Aftonbladets Serial-klon har potential

Fallet

Idag lanserade Aftonbladet sin ”Serial-klon” Fallet. Det är en podcast i cirka 10 delar som kommer att rullas ut de närmsta veckorna. Efter den nästan viral-artade succén för den amerikanska podden Serial är det lätt att se hur en svensk variant skulle kunna fånga samma publik. Sveriges Radios dokumentärsatsningar har banat vägen sedan länge. Några av mina favoriter är P3 Dokumentärs avsnitt om allt ifrån Tjörnbron och spårvagnsolyckan i Göteborg till morden i Malexander och Tjernobylkatastrofen.

Fallet berättar om en 29 år gammal mordhistoria där den då femtonårige Samir erkänner mordet på sin mamma, för att ett år senare ta tillbaka erkännandet. Anders Johansson återvänder till den där våren 1986, tre månader efter Palme-mordet, och intervjuar personer som varit inblandade i fallet vid den tiden. Även Samir hörs i inledningen av avsnittet, men får begränsat utrymme.

Hur är då podden? Ja, vid första anblick är det verkligen en Serial-klon. Till och med sajten för Fallet ser nästan identisk ut som den för Serial. Den rutinerade kriminalreportern Anders Johansson lotsar oss genom mordfallet och han gör det med en initierad och trovärdig röst, dock ibland med ett tempo som kan bli lite väl sävligt på sina ställen. Detsamma gäller för många av intervjupersonerna som på grund av det snart 30-åriga fallet numera är i pensionsåldern. De flesta är även män, vilket såklart speglar hur den rättsskipande yrkeskåren såg ut kring 1986, men ljudmässigt i mina öron är det lite av en gubbkavalkad, med få undantag.

Jag gillar formatet och Aftonbladets ambitioner. Kanske blir jag inte så väldigt engagerade i just den här mordhistorien, just på grund av att den ligger långt borta i tid och inte bär på några spektakulära element utöver att det var ett mord. Kanske hade jag blivit mer engagerad om den nutida Samir fått större utrymme i det första avsnittet. Men berättandet och produktionen gör att jag ändå vill fortsätta lyssna på nästa avsnitt, och det är väl egentligen det viktigaste.

Varför bra att piska bloggare, Carl Bildt?

Carl Bildt. (Foto: Sveriges Kommunikatörer CC BY-NC 2.0).

Carl Bildts metod för att (inte) svara på journalisters frågor är vida känd. På journalisthögskolorna lärs ut intervjuteknik med Carl Bildt som slutboss om man ser en journalists karriär som ett dataspel med ett antal nivåer.

I slutet av det senaste avsnittet av podden Lilla drevet behandlas Carl Bildts medverkan i Studio Ett förra veckan där han fick frågor kring Saudiarabien och huruvida landet ska betraktas som en diktatur, något han lyckades slingra sig från att svara på upprepade gånger.

Förutom att vi återigen fick se prov Carl Bildts intervjuteknik är Lilla drevets resonemang kring hur man ska göra för att komma åt den åsiktsstarke politikern mäkta underhållande. Ett tips som lärs ut på journalistutbildningar är att inte ställa ledande frågor, eller baka in påståenden i själva frågan. Istället vill man försöka få intervjupersonen själv att säga det. I Studio Etts fall handlade det alltså om att få Bildt att säga om han tyckte att Saudiarabien är en diktatur eller inte.

Lilla drevets något satiriska förslag är att göra ett totalt regelbrott och istället använda ”har du slutat slå din fru?”-metoden fullt ut:

”Varför är det bra att piska bloggare, Carl Bildt?”

Jag rekommenderar dig att lyssna på Lilla drevet som görs av Tankesmedjan-avfällningarna, komikerna och i flera fall serietecknarna Ola Söderholm, Kringlan Svensson, Nanna Johansson och Liv Strömquist.

I den här Fokus-artikeln kan du läsa mer om Bildts återkommande manövrar för att undkomma kritiska frågor från journalisterna. Ur artikeln:

”Bland politiska journalister jämförs Carl Bildt med Karelin, den oövervinneliga ryska brottaren. Många politiker och andra makthavare har genomgått dyra kurser i medieträning. Men det är Carl Bildt som är den obestridlige mästaren när det gäller att skaffa sig övertaget i en intervju. Det finns så många situationer där Carl Bildt har fintat reportrar upp på läktaren att intervjuexperten Björn Häger valde att döpa om första kapitlet i sin lärobok i intervjuteknik från »Konsten att intervjua såphala makthavare« till »Konsten att intervjua Carl Bildt«.”

Kan CSR-journalistik ersätta grävjobb?

Vad händer när en halv yrkeskår drabbad av mediekrisen gör en förflyttning över till uppdragsproducenter och kommunikationsbyråer? Går det att tänka sig en framtid där en kundtidning kan vinna Stora journalistpriset? Har det redan hänt?

Lite så funderar jag när det gäller journalistikens framtid. Gränserna mellan redaktion och annonsavdelning har sedan länge varit suddig inom en viss typ av medieprodukter, till exempel inom produkt- och livsstilsjournalistik. Men skulle vi kunna se en framtid där storbolag gör granskande reportage inom områden som ligger utanför deras intresse, men som ett led i en slags CSR-strategi? Barockt och fruktansvärt hojtar säkert försvararen av den fina och goda journalistiken. Kanske en väg att gå så länge stor transparens och tydlig avsändare finns med, säger medieutgivaren vars plånbok minskar successivt.

Det här och mycket annat tänker jag högt kring i det senaste avsnittet av Passion för kommunikation, en podcast som produceras av Cision. Som vanligt har jag min bästa whiskey-röst (varför spelas alltid poddar in på morgonen!). Hela avsnittet är i princip en orgie i fåfänga då jag tillåts orera om hur allt startade en gång för mig, mina bästa tips för att orka blogga i 10 år och massa annat som förklarar hur det djur som är min webbnärvaro har utvecklats genom åren, från starten av Bisonblog.se i oktober 2004 till vinsten av Cision PR Influencer Award 2014. Och som sagt, min syn på journalistiken och uppdragskommunikationens utveckling avhandlas också.

Tidigare gäster i podden har bland andra varit Seher Yilmas från Rättviseförmedlingen, Ehsan Fadakar från Aftonbladet och Rolf Van Den Brink från Dagens Opinion. Lyssna på alla avsnitt här.

Dagens roligaste är annars The Pie Rate Bay, sajten som låter dig ranka bästa pajerna. Sajten är byggd av Oskar Malm Wiklund.

pie-rate-bay

Den ofrivilliga feministen

Isabella Löwengrip

För den som skrivit om entreprenörskap, bloggar och sociala medier de senaste 10 åren har Isabella Löwengrip varit en person (med personan Blondinbella) som varit svår att undvika. Många reportage har gjorts om hennes blogg och hennes metoder för att behålla läsarnas intresse genom åren. Storyn om den unga kvinnan som startat 11 aktiebolag (och lagt ner sex av dem) och ständigt verkar provocera sin omgivning har varit tacksam att berätta. Under tidigare uppdrag har jag själv varit med om att publicera artiklar om henne och samtidigt fått se den egna sajten få besöksrekord, bara som en effekt av en länk från hennes blogg.

Samtidigt tog det lång tid innan traditionella medier ens började rapportera om fenomenet Blondinbella. Det har även florerat många föreställningar om vem hon är och vad hon står för, något som också förändrats över tiden. I en intervju i podcasten Värvet nyligen sa hon ett antal saker som ger ytterligare perspektiv på vad som driver en av Sveriges mest framgångsrika bloggare, men också vad det innebär att vara tjej eller kvinna i ständigt digitalt strålkastarljus.

Tre saker som slog mig när jag lyssnade på Värvet-intervjun med Isabella Löwengrip:

  • De hat och hot hon tagit emot genom åren verkar ha kommit från kvinnor i större utsträckning än män, även om det finns rikligt med exempel på kränkningar och hat från alla håll. Isabella Löwengrip har inte öppnat sin egen post på många år, hon har polisanmält många hot och attacker. Enda gången det blev en fällande dom var det när en man utgett sig för att vara en annan man och hotat ett antal personer (däribland Isabella Löwengrip). De kvinnor som blev hotade fick ingen kompensation, däremot fick mannen vars identitet stulits skadestånd. Det verkar vara mer regel än undantag att det är såna här saker kvinnor i offentligheten får stå ut med, och jag funderar på vad det gör med en person.
  • Isabella Löwengrip har klarat sig själv sedan hon var 14 år. Hon flyttade då hemifrån efter en period där hon regelbundet blev utslängd ur sitt ena hem av sin pappa och fick bo hos kompisar, och samtidigt inte kom så bra överens med sin mammas nya man i sitt andra hem. Hon har inte längre någon kontakt med sin pappa även om han var den som hjälpte henne juridiskt i början av hennes bloggande. Jag vet att det länge spekulerades det kring pappans roll i hennes företagande och att det egentligen skulle varit pappan som stod för både företagande och affärsstrategiskt tänk. Det är inte första gången man misstänkliggör kvinnors egen förmåga genom att hänvisa till män i deras omgivning som ”masterminds” bakom deras framgång.
  • Hon är en ofrivillig feminist i den mån att hon vägrar kalla sig för det, men brinner för frågor som kvinnors företagande, rättigheter och villkor. Hon har ofta hamnat i luven med andra feminister och verkar uppleva att den feministiska ”åsiktskorridoren” är trång (samtidigt som många av hennes kritiker pekar på att hon har feminismen att tacka för mycket av det hon gör idag). Politiskt uttrycker hon att hon förändrats genom åren, från att ha varit en aktiv moderat och medlem i MUF till att numera känna sig närmare Centerpartiet. Vid en fråga om hennes klassbakgrund beskriver hon den som medelklass/arbetarklass där båda hennes föräldrar utbildade sig sent i livet.

Fotnot: Löwengrip Invest AB omsatte cirka 2,5 miljoner kronor 2013. Spotlife omsatte 4,7 miljoner 2013. Economista Sweden AB omsatte 1,9 miljoner 2013. Blondinbella AB omsatte 120 000 kr 2013.

Foto: Webbstjärnan .SE (CC-licens)

Kan du tjäna pengar på en podd?

Dagens Industri-journalisten Stefan Lundell ligger tillsammans med Olle Aronsson bakom Digitalpodden, en podcast om entreprenörskap. Enligt honom har Dagens Industri missat att bevaka många av de svenska startups som startats de senaste åren. Delvis därför startades Digitalpodden. Förra veckan stod det klart att Stefan Lundell tar podden ett steg vidare genom att försöka bli en i gänget av digitala startups och lyckas kommersialisera den egna podcasten. Du kan läsa mer om det här. I 100 dagar kommer han att sitta på entreprenörshubben SUP46 på regeringsgatan i Stockholm tillsammans med andra entreprenörsbolag.

Att ha en aktör som Dagens Industri i ryggen är ju en drömsits för vilken mediestartup som helst. Det ska bli spännande att se om Stefan Lundell lyckas kommersialisera en produkt i ett medieformat med en än så länge begränsad räckvidd. Lundell ser två intäktsben för podden, dels att låsa in den och ta betalt för den som en premiumtjänst, och dels att erbjuda sponsorskap som bygger på olika typer av redaktionellt innehåll från annonsörer. Jag ser även eventverksamhet som ett tredje naturligt intäktsben eftersom medier har en tradition av att agera mötesplats mellan läsare/lyssnare och kommersiella aktörer. Mötesverksamhet och events är ofta en viktig del i verksamheten för nya mediestartups, speciellt i Silicon Valley med sajter som Techcrunch, Venture Beat och Pando Daily som exempel.

Skillnaden mellan poddar och olika typer av nyhetssajter eller bloggar är förstås engagemanget och tiden som krävs av mediekonsumenten. Du kan enkelt via en RSS-läsare följa innehållet i 100 bloggar samtidigt och snabbt få överblick över det viktigaste innehållet. Samma sak är i princip omöjligt för poddar upplever jag (tills it-jättarnas ljudöversättningsalgoritmer blivit lite bättre). Det gör podcasten till en kanal som är svårt att nå ut brett med, men som har högt observationsvärde när du väl fått en lyssnare att stanna kvar.

Själv drev jag podden Maktministeriet tillsammans med Julia Skott och Josefine Hådell i över två års tid. Vi hann göra över 50 avsnitt och hade en ständigt ökande lyssnarskara, men vi var också beroende av våra befintliga nätverk och plattformar (Twitterkonton, Facebookprofiler, egna bloggar osv) för att lyckas nå ut med podden. Stefan Lundell har som sagt DI i ryggen vilket vid första anblick borgar för goda chanser att nå ut. Att sedan få lyssnare att faktiskt betala för podden (i princip alla de stora svenska poddar är gratis med reklam eller andra annonsörssamarbeten) och få sponsorerna att strömma till är den stora utmaningen. Lyckas Stefan Lundell med det bildar han skola för ett gäng kommande bransch- och affärspoddar skulle jag tro.