Det sista blogginlägget

Det har kostat, men det har också smakat. Jag har hunnit skriva 197 inlägg här på bloggen och det här är det sista. I alla fall för den här gången, och på just den här bloggen. För om det är något jag lärt mig sedan jag började blogga 2004 så är det att bloggandet verkligen inte är ett 100-meterslopp, utan ett maraton. Mitt bloggande har varierat i intensitet och engagemang genom åren. Jag har dock aldrig slutat på riktigt och därför heller aldrig behövt skriva några avslutande inlägg. Det här är inte heller ett sådant. Jag kommer alltid tillbaka i någon form.

Jag har bloggat i stort sett varje vardag sedan nästan ett år tillbaka här på resume.se. Det har fått ganska stora konsekvenser:

  • Mitt övriga bloggande på bisonblog.se, fredrikwass.se, intellectacorporate.se och ett gäng andra kanaler har nästan upphört. Jag har skrivit några pliktskyldiga inlägg då och då, men mitt fokus har hela tiden funnits här.
  • Responsen och reaktionerna på mina inlägg har varit större än jag trott, men de har aldrig skett här på bloggen, utan istället i kommentarstrådar på Facebook eller svar på Twitter när jag lagt ut länkarna till mina inlägg. Också i mina personliga möten med människor i branschen har det visat sig att fler än jag trott faktiskt läser inläggen.
  • Det har blivit roligt att blogga (igen). Min största drivkraft för bloggandet är samspelet och reaktionerna från läsarna. Att synas på en plattform som Resumé har gjort att jag kunnat nå ut till fler.
  • Det har också varit jobbigt ibland när jag tvivlat på om det jag skriver håller någon slags nivå överhuvudtaget. Är det ens intressant? Ty sådan är bloggarsjälen – alltid känslig för hyllningar och kritik, men aldrig så mycket att det hindrar en från att skriva.

Efter nästan 200 inlägg är det intressant att blicka tillbaka och se vad som fungerat bäst.

Här är de 10 mest lästa inläggen på bloggen

  1. Hur en enda tweet kan förstöra ett liv
  2. Facebooks algoritmer visar namn på mordmisstänkta i Lisa Holm-fallet
  3. Säg (inte?) upp dig utan att ha nytt jobb
  4. Den ofrivilliga feministen (Isabella Löwengrip)
  5. Så här avgörs hur annonsen visas på Facebook (bruten länk)
  6. Så reagerar fansen på Tidal-lanseringen
  7. Därför pratar Stockholmare bara om sig själva
  8. Så använder en 12-åring sociala medier
  9. Så får du bort känslan av att vara en bluff (igenkänning!)
  10. Luften gick ur oss när Pontus dog

Själv har jag även gillat att skriva om hur nätet påverkar våra relationer och vårt dejtingliv, men också de lite mer konkreta tipsen och guiderna, som hur det faktiskt går till att vara gäst i SVT Aktuellt. Det har också varit viktigt för mig att lyfta jämställdhetsfrågorna både på ett generellt plan och mer specifikt kopplat till kommunikations- och startupvärlden. Det gläder mig att så många aktörer börjat vakna upp inom det här området och framförallt agera för en förändring.

Som den bloggare jag är skulle jag verkligen uppskatta en hälsning eller en kommentar från dig om vad du gillat eller inte gillat med den här bloggen. Det kan jag ta med mig i framtiden, oavsett var och när jag skriver. Du hittar mig alltid på bisonblog.se, lägg gärna till mig på Facebook eller följ mig på Twitter.

Vi ses igen!

Tre äldre män förnyar bloggandet

Det faktum att Resumé nyligen rekryterat tre vita medelålders (rättning: två äldre och en medelålders) män till sitt stall av bloggare kan man tolka på många olika sätt. Det går att konstatera att Paul Ronge, Erik Hörnfeldt och Jakob Mjöbring är långt ifrån den typiska svenska bloggaren. För det första är de män, för det andra är de inte purunga och för det tredje skriver de inte så mycket om livsstilsämnen (även om Erik Hörnfeldt är inne och tassar på området). Heja mångfald!

I ett tidigare avsnitt av podden MattsonHelin pratades det om bloggen som något som var aktuellt 2005 och numera förpassat till webbtrendkyrkogården, lite som Jaiku, Second Life eller Lunarstorm. Ändå bloggar fler än någonsin i Sverige (i alla fall om de här siffrorna fortsatt i samma stil som förut) och i princip alla traditionella medier har egna bloggare, samt i vissa fall bloggplattformar där läsarna själva kan ha sina bloggar. Nyheter24-koncernen har gjort det till lite av sin grej att hitta etablerade och framgångsrika bloggare som de knyter till sin plattform med rejäla trafikökningar som följd. Samma sak sker även med podcasten, där framförallt kvällstidningarna börjat inhysa framgångsrika poddar tillsammans med egna produktioner under ett gemensamt paraply.

I dagarna startar Blogg100, en bloggutmaning jag startade för fyra år sedan och som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. För de ihärdiga livsstilsbloggarna är det förstås inget problem, de bloggar ju flera gånger om dagen (Blondinbella har berättat om sin publiceringsstrategi). Men för oss vanliga dödliga är det en större utmaning.

Varför ska man blogga överhuvudtaget, och varför just 100 dagar?
”För att det gör skillnad, framförallt för deltagarna, men förstås lika mycket för läsarna. Har du en glest uppdaterad blogg kommer den få nytt liv igen. Du kommer att få nya läsare och de kommer att återvända oftare. Du kommer att hitta saker att blogga om som du inte ens visste fanns, och du kommer lära dig saker längs vägen. Du kommer också hitta gemenskap bland andra bloggare som deltar i utmaningen, bland annat genom den gemensamma Facebook-gruppen.”

Jag vet inte hur de andra Resumébloggarna resonerar kring sitt bloggande. För mig är bloggen mitt viktigaste verktyg för att processa tankar, omvärldsbevakning, trender, kontakter och analyser. Min ursprungsblogg Bisonblog.se har givit mig i princip alla uppdrag och jobb jag fått de senaste 10 åren. Det är så jag skapat relationer i och utanför branschen. Det är också bloggen som fått följa med mig oavsett uppdrag, arbetsplats eller situation i livet.

Fenomenet att vem som helst kan starta sin egen publiceringsplattform är helt klart här för att stanna (oavsett om det kallas blogg, instagram, twitter, facebook, tumblr, pinterest, snapchat eller något annat). Det som gör just bloggen unik som plattform jämfört med till exempel Facebook och Twitter är dock att avsändaren äger och styr över innehållet på ett helt annat sätt än andra sociala medier. Sen kanske vi inte kommer kalla bloggar för bloggar i framtiden.

För mig har bloggen aldrig varit död. I tider när bloggaren Raif Badawi kan bli dömd till 1000 piskrapp för sina inlägg och kanske till döden för att ha lajkat en Facebook-sida känns den viktigare än någonsin.

Blogg100-avslutningen 2013, med paneldebatt på Historiska museet. (Foto: Linda Hörnfeldt)

 

Du kan aldrig gissa vad den här bloggaren gjorde

Är du också trött på rubriktrixande från Upworthy, Buzzfeed, Mic.com, ThePoke och alla dess kloner? Ja, även svenska mediesajter har ju gått på klick-skola och jobbar hårt med att undanhålla fakta i ingresser samt appellera till den mänskliga nyfikenheten i bildpuffar och texter. Den där känslan i magen som driver oss att vilja veta hur kattungens chockerande reaktion ser ut eller vad det var i den där pappans tal till sin dotter som får alla att gråta.

På den här bloggen kan jag inte lova att rubrikerna håller sig trista och stela, men jag ska försöka hålla mig borta från de värsta klickbetena och istället fokusera på saker som har betydelse för den digitala utvecklingen, både på ett personligt och professionellt plan.

Jag har jobbat som beställare av kommunikationstjänster inom både offentlig och privat sektor, som journalist i Sverige och Silicon Valley, med psykologiska operationer i utlandsstyrkan och numera som kommunikationskonsult på Intellecta Corporate. Och framförallt har jag bloggat om kommunikation i ganska exakt 10 år på Bisonblog.se. Mitt mål är att försöka använda de erfarenheterna på den här bloggen och dessutom lyfta upp några av mina favoritämnen, till exempel mediekritik, jämställdhet, innovation och digitala tjänster. En tung vecka kan det nog bli ett och annat inlägg om frustrationen över att svara på offentliga upphandlingar också.

Hoppas du vill följa med.