Tinders PR-haveri avslöjar inbyggd relationsmoral

heart

Att beskriva hur internet förändrat dejtingkulturen är alltid spännande. Det känns inte som en konstig slutsats att den digitala utvecklingen påverkar hur vi bygger och startar relationer. Jag kanske inte skulle gå så långt som Vanity Fair, som beskriver det som en ”Dejting-apokalyps” med den populära appen Tinder i spetsen. Dock är reportaget intressant i sig, då det säger mycket om samtiden.

Reportaget fick Tinders PR-folk att gå i spinn, och inte på det bra sättet. I en lång rant av tweets gav de sig på både artikelförfattaren Nancy Jo Sales specifikt, och försökte också argumentera varför Tinder inte alls bara handlar om ”hookups” och flyktiga förbindelser, utan kan användas för alla typer av mänskliga möten. Wired har skrivit en bra sammanfattning av PR-folkets utspel.

Forna tiders längre mailkonversationer på traditionella dejtingsajter har ersatts av snabba bedömningar av utseende samt korta meddelanden i stil med ”ska vi knulla?”. Det är i alla fall den bilden som målas upp i reportaget hos Vanity Fair. Enligt Justin Garcia, forskare vid Kinsey Institute for Research in Sex, Gender and Reproduction, har det skett två större förändringar i hur människor möts och bygger relationer med varandra genom åren.

– Den första skedde för 10 000 till 15 000 år sedan, under jordbruksrevolutionen, när vi blev mindre av vandrare och mer bosättare” säger han till Vanity Fair. Det ledde till äktenskapet som ett kulturellt kontrakt. Den andra större förändringen är den som sker nu, genom internets etablering i världen.

Det som jag tycker är intressant, både med reportaget från Vanity Fair samt den efterföljande diskussionen, är att den sätter ljuset på vilken moral kring sex och relationer som finns i samhället. Är det okej för människor att vilja ses bara för att ha sex? Varför är det nödvändigtvis dåligt med tjänster som underlättar det beteendet? Och vad får det för konsekvenser för de samhällsinstitutioner som äktenskap, föräldraskap och kärnfamiljen är? Det vill säga fenomen som både lagstiftning, bostäder, arbetsliv och vårt sociala liv anpassat sig efter under lång tid.

Både i Vanity Fairs artikel och i Tinder-folkets försök att beskriva Tinder som långt mycket mer än bara en hookup-app, finns en inbäddad sexualmoral och en tydlig linje för vad som är accepterat beteende och vad som anses ”fult” eller ”lösaktigt”. En moral som i grunden är en 1900-talsmoral, men som antagligen kommer att utmanas i takt med att tekniken blir ett ännu viktigare och större inslag i hur vi upprätthåller våra relationer.

Relaterat: Det är så här vi dejtar nu

Män som försöker förstå kvinnor

Ibland kan jag störa mig lite på att många av världens större sociala plattformar är skapade av män som ett svar på oförmågan att bygga relationer med det motsatta könet. Jag funderar på vad det får betydelse för tjänsternas funktioner och utveckling. Mark Zuckerberg som startade Facebook är förstås det tydligaste exemplet, men när jag läser Veckans Affärers intervju med Tinder-grundaren Sean Rad får jag lite samma vibb.

”Det var för tre år sedan, jag och mina vänner satt alla runt bordet och höll på med våra mobiltelefoner. Det slog mig hur konstigt det var, vad försökte vi åstadkomma? Svaret var att vi alla försökte få en tjej att komma och göra oss sällskap. Det fanns ju tjejer på restaurangen, varför försökte vi inte ta kontakt med dem i stället? Jag insåg att telefonen skulle kunna hjälpa oss med det”, säger Sean Rad till Veckans Affärer.

Relaterat: Det är så här vi dejtar nu (Tinder-samhället).

Förstör gamification mitt dejtande?

Tinder

När du får en matchning på Tinder kan du välja mellan två saker. Antingen kan du skicka ett meddelande till den du blivit ihopmatchad med (vilket även går att göra senare), eller så kan du ”fortsätta spela”. Ordet spela säger ganska mycket. Hur påverkar det våra relationer när utgångspunkten för att träffas är ett spel? Nog för att debatten kring ”The Game”, en bok riktad mot framförallt män med brist på inkänningsförmåga, var ganska aktiv, men numera handlar det inte om psykologiska metoder på krogen, utan snarare tekniska finesser inbyggda i våra sociala plattformar.

Och det är inte bara i ord och begrepp som spelmekaniken genomsyrar det digitala livet för närhetstörstande dejtingsajtbesökare. Siffror spelar en minst lika viktig roll.

Hur många har tittat på din profil? Hur många gillningar har du fått på dina bilder? Hur har du rankats av de övriga besökarna? Vilken popularitetsnivå har din profil uppnått just den här veckan?

Dessa parametrar finns hos mer eller mindre alla typer av dejtingtjänster, oavsett om det är trotjänare som Match, Mötesplatsen, Happy Pancake eller Badoo, likväl som hos utmanarna Tinder, Maybe eller Mazily.

I en perfekt värld behövs bara en enda matchning, en enda flirt eller en enda lajk för att det efterlängtade klicket ska uppstå, både bildligt och bokstavligt. Men vad gör det med oss att urvalet nåbara människor är större än någonsin, och att volymen av interaktioner nästan blir ett mål i sig. Spelmekaniken med ständig återkoppling på vårt beteende känner vi igen från de flesta sociala medier, och nu använder vi metoderna för att hitta kärlek.

Frågan är inte längre om du kan vara perfekt för en annan person. Frågan är hur du ska vara det för så många som möjligt, samtidigt. Eller hur ska vi annars tolka både dejtingsajternas logik och vårt eget beteende?

Kvinnors frigörelse tillsammans med en uppbyggnad av välfärdssystemet har även gjort det enklare att försörja sig själv, leva ensam och få vård från samhället om det behövs. Den livslånga relationen verkar mer och mer bli ett sällsynt djur som vi vet finns, men som allt färre har sett. Och frågan är om den ens är eftersträvad när vi tittar in i framtidens relationsbyggande och strukturer för den mänskliga samvaron. Även kärnfamiljen är ju ett modernt påhitt sett ur ett historiskt perspektiv.

Dejtingsajternas spelmekanik är förstås inte orsaken, utan snarare konsekvensen av utvecklingen.

Imorgon är det alla hjärtans dag, och dessutom min födelsedag. Ska försöka tänka mindre på siffror och mer på människor då.