Här är konkurrenten till Viralgranskaren

Metros Viralgranskaren vann Stora journalistpriset som Årets förnyare förra året. Och nu kommer nästa tjänst som lanserar journalistisk källkritik som ett nytt fenomen (att källkritik i sig kan vinna journalistpriser inom förnyelse-området är värt ett helt eget inlägg egentligen). Sajtkoll.se smyglanserades igår under parollen ”Snabb källkritik på nätet”.

När Metros viralgranskare granskar innehållet i det människor delar – vare sig det är artiklar, bilder, statusuppdateringar eller annat så kommer Sajtkoll att granska avsändaren. Du som användare kommer att kunna mata in en domänadress, till exempel Avpixlat.info eller någon annan tveksam avsändare, och få fram ett svar baserat på en manuell granskning av redaktionen för Sajtkoll.

Redaktören för Sajtkoll är Kolbjörn Guwallius, som även jobbat med Jack Werner för reportage i Metro tidigare.

”Syftet med SAJTKOLL.se är att verifiera och kategorisera avsändarna bakom olika sajter. Eftersom sajter kan ha snarlika adresser eller försöka ge intryck av att vara något annat än de är, är deras webbadresser den säkraste söktermen. Syftet är också att hjälpa till med bedömningen av uppgifter du redan har hittat snarare än att rekommendera trovärdiga källor att vända sig till för att hitta information.” från Sajtkoll.se

”Bra källkritiskt initiativ” säger Jack Werner på Twitter. ”Till er som driver den här nya sajten: i vilket politiskt läger huserar ni? Vänster ? Höger?” säger Christer Kyreus.

Ett ideellt nätprojekt som bygger på manuell granskning av eventuellt ganska stora volymer låter spontant som en stor utmaning. Samtidigt är det spännande med fler tjänster av den här typen, som tillsammans kan lyfta källkritiken som fenomen och göra den mer tillgänglig

Hela redaktionen (som inledningsvis arbetar ideellt med projektet, men säger sig vill crowdfunda kostnaderna) består av:

  • Kolbjörn Guwallius, redaktör
  • Per Björklund, chefredaktör för Fria Tidningen
  • Victoria da Silva, frilansande nyhetstextare
  • Magnus Wallström, redaktör för Gatukonst.se
Sajtkoll finns också på Twitter och Facebook.

Älska mini-grävet

Förra året vann Metros källkritik-projekt Viralgranskaren Stora journalistpriset som årets förnyare. Att källkritik skulle prisas som en ny företeelse trodde nog få journalister för 10-15 år sedan.

Människor har alltid spridit rykten eller mer eller mindre overifierade uppgifter, antingen för att konspirera, skvallra eller för att det helt enkelt inte finns mer fakta just där och just då. Det senare ser vi exempel på i nyhetsrapporteringen varje dag. Vissa hävdar att eftersom det går så extremt snabbt att sprida felaktig information så har det blivit lättare att skapa falska rykten eller plantera ”nyheter”. Det är nog delvis sant, men samtidigt har det blivit väldigt mycket enklare att kontrollera fakta, att söka efter mer information och att få en lite mer nyanserad bild på egen hand, utan att vara hänvisad till ett fåtal gatekeepers som filtrerar intrycken från omvärlden, som i det tidigare medielandskapet.

Jag tänker på det när jag läser diskussionerna kring Rickard Söderberg (@gaytenor) och den twitterkonversation som han delat och som fått stor spridning på nätet.

Fredrik Strömberg (medgrundare av mediestartupen KIT) gillar, precis som jag, Rickard Söderbergs närvaro på nätet sedan tidigare, men tyckte sig ana något konstigt med historien och ifrågasatte om konversationen verkligen hade hänt i verkligheten, speciellt med tanke på att alla tweets senare raderats. Här är Strömbergs genomgång av händelsen, pedagogiskt upplagt i ett Storify-flöde.

”Jag undrar om det kan vara så att en sån här härlig sociala medier-story om mello-artisten Rickard Söderberg egentligen är en fejk. För jag prenumererar nämligen på tanken om att ”om det låter för bra för att vara sant är det ofta det.”, skriver Fredrik Strömberg.

Fredrik Strömbergs ”mini-gräv” ledde i sin tur till att Emanuel Karlsten intervjuade Rickard Söderberg för Sveriges Radios räkning där den schlager-aktuella operasångaren förnekade att konversationen skulle vara fejkad. Där står vi nu.

Oavsett vem som har rätt tycker jag att händelsen visar på hur källkritik både kan vara underhållande och tillgänglig. Sen finns det såklart många som oavsett presentation av övertygande bevis väljer att låta sin ideologi stå framför fakta, jag tänker på rasisterna i Sveriges riksdag eller de som ser tiggare som direkt utsända av maffian med lyxbilarna gömda bakom hörnet.

Jag vill och hoppas att 2015 ska bli källkritikens år. Älska mini-grävet.

Källkritiken är död – Leve källkritiken

När texter och bilder med uppseendeväckande faktauppgifter sprids med viralhastighet är det lätt att placera källkritiken på samma plats som när man kollar på en romantisk komedi; De flesta förstår att relationer inte alltid fungerar som på film, och att den där härligt höstmysiga New York-scenen med alla löven på gatan antagligen skulle motsvaras av en grå novembertisdag i en trist Stockholmsförort om den ägde rum i verkligheten. Ändå vill vi titta filmerna, och ändå sprider vi uppgifter vidare utan att ha någon som helst koll på om de stämmer.

Jag tänkte på det när jag såg den här bilden passera i mitt flöde:

soldat

Jag tror i och för sig inte att den här typen av uppmaningar får oss att helt sluta dela uppgifter som vi inte vet är 100 procent korrekta. Men det sätter ljuset på ett aktuellt fenomen.

Medias roll som gatekeeper (och faktagranskare) har urholkats både av nätets hastighet, mediernas brist på resurser och vår egen möjlighet att via sociala medier skapa och sprida innehåll och nyheter utan att passera en redaktion eller någon annan form av kontrollinstans. Metro gör ett förtjänstfullt jobb med sin Viralgranskare anförd av Jack Werner, och jag hoppas vi kommer se fler exempel på den typen av ”voice of reason” i framtiden. Samtidigt finns det också fördelar med mångfalden av källor och sätt att sprida innehåll på.

För om nätet gör det möjligt att sprida lögner lika snabbt som fiberkablarna ger det oss också möjlighet att nå ut med motbilder och perspektiv som förr i tiden aldrig fått utrymme i något av de begränsade utrymmen som de etablerade medierna erbjöd sina läsare. Vinnaren är den som vet hur man sållar och kan skapa både tekniska och kunskapsmässiga filter gentemot den information som sköljer över oss all vaken tid.

Källkritiken är död. Leve källkritiken.