Ny tjänst mäter förekomsten av kvinnor och män i svensk media

Olga Stern, grundare av Genews.io
Olga Stern, grundare av Genews (Foto: Genews.io)

Nu börjar många återvända till jobbet efter semestern, förhoppningsvis med känslan av att ha laddat batterierna och skaffat energi inför hösten. Men Olga Stern har inte latat sig på sin ledighet. Istället har hon ägnat sin semester från jobbet som utvecklare på Valtech till att koda Genews, en tjänst som mäter förekomsten av kvinnor och män i media. Tjänsten är skapad tillsammans med Sofia Persson och Annika Hövik. Olga Stern vill genom tjänsten skapa debatt kring genusfördelningen i media samt även erbjuda tidningar möjlighet att använda statistiken för egen del.

Idag lanseras Genews som analyserar cirka 600 artiklar per dygn (det varierar beroende på antalet publiceringar) från 16 svenska tidningar. Det finns även planer på att lansera tjänsten internationellt. Analysmetoden är helt automatisk och tar inte hänsyn till nyanser i språket, men när den kvantifieras i större omfattning kan den ge värdefulla insikter enligt informationen på hemsidan. Datan till analysen hämtas från Overview News API.

Samtidigt har Rättviseförmedlingen tidigare fått 3,2 miljoner kronor i stöd från Vinnova för att utveckla en webbtjänst som ska mäta vilka som syns och får uttalas sig i media. Vad jag förstår kommer den tjänsten vara lite bredare då den även fokuserar på och mäter vem som uttalar sig snarare än bara vilka ord som används i medieinnehållet. Det kommer även skapas årliga rapporter och handla om mångfald i större mening än bara kön.

Uppdatering: Efter publicering fick jag tips om Twitter-kontot Shejmbåt från Max Berggren, som räknar namn i svenska tidningar och varje vecka presenterar fördelningen mellan kvinno- och mansnamn.

Här är de svenska tidningar som ingår i urvalet vid lanseringen av Genews:

Aftonbladet
Dagens Industri
Dagens Nyheter
Dalademokraten
Expressen
Göteborgs-Posten
IDG
Kvällsposten
Metro
Ny Teknik
Rapport
Svenska Dagbladet
SVT Nyheter
Sydsvenskan
Upsala Nya Tidning
Östgöta Correspondenten

8 kommentarer om kvinnors utsatthet i det digitala rummet

rundabord

Arbetet för att stärka kvinnors rättigheter måste ske även i digitala miljöer, i Sverige likväl som i de länder Sverige stöttar med sitt bistånd. Det var bakgrunden till ett rundabordssamtal som arrangerades hos Sida idag. På plats fanns ett femtontal personer som representerar olika organisationer, myndigheter och initiativ, och som alla jobbar med jämställdhetsperspektiv på olika sätt. Enligt Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka har stödet till projekt relaterade till jämställdhet tredubblats sedan 2008.

– Kvinnors möjlighet att uttrycka sin röst och påverka är extremt viktigt för Sidas uppdrag, sa Charlotte Petri Gornitzka.

Den digitala miljön återspeglar förstås hur samhället ser ut i övrigt, även om möjligheten till anonymitet och brist på emotionell bandbredd kan försämra diskussionsklimatet. Rundabordssamtalet blev kanske inte så mycket av ett samtal, utan snarare en genomgång och problematisering av de här frågorna utifrån varje deltagares perspektiv och erfarenheter. Rättsväsendets och andra instansers brister när det gäller att hantera hot på internet jämfört med i den fysiska verkligheten var ett tema som återkom. Till hösten planerar Sida att plocka upp tråden igen som huvudarrangör för Stockholm Internet Forum som kommer att ha jämställdhet och ICT som tema.

Här finns ett Storify-flöde med det som twittrades under samtalet.

Kommentarer från deltagarna under rundabordsamtalet:

Maja Fjaestad, statssekreterare hos Kristina Persson, minister för strategi- och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete.
“Vi har en starkt könssegrererad arbetsmarknad i Sverige, men också en segregerad användning av teknik. Och nästan ingen teknik uppfattas som genremässigt neutral. Bara hur en borrmaskin och en stavmixer designas avslöjar hur vi ser på tekniken.”
“Vi behöver ett modernt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten på internet. Vi måste också adressera det stora misslyckandet vi har när det gäller ett segregerat teknikområde. Men det finns en möjlighet till omtolkning av teknikens roll.”

Marcin de Kaminski, Sida
“De utmaningar vi ser på yttrandefrihetsområdet är relaterade till andra rättighetsbaserade frågor, som rätten till land, organisering, politiskt deltagande och inte minst kvinnors rättigheter. Vi ser att kvinnor är särskilt utsatta och internet är inte separerat från det. De grupper som vi ser som marginaliserade offline är också även mer utsatta online. Vi och våra partners följer också hur hot på kvinnor på nätet ofta följs av våld och hot i köttet.”

Seher Yilmaz, Rättviseförmedlingen
“När samtalsklimatet blir hårdare på nätet så väger vi varje ord på guldvåg innan vi lägger ut det. Och vi ser att allt fler väljer att bli tysta. Det är farligt. Det blir en viss typ av personer som orkar vara ute och prata om jämställdhet. Bilden blir också att den som ger sig in i de här frågorna måste tåla att bli utsatt och hotad. Det gör att man normaliserar beteendet. Det tog även sex dagar efter att jag tog över som ordförande för Rättis innan jag hängdes ut på Avpixlat, vilket aldrig Lina Thomsgård blev. Vi måste fundera på vilka som orkar driva på och vara en del i det offentliga samtalet.”

Vian Tahir, Nätaktivisterna (som utbildar unga i nätaktivism och vilka rättigheter och skyldigheter som finns på nätet).
“Unga som tar kontakt med rättsväsendet efter hot och hat möts ofta av attityden att begränsa sig på nätet. Det finns en hel del unga som inte har stöd från en arbetsplats, en redaktion eller har tydliga rutiner för hur man gör. De måste ensamma hantera hot och hat och får då ofta ett ganska avmätt bemötande från vuxenvärlden, till exempel skola och polis. För ungdomar kan nätet vara den enda vägen för samhällsengagemang.”

Isobel Hadley-Kamptz, Digitaliseringskommissionen
“Maskulinitet kodas som ‘det som inte är kvinnligt’, vilket gjort att teknik även kodats på det sättet. Det här är ett väldigt tydligt västerländskt fenomen, för när man tittar på utbildningar och synen på naturvetenskap, teknik och så vidare, så är det i Nordvästeuropa och USA som det ses som manligt. I Östeuropa har man en lång tradition av kvinnliga matematiker. I mellanöstern är flickor generellt bättre än pojkar på naturvetenskap och teknik. Det handlar om framväxten av den manliga nörden som koncept, och hur det blev den typ av människa som tekniken handlade om.”

Jenny Rönngren, Allt är möjligt, Media Watch Group
“Vi måste se att det är samma värd som vi lever i, även om vi verkar på olika plattformar. Det finns en attityd när det gäller hat och hot mot kvinnor i stil med ‘nåt måste man väl gjort för att förtjäna det’. Vi har märkt att när man pratar om det, så blir det ändå en slags hyfsning av samtalet. Så det sista man ska göra är att vara tyst.”

Marie Månsson, Civil Rights Defenders
“När det gäller specifika hot mot kvinnor så handlar det i större utsträckning om hot som påverkar integriteten, ofta kopplat till sexualitet. Det är också vanligare att det kommer från familjen. Man blir utsatt både hemma och offentligt.”

Christina Hagner, Kvinna till Kvinna
“Vi är verksamma i konfliktländer och där är de patriarkala strukturerna väldigt starka. Mycket handlar om förtal. Det sprids rykten om de kvinnliga aktivisterna om att de är lösaktiga, eller dåliga mammor. Det är ett effektivt sätt att tysta kvinnor i de miljöerna eftersom en kvinnas anseende är så oerhört viktigt. Den typen av hot syns inte men är lika förödande för kvinnor som vill vara aktiva i samhället. Sen brukar vi säga att det största skyddet mot kvinnor är andra kvinnor.

Värmländska män förklarar vad de tjänar på jämställdhet

varmland

Från början tyckte jag att filmen gick långsamt. Jag sneglade ner mot tidskoden på Youtube och såg att klippet var över 12 minuter långt (nedan är en kortare version på fem minuter som jag fick tips om efter att inlägget publicerades). En evighet för den som snabbt vill fånga intresset hos någon som råkat ramla in i en film på nätet. Men ganska snart blev det lugna tonläget och floran av personer som gav sin syn på jämställdhet nästan som en medryckande melodi. Filmen, som producerats av Länsstyrelsen Värmland och Region Värmland inför deras gen(i)us-konferens, känns som en bra utgångspunkt för de män som vill förstå nyttan av jämställdhet, när rättviseargumentet inte når hela vägen. Budskapet är förstås att alla tjänar på ökad jämställdhet, oavsett kön.

[youtubeplay id=”bJnJwILyvxg” size=”large”]

 

SVT Aktuellt struntade i att räkna kön

Bild från den briljanta Tumblr-bloggen "Congrats, you have an all-male panel"
Bild från den briljanta Tumblr-bloggen ”Congrats, you have an all-male panel

Att räkna är viktigt. Och för representation i media kanske ännu viktigare. SVT:s Aktuellt hade tidigare ett projekt där redaktionen räknade hur många män, kvinnor och personer med nordiskt klingande namn som förekom i sändningarna. Något som verkar ha funkat hyfsat när det gäller jämställdhet, men inte lika bra för övrig mångfald. Nu rapporterar Kulturnyheterna att Aktuellt lagt ned projektet i brist på tid.

P1 Morgon i Sveriges Radio verkar ha lyckats lite bättre. De har verkligen utnyttjat räknandets magi när de gått från 73 procents manliga gäster till att oftast uppnå 50/50 mellan kvinnor och män enligt Kulturnyheterna (sen kan gott könsdebatten i sig reflekteras också, apropå ytterligare kön).

Räknandet hjälper till att sätta ljuset på strukturella problem och skapar goda argument för förändringsarbete. Men berättar siffrorna varför strukturen ser ut som den gör? Oftast inte. Då krävs djupare analys. Nyligen släpptes ”Områdesrapport utöver de jämställdhetspolitiska delmålen: Media inklusive sociala medier” av Madeleine Kleberg, docent vid Stockholms universitet. I slutordet för Kleberg ett intressant resonemang kring effekten av räknandet kopplat till journalistrollen. Vad händer när man uppnår jämställdhet både i bevakningen och bland redaktionsmedlemmarna?

”Man kan givetvis diskutera den förväntan som finns om att just kvinnor ska ”göra skillnad” i journalistiken. Krav ställs inte på att 31 manliga journalisters arbete ska medföra en normativ förändring. Den ”manliga” journalistiken utgör i stället normen och därmed innebär förväntningarna på att kvinnor ska göra något annorlunda just för att de definieras som de ”andra” med uppenbar risk för marginalisering. Det är inte lätt att göra skillnad i en arbetskultur där nyhetsvärderingen ofta anses sitta i väggarna alternativt i ryggmärgen. Det är lättare att tala om fördelningen kvinnor och män i olika yrkesgrupper inom medier än att diskutera en nyhetsvärdering som tenderar att misskreditera kvinnors erfarenheter.”

Med andra ord: Bara för att en struktur förändras till att inkludera mångfaldsaspekter som kön och härkomst betyder det inte att de normer som präglar kulturen förändras automatiskt. Fundera på’t.

Relaterat: Häromdagen berättade Rättviseförmedlingen om hur deras nya tjänst Rättviseräknaren nu kommer att börjar testas hos olika redaktioner. Den gör till exempel att Aktuellt slipper rodda med sina excel-ark och manuellt mata in uppgifter kring deras sändningar. Istället ska verktyget automatiskt mäta och belysa innehållet ur ett mångfaldsperspektiv på ett snabbt och enkelt sätt. Sedan måste förstås räknandet leda till handling.

Idag läser vi Allbright-rapporten

Gör det bara.

Speciellt förordet av Allbrightstiftelsens vd Amanda Lundeteg.

Ur förordet:
”Rekryteringsbasen av kvinnor till ledningsgrupper är enorm. Kvinnorna har dominerat både ekonom- och juristutbildningen i flera decennier. På ingenjörsutbildningarna har kvinnor utgjort en tredjedel sedan nittiotalet. Bland 40-åringarna i dag finns således stor potential att rekrytera kvinnor. En majoritet kvinnor. Om vd:ar och rekryterare inte lyckas hitta kvinnor gör de ett anmärkningsvärt dåligt jobb. Dags att rannsaka sig själva, skifta nätverk eller byta yrke. Om manliga nätverk fortsätter vara viktigare än meritokratiska rekryteringar är bolagen illa ute. Chefslotteriet bland män måste få ett slut. Ägarna, vd:arna och cheferna kan fortsätta sticka huvudena i sanden. Men med resultatet att halva kompetenspoolen går ut genom dörren. Och med den försvinner lönsamheten”

Den färska rapporten som släpptes igår visar bland annat att:

  • Andelen jämställda bolag minskar
  • 79 bolag har noll kvinnor i ledningsgruppen
  • 71 bolag tar steg i rätt riktning
  • Stora bolag är bäst på att befordra kvinnor
  • Fastighets- och konsumentbranschen toppar branschligan

Igår lanserades även den nya svenska techsajten Breakit, startad av de två tidigare DI-journalisterna Olle Aronsson och Stefan Lundell.

Ett tecken i tiden, så här nära 8 mars, är att deras öppningsgranskning handlar om jämställdheten i startupvärlden, som om möjligt ser ännu värre ut än hos börsbolagen.

Rättviseförmedlingens kommunikation imponerar

Rättvisefestival

Att Rättviseförmedlingen till helgen firar femårsjubileum känns konstigt. Det känns som att Lina Thomsgårds skapelse funnits längre än fem år. Samtidigt inser jag att det hinner hända ganska mycket på samma tid. Om du var en femtonårig högstadieelev när Rättis startade är du nu en 20-årig postgymnasial jobbsökare med framtidsångest. Vad som dock inte ger ångest är resultatet som Rättis uppnått.

Mitt största intryck av Rättviseförmedlingen är att de lyckats skapa ett extremt problemlösningsorienterat och positivt tonfall kring frågor som vanligtvis lätt blir infekterade. Det finns en tydlighet och en skärpa i deras kommunikation som alltid är inkluderande och förklarande men aldrig uddlöst. Jag har anlitat Rättviseförmedlingen som journalist och alltid fått snabb respons och dessutom alltid många bra förslag från deras efterlysningslistor. Jag har också sett Lina Thomsgård, Seher Yilmaz och andra representanter debattera och kommunicera, både i sociala medier och i paneldebatter och intervjuer. Alltid med en positiv grundton, men aldrig undfallande. Det imponerar stort med tanke på den strida ström av påhopp, hat och hot som i princip alla jämställdhets- och mångfaldsdebattörer utsätts för i det offentliga. Jag vet inte om jag hade orkat, något jag även var inne på när jag skrev en krönika till Fredrika Bremer-förbundets tidning Hertha, förra året.

Ur krönikan ”På köpet blir de kallade manshatare, rabiata, militanta”
”Skulle jag själv våga det som många kvinnor vågar om jag kände till riskerna? Jag vet inte. Skulle jag våga ge mig in i diskussioner och debatter och riskera trakasserier och hat som svar? Jag vet inte. Och när jag väl engagerar mig i jämställdhetsfrågor ständigt bli utmålad som hysterisk manshatare för mina helt legitima, välgrundade och vetenskapligt bevisade åsikter? Jag vet inte. Att tro att det går att förändra, att inte alla är likadana och att de flesta vill väl, samtidigt som ens tillvaro fylls av “bevis” på motsatsen. Det är att vara modig för den som rör sig i jämställdhetens frontlinje.”

Rättviseförmedlingen går i frontlinjen och på söndag arrangeras det Rättvisefestival på Moderna Museet med en diger lista av medverkande. Bland annat gör Kristoffer Triumf en intervju med Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz. Soraya Hashim berättar om allt det som Rättviseförmedlingen åstadkommit sedan starten. Moa Svan, Alice Bah-Khunke, Lina Thomsgård, Seher Yilmaz, Beatrice Eli och Ester Martin Bergsmark medverkar under födelsedagsshowen och Bianca Kronlöf presenterar sin nya film Svenskjävel (förhandvisning). Nina Åkestam och ett gäng andra personer föreläser också. Se hela programmet här.

IT-världens misogyna lalaland

Omslag Newsweek februari 2015

96 procent av delägarna i amerikanska riskkapitalbolag är män. Samma siffra för tjugo år sedan var 97 procent. Den feministiska revolutionen går långsamt i startupvärlden och där Wall Street delvis förbättrats genom mångfaldskonsulter och diskrimineringsfall som fått rättsliga konsekvenser, verkar Silicon Valley fortfarande bestå av ett misogynt lalaland. Det är slutsatsen när Newsweek fokuserar på hur kvinnors villkor ser ut i västvärldens internationella it-centrum.

Precis som under den industriella revolutionen skapas nu ikoner, grundare och ägare inom it-världen som kommer leva kvar i generationer spår Newsweek. Framtidens byggnader och monument kommer ha namn som Jobs, Zuckerberg, Musk eller Gates skrivna i sina stenfasader, precis som att namn som Rockefeller, Carnegie och Morgan är några av det amerikanska näringslivets tungviktare. Gemensamt är förstås att alla dessa ikoner är män.

Newsweek beskriver ett affärsklimat i Silicon Valley där i princip alla kvinnliga entreprenörer kan berätta om hur de utsatts för någon form av sexism eller kränkande beteende kopplat till deras yrkesroll. Det kan vara vid en pitch för en manlig investerare eller i kontakt med andra entreprenörer och utvecklare i dalen.

Det eviga mantrat ”vi investerar i bra team med bra idéer, oavsett kön” upprepas förstås i oändlighet från investerar-håll, samtidigt som startup-pitchar med lösningar eller tjänster som riktar sig till kvinnor kan bemötas med ”jag vet inte, jag måste hem och fråga min fru” från den manliga investeraren.

”VCs are not funding women. According to a study by Babson College, only 2.7 percent of the 6,517 companies that received venture funding from 2011 to 2013 had women CEOs. Meanwhile, the Kauffman report found that female-run startups produce a 31 percent higher return on investment than startups run by men.”

Newsweek beskriver också hur de flesta manliga investerarna har liten eller ingen erfarenhet av att ha arbetat med kvinnor under hela sitt professionella yrkesliv. Deras relation till kvinnor baseras på relationen de har till sin familj, fruar och personer i underställd position snarare än finansiella partners, kollegor eller medgrundare.

Grundarna av Glassbreakers vill ändra på det här. Glassbreakers är en plattform för mentorskap som riktar sig till företag som vill främja kvinnor i sin verksamhet, men det är också en tjänst som sammanför kvinnor inom samma yrken och på samma nivå för utbyte av erfarenheter, kontakter och tips. Glassbreakers skapar mentorrelationer mellan personer på samma nivå, snarare än de traditionella juniora/seniora rollerna.

“Traditional mentorship, established in male-dominated industry, is between very senior and very junior people. But the problem for women in the workforce is that there are many more mentees than mentors. Also, the tech industry is changing so fast that women even five or 10 years older may have very little of practical use to share with younger workers”, säger Eilieen Carey, en av grundarna till Glassbreakers, till Newsweek.

Glassbreakers

När tjänsten lanserades begränsat till Bay Area (området kring San Francisco Bay) för en månad sedan valde 1500 kvinnor att registrera sig enligt Newsweek.

Personligen är jag trött på försvarstalen om att det är idén som räknas eller att kompetens måste gå före kön när det så tydligt finns en systematisk och affärsmässigt negativ diskriminering mot kvinnor i startupvärlden. Det verkar vara viktigare att behålla de misogyna strukturerna än att tjäna pengar för många av it-världens investerare.

Reportaget i Newsweek om kvinnor i Silicon Valley är belysande på många nivåer så jag rekommenderar verkligen att du läser hela.

Så skapas ett jämställt hackathon

Dagens lästips måste bli det här inlägget av Sofie Lindblom från Spotify Street Team där hon inte bara slår på Spotifys egen trumma och berättar om hur de skapade sitt hackathon Diversify, utan också beskriver hur andra arrangörer kan tänka när det gäller att skapa jämställda arenor för traditionellt mansdominerade yrken.

Min snabba slutsats är att allt handlar om inramningen. Om du bara får män som ansöker om att vara med, ändra då på kriterierna, kulturen, energin, musiken, maten, platsen, copyn eller vad det nu kan vara, istället för att försöka få kvinnor att vilja bete sig som män. (Sen kan jag ha problem med vissa av argumenten i hur de beskriver kvinnors egenskaper, men det kan man kanske leva med).

Nyckelmening från inlägget:

Research shows that gender diverse teams create better results – so if we increase the number of women at our events and make them feel welcome and productive, our events will get better results and be more successful.”

Om att strunta i pitch-momentet:

”We feared that many talented people don’t apply to these kinds of events because they don’t like the competitive environment. And to be fair, those 90 second pitches give no project a fair chance to present itself properly. So we removed prizes and pitches. Instead we held a demo session where teams demoed their apps in a science fair fashion. Coaches and participants walked around the room, tried the prototypes and asked more in-depth questions. This relieved the stress and enabled people to focus on process, learning and end results.” 

Nog om det, in och läs inlägget nu:
Spotify Labs: Diversify – Creating a Hackathon with 50/50 Female and Male Participants

Jan Gradvalls hemliga genuskupp

Robyn & Röyksopp

Att tala är silver att handla är guld. Så skulle man kunna summera budskapet i musikjournalisten Jan Gradvalls krönika i DI Weekend den 5 december. Sedan länge lägger han ut sina krönikor på den egna sajten och det var där jag kunde läsa om hur han det senaste året genomfört en medveten taktik för att minska mansdominansen i den egna musikbevakningen.

”Den första januariveckan 2014 inledde jag därför med att i DI Weekend enbart recensera album av kvinnliga artister. Det är ett grepp jag upprepat flera gånger under året, utan att påpeka det. Att nästan ingen har noterat det ser jag som positivt: urvalet får aldrig kännas sökt.
Under hela året har jag gjort mig själv medveten om mitt urval. När jag nu i december summerar så ser jag förändringen: under 2014 har jag recenserat album med 47 procent kvinnliga artister och 53 procent manliga.”, skriver han i krönikan.

Utöver det har Gradvall intervjuat 100 procent kvinnor till sina DI Weekend-intervjuer. Och när han lät tre vikarier fylla hans utrymme i tidningen under tre semesterveckor i somras blev det tre kvinnor som gjorde jobbet. Han har också gått med i uppropet Tacka Nej som jag, Thomas Frostberg och Marcin de Kaminski startade tillsammans med Rättviseförmedlingen förra året. Det är fint att han i krönikan fångat in Tacka Nej-mottot ”kompetens måste gå före”, då det är en väldigt viktig del i argumentationen. Män har kvoterats in tack vare kön under otroligt lång tid och i många situationer. Det är en osynlig kvotering och som ofta beskrivs som normalläge, snarare än den skevhet det egentligen är.

Att som man engagera sig i jämställdhetsfrågor är en bräcklig balansgång. Jan Gradvalls metod att verka i det tysta och sen reflektera över utfallet är ett bra sätt att göra skillnad utan att själv stå i strålkastarljuset. Det är heller ingen slump att det även kännetecknar Jan Gradvalls sätt att vara journalist.

Bild överst: Robyn och Röyksopp vid Øyafestivalen 2014. EP:n ”Do it again” recenserades i juni 2014 av Jan Gradvall. Foto: Kim Erlandsen, NRK P3 (CC BY-NC-SA-2.0)

Sunkiga värderingar lyfts fram i ljuset

Länge stod de nästan utanför samhället. Ingen brydde sig om dem. Ingen tog dem riktigt på allvar. De fick hålla på med sina grejer nästan ostört och eventuella livstecken bemöttes med förstrött ointresse. Visst var de viktiga på många sätt, och de har haft stort inflytande på hur din och min vardag ser ut. Men de har också varit en ganska tyst grupp i näringslivet.

Sedan hände det. Gruppen visade sig vara nyckeln till framtiden. Deras arbete drog till sig både människor och kapital. Det blev status att finnas i deras närhet och de mest framgångsrika blev en sorts affärslivets superstjärnor.

Jag talar förstås om utvecklarna, eller programmerna. De som förut grävde ner sig i kod i en delad villa utanför Palo Alto eller Menlo Park, men som nu flyttat in till San Francisco, tar del av nöjesutbudet och gjort att hyresnivåerna skenat i staden. Samma sak har hänt i Sverige. Är du en het startup sitter du inte i Kista eller Ideon, du sitter i centrala Stockholm eller Malmö, trots akut bostadsbrist och beräkningar som visar hur mycket svenska it-bolag förlorar på att inte kunna erbjuda bostäder åt inflyttade talanger.

Samtidigt har programmerarkollektivets attityder och värderingar blivit en allt mer uppmärksammad fråga. Det är ett faktum att många av de sociala tjänster vi använder är skapade utifrån en ung mans perspektiv – den typiske utvecklaren. Den personen har behov av att åka taxi på ett smidigt sätt, lämna kläderna till kemtvätt, hyra billiga rum som nyinflyttad it-entreprenör och en massa andra saker som behövs för en ”20-something” i jakt på nästa stora grej.

Det gläder mig att strålkastarljuset blivit starkare för hur dessa personer påverkar sin omvärld, speciellt när de tjänster de skapar nås och används av miljontals människor.

Kritiken (och rättsprocessen) kring hur Tinder-grundarna behandlat en kvinnlig medgrundare är ett exempel. Den återkommande kritiken mot hur Uber hanterar både sina egna anställda, sina konkurrenter och persontransportmarknaden samt hur de hotat en kvinnlig journalist med att ”gräva fram detaljer” från hennes privatliv är också belysande.

Silicon Valley håller på att få ett kollektivt medvetande kring värderingsfrågor, och det känns upplyftande. På många platser i världen vill man skapa ett eget ”Silicon Valley”, även i de största svenska städerna. Men vi har samtidigt möjlighet att skapa en egen version av framgångsformeln utan att ärva precis alla de värderingar som byggde jättarna i USA. Sveriges mångfald, vår position inom jämställdhet och våra relativt icke-hierarkiska organisationer är tre positiva faktorer som gör att vi tål konkurrensen på en global marknad. Jag tycker att det skulle kunna synas ännu mer än vad det redan gör bland svenska startups och tillväxtinvesteringar.

På bilden överst: Garaget i Palo Alto som grundarna av it-jätten Hewlett Packard använde som sitt första kontor. 

Inte samma, men relaterat:

[youtubeplay id=”AJJ353epH3o” size=”large”]