Facebooks algoritmer visar namn på mordmisstänkta i Lisa Holm-fallet

Fallet med den mördade Lisa Holm har engagerat många, inte minst i sociala medier. De flesta större svenska medier har rapporterat flitigt om både försvinnandet, och nu efterspelet med flera misstänkta gärningsmän häktade. Samtidigt har som vanligt en rapportering kring rapporteringen uppstått. Hur närgången måste en journalist bli när hen närmar sig anhöriga till ett brottsoffer? Hur skiljer sig rapporteringen jämfört med om det till exempel varit en äldre man som blivit mördad (det så kallade Missing white woman syndrome).

De svenska rasisterna ser också sin chans att koppla händelsen till en invandringsproblematik baserat på uppgifter om de häktade personernas bakgrund. Seriösa svenska medier är försiktiga med både namnpubliceringar och detaljer om de brottsmisstänkta, men Avpixlat, en rasistisk och främlingsfientlig sajt, väljer att publicera namn på flera av de misstänkta personerna, detta alltså innan någon dom har fallit.

Eftersom du är en medveten mediekonsument undviker du såklart att läsa Avpixlat och andra sajter som baserar sin bevakning på förvanskning av fakta och rena spekulationer. Men vad händer när de traditionella mediernas innehåll kopplas samman med etiskt tveksamma publiceringar, mitt framför dina ögon och utom din kontroll? Det hände min vän och tidigare poddkollega Josefine Hådell idag.

Hon såg en länk i sitt Facebook-flöde till en Oisín Cantwells krönika om Lisa Holm-mordet och Facebook placerade automatiskt ett antal ”links people also shared” i anslutning till artikeln. Av de tre ytterligare artiklar som länkades var två från Aftonbladet och en från Avpixlat. Redan i ingressen hos Avpixlat avslöjades namnet på en av de misstänkta för mordet. Notera att detta alltså framgick utan att Josefine behövde klicka sig in på Avpixlat. Det var Facebooks ”smarta” algoritmer som gjorde det möjligt.

Så här såg det ut i flödet:

avpixlat-maskad

Josefine Hådell reagerade förstås och skrev en egen uppdatering där hon riktar kritik mot hur Facebooks ranking av innehåll fungerar.

”Person i FB-flödet delar AB-krönika om Lisa Holm-rättegången. Under länken, i Facebooks kompilation av andra rekommenderade/delade länkar, dyker en Avpixlat-puff upp där en av de misstänktas namn och bild finns publicerat. Såhär, Facebook: OM ni ska ta på er rekommendationer till annat ”intressant innehåll”, kan ni då på nåt sätt undvika att ge länk-kräm och spridning till rasistiska dyngsajter som bryter mot alla tänkbara pressetiska riktlinjer? Bygga in nåt slags NO BULLSHIT-filter i edgerank-formeln kanske?” skriver hon på Facebook.

Tiderna förändras och lösningar som presenterar relaterat innehåll till det vi gör på nätet har vi vant oss vid sedan länge. Men Facebook har ingen automatisk pressetik, och både brottsoffer och brottsmisstänkta riskerar att hängas ut på ett sätt som kan liknas vid ryktesspridning, speciellt när källorna blir en mix av etablerade och pressetiskt mer stabila aktörer samt hatsajter med kränkande innehåll.

(Ovanstående publicerat med tillstånd från Josefine Hådell).

Facebookforskning: Så stort är ditt ego

statusuppdatering

Selfies eller solnedgångar? Vännerna eller jobbet? Vad handlar dina statusuppdateringar om?

Med jämna mellanrum kommer såna där mer eller mindre seriösa artiklar som berättar om hur olika personlighetstyper agerar i sociala medier i allmänhet och på Facebook i synnerhet. Vanity Fair har till exempel skrivit humoristiskt om de sex vanligaste personlighetstyperna på Facebook. Och i den här artikeln hos Metro talar svenska forskare om hur Facebook kan trigga och förstärka våra personlighetstyper, och hur dina uppdateringar kan avslöja om du är en psykopat.

Forskare vid Brunel University i London undersökte 555 Facebook-användares personlighetstyper genom ett personlighetstest och drog sedan slutsatser kring hur deras uppdateringar på Facebook speglade typerna. De kom bland annat fram till att:

  • Människor med lågt självförtroende skriver oftare uppdateringar om sin partner
  • Narcissister berättar oftare om sina framgångar och är i behov av bekräftelse och godkännande från sina Facebook-vänner. De får också generellt fler gillningar och kommenterar på sina uppdateringar.
  • Narcissister skrev också fler statusuppdateringar om vad de äter och om sina motionsvanor.

– Även om vårt resultat visar att narcissisternas skryt lönar sig eftersom de får fler gillningar och kommentarer på deras uppdateringar, kan det också vara så att deras Facebookvänner ger ett artigt stöd öppet men i hemlighet ogillar den typen av självcentrerade budskap. En större medvetenhet kring hur ens statusuppdateringar uppfattas av ens vänner kan hjälpa till att undvika omgivningens irritation, säger en av forskarna, psykologen Tara Marshall i en artikel publicerad av Brunel University.

Så här sammanfattar forskarna studien, som du även kan läsa i sin helhet här.

”Results revealed that extraverts more frequently updated about their social activities and everyday life, which was motivated by their use of Facebook to communicate and connect with others. People high in openness were more likely to update about intellectual topics, consistent with their use of Facebook for sharing information. Participants who were low in self-esteem were more likely to update about romantic partners, whereas those who were high in conscientiousness were more likely to update about their children. Narcissists’ use of Facebook for attention-seeking and validation explained their greater likelihood of updating about their accomplishments and their diet and exercise routine. Furthermore, narcissists’ tendency to update about their accomplishments explained the greater number of likes and comments that they reported receiving to their updates.”

Dags för självrannsakan med andra ord. Hur självcentrerad är du egentligen?

(Sen går det förstås att ifrågasätta hur forskning som kretsar kring just personlighetstyper fungerar, och vad den typen av kategorisering egentligen visar. Min erfarenhet är att det sällan är användbart som enda metod, men tillsammans med andra metoder, till exempel personliga intervjuer och andra typer av ”djupare” analys, kan det vara ett komplement. Eventuella psykologer som läser det här får gärna kommentera och ge sin bild.)

Stå utanför Facebook är som att flytta ut i skogen

Facebook tumme i is

”Facebook som är på offensiven och vill ta greppet om dina medievanor. Vi frågar om Facebooks senaste lansering ska ses som ett hot eller en möjlighet för mediebolagen?”

I helgen medverkade jag i programmet Mediernas inslag om den makt Facebook har över vår onlinetillvaro i allmänhet och över svenska medieägare i synnerhet. Det blev ett nyanserat inslag tycker jag. Framförallt fanns utrymme att dra utvecklingslinjerna något längre än bara den närmsta tiden och diskutera tänkbara framtidscenarion när Facebook bestämmer allt mer över vad som exponeras i våra flöden.

I inslaget intervjuas förutom jag även Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet och Marie Nilsson, vd Mediavision. Reporter är skarpa Therese Rosenvinge, bland annat känd för sin ”mardrömsintervju” med en Ekot-reporter för en tid sedan. Lyssna på ”Osann nyhetsstorm om tiggare och växande oro för hungrig nätjätte” (länken leder direkt till inslaget om Facebook)

Imorse var jag även med i Aftonbladet Morgon för att prata om ungefär samma sak, men med större fokus på användarnas relation till Facebook och den makt plattformen har i att ranka vilket medieinnehåll som ska få genomslag. Kolla på inslaget: Så tar Facebook över internet.

Aftonbladet Morgon
Bild från Aftonbladet Morgon 25 maj.

Här är en av årets största medienyheter

journalism

Igår lanserade Facebook sin nya plattform ”Instant articles”. Det är en fortsättning på Facebooks ambitioner att själva vara ”mediehuset” som distribuerar medieinnehåll snarare än bara länkar till det, men också låter innehållsägarna få ta del av intäkterna. Som en app store för journalistik, eller ett youtube för artiklar, det vill säga en kommersiell plattform som erbjuder användarna en marknadsplats och ett sätt att nå sin målgrupp, men som också själv tar hand om en del av intäkterna. Dessutom i ett verktyg som gör att artiklarna laddar snabbare och med ett gäng nya funktioner för den som skapar innehållet.

”We designed Instant Articles to give publishers control over their stories, brand experience and monetization opportunities. Publishers can sell ads in their articles and keep the revenue, or they can choose to use Facebook’s Audience Network to monetize unsold inventory. Publishers will also have the ability to track data and traffic through comScore and other analytics tools.” står det i pressmeddelandet.

Det här är en stark positionering vars effekter vi kommer märka tydligt framöver. Men förändringen ligger helt i linje med det som till exempel Buzzfeed pratade om på SXSW tidigare i våras. Distribuerat innehåll på andra plattformar var något som Buzzfeed pekade ut som ett av tre ben för sin verksamhet, och då med möjligheten att driva annonsintäkter på till exempel filmklipp och artiklar som publiceras på Facebook och andra plattformar.

Det här handlar inte om att Facebook gör något nytt ur ett historiskt perspektiv. Snarare blir företaget ännu mer som en traditionell medieägare som tar hand om ekosystemet kring läsarna, det vill säga både annonsintäkter, distribueringsplattform för innehållet, statistik och analyser kring målgruppen med mera. Men det finns förstås en avgörande del som Facebook (än så länge) inte bidrar med – innehållet. Därför lanseras Instant articles tillsammans med flera tunga medier, till exempel The New York Times och The Guardian.

Så här säger Tony Danker, International Director, Guardian News & Media i pressmeddelandet från Facebook:

”The Guardian is keen to test how the new platform can provide an even more engaging experience for our readers. It is then vital that, over time, Instant Articles delivers recurring benefit for publishers, whose continued investment in original content underpins its success.”

Facebook vet förstås att starkt innehåll från professionella medieproducenter är en stor och viktig trafikdrivare till dess plattform. Men även om tunga medieaktörer finns med i lanseringen och samarbetar med Facebook är det just dagens medieägare som får se ännu en del av intäktsströmmarna försvinna iväg till en it-jätte från USA. Samtidigt finns möjligheter till målgruppsanalyser och insikter om läsarbeteenden på en helt annan nivå än tidigare, tillsammans med en hög räckvidd både nationellt och globalt. Så det känns inte som att det finns så mycket att välja på. Är du medieägare 2015 kommer du att behöva anpassa dig till en mediemarknad där du själv i allt mindre omfattning äger vare sig medieplattformen eller kunskapen om dina läsare, tittare eller lyssnare. Men du kan fortfarande tjäna pengar på att skapa innehåll till dessa, via en plattform som är till låns.

Facebook-lönerna kan visa ambitionen

Vad betyder det att Facebooks produktchef gått om säljchefen när det gäller vilka av företagets toppchefer som får mest i ersättning? Kanske mer än vad man tror, hävdar Venture Beat.

Efter Facebooks börsintroduktion 2012 fick företaget jobba hårt på att bygga förtroendet från aktiemarknaden efter en första skakig tid som börsnoterat it-företag. Fokus hamnade naturligt på att visa aktiemarknaden att Facebook kunde driva fram intäkter, och dessutom även i mobila plattformar. Ansträngningen gav resultat. Enligt Venture beat hade Facebook 3,54 miljarder dollar i intäkter under första kvartalet 2015, varav två tredjedelar kom från mobilannonsering.

Nu finns både utrymme och andrum att satsa på produktutveckling som inte omedelbart drar in pengar, och det blir ett naturligt skifte från sälj och annonsering till innovation och utveckling. Kanske väntar spännande tider för betatestare av Facebooks tjänster framöver.

Mitt mest använda facebookverktyg

Finns det något värre än att dela en intressant artikel eller en länk till en bra sajt på Facebook, och så följer vare sig bild, rubrik eller ingress med i flödet? Ja, det gör det förstås. Men det är ändå frustrerande när förhandsvisningen av en länk försvinner. Ett exempel är hur det såg ut när den här Metro-krönikan av Björn Hedensjö delades på Facebook idag:

Metro-delning

Inte direkt upphetsande som synes, och utan en informativ statusuppdatering i anslutning till inlägget så hade jag aldrig klickat på länken. Förutom att hämta erfarenhet från mitt eget flöde och de Facebooksidor jag publicerar material på varje dag så har jag frågat runt lite bland folk som jobbar med löpande publicering på Facebook, och de vittnar om liknande upplevelser. Det ÄR svårt att få Facebook att hämta rätt information (även om själva koden på sidan man länkar till är korrekt). Vad som också verkar spela in är hur länge artikeln varit publicerad.

Det finns dock hjälp att få, och den hjälpen stavas ”Facebook debugger”. På undersajten developers.facebook.com hittar du ett gäng funktioner för den som arbetar med utveckling av facebookinnehåll på olika sätt. Den riktar sig främst till utvecklare, men även en drönare som jag har nytta av vissa avdelningar.

Varje gång jag vill se till att en artikel som delas får med rubrik, ingress och bild i förhandsvisningen så besöker jag först debuggern. Där klistrar jag in länken och väljer ”Debug” och sedan eventuellt ”Fetch new scrape information”, ibland flera gånger. I förhandsvisningen ser jag då exakt hur länken kommer se ut när den delas. Efter det återvänder jag till ”vanliga Facebook” och lägger ut länken med bra resultat.

För dig som jobbar med Facebook för företagssidor eller på professionell nivå är det här förstås gammal skåpmat. Men för dig som i första hand använder Facebook för privat bruk och undrar varför en länk blir ful när du delar den är mitt tips att först testa debuggern innan du läxar upp den som programmerat sajten du länkar till.

Google vs Facebook = Ingenjör vs psykolog

Bra beachvolley-väder för de anställda hos Google i Mountain View, Kalifornien. Foto: Fredrik Wass
Bra beachvolley-väder för de anställda hos Google i Mountain View, Kalifornien. Foto: Fredrik Wass

Google som företag utgår från tekniken och ingenjörernas idérikedom kring att hitta på smarta lösningar och algoritmer. Facebook som företag utgår från kommunikationen mellan människor och den sociala dimensionen sitter i förarsätet, lite som en psykolog som vill lära sig förstå hur människor kommunicerar.

Så skulle man kunna summera erfarenheterna från Paul Adams, numera produktansvarig på Intercom, men tidigare anställd på både Google och Facebook under olika tidsperioder. I en intervju med Business Insider beskriver han själva kärnan i de båda bolagen utifrån hur han upplevde sin tid på respektive arbetsplats.

Det blev tydligt vilka som var de viktigaste drivkrafterna för de båda bolagen, och helt enkelt det som kännetecknar de beslut och de vägval som görs.

”One of the arguments that I used to make a lot at Google is that ‘Social’ is not a thing,” Adams said. ”Human beings are social. We are just social creatures. It’s part and parcel of what we do.”

En artikel Artipelag inte räknat med

Ibland blir det rätt men kanske ändå lite fel. I alla fall om du råkar vara personalansvarig på konsthallen Artipelag och vill rekrytera nya medarbetare. I Facebookgruppen Jobbtips inom kommunikation publicerades en länk till den här jobbannonsen med information om att Artipelag söker en webbredaktör.

Samtidigt placerade Facebook automatiskt en länk till en ”relaterad artikel” i anslutning till jobbannonsen i mitt eget flöde. I det här fallet skulle man kunna säga att det var motsatsen till en jobbannons, nämligen den här DN-artikeln om hur anställda på Artipelag vittnar om dålig arbetsmiljö och kritiserar sin egen chef.

Så här såg det ut i facebookgruppen "Jobbtips inom kommunikation" när länken till jobbannonsen publicerades.
Så här såg det ut i mitt flöde på Facebook när länken till jobbannonsen för Artipelag publicerades i gruppen Jobbtips inom kommunikation.

Självklart lär inte Artipelag vara helnöjda med den här placeringen, men för mig visar det att Facebook gör sitt jobb. Om jag ska söka jobb på Artipelag vill jag förstås veta mer om den potentiella arbetsgivaren.

Samtidigt ger det Facebook enorm makt, speciellt i situationer där sanningen inte är en svartvit historia, utan snarare en mängd nyanser. Då kan en hastigt skriven artikel i Dagens Nyheter bilda beslutsunderlag för en jobbsökare långt efter att ursprungshistorien kanske både utretts och reviderats.

Google och Twitter – fiendens fiender

Nyligen stod det klart att Google sluter avtal med Twitter om att kunna indexera alla tweets, något som inte varit möjligt sedan 2011 när Google+ lanserades (och Twitter upplevde det som en konkurrent till den egna tjänsten). Det gör det dels möjligt för Google att presentera sökresultat som bättre reflekterar realtidshändelser och nyheter än tidigare eftersom Twitter nästan blivit synonymt med realtidsrapportering. Twitter får i sin tur tillgång till Googles massiva användarskara och förbättrar sin räckvidd. Är det en win-win-situation, eller vem av parterna tjänar egentligen mest på överenskommelsen?

Enligt Azeem Ashar på Venture Beat är händelsen att betrakta som ett avtal mellan fiendens fiender. I alla fall om dina fiender heter Facebook och Apple. Twitter kommer nu att kunna konkurrera med Facebook i Googles sökindex. Samtidigt kommer inte Apple vara den enda stora spelaren med direkt tillgång till Twitters direktström av miljontals tweets. Dessutom går avtalet mellan Apple och Google om att låta Google vara default-sökmotor i Apples Safari-webbläsare ut snart, och det spekuleras om förhandlingsläget inför en eventuell ny avtalsperiod. Samtidigt står Microsoft (Bing) och Yahoo! i kö för att få ta plats som default-webbläsare i Apples operativsystem.

”Den här överenskommelsen kommer att gynna både Google, Twitter och deras gemensamma användare – på bekostnad av Facebook och Apple”, skriver Azeem Ashar.

”Avtalet förtydligar utvecklingen som Twitters vd Dick Costolo gör när det handlar om att få tweets att synas för fler icke-användare och att skapa större annonsintäkter från en bredare publik. Twitter, som också levererar sin data till Microsofts Bing-sökmotor och Yahoo!, siktar på att driva mer trafik till sin sajt när användartillväxten bromsat upp”, skriver Sarah Frier för Bloomberg Report.

Så avgörs hur Facebook-annonsen visas

Facebook tumme i is

De flesta har börjat förstå de grundläggande aspekterna av Facebooks algoritm när det gäller vilka uppdateringar som får hög ranking i flödet och vad som förpassas till statusuppdateringarnas kyrkogård utan så mycket som en like. Ju fler likes och kommentarer en uppdatering får desto högre ranking, men det är inte bara det som avgör. De övriga faktorer som påverkar innehållets sprängkraft i de sociala flödena är till exempel vilka ord människor använder i kommentarer till uppdateringarna. Om många personer skriver ”grattis” (congratulations) som kommentar till en uppdatering drar Facebook slutsatsen att något viktigt hänt och ökar rankingen något högre än om det bara varit en ”vanlig” kommentar. Till det kommer både kända och okända komponenter i algoritmen.

Det här går att läsa mer om i den här Buzzfeed-artikeln från tidigare i höstas. Vad som också gör artikeln intressant är beskrivningen av hur Facebook arbetar med sitt annonssystem för att kunna visa rätt annonser till rätt personer vid rätt tillfälle. I snitt visas bara 10 annonser varje dag för varje användare på Facebook, och förutom grundläggande faktorer som avgränsar exponeringen (”hårda data” som ort, intressen, ålder, intressen osv.) så jobbar systemet hela tiden i bakgrunden för att räkna ut vilka annonser som ska få utrymme i användarnas flöden.

”In essence, News Feed ads are basically competing with organic Facebook stories for placement in a News Feed. Once the number of ads has been whittled down to the 5,000 to 7,000 from the initial wave, the ranking algorithm kicks in and Facebook begins to cull step by step to the hypothetical ten ads a Facebook user sees each day based on the probability that they will achieve the advertiser’s goal, how much the advertiser is willing to pay, and whether it still adds some value to the user’s overall News Feed experience.”

För både Facebook och annonsörerna är det förstås hela tiden en balansgång att skapa bra annonser med rätt avgränsningar och rätt målgrupp samtidigt som användarna får ett så högt upplevt värde som möjligt av själva tjänsten. Ska Facebook fortsätta vara världens största sociala nätverk kommer förmågan att bibehålla den balansen vara helt avgörande.

Rekommenderar läsning av hur en annons blir placerad på facebook (A peek under the hood of one of Facebook’s most important algorithms).

Uppdatering: Naturligtvis var jag tvungen att testa ”grattis”-teorin i mitt eget flöde vilket nästan fungerade lite FÖR bra. Flera vittnar om att min uppdatering hamnat högst i deras feed.