Uber, vad är ditt problem?

Skandalerna kring taxi-tjänsten Uber slutar aldrig att dyka upp i nyhetsflödet. Tidigare i veckan rapporterade Di Digital om hur enkelt det är att registrera sig som privatförare i tjänstens UberPOP-erbjudande, utan några större kontroller av föraren. Som ett belysande exempel berättar Rebecka Nyberg idag om hur en UberPOP-förare kontaktade henne efter en körning och ville ses på en dejt. Rebecka har skyddat nummer sedan tidigare och tyckte förstås det var obehagligt att föraren utnyttjade situationen. Enligt Uber är personen avstängd från att kunna köra för Uber under tiden som händelsen utreds.

Men det slutar liksom inte. Regelbundet kommer nya avslöjanden kring Uber. Antingen är det företagsledningens etiskt tveksamma metoder (smutskastning av journalister som bevakar företaget till exempel), eller så är det säkerheten för passagerarna som äventyras (våldtäktsanklagelser riktade mot förare), eller det aktiva sabotage som Uber utsatt konkurrenter för. För att inte tala om diskussionerna kring villkor och lönenivåer för förarna som är anslutna till tjänsten.

Samtidigt rullar PR-maskineriet på. Senast i Almedalen där Uber hade närvaro tillsammans med Audi genom en Uber Pop Up-tjänst.

Jag har tidigare skrivit om alla skandaler som Uber varit inblandad i, framförallt i USA, men också i Indien. Men även i Sverige har kritiken vuxit sig starkare och starkare, bland annat efter deras utspel om att Transportstyrelsen aktivt motverkade deras etablering i Sverige under 2013, en etablering som delvis byggde på att bryta mot svensk lag (sen kan man förstås ha åsikter om att man borde ändra lagen, men det är en annan sak).

Jag testade Uber första gången i San Francisco för fyra år sedan och har åkt med tjänsten flera gånger även i Stockholm. Och jag gillar verkligen idén om att förändra taxibranschen och skapa innovation inom ett område som sett likadant ut under lång tid. Men måste Uber vara douchebags när de gör det?

Uber
En taxichaufför i Chicago protesterar mot Uber. Foto: Scott L (CC BY-SA 2.0)

Eriks återkomst

Du minns såklart Erik Wernqvist och hans hyllade och välförtjänt uppmärksammade rymdkortfilm Wanderers. Nu är han tillbaka med en ny film, den här gången ”based on a true story” eftersom filmen gjorts i samarbete med National Space Society inför att den rymdsond som skickades ut 2006 nu börjar närma sig planeten Pluto. Det känns som att Erik Wernqvist kommit en bra bit i sitt artistiska uttryck sedan han skapade Crazy Frog

(Och ja, jag är tillbaka från Almedalen och tänkte skriva ett sammanfattande inlägg, men jag måste hämta andan lite först. Därför passar en rymdfilm bra).

[youtubeplay id=”aky9FFj4ybE” size=”large”]