Det sista blogginlägget

Det har kostat, men det har också smakat. Jag har hunnit skriva 197 inlägg här på bloggen och det här är det sista. I alla fall för den här gången, och på just den här bloggen. För om det är något jag lärt mig sedan jag började blogga 2004 så är det att bloggandet verkligen inte är ett 100-meterslopp, utan ett maraton. Mitt bloggande har varierat i intensitet och engagemang genom åren. Jag har dock aldrig slutat på riktigt och därför heller aldrig behövt skriva några avslutande inlägg. Det här är inte heller ett sådant. Jag kommer alltid tillbaka i någon form.

Jag har bloggat i stort sett varje vardag sedan nästan ett år tillbaka här på resume.se. Det har fått ganska stora konsekvenser:

  • Mitt övriga bloggande på bisonblog.se, fredrikwass.se, intellectacorporate.se och ett gäng andra kanaler har nästan upphört. Jag har skrivit några pliktskyldiga inlägg då och då, men mitt fokus har hela tiden funnits här.
  • Responsen och reaktionerna på mina inlägg har varit större än jag trott, men de har aldrig skett här på bloggen, utan istället i kommentarstrådar på Facebook eller svar på Twitter när jag lagt ut länkarna till mina inlägg. Också i mina personliga möten med människor i branschen har det visat sig att fler än jag trott faktiskt läser inläggen.
  • Det har blivit roligt att blogga (igen). Min största drivkraft för bloggandet är samspelet och reaktionerna från läsarna. Att synas på en plattform som Resumé har gjort att jag kunnat nå ut till fler.
  • Det har också varit jobbigt ibland när jag tvivlat på om det jag skriver håller någon slags nivå överhuvudtaget. Är det ens intressant? Ty sådan är bloggarsjälen – alltid känslig för hyllningar och kritik, men aldrig så mycket att det hindrar en från att skriva.

Efter nästan 200 inlägg är det intressant att blicka tillbaka och se vad som fungerat bäst.

Här är de 10 mest lästa inläggen på bloggen

  1. Hur en enda tweet kan förstöra ett liv
  2. Facebooks algoritmer visar namn på mordmisstänkta i Lisa Holm-fallet
  3. Säg (inte?) upp dig utan att ha nytt jobb
  4. Den ofrivilliga feministen (Isabella Löwengrip)
  5. Så här avgörs hur annonsen visas på Facebook (bruten länk)
  6. Så reagerar fansen på Tidal-lanseringen
  7. Därför pratar Stockholmare bara om sig själva
  8. Så använder en 12-åring sociala medier
  9. Så får du bort känslan av att vara en bluff (igenkänning!)
  10. Luften gick ur oss när Pontus dog

Själv har jag även gillat att skriva om hur nätet påverkar våra relationer och vårt dejtingliv, men också de lite mer konkreta tipsen och guiderna, som hur det faktiskt går till att vara gäst i SVT Aktuellt. Det har också varit viktigt för mig att lyfta jämställdhetsfrågorna både på ett generellt plan och mer specifikt kopplat till kommunikations- och startupvärlden. Det gläder mig att så många aktörer börjat vakna upp inom det här området och framförallt agera för en förändring.

Som den bloggare jag är skulle jag verkligen uppskatta en hälsning eller en kommentar från dig om vad du gillat eller inte gillat med den här bloggen. Det kan jag ta med mig i framtiden, oavsett var och när jag skriver. Du hittar mig alltid på bisonblog.se, lägg gärna till mig på Facebook eller följ mig på Twitter.

Vi ses igen!

Min åsiktskorridor är inte din åsiktskorridor

I förra veckan lanserade min kollega Hampus Brynolf årets Twittercensus-undersökning, den största kartläggningen av svenska Twitter. Årets resultat är ganska osexigt. Inga dramatiska förändringar gentemot förra året och inte några jättestora skiften när det gäller vilka som använder Twitter i Sverige. Samtidigt finns förstås en viktig aspekt av att mäta med samma metod varje år och se de långsiktiga förändringarna.

Men vad är det som mäts? Och hur viktigt är resultatet? Mattias Östmar tycker att Twitter bör mätas som ett samtal, inte i räckvidd eller inflytande. När Twittercensus rankar artisten Zara Larsson som den som har störst potentiell räckvidd på Twitter, rankar Östmar journalisten Sakine Madon som den mest sociala twittraren. Efter henne på topp 10 kommer 9 andra journalister (något som förstås lett till bra spridning av resultatet).

Traditionella medier vill gärna fokusera på räckvidds- och inflytande-aspekten och presenterar topplistor med kändisar som rankas högt. Men jag tror att vare sig Hampus Brynolf eller Mattias Östmar nödvändigtvis är intresserade av vilka som rankas högst på invidivnivå. Klusterbildning, filterbubblor, överspridning och andra faktorer är i mitt tycke det mest intressanta med den här typen av undersökningar. Eller kortfattat: Min åsiktskorridor är inte samma som din, men här kan du se hur de korsar varandra.

Twittercensus-grafen 2015

Twittercensus 2015

 

twittercensus antal aktiva

Twittercensus antal konton

Konton som har ordet "journalist" i sin beskrivning.
Konton som har ordet ”journalist” i sin beskrivning.
Konton som har ordet "snapchat" i sin beskrivning.
Konton som har ordet ”snapchat” i sin beskrivning.

Därför går det så sjukt bra för Sverige

Riksdagshuset, foto: Fredrik Wass
Riksdagshuset. Foto: Fredrik Wass

Mediebilden av något kontra hur det faktiskt ligger till i praktiken bär ofta på en diskrepans, som till exempel när det gäller svenska folkets syn på invandring (Vi är Europas mest invandringspositiva land, men det är inte alltid den känslan jag får när jag följer mediernas rapportering).

Samma sak är det med ekonomin. Visst verkar Sverige ha klarat sig bättre än de flesta ur finanskrisen, men hur är det nuförtiden egentligen? Det är lätt att få intrycket att sämre tider väntar, om de inte redan är här.

Ekonomijournalisten Pontus Herin skriver ett intressant inlägg om hur ett stort antal mätningar världen över visar en och samma sak: Det har gått riktigt bra för Sverige de senaste 100 åren och det fortsätter går bra.

”Oavsett om man mäter ekonomisk tillväxt, rikedom per capita eller något annat nyckeltal så ligger Sverige bergsäkert på en topp tio lista av världens länder. […] Dessutom, oavsett vad man har för politisk uppfattning, är det svårt att säga annat än att den ekonomiska framgången kommit befolkningen till gagn, Sverige ligger tryggt förankrat på topp 5 listor om man till exempel tittar på ekonomisk jämlikhet och även på mätningar av hur lyckliga vi är”

Men den mest intressanta frågan är kanske varför det går så bra, och där verkar det finnas mängder av teorier. Pontus Herin listar 10 avgörande faktorer som en del säger har skapat Sveriges framgång, och lanserar även en egen teori kring företagsledarnas roll i utvecklingen av det svenska näringslivet.

Att något går bra får ofta mindre uppmärksamhet än om det går dåligt, och ett trendbrott blir alltid mer intressant än fortsatt utveckling i samma spår. Läs gärna mitt tidigare inlägg En bättre värld är inte värd att rapportera, för fler exempel på diskrepans mellan verkligheten och mediebilden.

En bättre värld är inte värd att rapportera

Imorse handlade Morgonpasset i P3 bland annat om hur vi ska göra för att överleva en zombieapokalyps (ganska passande då känslan på väg till jobbet var just en övergiven postapokalyptisk stad). I de flesta svenska städer sitter det tiggare vid butiker och gator. Vi kan läsa om fruktansvärda övergrepp i krigets Syrien, hur Ebolan sprider sig i Västafrika och hur både nya och gamla konflikter blossar upp i Ukraina, Gaza och Pakistan. IS använder 15-åriga tjejer som sexslavar. Polismord och protester bryter ut i USA. Vi har ett framgångsrikt rasistiskt parti i vår riksdag och en pågående regeringskris.

Det ser mörkt ut. Men hur mörkt?

Inte så mörkt alls visar det sig. I artikeln The World Is Not Falling Apart beskriver Steven Pinker och Andrew Mack hur saker som dödlighet i krig, mord, sexuella övergrepp, barnmisshandel och andra typer av brott har minskat stadigt sedan man började mäta den typen av siffror. Det finns även fler demokratier än någonsin och antalet offer för massmord har minskat radikalt sedan 1980-talet.

”The world is not falling apart. The kinds of violence to which most people are vulnerable—homicide, rape, battering, child abuse—have been in steady decline in most of the world. Autocracy is giving way to democracy. Wars between states—by far the most destructive of all conflicts—are all but obsolete. The increase in the number and deadliness of civil wars since 2010 is circumscribed, puny in comparison with the decline that preceded it, and unlikely to escalate”.

Ändå är min (och kanske din) känsla att 2014 har varit ett mörkt år. Ett år när många människor fått lida och konflikter i omvärlden både eskalerat och drabbat många. Sanningen är väl att det också är en korrekt bild. För en lunta med statistik spelar ingen roll för den drabbade individen. Och framförallt bygger inte medias rapportering på att berätta om det som fungerar. Det är mediernas uppgift (och i vårt intresse) att rapportera om saker som avviker och som är av nyhetsvärde. Dit hör ofta konflikter, katastrofer och olyckor men sällan långsamt sjunkande brottsstatistik eller medelvärden som visar att vi har det bättre nu än för 10 år sedan.

Vi är dessutom själva publicister och rapporterar om våra egna konflikter och katastrofer i det egna flödet. Lägg till en mediemarknad som exploderat och du har fler källor att bekräfta bilden av en mörk utveckling än det går att räkna. Det kan finnas ett problem med det.

En skev världsbild baserad på överdriven rapportering av detaljer men bristfällig rapportering om helheten kan leda till att beslutsfattare begår misstag, till exempel i hur man reagerar mot hot från omvärlden (den hysteriska Ebola-skräcken på amerikanska flygplatser är ett exempel). Artikelförfattarna pekar på hur det kan finnas ett bättre sätt att förstå sin omvärld, och resultatet kan bli en bättre kalibrering av hur vi uppfattar de utmaningar vi möter, både som individer och som grupper eller nationer.

”It would limit the influence of terrorists, school shooters, decapitation cinematographers, and other violence impresarios. It might even dispel foreboding and embody, again, the hope of the world.”

Hoppas kan vi ju.

God Jul och Gott Nytt År. Hoppas du uppskattat några av de inlägg jag publicerat här på bloggen under hösten, varje dag – fem dagar i veckan. Jag tar ett litet uppehåll över jul men återkommer snart igen.

Bild: Från tv-serien Walking Dead. 

Här är den mest delade artikeln 2014

Vilka ämnen berör svenskarna mest och vad får oss att vilja dela artiklar vidare till andra i våra flöden? Det vet Ted Valentin. Idag publicerade han sin lista över de mest delade artiklar under 2014, baserat på statistik från hans tjänst SocialaNyheter.se.

Den som läser listan inser snabbt att det finns några gemensamma nämnare för de mest delade artiklarna. Det är ofta åsiktsmaterial som tydligt tar ställning och berör politiska frågor. Andra ämnen som är populära relaterar till det många människor känner igen. Dieter, väder och porr är tre exempel.

Alex Schulmans krönika Fy fan för er som ser på när det går åt helvete är den mest delade artikeln under 2014 och även förra året var Alex Schulman med i toppen.

”Artiklar som man kan ”ta ställning till”, antingen för eller mot, leder till många delningar. Sådant som polariserar delas och diskuteras mer. Detta är något som Alex Schulman (årets ”vinnande” skribent) känner mycket väl till. Hans artikel ”Vi skadar våra barn” från 2013, var också en polariserande artikel.” skriver Ted Valentin.

Ted Valentin reflekterar också över hur just delningsstatistik inte beskriver vilka artiklar som var bäst, utan snarare vilka som flest människor kunde relatera till. Han skulle gärna se en lista med Sveriges mest välskrivna och insiktsfulla artiklar 2014. Den är dock svårare att få fram kan tänkas.

Läs mer om årets lista på TedValentin.com.

Bild: Socialanyheter.se