Det sista blogginlägget

Det har kostat, men det har också smakat. Jag har hunnit skriva 197 inlägg här på bloggen och det här är det sista. I alla fall för den här gången, och på just den här bloggen. För om det är något jag lärt mig sedan jag började blogga 2004 så är det att bloggandet verkligen inte är ett 100-meterslopp, utan ett maraton. Mitt bloggande har varierat i intensitet och engagemang genom åren. Jag har dock aldrig slutat på riktigt och därför heller aldrig behövt skriva några avslutande inlägg. Det här är inte heller ett sådant. Jag kommer alltid tillbaka i någon form.

Jag har bloggat i stort sett varje vardag sedan nästan ett år tillbaka här på resume.se. Det har fått ganska stora konsekvenser:

  • Mitt övriga bloggande på bisonblog.se, fredrikwass.se, intellectacorporate.se och ett gäng andra kanaler har nästan upphört. Jag har skrivit några pliktskyldiga inlägg då och då, men mitt fokus har hela tiden funnits här.
  • Responsen och reaktionerna på mina inlägg har varit större än jag trott, men de har aldrig skett här på bloggen, utan istället i kommentarstrådar på Facebook eller svar på Twitter när jag lagt ut länkarna till mina inlägg. Också i mina personliga möten med människor i branschen har det visat sig att fler än jag trott faktiskt läser inläggen.
  • Det har blivit roligt att blogga (igen). Min största drivkraft för bloggandet är samspelet och reaktionerna från läsarna. Att synas på en plattform som Resumé har gjort att jag kunnat nå ut till fler.
  • Det har också varit jobbigt ibland när jag tvivlat på om det jag skriver håller någon slags nivå överhuvudtaget. Är det ens intressant? Ty sådan är bloggarsjälen – alltid känslig för hyllningar och kritik, men aldrig så mycket att det hindrar en från att skriva.

Efter nästan 200 inlägg är det intressant att blicka tillbaka och se vad som fungerat bäst.

Här är de 10 mest lästa inläggen på bloggen

  1. Hur en enda tweet kan förstöra ett liv
  2. Facebooks algoritmer visar namn på mordmisstänkta i Lisa Holm-fallet
  3. Säg (inte?) upp dig utan att ha nytt jobb
  4. Den ofrivilliga feministen (Isabella Löwengrip)
  5. Så här avgörs hur annonsen visas på Facebook (bruten länk)
  6. Så reagerar fansen på Tidal-lanseringen
  7. Därför pratar Stockholmare bara om sig själva
  8. Så använder en 12-åring sociala medier
  9. Så får du bort känslan av att vara en bluff (igenkänning!)
  10. Luften gick ur oss när Pontus dog

Själv har jag även gillat att skriva om hur nätet påverkar våra relationer och vårt dejtingliv, men också de lite mer konkreta tipsen och guiderna, som hur det faktiskt går till att vara gäst i SVT Aktuellt. Det har också varit viktigt för mig att lyfta jämställdhetsfrågorna både på ett generellt plan och mer specifikt kopplat till kommunikations- och startupvärlden. Det gläder mig att så många aktörer börjat vakna upp inom det här området och framförallt agera för en förändring.

Som den bloggare jag är skulle jag verkligen uppskatta en hälsning eller en kommentar från dig om vad du gillat eller inte gillat med den här bloggen. Det kan jag ta med mig i framtiden, oavsett var och när jag skriver. Du hittar mig alltid på bisonblog.se, lägg gärna till mig på Facebook eller följ mig på Twitter.

Vi ses igen!

Tre äldre män förnyar bloggandet

Det faktum att Resumé nyligen rekryterat tre vita medelålders (rättning: två äldre och en medelålders) män till sitt stall av bloggare kan man tolka på många olika sätt. Det går att konstatera att Paul Ronge, Erik Hörnfeldt och Jakob Mjöbring är långt ifrån den typiska svenska bloggaren. För det första är de män, för det andra är de inte purunga och för det tredje skriver de inte så mycket om livsstilsämnen (även om Erik Hörnfeldt är inne och tassar på området). Heja mångfald!

I ett tidigare avsnitt av podden MattsonHelin pratades det om bloggen som något som var aktuellt 2005 och numera förpassat till webbtrendkyrkogården, lite som Jaiku, Second Life eller Lunarstorm. Ändå bloggar fler än någonsin i Sverige (i alla fall om de här siffrorna fortsatt i samma stil som förut) och i princip alla traditionella medier har egna bloggare, samt i vissa fall bloggplattformar där läsarna själva kan ha sina bloggar. Nyheter24-koncernen har gjort det till lite av sin grej att hitta etablerade och framgångsrika bloggare som de knyter till sin plattform med rejäla trafikökningar som följd. Samma sak sker även med podcasten, där framförallt kvällstidningarna börjat inhysa framgångsrika poddar tillsammans med egna produktioner under ett gemensamt paraply.

I dagarna startar Blogg100, en bloggutmaning jag startade för fyra år sedan och som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. För de ihärdiga livsstilsbloggarna är det förstås inget problem, de bloggar ju flera gånger om dagen (Blondinbella har berättat om sin publiceringsstrategi). Men för oss vanliga dödliga är det en större utmaning.

Varför ska man blogga överhuvudtaget, och varför just 100 dagar?
”För att det gör skillnad, framförallt för deltagarna, men förstås lika mycket för läsarna. Har du en glest uppdaterad blogg kommer den få nytt liv igen. Du kommer att få nya läsare och de kommer att återvända oftare. Du kommer att hitta saker att blogga om som du inte ens visste fanns, och du kommer lära dig saker längs vägen. Du kommer också hitta gemenskap bland andra bloggare som deltar i utmaningen, bland annat genom den gemensamma Facebook-gruppen.”

Jag vet inte hur de andra Resumébloggarna resonerar kring sitt bloggande. För mig är bloggen mitt viktigaste verktyg för att processa tankar, omvärldsbevakning, trender, kontakter och analyser. Min ursprungsblogg Bisonblog.se har givit mig i princip alla uppdrag och jobb jag fått de senaste 10 åren. Det är så jag skapat relationer i och utanför branschen. Det är också bloggen som fått följa med mig oavsett uppdrag, arbetsplats eller situation i livet.

Fenomenet att vem som helst kan starta sin egen publiceringsplattform är helt klart här för att stanna (oavsett om det kallas blogg, instagram, twitter, facebook, tumblr, pinterest, snapchat eller något annat). Det som gör just bloggen unik som plattform jämfört med till exempel Facebook och Twitter är dock att avsändaren äger och styr över innehållet på ett helt annat sätt än andra sociala medier. Sen kanske vi inte kommer kalla bloggar för bloggar i framtiden.

För mig har bloggen aldrig varit död. I tider när bloggaren Raif Badawi kan bli dömd till 1000 piskrapp för sina inlägg och kanske till döden för att ha lajkat en Facebook-sida känns den viktigare än någonsin.

Blogg100-avslutningen 2013, med paneldebatt på Historiska museet. (Foto: Linda Hörnfeldt)

 

Orka blogga – så gör du

Det brukar vara december som är den hetsigaste månaden jobbmässigt, men januari verkar hålla samma tempo. Därav lite ångest över att hinna med att skriva inlägg här på bloggen. Jag tänkte därför passa på att skriva lite om hur jag gör när jag känner att jag inte har något att skriva om, när idéerna är slut och deadline-ångesten börjar närma sig. Jag har sällan mängder av inlägg förhandspublicerade, utan skriver oftast inläggen samma dag de publiceras. Det gör jag för att försöka hålla mig aktuell, även om det också ger en del problem de dagar jag verkligen har fullt upp med annat.

Här är några av mina knep för att komma igång med skrivandet:

Jag brukar till exempel gräva där jag står. Idag är jag och föreläser i Malmö på Creative Day och skulle antagligen kunna skriva något om det. Eller så gräver jag mitt i eget flöde. Vad länkar folk till på Twitter? Jag kanske följer några olika hashtaggar sedan tidigare som jag kan spana in och se om det finns något intressant.

Ibland funkar det att ställa öppna frågor till sig själv, i stil med Vilken trend påverkar mig mest just nu? eller Hur ser mitt jobb ut framtiden? osv. Det går i princip att skapa ett oändligt antal frågor som man kan plocka fram när inspirationen tryter.

Ytterligare en metod, som kanske är lite mer av ”recycling”-karaktär, är att återanvända saker du redan publicerat. Genom att titta i mitt eget Twitter-, Facebook- eller Instagram-flöde så kan jag hitta uppslag och idéer som jag kanske inte tänkt på att jag haft. Eller så kan jag summera saker i stil med ”bästa tweetsen från senaste veckan” och göra andra typer av listor baserat på vad andra har publicerat.

Det mest fascinerande, och det här sker väldigt ofta, är att slutresultatet sällan handlar om det jag först trodde när jag började skriva inlägget. Istället är det viktigaste syftet att bara komma igång med skrivandet. Då kommer tankebanorna och analyserna dyka upp på köpet.

Och helt plötsligt har jag skrivit ett inlägg om att blogga, istället för ett inlägg om min föreläsning som jag först tänkt.

Trevlig helg!

[youtubeplay id=”NTSGp4UdEvQ” size=”large”]

Den ofrivilliga feministen

Isabella Löwengrip

För den som skrivit om entreprenörskap, bloggar och sociala medier de senaste 10 åren har Isabella Löwengrip varit en person (med personan Blondinbella) som varit svår att undvika. Många reportage har gjorts om hennes blogg och hennes metoder för att behålla läsarnas intresse genom åren. Storyn om den unga kvinnan som startat 11 aktiebolag (och lagt ner sex av dem) och ständigt verkar provocera sin omgivning har varit tacksam att berätta. Under tidigare uppdrag har jag själv varit med om att publicera artiklar om henne och samtidigt fått se den egna sajten få besöksrekord, bara som en effekt av en länk från hennes blogg.

Samtidigt tog det lång tid innan traditionella medier ens började rapportera om fenomenet Blondinbella. Det har även florerat många föreställningar om vem hon är och vad hon står för, något som också förändrats över tiden. I en intervju i podcasten Värvet nyligen sa hon ett antal saker som ger ytterligare perspektiv på vad som driver en av Sveriges mest framgångsrika bloggare, men också vad det innebär att vara tjej eller kvinna i ständigt digitalt strålkastarljus.

Tre saker som slog mig när jag lyssnade på Värvet-intervjun med Isabella Löwengrip:

  • De hat och hot hon tagit emot genom åren verkar ha kommit från kvinnor i större utsträckning än män, även om det finns rikligt med exempel på kränkningar och hat från alla håll. Isabella Löwengrip har inte öppnat sin egen post på många år, hon har polisanmält många hot och attacker. Enda gången det blev en fällande dom var det när en man utgett sig för att vara en annan man och hotat ett antal personer (däribland Isabella Löwengrip). De kvinnor som blev hotade fick ingen kompensation, däremot fick mannen vars identitet stulits skadestånd. Det verkar vara mer regel än undantag att det är såna här saker kvinnor i offentligheten får stå ut med, och jag funderar på vad det gör med en person.
  • Isabella Löwengrip har klarat sig själv sedan hon var 14 år. Hon flyttade då hemifrån efter en period där hon regelbundet blev utslängd ur sitt ena hem av sin pappa och fick bo hos kompisar, och samtidigt inte kom så bra överens med sin mammas nya man i sitt andra hem. Hon har inte längre någon kontakt med sin pappa även om han var den som hjälpte henne juridiskt i början av hennes bloggande. Jag vet att det länge spekulerades det kring pappans roll i hennes företagande och att det egentligen skulle varit pappan som stod för både företagande och affärsstrategiskt tänk. Det är inte första gången man misstänkliggör kvinnors egen förmåga genom att hänvisa till män i deras omgivning som ”masterminds” bakom deras framgång.
  • Hon är en ofrivillig feminist i den mån att hon vägrar kalla sig för det, men brinner för frågor som kvinnors företagande, rättigheter och villkor. Hon har ofta hamnat i luven med andra feminister och verkar uppleva att den feministiska ”åsiktskorridoren” är trång (samtidigt som många av hennes kritiker pekar på att hon har feminismen att tacka för mycket av det hon gör idag). Politiskt uttrycker hon att hon förändrats genom åren, från att ha varit en aktiv moderat och medlem i MUF till att numera känna sig närmare Centerpartiet. Vid en fråga om hennes klassbakgrund beskriver hon den som medelklass/arbetarklass där båda hennes föräldrar utbildade sig sent i livet.

Fotnot: Löwengrip Invest AB omsatte cirka 2,5 miljoner kronor 2013. Spotlife omsatte 4,7 miljoner 2013. Economista Sweden AB omsatte 1,9 miljoner 2013. Blondinbella AB omsatte 120 000 kr 2013.

Foto: Webbstjärnan .SE (CC-licens)