San Francisco håller på att förlora sin själ

San Francisco

Många unicorns per capita och ett spirande startupcommunity till trots, så är Stockholm långt ifrån San Francisco, och definitivt långt ifrån Silicon Valley. Jag börjar mer och mer tycka att det är en fördel, i alla fall om jag ser till effekterna på staden San Francisco, med skenande hyror (vissa hävdar att rent control är en del av problemet snarare än lösningen), extrema huspriser och allt fler tjänster och företag som snarare motverkar utvecklingen av staden som gemensam för dess befolkning, än bidrar till dess utveckling utanför it-världens personalstyrkor.

Stuart Schuffman, aka ”Broke-Ass Stuart”, är reseskribent, programledare och poet. I The San Francisco Examiner sträcker han ut en hand till det startupcommunity som enligt honom gör att San Francisco håller på att förlora sin själ. Han önskar att fler ville omfamna hela staden, inte bara det som startuplivet erbjuder.

”If you’re gonna be here, BE here. [… ]What I’m inviting “you” to do, is to become part of the “we.” San Francisco is on the precipice of losing its soul, and if you’re tired of being blamed as the problem, come be part of the solution.”

Hela startupkulturen har omedvetet eller medvetet skapat ett parallellt isolerat samhälle enligt Stuart Schuffmann. Han tycker synd de som flyttat till San Francisco för att jobba åt någon av de stora it-jättarna, och som vill hoppa på tåget medan det fortfarande verkar rulla åt rätt håll.

”So, why do I feel bad for them? Because they’ve never been given the chance to be San Franciscans … and most of them don’t even know it. It must be a hell of a thing to move somewhere for a job and be told that you are the cause of most of that city’s problems.” SFexaminer.com: Showing the techies some love

Hela anledningen till att allt fler it-företag flyttar in från Silicon valley och placerar sina kontor i San Francisco är förstås det övriga utbudet av en attraktiv stad, nöjesliv, aktiviteter osv. Programmeringsnörden som förr nöjde sig med ett garage i Palo Alto vill idag ha en studio-lägenhet vid Dolores Park. Samma trend sker i Stockholm där många av de hetaste startupbolagen har kontor i city, snarare än i Kista, utanför stan.

Kritik av startuphajpen inte bara av ondo

startups

Det behövs verkligen fler kritiska röster kring startupvärlden, speciellt när det gäller pratet om nya arbetstillfällen och andra typer av samhällsekonomiska aspekter. Spotify används ofta som exempel på ett av de mest framgångsrika startupföretagen i Sverige, trots att verksamheten inte är lönsam (enligt egen uppgift för att fokus ligger på tillväxt, snarare än att visa svarta siffror) samt att bolagskonstruktionen, med Luxemburg-registrerat moderbolag, pekar på avancerad, om än laglig, skatteplanering. (vilket entreprenörskramande politiker kanske inte alltid lyfter fram i sin vurm för innovationsbolaget). Marcus Jerräng skrev förtjänstfullt om fenomenet i Computer Sweden för några år sedan.

Det är även hos Computer Sweden jag hittar Unni Drougges senaste krönika, där hon ger sig på den svenska startup-scenen med konkreta argument, men också en del raljerande globaliseringsmotstånd, monopolrädsla och en uppmaning att kämpa emot skatteflykt och utvecklingen av ett tjänstesamhälle byggt på Uber, AirBnB och andra C2C-tjänster.

”Kan vi inte bli chaufförer eller hyra ut våra bostäder kanske vi kan klia varandras ryggar och tvätta varandras skjortor. De som blir över får väl sitta i fattighusets Fas 3, 4, 5 … 10 under kameraövervakning med direktkanal till Youtube.

Jag vet inte om det är fler krönikor i stil med Unni Drougges som behövs hos svenska startupbevakare som Breakit och Di Digital, men att problematisera samhällsaspekten av bolagens utveckling känns välkommet. Dock ser jag inte att det är startupbolagen själva som bär det största ansvaret för en ibland överdriven hajp med luddiga löften om nya jobb. Det gör vi – kunderna, investerarna, politikerna, makthavarna.

Relaterat:
Lorentzon: Jag är en stolt skattebetalare (Di 2013)
It-branschen en pionjär inom skatteplanering (CS 2013)
På tal om Luxemburg Leaks, skatteplaneringsimperiet och Spotify (Copyriot 2014)

Så ser en grundare ut

Steve Jobs, Gottfrid Svartholm Warg, Mark Zuckerberg, Daniel Ek, Peter Sunde, Marcus Persson, Niklas Zennström och Sergey Brin. Så ser en grundare ut enligt Googles bildsök. Inspirerad av Washington Posts enkla men effektfulla konstaterande att den första kvinna som visas vid en sökning på ”CEO” är av plast, och att det säger något om hur vi ser på kvinnor i näringslivet, roade jag mig med att söka på ordet ”grundare” på svenska Google. Resultatet var inte direkt förvånande.

En bildsökning på ordet "grundare" visar följande resultat.
En bildsökning på ordet ”grundare” visar följande resultat.

Resultatet visar förstås en överrepresentation av olika bolagsgrundare från tech-världen, vilket inte är så konstigt med tanke på branschens extrema webbnärvaro. Och i grunden är sökresultatet antagligen sakligt och representativt. Det är helt enkelt en stor mansdominans bland bolagsgrundare, oavsett bransch.

Den intressanta frågan är hur enkla sökningar av det här slaget bygger och befäster normer och identitetsbyggande. Vad tror du? Spelar det någon roll?

14-åringen blev deras viktigaste investerare

investor

Vad skulle du säga om du blev kontaktat av en 14-årig pojke som säger att han är villig att investera i ditt företag? Exakt det hände en entreprenör som förblir anonym, men som under Pando Dailys vinjett Startup Anonymous berättar om hur det som från början lät som en bluff visade sig vara en av hens viktigaste lärdomar.

Efter att entreprenören blivit kontaktad flera gånger av mer eller mindre oseriösa personer som alla sa sig vara intresserade av att investera i bolaget var hen minst sagt skeptisk när okända personer hörde av sig med erbjudanden. Risken att det var fråga om ännu en ”däcksparkare” var hög, så när hen fick ett mail från en person som kort och gott löd ”Söker ni investeringskapital?” ringde varningsklockorna högt.

Entreprenören, trött på oseriösa förslag, svarade kort och gott ”Ja, varför undrar du?”. Efter ytterligare lite dialog kom det fram att det var fråga om en son och hans pappa som tillsammans investerade i olika bolag. Entreprenören googlade ”sonen” och hittade information om en revisor från South Carolina, fortfarande i tron att det var två vuxna personer som utgjorde investeringsteamet. De bestämde sig att höras på telefon, även om entreprenören inte förväntade sig någon större investering. När den som svarade i telefon lät som en ung pojke blev entreprenören förvirrad, men diskussionen drog ändå igång. Efter ungefär 15 minuter kom till slut pappan in i samtalet och sa kort och gott ”we’re in”.

Entreprenören visst inte vad hen skulle tro, men bad i alla fall de båda udda investerarna att berätta om sig själva. Då tog pappan över:

Pappan: “As Anthony mentioned, we’re a father/son team that has invested in a few companies over the past two years, most recently X and Y. My son, Anthony, is 14 years old and has a knack for picking investments. My name is Josh Green (not actual name) and I’m the former President/CEO of (Huge Media Company) …” […]

Turns out that Anthony was a kid. Just finishing up 7th grade. In his free time, rather than playing Playstation, he was reading tech blogs and playing with new products. Instead of playing pick up basketball after school, he was learning how to code. He aspires to be a venture capitalist someday and is already well on his way”, skriver entreprenören i sin text hos Pando Daily.

Pappa/son-teamet blev inte bara investerare, den unga pojken blev också en av de mest aktiva ägarna och entreprenören fick sig en erfarenhet han tagit med sig sedan dess.

”I come back to this experience often to remind myself that opportunities are occasionally where you least expect them. […] Startups can bring about really fascinating encounters sometimes, all you have to do is be open to accepting them.”

Historier berättade under anonymitet kan förstås vara uppdiktade, men visst gillar man tanken på den tidigare mediechefen som tillsammans med sin son drar igång ett investeringsteam?

Bild: Pexels.com

Startup-vd:n som gillar föräldraledighet

Stewart Butterfield

Inga ”brogrammers”, fler folk över 40 än de flesta av konkurrenterna, humana arbetstider (45 timmar i veckan) och möjlighet till föräldraledighet som tar hänsyn till ”vad det innebär att vara förälder”. Det är verkligheten för de som jobbar på Slack, det amerikanska startupföretaget som gör ett kollaborativt arbetsverktyg för företag och projekt. Slack är värderat till en miljard dollar vilket i sig gör det till en medlem i vad som kallas ”The unicorn club”.

I en intervju med Pando Daily berättar Slacks grundare och vd Stewart Butterfield (som även startat bildtjänsten Flickr) om sin företagsfilosofi och målet att bygga ett hållbart företagande. Schablonbilden av startupvärlden som befolkad av 22-åriga dygnet runt-arbetande utvecklare nyanseras något.

Uppdatering: Såg att även bloggkollegan Digge skrivit om Slack för några dagar sedan. Läs om det här.

[youtubeplay id=”sB2llaaXpw4″ size=”large”]

 

IT-världens misogyna lalaland

Omslag Newsweek februari 2015

96 procent av delägarna i amerikanska riskkapitalbolag är män. Samma siffra för tjugo år sedan var 97 procent. Den feministiska revolutionen går långsamt i startupvärlden och där Wall Street delvis förbättrats genom mångfaldskonsulter och diskrimineringsfall som fått rättsliga konsekvenser, verkar Silicon Valley fortfarande bestå av ett misogynt lalaland. Det är slutsatsen när Newsweek fokuserar på hur kvinnors villkor ser ut i västvärldens internationella it-centrum.

Precis som under den industriella revolutionen skapas nu ikoner, grundare och ägare inom it-världen som kommer leva kvar i generationer spår Newsweek. Framtidens byggnader och monument kommer ha namn som Jobs, Zuckerberg, Musk eller Gates skrivna i sina stenfasader, precis som att namn som Rockefeller, Carnegie och Morgan är några av det amerikanska näringslivets tungviktare. Gemensamt är förstås att alla dessa ikoner är män.

Newsweek beskriver ett affärsklimat i Silicon Valley där i princip alla kvinnliga entreprenörer kan berätta om hur de utsatts för någon form av sexism eller kränkande beteende kopplat till deras yrkesroll. Det kan vara vid en pitch för en manlig investerare eller i kontakt med andra entreprenörer och utvecklare i dalen.

Det eviga mantrat ”vi investerar i bra team med bra idéer, oavsett kön” upprepas förstås i oändlighet från investerar-håll, samtidigt som startup-pitchar med lösningar eller tjänster som riktar sig till kvinnor kan bemötas med ”jag vet inte, jag måste hem och fråga min fru” från den manliga investeraren.

”VCs are not funding women. According to a study by Babson College, only 2.7 percent of the 6,517 companies that received venture funding from 2011 to 2013 had women CEOs. Meanwhile, the Kauffman report found that female-run startups produce a 31 percent higher return on investment than startups run by men.”

Newsweek beskriver också hur de flesta manliga investerarna har liten eller ingen erfarenhet av att ha arbetat med kvinnor under hela sitt professionella yrkesliv. Deras relation till kvinnor baseras på relationen de har till sin familj, fruar och personer i underställd position snarare än finansiella partners, kollegor eller medgrundare.

Grundarna av Glassbreakers vill ändra på det här. Glassbreakers är en plattform för mentorskap som riktar sig till företag som vill främja kvinnor i sin verksamhet, men det är också en tjänst som sammanför kvinnor inom samma yrken och på samma nivå för utbyte av erfarenheter, kontakter och tips. Glassbreakers skapar mentorrelationer mellan personer på samma nivå, snarare än de traditionella juniora/seniora rollerna.

“Traditional mentorship, established in male-dominated industry, is between very senior and very junior people. But the problem for women in the workforce is that there are many more mentees than mentors. Also, the tech industry is changing so fast that women even five or 10 years older may have very little of practical use to share with younger workers”, säger Eilieen Carey, en av grundarna till Glassbreakers, till Newsweek.

Glassbreakers

När tjänsten lanserades begränsat till Bay Area (området kring San Francisco Bay) för en månad sedan valde 1500 kvinnor att registrera sig enligt Newsweek.

Personligen är jag trött på försvarstalen om att det är idén som räknas eller att kompetens måste gå före kön när det så tydligt finns en systematisk och affärsmässigt negativ diskriminering mot kvinnor i startupvärlden. Det verkar vara viktigare att behålla de misogyna strukturerna än att tjäna pengar för många av it-världens investerare.

Reportaget i Newsweek om kvinnor i Silicon Valley är belysande på många nivåer så jag rekommenderar verkligen att du läser hela.

Stockholms startups hetare än någonsin

Stockholm Business Region vill uppmärksamma oss på hur stark den svenska startupscenen är just nu. Och varför inte. Deras sammanställning nedan visar hur 2014 antagligen var ett av de mest framgångsrika åren någonsin om man summerar investerat kapital i Stockholmsbaserade startups, börsnoteringar, exits och andra händelser (inte minst communitybyggandet).

En av höjdpunkterna är den gigantiska exiten som Minecraftbyggarna Mojang gjorde när företaget blev uppköpt av Microsoft. 2,5 miljarder dollar på ett bräde till grundarna. Något som grundaren Notch själv kommenterade i ett inlägg i september som avslutades med orden ”It’s not about the money. It’s about my sanity.”.

Samtidigt står det nu klart att SIME-gänget med Ola Ahlvarsson i spetsen startar ännu en arena som ska hjälpa entreprenörer och andra aktörer i innovations-ekosystemet att mötas och utvecklas. Platsen heter Epicenter och ligger i samma hus som SUP46 på Malmskillnadsgatan. Det verkar bli lite av ett kontorshotell med eventverksamhet och erbjudanden till de som väljer att jobba i lokalerna.

”Epicenter offers over 6 000 m2 in the heart of Stockholm dedicated to innovative fast growing companies, corporate innovation initiatives, cool members from all over the world and a SIME stage alive with great speakers and events every week. If you have not been to Stockholm for a while this is a great moment to come over….” skriver Ola Ahlvarsson på Facebook.

Hon är USA:s teknikchef

Megan Smith

Megan Smith var tidigare chef för affärsutveckling på Google i nio år. Sedan början av september är hon Chief Technology Officer (CTO) of the United States. Smaka på den titeln. Ganska maffig, eller hur?

USA:s CTO kallas formellt för ”Associate Director for the Office of Science and Technology Policy” och är en position som skapats under Obamas tid i Vita Huset. Uppdraget består bland annat av att arbeta med hur teknik kan användas för att skapa jobb och reducera kostnader för hälso- och sjukvård, samt skydda USA.

Megan Smith tycker det är viktigt att lyfta fram hur de entreprenörer och utvecklare som idag finns i startupvärlden kan göra stor nytta även i offentliga verksamheter. Utmaningarna är ofta minst lika stora, samtidigt som det arbete du gör påverkar miljontals människor.

”So many kids at the top schools apply for Teach for America. I’d like to talk to those young people and say: Consider government. It’s real service, and you can affect hundreds of millions of people. And if you’re working for U.S.A.I.D. and the State Department, you can affect billions of people.” Megan Smith i en intervju hos Washington Post.

I USA är it-standarden hos de offentliga instituationerna ganska eftersatt, men samtidigt påpekar hon att det finns utrymme för förändring.

”We’re working with talented regulators, figuring out how to help innovators have a space in which to prototype and plan — what we call “sandboxing” — while we’re still protecting the American people. […] If you come, you can bring your own methods. The American government will be whatever we all make of it.”

Megan Smith vill förstås locka till sig smarta hjärnor och försöker marknadsföra staten som arbetsgivare så gott hon kan. Och även om offentliga uppdragsgivare ofta kan uppfattas som lite mer byråkratiska så finns det fördelar med att jobba mot staten i både Sverige och USA ur ett entreprenörsperspektiv. Budgetutrymmet för utvecklingsprojekt påverkas till exempel inte lika mycket av de ekonomiska cyklerna som det gör inom näringslivet. Målen för olika projekt är sällan att sälja mer av en tjänst eller en produkt utan snarare att underlätta medborgarnas liv, vilket påverkar synen på vad till exempel konvertering innebär i ett offentligt webbprojekt.

Det ska bli spännande att se hur Megan Smiths bakgrund och roll kommer att påverka Obamas it-politik, om den gör det. Samtidigt planerar Oliver Stone en film om Edward Snowden, en centralfigur när det gäller kritiken mot det statliga digitala samhälle vi alla lever i sedan många år. Huvudrollen som Snowden kommer att spelas av Joseph Gordon-Levitt.

Foto: David Sifry (CC-licens)