Då missar man förstås ganska mycket av de direkta samtalen och diskussionerna, men har större möjligheter att hänga med i det som sägs på scenerna.

Det är lite som att besöka de olympiska spelen eller en musikfestival. Oavsett hur flitig du är så kommer det vara svårt att hinna gå på alla sporter eller lyssna på alla artister. Om du däremot bevakar det utifrån kan du antagligen ta del av långt fler programpunkter, men missar såklart mycket av den sociala aspekten.

Tre enkla, men ändå förhoppningsvis användbara tips:

  • Följ #Almedalen på Twitter. Via den taggen hittar du även andra taggar som kan dyka upp under veckan, kopplat till specifika händelser.
  • Sök på dina intresseområden i det officiella programmet på www.almedalsveckan.info. Där kan du även sortera fram de seminarium som sänds via webben. Praktiskt. Här har för övrigt Sveriges kommunikatörer listat 40 intressanta seminarium som sker under veckan.
  • Hitta organisationer och aktörer som sänder alla sina seminarium live och stanna kvar i deras pågående sändningar. Titta på inslag du kanske inte tänkt från början.
  • Bonustips: Den som har ett medie- eller sociala medier-bevakningsverktyg sätter förstås upp relevanta sökprofiler inför Almedalen och hittar på så sätt fram till godiset som finns bland de flera tusen programpunkterna.

Häromdagen spelade jag in podcasten Utvecklingssamtalet för tidningen OmVärldens räkning. Tillsammans med Brit Stakston, Carl Lagerqvist (Rädda Barnen) och Noak Löfgren (Biståndsdebatten.se) diskuterades hur man får ut det mesta av Almedalsveckan, oavsett om man är på plats eller inte. Lyssna gärna.

För övrigt meddelades idag att årets Almedalsvecka är den mest jämställda någonsin. I alla fall när det gäller antalet kvinnor och män som är paneldeltagare under veckans seminarium. Det skiljer sig dock stort mellan olika ämnen. Och precis som Seher Yilmaz från Rättviseförmedlingen påpekar så betyder det inte att kampen är över. Vem tar mest plats? Vilken roll har deltagarna i panelen och hur ser det ut med ytterligare mångfaldsperspektiv? Tre frågor som är minst lika viktiga.

Relaterat: Därför är Almedalen viktigare än mediebilden visar.

Därför är Almedalen viktigare än vad mediebilden visar

almedalen

”Ett Roskilde för det politiska Sverige. En rosérevansch för högstadienördarna. En surrande debattkupa som producerar honung till mediespalterna”.

beskrev jag Almedalsveckan efter mitt första besök. Sedan dess har bilden nyanserats ytterligare. Jag har stått en meter framför Gudrun Schyman när hon eldade upp 100 000 kronor i kontanter med budget från Studio Total. Jag har suttit med Dawit. Som en del av Makthavare.se-redaktionen intervjuade jag Wikileaks i en trädgård i Visby. Med Maktministeriet livepoddade vi på plats och intervjuade smartingar som Nicklas Lundblad och Nina Åkestam. Och från och med förra året är jag också en del av gänget som ger ut Almedalsbrevet, med en redaktion riggad för dataanalys och nördiga summeringar av det som händer i Almedalen varje dag.

Men framförallt har Almedalen inneburit fantastiskt många spännande möten och erfarenhetsutbyten. Varje år försöker jag förklara för den som aldrig varit med under Almedalsveckan vad den egentligen går ut på, det vill säga långt utanför mediebilden som oftast fokuserar på två saker; politiska utspel och makthavarnas närhet till den granskande makten i form av mingel.

För mig handlar Almedalsveckan om så mycket mer. Det är ett unikt tillfälle för olika aktörer inom politik, offentlig sektor, civilsamhället och näringslivet att närma sig varandra. Och självklart spelar det stor roll att alla besökare dels befinner sig på ett begränsat utrymme (Visby), dels på en ö (Gotland), långt ifrån hemmaplan. Det är det som skapar närheten till samtalen, den mer prestigelösa attityden och framförallt de oväntade mötena och insikterna.

Som skattebetalare VILL jag att offentlig sektor ska lära sig av varandras framgångar och misstag, så att inte min kommun eller mitt landsting gör om samma misstag som någon annan redan gjort. Jag vill att företrädare för olika organisationer och intressen ska stöta och blöta sina frågor gentemot andra för att dels sprida och ta del av information, men också se sin egen verksamhet utifrån ett större perspektiv.

Samtidigt är Almedalen också en plats för mobilisering av krafter, att inspirera parti- och organsationsmedlemmar. Att samla aktörer som rör sig inom samma område och erkänna varandras engagemang.

Det är få andra platser som erbjuder ett snabbare och bättre sätt att skapa inblick i en mängd frågor och ämnen som vid första anblick kanske inte verkar angå dig, men som ändå visar sig vara avgörande för din förmåga att lyckas. För den som jobbar med kommunikation finns dessutom enormt många spännande seminarium och samtal om kommunikation, media och journalistik i stort och smått.

Att besöka Almedalsveckan är också att ta ansvar. För din egen utveckling, men framförallt för samhällets.

Ses vi där?

8 kommentarer om kvinnors utsatthet i det digitala rummet

rundabord

Arbetet för att stärka kvinnors rättigheter måste ske även i digitala miljöer, i Sverige likväl som i de länder Sverige stöttar med sitt bistånd. Det var bakgrunden till ett rundabordssamtal som arrangerades hos Sida idag. På plats fanns ett femtontal personer som representerar olika organisationer, myndigheter och initiativ, och som alla jobbar med jämställdhetsperspektiv på olika sätt. Enligt Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka har stödet till projekt relaterade till jämställdhet tredubblats sedan 2008.

– Kvinnors möjlighet att uttrycka sin röst och påverka är extremt viktigt för Sidas uppdrag, sa Charlotte Petri Gornitzka.

Den digitala miljön återspeglar förstås hur samhället ser ut i övrigt, även om möjligheten till anonymitet och brist på emotionell bandbredd kan försämra diskussionsklimatet. Rundabordssamtalet blev kanske inte så mycket av ett samtal, utan snarare en genomgång och problematisering av de här frågorna utifrån varje deltagares perspektiv och erfarenheter. Rättsväsendets och andra instansers brister när det gäller att hantera hot på internet jämfört med i den fysiska verkligheten var ett tema som återkom. Till hösten planerar Sida att plocka upp tråden igen som huvudarrangör för Stockholm Internet Forum som kommer att ha jämställdhet och ICT som tema.

Här finns ett Storify-flöde med det som twittrades under samtalet.

Kommentarer från deltagarna under rundabordsamtalet:

Maja Fjaestad, statssekreterare hos Kristina Persson, minister för strategi- och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete.
“Vi har en starkt könssegrererad arbetsmarknad i Sverige, men också en segregerad användning av teknik. Och nästan ingen teknik uppfattas som genremässigt neutral. Bara hur en borrmaskin och en stavmixer designas avslöjar hur vi ser på tekniken.”
“Vi behöver ett modernt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten på internet. Vi måste också adressera det stora misslyckandet vi har när det gäller ett segregerat teknikområde. Men det finns en möjlighet till omtolkning av teknikens roll.”

Marcin de Kaminski, Sida
“De utmaningar vi ser på yttrandefrihetsområdet är relaterade till andra rättighetsbaserade frågor, som rätten till land, organisering, politiskt deltagande och inte minst kvinnors rättigheter. Vi ser att kvinnor är särskilt utsatta och internet är inte separerat från det. De grupper som vi ser som marginaliserade offline är också även mer utsatta online. Vi och våra partners följer också hur hot på kvinnor på nätet ofta följs av våld och hot i köttet.”

Seher Yilmaz, Rättviseförmedlingen
“När samtalsklimatet blir hårdare på nätet så väger vi varje ord på guldvåg innan vi lägger ut det. Och vi ser att allt fler väljer att bli tysta. Det är farligt. Det blir en viss typ av personer som orkar vara ute och prata om jämställdhet. Bilden blir också att den som ger sig in i de här frågorna måste tåla att bli utsatt och hotad. Det gör att man normaliserar beteendet. Det tog även sex dagar efter att jag tog över som ordförande för Rättis innan jag hängdes ut på Avpixlat, vilket aldrig Lina Thomsgård blev. Vi måste fundera på vilka som orkar driva på och vara en del i det offentliga samtalet.”

Vian Tahir, Nätaktivisterna (som utbildar unga i nätaktivism och vilka rättigheter och skyldigheter som finns på nätet).
“Unga som tar kontakt med rättsväsendet efter hot och hat möts ofta av attityden att begränsa sig på nätet. Det finns en hel del unga som inte har stöd från en arbetsplats, en redaktion eller har tydliga rutiner för hur man gör. De måste ensamma hantera hot och hat och får då ofta ett ganska avmätt bemötande från vuxenvärlden, till exempel skola och polis. För ungdomar kan nätet vara den enda vägen för samhällsengagemang.”

Isobel Hadley-Kamptz, Digitaliseringskommissionen
“Maskulinitet kodas som ‘det som inte är kvinnligt’, vilket gjort att teknik även kodats på det sättet. Det här är ett väldigt tydligt västerländskt fenomen, för när man tittar på utbildningar och synen på naturvetenskap, teknik och så vidare, så är det i Nordvästeuropa och USA som det ses som manligt. I Östeuropa har man en lång tradition av kvinnliga matematiker. I mellanöstern är flickor generellt bättre än pojkar på naturvetenskap och teknik. Det handlar om framväxten av den manliga nörden som koncept, och hur det blev den typ av människa som tekniken handlade om.”

Jenny Rönngren, Allt är möjligt, Media Watch Group
“Vi måste se att det är samma värd som vi lever i, även om vi verkar på olika plattformar. Det finns en attityd när det gäller hat och hot mot kvinnor i stil med ‘nåt måste man väl gjort för att förtjäna det’. Vi har märkt att när man pratar om det, så blir det ändå en slags hyfsning av samtalet. Så det sista man ska göra är att vara tyst.”

Marie Månsson, Civil Rights Defenders
“När det gäller specifika hot mot kvinnor så handlar det i större utsträckning om hot som påverkar integriteten, ofta kopplat till sexualitet. Det är också vanligare att det kommer från familjen. Man blir utsatt både hemma och offentligt.”

Christina Hagner, Kvinna till Kvinna
“Vi är verksamma i konfliktländer och där är de patriarkala strukturerna väldigt starka. Mycket handlar om förtal. Det sprids rykten om de kvinnliga aktivisterna om att de är lösaktiga, eller dåliga mammor. Det är ett effektivt sätt att tysta kvinnor i de miljöerna eftersom en kvinnas anseende är så oerhört viktigt. Den typen av hot syns inte men är lika förödande för kvinnor som vill vara aktiva i samhället. Sen brukar vi säga att det största skyddet mot kvinnor är andra kvinnor.

San Francisco håller på att förlora sin själ

San Francisco

Många unicorns per capita och ett spirande startupcommunity till trots, så är Stockholm långt ifrån San Francisco, och definitivt långt ifrån Silicon Valley. Jag börjar mer och mer tycka att det är en fördel, i alla fall om jag ser till effekterna på staden San Francisco, med skenande hyror (vissa hävdar att rent control är en del av problemet snarare än lösningen), extrema huspriser och allt fler tjänster och företag som snarare motverkar utvecklingen av staden som gemensam för dess befolkning, än bidrar till dess utveckling utanför it-världens personalstyrkor.

Stuart Schuffman, aka ”Broke-Ass Stuart”, är reseskribent, programledare och poet. I The San Francisco Examiner sträcker han ut en hand till det startupcommunity som enligt honom gör att San Francisco håller på att förlora sin själ. Han önskar att fler ville omfamna hela staden, inte bara det som startuplivet erbjuder.

”If you’re gonna be here, BE here. [… ]What I’m inviting “you” to do, is to become part of the “we.” San Francisco is on the precipice of losing its soul, and if you’re tired of being blamed as the problem, come be part of the solution.”

Hela startupkulturen har omedvetet eller medvetet skapat ett parallellt isolerat samhälle enligt Stuart Schuffmann. Han tycker synd de som flyttat till San Francisco för att jobba åt någon av de stora it-jättarna, och som vill hoppa på tåget medan det fortfarande verkar rulla åt rätt håll.

”So, why do I feel bad for them? Because they’ve never been given the chance to be San Franciscans … and most of them don’t even know it. It must be a hell of a thing to move somewhere for a job and be told that you are the cause of most of that city’s problems.” SFexaminer.com: Showing the techies some love

Hela anledningen till att allt fler it-företag flyttar in från Silicon valley och placerar sina kontor i San Francisco är förstås det övriga utbudet av en attraktiv stad, nöjesliv, aktiviteter osv. Programmeringsnörden som förr nöjde sig med ett garage i Palo Alto vill idag ha en studio-lägenhet vid Dolores Park. Samma trend sker i Stockholm där många av de hetaste startupbolagen har kontor i city, snarare än i Kista, utanför stan.

Facebooks algoritmer visar namn på mordmisstänkta i Lisa Holm-fallet

Fallet med den mördade Lisa Holm har engagerat många, inte minst i sociala medier. De flesta större svenska medier har rapporterat flitigt om både försvinnandet, och nu efterspelet med flera misstänkta gärningsmän häktade. Samtidigt har som vanligt en rapportering kring rapporteringen uppstått. Hur närgången måste en journalist bli när hen närmar sig anhöriga till ett brottsoffer? Hur skiljer sig rapporteringen jämfört med om det till exempel varit en äldre man som blivit mördad (det så kallade Missing white woman syndrome).

De svenska rasisterna ser också sin chans att koppla händelsen till en invandringsproblematik baserat på uppgifter om de häktade personernas bakgrund. Seriösa svenska medier är försiktiga med både namnpubliceringar och detaljer om de brottsmisstänkta, men Avpixlat, en rasistisk och främlingsfientlig sajt, väljer att publicera namn på flera av de misstänkta personerna, detta alltså innan någon dom har fallit.

Eftersom du är en medveten mediekonsument undviker du såklart att läsa Avpixlat och andra sajter som baserar sin bevakning på förvanskning av fakta och rena spekulationer. Men vad händer när de traditionella mediernas innehåll kopplas samman med etiskt tveksamma publiceringar, mitt framför dina ögon och utom din kontroll? Det hände min vän och tidigare poddkollega Josefine Hådell idag.

Hon såg en länk i sitt Facebook-flöde till en Oisín Cantwells krönika om Lisa Holm-mordet och Facebook placerade automatiskt ett antal ”links people also shared” i anslutning till artikeln. Av de tre ytterligare artiklar som länkades var två från Aftonbladet och en från Avpixlat. Redan i ingressen hos Avpixlat avslöjades namnet på en av de misstänkta för mordet. Notera att detta alltså framgick utan att Josefine behövde klicka sig in på Avpixlat. Det var Facebooks ”smarta” algoritmer som gjorde det möjligt.

Så här såg det ut i flödet:

avpixlat-maskad

Josefine Hådell reagerade förstås och skrev en egen uppdatering där hon riktar kritik mot hur Facebooks ranking av innehåll fungerar.

”Person i FB-flödet delar AB-krönika om Lisa Holm-rättegången. Under länken, i Facebooks kompilation av andra rekommenderade/delade länkar, dyker en Avpixlat-puff upp där en av de misstänktas namn och bild finns publicerat. Såhär, Facebook: OM ni ska ta på er rekommendationer till annat ”intressant innehåll”, kan ni då på nåt sätt undvika att ge länk-kräm och spridning till rasistiska dyngsajter som bryter mot alla tänkbara pressetiska riktlinjer? Bygga in nåt slags NO BULLSHIT-filter i edgerank-formeln kanske?” skriver hon på Facebook.

Tiderna förändras och lösningar som presenterar relaterat innehåll till det vi gör på nätet har vi vant oss vid sedan länge. Men Facebook har ingen automatisk pressetik, och både brottsoffer och brottsmisstänkta riskerar att hängas ut på ett sätt som kan liknas vid ryktesspridning, speciellt när källorna blir en mix av etablerade och pressetiskt mer stabila aktörer samt hatsajter med kränkande innehåll.

(Ovanstående publicerat med tillstånd från Josefine Hådell).

Piratparti-grundaren startar nyhetstjänst

Rick Falkvinge (Bild från youtubeklippet nedan)
Rick Falkvinge (Bild från youtubeklippet nedan)

Piratpartiets grundare och före detta partiledare Rick Falkvinge lanserar ny bildbaserad nyhetstjänst. Falconwing News (FWN) vill kringgå vanliga medier helt genom att bara använda sig av distribuerat innehåll på andras plattformar, något som ger FWN femton års försprång mot traditionella medier enligt egen uppgift. Den nya medieplattformen riktar sig till de 20 procent av internetanvändarna som själva valt att vara smarta, och gratisvurmaren Falkvinge vill anställa 682 personer, betala dem i euro men endast ge ersättning i bitcoin.

Ovanstående är inte bara en korrekt nyhet, de tre meningarna är dessutom skrivna enligt formeln för vad FWN kallar ”Heartbeat Story Format”:

”Our first launch is heartbeat stories that have a very fixed format: they consist of a headline and three sentences. These three sentences take the form of Fact. Background. Satire. The story must be able to stand on its own if you read just the first sentence, or just the first two sentences.”

Falkvinge beskriver FWN:s värderingar och pekar ut relevant, informativt och roligt som de tre ledorden för innehållet som FWN ska producera. Utan omsvep erkänns också ett elitistiskt och exkluderande förhållningssätt gentemot omvärlden samt en libertariansk grundsyn. ”Kom ihåg: Om du inte exkluderar någon, så inkluderar du inte någon heller” står det i FWN:s värderingsdokument.

En del utländska nyhetsbyråer har plockat upp nyheten om Falkvinges nya projekt. Även på Twitter har reaktionerna börjat dyka upp.

”‘Visual heartbeat format’ är ungefär det mest bajsnödiga jag läst på väldigt länge (i internettid räknat)” skriver Marcin de Kaminski och verkar måttligt road över FWN:s ideologiska rötter.

[youtubeplay id=”nxMLWMG5Y_U” size=”large”]

 

Min åsiktskorridor är inte din åsiktskorridor

I förra veckan lanserade min kollega Hampus Brynolf årets Twittercensus-undersökning, den största kartläggningen av svenska Twitter. Årets resultat är ganska osexigt. Inga dramatiska förändringar gentemot förra året och inte några jättestora skiften när det gäller vilka som använder Twitter i Sverige. Samtidigt finns förstås en viktig aspekt av att mäta med samma metod varje år och se de långsiktiga förändringarna.

Men vad är det som mäts? Och hur viktigt är resultatet? Mattias Östmar tycker att Twitter bör mätas som ett samtal, inte i räckvidd eller inflytande. När Twittercensus rankar artisten Zara Larsson som den som har störst potentiell räckvidd på Twitter, rankar Östmar journalisten Sakine Madon som den mest sociala twittraren. Efter henne på topp 10 kommer 9 andra journalister (något som förstås lett till bra spridning av resultatet).

Traditionella medier vill gärna fokusera på räckvidds- och inflytande-aspekten och presenterar topplistor med kändisar som rankas högt. Men jag tror att vare sig Hampus Brynolf eller Mattias Östmar nödvändigtvis är intresserade av vilka som rankas högst på invidivnivå. Klusterbildning, filterbubblor, överspridning och andra faktorer är i mitt tycke det mest intressanta med den här typen av undersökningar. Eller kortfattat: Min åsiktskorridor är inte samma som din, men här kan du se hur de korsar varandra.

Twittercensus-grafen 2015

Twittercensus 2015

 

twittercensus antal aktiva

Twittercensus antal konton

Konton som har ordet "journalist" i sin beskrivning.
Konton som har ordet ”journalist” i sin beskrivning.
Konton som har ordet "snapchat" i sin beskrivning.
Konton som har ordet ”snapchat” i sin beskrivning.

Kodvurmandet ligger i tiden

code

”Ta dig tid och välj ett bra problem. Rena oceaner, utrotningshotade djur, eller varför inte koloniserandet av andra planeter? Det gör inget om det är ett problem som tar tusen år att lösa. Andra kommer att ta vid. Det mänskliga kunskapsprojektet är oändligt, och vårt äventyr fantastiskt.”

Så skriver SvD-kolumnisten, Google-medarbetaren och Neo-grundaren Nicklas Lundblad i texten Brev till sommarlovsbarn. Han uppmanar barnen att stanna inne och bänka sig framför datorn för att lösa världsproblemen istället för att lyssna på föräldrarnas tjat om hopp och lek utomhus.

Kanske kommer vi se tillbaka på den här tiden som en epok då entreprenörskapet var det som hyllades högst, kanske som ett svar på bilden av samhälle som allt mindre finns där när du inte orkar, kan eller vill. Det är upp till dig att skapa din framtid, inte någon annan. Typ.

Helt klart finns det både kulturella och politiska dimensioner i vurmandet för entreprenören och när det handlar om innovation på it-området återspeglas även dessa dimensioner i programmeringskoden som hen eller hens utvecklare skapar. Det visar Bloomberg News tydligt i mastodont-artikeln What is code? – ett gigantiskt reportage, eller guide, eller skola, om hur det mesta inom datorvärlden hänger ihop.

En bekant uppskattade att kostnaden för att producera reportaget borde ha varit cirka 400 000 kronor. Det är helt klart ett av de större och mer djuplodande försöken att beskriva både den teknik och den kultur vi lever i just nu.  Den som läser What is code får en grundlig genomgång av hur kod, appar och algoritmer fungerar, men också vad som egentligen händer när du slår ner en tangent på ditt tangentbord. Du får också lära dig vilken roll tech-konferenser spelar inom programmeringskulturen, samt hur de fysiska mötesplatserna även pekat ut problem inom utvecklarvärlden.

”When people started talking about conference behavior, they also began to talk about the larger problems of programming culture. This was always an issue, but the conference issues gave people a point of common reference. Why were there so many men in this field? Why do they behave so strangely? Why is it so hard for them to be in groups with female programmers and behave in a typical, adult way?”

Att koda ligger helt enkelt i tiden, och programmeringsnörden som vår tids näringslivsstjärna är etablerad sedan länge. Motsättningarna mellan de egenskaper som premieras och behövs inom programmeringskulturen och de kunskaper som behövdes för att slå sig fram under industrialiseringens första epok skapar en grogrund för en ny debatt om hur kod (och kodandet) påverkar samhället, normerna och framtiden.

(Foto överst: Jeffrey Zeldman, CC BY-NC-ND 2.0)

Hans Roslings känsla för internet-stil

Den som besöker Gapminders Facebooksida slås ganska snart av hur starkt genomslag Hans Rosling får för sina korta och pedagogiska förklaringar av världsläget. Antingen det handlar om klossar och kartor, som i fallet med flyktingssituationen i Syrien (750 000 visningar och 12 300 delningar). Eller som när han pratar båtflyktingar på Medelhavet och EU-direktiv (1,7 miljoner visningar och nästan 30 000 delningar).

Förvisso har Gapminder nästan 80 000 följare på Facebook, men Hans Roslings starkt lysande stjärna blir också ännu mer tydlig när man jämför med annat material som delats på sidan. Han har helt enkelt hittat ett sätt att kombinera kunskap, vetenskap och pedagogik på ett sätt som gifter sig med nätkulturens ”chunkifiering” på ett perfekt sätt. Det här är förstås inga nyheter. De flesta har sedan länge blivit bekanta med Roslings bubblor och tabeller och hans smittsamma entusiasm. Det som slog mig nu var att det så tydligt syns i siffrorna på facebooksidan, det vill säga hur allt material märkt Rosling automatiskt får en extra skjuts.

Sex analyser av Apple Music och Spotify

Apple-event San Francisco

De två största nyheterna från gårdagens Apple-event sett ur ett medieperspektiv, måste ha varit lanseringen av Apple News och Apple Music. Här kommer fem artiklar om Apple Music som jag tycker innehåller intressanta analyser av det sistnämnda. Det är ingen tvekan om att mega-maxi-multi-miljard-företaget Apple får konkurrenterna att darra lite, men frågan är hur mycket, och hur länge.

Kit.se – Spotify har all anledning att ligga sömnlösa
”De har varit världens största återförsäljare av inspelad musik sedan år 2010. De har upparbetade relationer med en bit över 800 miljoner människor, med inmatade kortuppgifter i Itunes Store. De kan sätta sin nya app i händerna på så gott som alla exemplar av Iphone och Ipad som finns i bruk. I jämförelse framstår Spotifys 60 miljoner användare, varav 15 miljoner är betalande, som en ganska beskedlig droppe i ett potentiellt gigantiskt hav.”

IDG.se – Apple Music betyder huvudvärk men inte döden för Spotify
Apple Music kommer självklart göra det svårare för Spotify att fortsätta växa i samma snabba takt, inte minst eftersom Apple för första gången tar en tjänst till Android. Men för Daniel Ek och hans investerare räcker det att växa även i något långsammare mak. Det räcker för att ta bolaget till börsen och låta investerarna casha in. Annars återstår alternativet att bli uppköpt.”

Macworld.se – Allt om Apple Music – och så skiljer det sig mot Spotify
”En av de saker som gjorde Beats Music populärt innan Apple köpte upp företaget var de mänskligt kuraterade radiokanalerna, som skiljer sig från Spotify, Pandora och Last.fm genom att alla låtarna som spelar väljs ut av en dj:s och inte av algoritmer i datorer.”

Ny Teknik – Därför bör Spotify oroa sig för Apple Music
”Slutsatsen många drar är ändå att Apple misslyckats med att få bättre avtal med skivbolagen och exklusiva avtal med artister. Rykten har gjort gällande att Apple har försökt övertyga skivbolagen att stoppa Spotifys reklamfinansierade tjänst, och det ser också ut att ha misslyckats.”

Venturebeat.com – With Apple Music, we’ll soon know if Apple’s $3B bet on Jimmy Iovine will pay off
”Apple enters a field that is growing more crowded as it has become clear that streaming is the future. Russian Internet giant Yandex recently launched a music streaming service focused on its home country. And Saavn, which has 13 million users and focuses on streaming Indian music in 200 countries, has been growing rapidly, especially in its home country.”

Bloomberg News – Apple Wants to Own Music Again, and Everyone Is a Target
”Apple still hasn’t fully embraced the open Internet as a core piece of its offerings. In fact, it went to great lengths to talk about how it would keep your data anonymous and never use it the way Google and Facebook will.”

Bonusartikel: Di Digital – Apples storlek kan krossa Spotify
”Betyder det att loppet är kört? Absolut inte. En uppsjö streamingtjänster tävlar redan idag om användarnas gunst – franskägda Deezer och Jay Z-ägda Tidal för att nämna två. Ingenting talar emot att musikmarknaden även framöver kommer att vara stor nog för flera konkurrerande plattformar.”