Starbucks vd svarar anti-gay-aktivisten

starbucks
Starbucks. Foto: Marco Paköeningrat (CC BY-SA 2.0)

Inte alla beslut är ekonomiska beslut. Det konstaterade Starbucks vd Howard Schultz när han vid bolagsstämman svarade en aktieägare som var kritisk till att bolaget stöttar homoäktenskap. Den kritiska aktieägaren är aktiv motståndare mot samkönade äktenskap och grundare av organisationen Corporate Morality Action Center. Starbucks beslut har även fått medlemmarna av organisationen National Organization for Marriage att bojkotta Starbucks. Samtidigt är det inte direkt som att det gått dåligt för cafékedjan under det senaste året.

”I don’t know how many things you invest in, but I would suspect not many things, companies, products, investments have returned 38% over the last 12 months. Having said that, it is not an economic decision to me. The lens in which we are making that decision is through the lens of our people. We employ over 200,000 people in this company, and we want to embrace diversity. Of all kinds.”

Enligt en artikeln i Forbes Magazine jublade publiken när vd:n Howard Schultz sa ovanstående, och han påpekade också att om aktieägaren trodde att han kunde få större avkastning än de 38 procenten han fick förra året, så är det ett fritt land. Det går bra att sälja sina aktier och istället investera i valfritt annat bolag.

Visst är Starbucks-vd:ns svar till anti-gay-aktivisten en händelse som känns fantastisk att sprida vidare och berätta om, men det är också ett tydligt exempel på hur företag och varumärken både har och kan använda sin makt till att påverka mer än kassaflöden. Att Apples vd Tim Cook berättat öppet om sin homosexualitet är en annan händelse som kan tyckas självklar i vissa ögon, men som varit långt ifrån det för bara några år sedan.

Konferensstrategier för mångfald

Webbdagarna i Stockholm

Två av Sveriges största konferenser inom webb och den digitala utvecklingen har sedan länge haft mångfald och jämställdhet högt prioriterade när det gäller innehållet både på och utanför scenerna. Jag tänker på Webbdagarna från Internetworld och The Conference från Media Evolution.

Här finns Webbdagarnas nya eventkulturpolicy där arrangörerna listar ett antal målsättningar för innehållet i de olika konferenserna. Policyn är även något som kommuniceras i god tid till de föreläsare och företag som medverkar i olika former.

”Det ska inte vara lätt att ordna konferenser och event i världklass. Det tar tid, kräver att man itererar talare och program otaliga gånger, har väldefinierade och tydligt kommunicerade mål och fokus och inte ger upp i första taget. Vill man ha talare utöver dem som är allra mest vana att stå på scen och tala (inte sällan vita män) krävs ibland större flexibilitet, fler samtal och andra sätt att ta den första kontakten”, skriver Webbdagarnas programdirektör Paulina Modlitba Söderlund, i en text om hur de jobbat med att ta fram policyn.

Parallellt har Martin Törnqvist, programdirektör för The Conference i Malmö, skrivit en guide för hur du kan tänka kring att göra research och hitta både innehållsteman och människor till ditt event.

”Jag får ofta frågan hur vi hittar alla bra talare till The Conference. Det korta svaret – det tar ett år. Det är faktiskt ett ganska bra svar, om jag får säga det själv, och det avslöjar också min grundläggande övertygelse att tid är den enskilt viktigaste faktorn vid skapa en kuraterad kontext för kunskapsutbyte”, skriver Martin Törnqvist i inlägget Daily Research 101, A six step guide to master your area of interest.

Initiativet TackaNej som startades av Rättviseförmedlingen tillsammans med Thomas Frostberg, Marcin de Kaminski, jag själv och mängder av engagerade och aktiva personer som ofta blir inbjudna att tala på konferenser eller i paneler, är fortfarande aktivt. Gå gärna in på sajten och registrera dig om du också tror på att fler perspektiv bidrar till bättre innehåll, och att kompetens måste gå före kön.

Sunkiga värderingar lyfts fram i ljuset

Länge stod de nästan utanför samhället. Ingen brydde sig om dem. Ingen tog dem riktigt på allvar. De fick hålla på med sina grejer nästan ostört och eventuella livstecken bemöttes med förstrött ointresse. Visst var de viktiga på många sätt, och de har haft stort inflytande på hur din och min vardag ser ut. Men de har också varit en ganska tyst grupp i näringslivet.

Sedan hände det. Gruppen visade sig vara nyckeln till framtiden. Deras arbete drog till sig både människor och kapital. Det blev status att finnas i deras närhet och de mest framgångsrika blev en sorts affärslivets superstjärnor.

Jag talar förstås om utvecklarna, eller programmerna. De som förut grävde ner sig i kod i en delad villa utanför Palo Alto eller Menlo Park, men som nu flyttat in till San Francisco, tar del av nöjesutbudet och gjort att hyresnivåerna skenat i staden. Samma sak har hänt i Sverige. Är du en het startup sitter du inte i Kista eller Ideon, du sitter i centrala Stockholm eller Malmö, trots akut bostadsbrist och beräkningar som visar hur mycket svenska it-bolag förlorar på att inte kunna erbjuda bostäder åt inflyttade talanger.

Samtidigt har programmerarkollektivets attityder och värderingar blivit en allt mer uppmärksammad fråga. Det är ett faktum att många av de sociala tjänster vi använder är skapade utifrån en ung mans perspektiv – den typiske utvecklaren. Den personen har behov av att åka taxi på ett smidigt sätt, lämna kläderna till kemtvätt, hyra billiga rum som nyinflyttad it-entreprenör och en massa andra saker som behövs för en ”20-something” i jakt på nästa stora grej.

Det gläder mig att strålkastarljuset blivit starkare för hur dessa personer påverkar sin omvärld, speciellt när de tjänster de skapar nås och används av miljontals människor.

Kritiken (och rättsprocessen) kring hur Tinder-grundarna behandlat en kvinnlig medgrundare är ett exempel. Den återkommande kritiken mot hur Uber hanterar både sina egna anställda, sina konkurrenter och persontransportmarknaden samt hur de hotat en kvinnlig journalist med att ”gräva fram detaljer” från hennes privatliv är också belysande.

Silicon Valley håller på att få ett kollektivt medvetande kring värderingsfrågor, och det känns upplyftande. På många platser i världen vill man skapa ett eget ”Silicon Valley”, även i de största svenska städerna. Men vi har samtidigt möjlighet att skapa en egen version av framgångsformeln utan att ärva precis alla de värderingar som byggde jättarna i USA. Sveriges mångfald, vår position inom jämställdhet och våra relativt icke-hierarkiska organisationer är tre positiva faktorer som gör att vi tål konkurrensen på en global marknad. Jag tycker att det skulle kunna synas ännu mer än vad det redan gör bland svenska startups och tillväxtinvesteringar.

På bilden överst: Garaget i Palo Alto som grundarna av it-jätten Hewlett Packard använde som sitt första kontor. 

Inte samma, men relaterat:

[youtubeplay id=”AJJ353epH3o” size=”large”]