Vad vore Spotifys kommunikation utan Sophia Bendz?

Sophia Bendz (Foto: Allbright-stiftelsen)

Sophia Bendz är ett superproffs. Det vet jag efter att läst intervjun med henne i SvD om hennes karriär, investeringar och syn på kommunikation. Och kanske framförallt hur hennes kommunikationskunskaper hjälpt Spotify att bli ett miljardbolag. Men jag vet det också från åren då Spotify föddes.

När jag i april 2007 fick en inbjudan att börja använda den nya okända svenska musiktjänsten Spotify var jag helsåld. Inbjudan kom efter att jag varit på en konferens. Ett gäng studenter från Singapore hade lyckats med något som vi själva hade svårt med på den tiden – att dra ihop entreprenörer, webbmänniskor, journalister och konsulter till en gemensam unconference, där folk fick berätta om sina projekt och utbyta tankar och idéer. Konferensen hette ”Hej! 2007”, arrangerades på KTH tillsammans med några studenter från medieteknik-programmet och kom på något sätt att bli ett startskott för ett community av personer som alla var intresserade av den digitala utvecklingen just då. Ett #sthlmtech i sin linda. Flera startups föddes eller tog fart just åren 2006-2007, bland andra Soundcloud, Videoplaza och Spotify. Själv jobbade jag då som journalist på Internetworld och bevakade entreprenörskap, e-handel och sociala medier samt bloggade flitigt om samma sak på Bisonblog.se.

På konferensen talade bland andra Andreas Ehn, dåvarande CTO på Spotify, samt de båda Soundcloud-grundarna Alexander Ljung och Eric Wahlforss (jag tror inte att Soundcloud hade fötts ännu, men tjänsten låg på planeringsbordet och grundarna var på väg till Berlin). Efteråt fick deltagarna på konferensen en första beta-invite till Spotify. Själv kom jag hem, testade tjänsten och likt det Sophia Bendz säger i intevjun med henne, tänkte jag att det här var stort. Jag skrev en rad blogginlägg med titlar som ”Spotify kommer revolutionera ditt musiklyssnande” och jag kunde inte förstå varför det digitala musiklyssnandet inte alltid fungerat precis så här. Det skulle dröja mer än ett år innan tjänsten lanserades skarpt, och under en period var beta-inbjudningar hett byte bland musikintresserade i Stockholm och Sverige.

En annan sak som fungerade minst lika bra som tjänsten i sig var kommunikationen från företaget. Spotify gjorde det mesta rätt när de först la locket helt på och inte pratade med någon, vare sig media eller andra (kanske framförallt för att avtalen med musikbolagen faktiskt inte var klara ännu. Det var oklart om tjänsten skulle kunna släppas öppet.). Samtidigt skapade tystnaden också en enorm hajp. Det gick till och med så långt att när SVT skulle göra inslag om tjänsten och musikbranschens utveckling så hänvisade de SVT:s journalister till såna som mig – det vill säga tidiga användare, bloggare och entusiastiska anhängare av tjänsten. Det kunde se ut så här.

Ett ungt gäng från Spotifys tidigare dagar som het startup i Stockholm. Sophia Bendz längst till höger.
Ett ungt gäng från Spotifys tidiga dagar som het startup i Stockholm. Sophia Bendz längst till vänster. (Foto: Spotify)

När väl Spotify började prata, inför lanseringen av tjänsten hösten 2008, var det Sophia Bendz som höll i trådarna. Hon var den som styrde upp intervjuerna med vd:n Daniel Ek och de andra i bolaget och som noga valde vilka medier som var intressanta att få utrymme i.

Uppslag ur Veckans Affärer, februari 2008
Intervju jag gjorde med Daniel Ek i Veckans Affärer nr 18, 2008. Till höger Elin Alvemark, då label manager på PIAS.

Sedan gick åren och Spotify fortsatte växa, ta in mer kapital, öppna fler kontor och på allvar börja etablera sig i USA och ett gäng andra länder. Företaget rekryterade även bekanta från Stockholms entreprenörsvärld (till exempel Henrik Torstensson som numera är vd på Lifesum och tidigare jobbat på Stardoll bland annat). Hela tiden var Sophia Bendz med på resan och bidrog till att Spotify byggde sitt varumärke inte bara genom hur tjänsten fungerar och används, utan i hur kommunikationen med media och omvärlden gick till. De sista åren hade hon rollen som global marknadsdirektör.

Nu har Sophia Bendz slutat på Spotify och är investerare, styrelseproffs, engagerad i jämställdhetsfrågor och jagar utmaningar i stort (läs artikeln för mer bakgrund). För mig är hon ett exempel på hur viktig kommunikationen är, även när det som kommuniceras är en produkt eller tjänst som nästan säljer sig själv. Jag är inte utvecklare eller ekonom, men som tidigare journalist och skribent har jag mött många bolag och sett hur deras kommunikation fungerar ur ett utifrån-perspektiv. Hållbar och långsiktig kommunikation är svårt, speciellt de första åren på en startup när förutsättningarna hela tiden förändras. Men Spotify har redan från start kommunicerat på ett tydligt och medvetet sätt.

Vem vill du vara? Kan du förklara det för mig? är två frågor i Carolas låt främling, men det är också de två viktigaste frågorna att ställa sig för den som vill nåt ut med rätt budskap. Det kan Sophia Bendz.

Läs gärna artikeln Hon byggde Spotify från idé till miljardföretag på SvD.se.
Foto på Sophia Bendz: Allbright-stiftelsen.

Sex analyser av Apple Music och Spotify

Apple-event San Francisco

De två största nyheterna från gårdagens Apple-event sett ur ett medieperspektiv, måste ha varit lanseringen av Apple News och Apple Music. Här kommer fem artiklar om Apple Music som jag tycker innehåller intressanta analyser av det sistnämnda. Det är ingen tvekan om att mega-maxi-multi-miljard-företaget Apple får konkurrenterna att darra lite, men frågan är hur mycket, och hur länge.

Kit.se – Spotify har all anledning att ligga sömnlösa
”De har varit världens största återförsäljare av inspelad musik sedan år 2010. De har upparbetade relationer med en bit över 800 miljoner människor, med inmatade kortuppgifter i Itunes Store. De kan sätta sin nya app i händerna på så gott som alla exemplar av Iphone och Ipad som finns i bruk. I jämförelse framstår Spotifys 60 miljoner användare, varav 15 miljoner är betalande, som en ganska beskedlig droppe i ett potentiellt gigantiskt hav.”

IDG.se – Apple Music betyder huvudvärk men inte döden för Spotify
Apple Music kommer självklart göra det svårare för Spotify att fortsätta växa i samma snabba takt, inte minst eftersom Apple för första gången tar en tjänst till Android. Men för Daniel Ek och hans investerare räcker det att växa även i något långsammare mak. Det räcker för att ta bolaget till börsen och låta investerarna casha in. Annars återstår alternativet att bli uppköpt.”

Macworld.se – Allt om Apple Music – och så skiljer det sig mot Spotify
”En av de saker som gjorde Beats Music populärt innan Apple köpte upp företaget var de mänskligt kuraterade radiokanalerna, som skiljer sig från Spotify, Pandora och Last.fm genom att alla låtarna som spelar väljs ut av en dj:s och inte av algoritmer i datorer.”

Ny Teknik – Därför bör Spotify oroa sig för Apple Music
”Slutsatsen många drar är ändå att Apple misslyckats med att få bättre avtal med skivbolagen och exklusiva avtal med artister. Rykten har gjort gällande att Apple har försökt övertyga skivbolagen att stoppa Spotifys reklamfinansierade tjänst, och det ser också ut att ha misslyckats.”

Venturebeat.com – With Apple Music, we’ll soon know if Apple’s $3B bet on Jimmy Iovine will pay off
”Apple enters a field that is growing more crowded as it has become clear that streaming is the future. Russian Internet giant Yandex recently launched a music streaming service focused on its home country. And Saavn, which has 13 million users and focuses on streaming Indian music in 200 countries, has been growing rapidly, especially in its home country.”

Bloomberg News – Apple Wants to Own Music Again, and Everyone Is a Target
”Apple still hasn’t fully embraced the open Internet as a core piece of its offerings. In fact, it went to great lengths to talk about how it would keep your data anonymous and never use it the way Google and Facebook will.”

Bonusartikel: Di Digital – Apples storlek kan krossa Spotify
”Betyder det att loppet är kört? Absolut inte. En uppsjö streamingtjänster tävlar redan idag om användarnas gunst – franskägda Deezer och Jay Z-ägda Tidal för att nämna två. Ingenting talar emot att musikmarknaden även framöver kommer att vara stor nog för flera konkurrerande plattformar.”

Kritik av startuphajpen inte bara av ondo

startups

Det behövs verkligen fler kritiska röster kring startupvärlden, speciellt när det gäller pratet om nya arbetstillfällen och andra typer av samhällsekonomiska aspekter. Spotify används ofta som exempel på ett av de mest framgångsrika startupföretagen i Sverige, trots att verksamheten inte är lönsam (enligt egen uppgift för att fokus ligger på tillväxt, snarare än att visa svarta siffror) samt att bolagskonstruktionen, med Luxemburg-registrerat moderbolag, pekar på avancerad, om än laglig, skatteplanering. (vilket entreprenörskramande politiker kanske inte alltid lyfter fram i sin vurm för innovationsbolaget). Marcus Jerräng skrev förtjänstfullt om fenomenet i Computer Sweden för några år sedan.

Det är även hos Computer Sweden jag hittar Unni Drougges senaste krönika, där hon ger sig på den svenska startup-scenen med konkreta argument, men också en del raljerande globaliseringsmotstånd, monopolrädsla och en uppmaning att kämpa emot skatteflykt och utvecklingen av ett tjänstesamhälle byggt på Uber, AirBnB och andra C2C-tjänster.

”Kan vi inte bli chaufförer eller hyra ut våra bostäder kanske vi kan klia varandras ryggar och tvätta varandras skjortor. De som blir över får väl sitta i fattighusets Fas 3, 4, 5 … 10 under kameraövervakning med direktkanal till Youtube.

Jag vet inte om det är fler krönikor i stil med Unni Drougges som behövs hos svenska startupbevakare som Breakit och Di Digital, men att problematisera samhällsaspekten av bolagens utveckling känns välkommet. Dock ser jag inte att det är startupbolagen själva som bär det största ansvaret för en ibland överdriven hajp med luddiga löften om nya jobb. Det gör vi – kunderna, investerarna, politikerna, makthavarna.

Relaterat:
Lorentzon: Jag är en stolt skattebetalare (Di 2013)
It-branschen en pionjär inom skatteplanering (CS 2013)
På tal om Luxemburg Leaks, skatteplaneringsimperiet och Spotify (Copyriot 2014)

Så styr ”the interest graph” framtidens musiktjänst

music

På en marknad där det finns oändlig tillgång till musik är det inte utbudet som avgör framgången för Spotify, Apple eller Google och deras musiktjänster. Med den utgångspunkten har Craig Watson, grundare av Soundwave, analyserat hur musiktjänsternas förmåga att analysera och anpassa sig till användarnas kontext kommer att avgöra deras förmåga att vara relevanta i framtiden.

” The winner of the digital music space will be the platform that can provide the best sequencing of music to match a listener’s preference and desired experience. This requires a maniacal focus that starts from the ground-up with a user centric approach.”

Han skriver bland annat om hur en ”interest graph” blir en viktig komponent för musiklyssningen, precis som the social graph är för ens sociala liv på nätet.

När våra mobiler innehåller information om var vi är, hur vi rör oss, hur snabbt vi springer, vilken temperatur det är, vilka intressen vi har och hur våra vanor ser ut, öppnas ett stort utrymme för innovationer kring musiklyssning upp. Enligt Craig Watson står vi inför den största förändringen i musikkonsumtionen sedan det komprimerade mp3-formatet lanserades. Han talar förstås i egen sak eftersom det är det han själv jobbar med på Soundwave, men han pekar på något intressant med förra Spotify-lanseringen härom veckan.

De flesta fokuserade på att Spotify nu kommer att bredda tjänsten och bland annat kunna visa rörlig bild. De andra lanseringarna, som handlade om hur Spotify dels vill kunna förstå användarens beteendemönster, till exempel i joggingspåret, för att matcha rätt musik, samt hur de ska bli mer relevanta för användaren generellt, gavs inte lika mycket fokus.

Några exempel på vad den nya tekniken kan ge oss är enligt Craig Watson att kunna bli väckt med precis den rätta låten för att vi ska börja dagen på ett bra sätt, bland annat baserat på sovmönster, vädret, vilken tid på dygnet och vilken dag i veckan det är. Luftfuktighet, trafiksituationen på vägarna och i kollektivtrafiken, vilken typ av aktiviteter som står i din kalender, ljusförhållanden och andra faktorer kan också användas för att anpassa och spela upp musik under dagen.

Jag brukar säga att vi redan är cyborger i den bemärkelsen att vi alla går omkring med teknologi som dygnet runt upphöjer och förstärker våra sinnen och vår mänskliga förmåga. Framtidens tjänster lär fokusera på att hämta information från vår tekniska livbojar och använda den för att optimera de egna funktionerna.

Så reagerar fansen på Tidal-lanseringen

Tidal
Skärmbild från startsidan på Tidal.com.

Efter den stjärnspäckade lanseringen av nya musiktjänsten Tidal med bland andra Rihanna, Daft Punk, Nicki Minaj, Madonna, Alicia Keys, Beyonce, Kanye West, Chris Martin och Jay-Z som fanbärare har det varit väldigt intressant att följa reaktionerna från fansen världen över (samt även lite halvroliga artiklar som den från Gawker). Det går såklart att göra affärsanalyser samt även ifrågasätta varför ingen av artisterna tidigare kritiserat musikförlagen för att inte betala mer till artisterna än vad de gör (med tanke på hur liten del av streamingavgifterna från tjänster som Spotify som faktiskt går till distributören och hur mycket som går till musikförlagen).

Men i slutändan är det ändå fansen som bestämmer. Därför försökte jag göra ett icke-vetenskapligt nedslag bland fansens kommentarer på bland andra Madonnas, Rihannas och Beyonces instagram-konton, där artisterna marknadsför Tidal genom att ladda upp bilder från lanseringen.

Förenklat kan man säga att Tidal delar in fansen i två läger: Dels de som älskar sin favoritartist och väljer att uttrycka det i kommentarsfältet, utan att kommentera just Tidal eller själva lanseringen. Och dels de som är kritiska till tjänsten av olika skäl. Det finns även några som verkar tycka att Tidal är en bra idé, men de är ganska få.

Lanseringen av Tidal är så långt ifrån indie som går att komma. Istället är det musikbranschens mest lönsamma och breda artister som går i bräschen. Frågan är om det gynnar totalintrycket att så många artister går ut samtidigt och kräver mer pengar av sina fans genom en musiktjänst som är svår att förklara nyttan av på användarnivå (annat än det något diffusa ”bättre ljud”). Det som återstår är hoppet om att fansen ska byta till Tidal av ren och pur idoldyrkan för de enskilda artisterna, vilket säkert många kommer att göra, men kanske inte tillräckligt många.

Visst går det att driva en tes genom att välja vilka kommentarer man vill lyfta fram, men min reaktion när jag skummar hundratals kommentarer är just att väldigt få hyllar själva tjänsten, men många gillar såklart sin artist. Här är några kommentarer jag fångade upp:

@smooooothcriminal
I love you and respect your artistry @madonna but let’s not pretend this isn’t about greed. You have more money than you will ever know what to do with… meanwhile, your fans can’t afford this service or your exorbitant ticket prices for your tour… and you’re still making money. I know it’s hard, but remember what it was like when you were poor and struggling

@brandonahmir
How about donating half the proceeds to feeding the kids then, you havet o know that thining that everone is going to just cancel their free spotify account and pay 20 dollars a month just because it is owned by a group of artists is not going to win anybody over. […] The more music goes off spotify will just make end users transition to streaming radio not tidal. […] You might get the high school student demographic in the suburbs but that is about it

@Ericcraigis
If you truly are a fan and a music lover paying for your music shouldn’t be offensive. These artists are the few. 95 % are bankrupt under the ”free” tiers. It’s simply unsustainable.

@Carlosphilster
Removing your music from other services is not sharing. It’s monopoly. Let your fans choose which service they want, as long as they pay. #freedom

@Darreniconhumphreys
As much as I love Madonna & my music I just don’t get it? There’s nothing at all making me think ”I must have this”.

@benderella
I prefer buying a cd so only the artist I listen to get my money. I think that Tidal is not for me. I don’t need HQ music because I don’t own a audiophile equipment. iTunes is ok for me.

Några Beyonce-fans är inte heller så nöjda.

tidal-kommentar2tidal-kommentar1

Musikbranschen – en tillbakablick utan svar

Att Joshua O’Connor nämner Spotify i rubriken på den här omfattande tidslinjen som beskriver musikbranschens utveckling ända sedan begynnelsen av inspelat ljud säger en del. Genom att skrolla dig igenom ”Can Recording Artists Survive Spotify?” på Timeline.com får du en informativ och bra tillbakablick över alla de olika inspelningsformat för musik som både finns och funnits samt hur royalty-systemet en gång kom till.

Frågan som artikelförfattaren ställer i rubriken får dock inget riktigt svar i artikeln, annat än några rader i slutet om att de artister som vill tjäna pengar 2015 måste finna sig i att vara bra live, och att gamla format som vinylskivor och kasettband sett ett visst uppsving på sistone. Självklart finns Taylor Swifts avhopp från Spotify med i historiebeskrivningen med ett resonemang om varför många (stora) artister inte gillar streaming. Tidslinjen innehåller också ett gäng musikvideoklipp och intressanta fakta som i alla fall jag inte kände till om de tidiga innovationerna.

Men det känns som att det saknas några viktiga analyser och slutsatser, som till exempel hur en alternativ utveckling skulle ha sett ut, och kanske ett resonemang där man sätter musikbranschens utveckling i perspektiv mot andra branscher som påverkats av den digitala utvecklingen. Det är ju inte direkt det enda området där tidigare säkra inkomstkällor baserat på distribution av fysiska produkter bytts ut till betydligt mer snåla freemium-modeller som tvingat en hel yrkeskår att ställa om. (hej mediebranschen).

Ändå läs- och sevärt.

Så skapas ett jämställt hackathon

Dagens lästips måste bli det här inlägget av Sofie Lindblom från Spotify Street Team där hon inte bara slår på Spotifys egen trumma och berättar om hur de skapade sitt hackathon Diversify, utan också beskriver hur andra arrangörer kan tänka när det gäller att skapa jämställda arenor för traditionellt mansdominerade yrken.

Min snabba slutsats är att allt handlar om inramningen. Om du bara får män som ansöker om att vara med, ändra då på kriterierna, kulturen, energin, musiken, maten, platsen, copyn eller vad det nu kan vara, istället för att försöka få kvinnor att vilja bete sig som män. (Sen kan jag ha problem med vissa av argumenten i hur de beskriver kvinnors egenskaper, men det kan man kanske leva med).

Nyckelmening från inlägget:

Research shows that gender diverse teams create better results – so if we increase the number of women at our events and make them feel welcome and productive, our events will get better results and be more successful.”

Om att strunta i pitch-momentet:

”We feared that many talented people don’t apply to these kinds of events because they don’t like the competitive environment. And to be fair, those 90 second pitches give no project a fair chance to present itself properly. So we removed prizes and pitches. Instead we held a demo session where teams demoed their apps in a science fair fashion. Coaches and participants walked around the room, tried the prototypes and asked more in-depth questions. This relieved the stress and enabled people to focus on process, learning and end results.” 

Nog om det, in och läs inlägget nu:
Spotify Labs: Diversify – Creating a Hackathon with 50/50 Female and Male Participants

Det viktigaste från brevet till Taylor Swift

Daniel Ek, vd Spotify

I samband med att artisten Taylor Swift meddelade att hon tar bort alla sina titlar från Spotify-plattformen uppstod ett gäng spekulationer kring arvodesnivåer och hur musikbranschens intäktsströmmar egentligen ser ut. Spotifys grundare och vd verkar till slut ha tröttnat på den negativa uppmärksamheten och skrev ett blogginlägg adresserat till både Taylor Swift och alla de som är intresserade av musikbranschens affärsmodeller.

Här är de sex viktigaste budskapen i inlägget från Daniel Ek:

  • Illegal nedladdning ger inte artisterna ett enda öre. Däremot har Spotify enligt egen uppgift betalat ut över två miljarder dollar till olika rättighetshavare sedan starten, varav en miljard dollar bara under förra året. 
  • När artister och låtskrivare säger att de knappt får några pengar från Spotify så kan det finnas ett problem med hur ersättningsavtalen ser ut mellan musikförlagen och artisterna, snarare än mellan Spotify och musikförlagen. Daniel Ek säger sig vilja främja en större transparens kring hur flödena ser ut, samt ge artister möjlighet till ett större oberoende. 
  • Spotifys freemium-modell skapades eftersom företaget var tvungna att konkurrera på en marknad där musik i princip är gratis (youtube, soundcloud, illegal nedladdning osv). Idag har Spotify 50 miljoner användare varav 12,5 är betalande. Den betalande Spotify-kunden spenderar 120 dollar på tjänsten varje år vilket är mer än vad genomsnittskunden spenderade på musik före den stora digitaliseringen.
  • Om en låt spelas 500 000 gånger på Spotify så blir ersättningen till artisten cirka 3000-4000 dollar. Daniel Ek jämför det med att spela en enda låt en enda gång på en halvstor amerikansk radiostation, med 500 000 lyssnare. Då blir ersättningen noll kronor, trots en teoretisk lika stor räckvidd. För en toppartist som Taylor Swift blir den totala ersättningen per år cirka 6 miljoner dollar, en siffra som dessutom ökar hela tiden enligt Ek.
  • En del hävdar att streamingtjänsterna kannibaliserar på betalda nedladdningar (som minskat i antal). Men i länder där tjänster som Spotify inte är lika etablerade har den lagliga nedladdningen minskat lika mycket. Enligt Daniel Ek går det inte att koppla ihop nedgången i nedladdad musik med ökningen i streamad musik.
  • Ju mer Spotify växer, ju mer ersättning får artisterna.

Daniel Ek avslutar inlägget och skriver:

”We’re getting fans to pay for music again. We’re connecting artists to fans they would never have otherwise found, and we’re paying them for every single listen. We’re not just streaming, we’re mainstreaming now, and that’s good for music makers and music lovers around the world.” 

Samtidigt meddelade Google-ägda Youtube igår att de kommer lansera en prenumerationstjänst för streamad musik inom några veckor. Apples dominans på marknaden för nedladdad musik och sammanslagningen mellan iTunes och Beats lär också ge eko hos musiklyssnare världen över. I det ljuset är det förklarligt att Daniel Ek tar tillfället i akt att både argumentera för sin sak, men också rikta en försiktig känga mot konkurrenterna i form av formuleringar som ”We don’t use music to drive sales of hardware or software. We use music to get people to pay for music.”

I svenska ögon är Spotify redan en succé. På den internationella arenan pågår kriget mellan konkurrenterna för fullt, utan given utgång.

Bild: Spotify