Budhas Kaffebar – hur man blir bäst i utkanten

Årets kaffebar enligt White Guide heter Budhas Kaffe och Rosteri och ligger i Lycksele. Nej, Lycksele är inte en stadsdel i någon av våra större städer utan en ort i Lappland med 8 532 invånare.

– Det ska kännas som hemma att komma hit, säger Budha Sutedja när jag träffar honom och säger att jag gärna vill skriva något om hans och livskamraten Katarina Johanssons kaffebar. För är det något vi kommunikationsarbetare avundas är det människor som kan bygga äkta varumärken från grunden. Vi möter ju ganska ofta de som vill ta genvägar och dopa sig till uppmärksamhet, vilket förstås ibland också måste vara marknadsföringens uppgift. Men så finns det de andra, de som ser långsiktigt och bygger från hjärtat. Det är lätt att tycka om dessa besatta själar.

IMG_6879

– Jag tävlar varje dag, mina kunder är mina domare, säger Budha och förklarar att han inte är intresserad att delta i en tävling där kaffesmaken ska bedömas. Det är upplevelsen som är det viktigaste.

Det är också därför Budha tar sig in i en kommunikationsblogg. Det fysiska mötet och den trevliga upplevelsen har förvisso gett honom ungefär tre gånger så många följare på Instagram jämfört med Lycksele kommun, men för Budha är den absolut viktigaste marknadsföringskanalen själva kaféet. Han pratar fort och mycket om att kaffet är hans drog – jag är en legal dealer  – och han försöker helt enkelt få Lyckseleborna och alla andra besökare att fastna för hans drog. Han vill få dem att känna skillnad på olika sorters kaffe och lära dem mer om den svarta drycken. Han låter upplevelsen bli kommunikationen, och det har alltså räckt ändå in i White Guide, trots (eller kanske tack vare) att hans livsverk finns drygt 70 mil från Stureplan.

– De där domarna i Stockholm är inte mina kunder, det är inte viktigt för mig om de tycker om mitt kaffe eller inte, därför är det här priset så roligt. Det handlar inte om kaffets smak, det handlar om bemötandet, om upplevelsen. Jag har en mission att lära folk att älska kaffe och brukar säga att Lycksele har långt fler kaffeälskare per invånare än något annan stad i Sverige, vi brädar lätt alla hipsters där nere i storstan.

Budha och Katarina bevisar återigen att allt kommunicerar – det handlar inte om det vi säger utan om det vi gör. Testa själv om du har vägarna förbi Lycksele.

@jmjobring som förstås lyssnar på One More Cup Of Coffe med The White Stripes.

 

Rörligt omslag på Facebook-sidan

Vissa sidor verkar just nu ha möjlighet att lägga till en film som omslagsbild på sin Facebook-sida. Men långt ifrån alla – jag kan se den på 1 av de cirka 30 sidor jag har åtkomst till, så det verkar inte ha rullats ut särskilt brett ännu. Men gå in och kika om du har det, se nedan. Kul möjlighet som blir spännande att följa hur den utvecklas!

Skärmavbild 2017-05-04 kl. 09.31.14 (kopia)

Rörlig omslagsbild är förstås helt i linje med Facebooks ambition att öka mängden rörligt på sin plattform. Frågan är vad som är hönan och ägget i det här? Drivs utvecklingen av att vi som användare vill kommunicera mer med rörligt eller är det plattformarna som vill att vi ska kommunicera mer rörligt? Förmodligen är det en kombination, vi får bättre verktyg att göra rörligt material och vi blir alltmer vana vid att ta till oss rörlig kommunikation. Vi har också på senaste tiden sett hur mängden reklam i det rörliga materialet har ökat avsevärt genom att filmer på Facebook nu har en reklamfilm i början av klippet. Och där ser vi nog kanske den absolut viktigaste drivkraften – de sociala plattformarna vill åt de relativt stora reklampengarna som fortfarande landar i de traditionella tv-kanalerna.

quartely_facebook

I natt släppte också Facebook sin kvartalsrapport och siffrorna var, som vanligt, urstarka. Snart har Facebook 2 miljarder användare per månad och Instagram 700 miljoner. Ett hyfsat nätverk att sprida sina reklamfilmer på, jämfört med att köpa in sig i oräkneliga tv-kanaler, så nog borde de har ganska goda förutsättningar att fortsätta plocka annonspengar från mer traditionella kanaler.

/ @jmjobring som på årsdagen av Olles bortgång lyssnar på fantastiska öppningsspåret på debuten från 1993, som dessutom kan fungera som fond till inlägget ovan: Hur lång kan det gå?

 

Facebook tar nya kliv mot infrastruktur

Igår var det starten på Facebooks utvecklarkonferens F8, en högtidsstund som börjar närma sig Apples KeyNotes i både utseende och intresse. Läs gärna bloggkollegan Nils Andersson Wimby utmärkta sammanfattning här ”De viktigaste Facebook F8-nyheterna för marknadsförare”. Det jag också tar med mig är att Facebook återigen tar chansen att bygga infrastruktur och stärka upp sin betydelse som plattform, inte bara som ett socialt nätverk. Och hur viktigt de anser att AR är, något som jag instämmer fullt i. Framförallt för marknadsföring. Det mest intressanta tyckte jag var:

– Att Facebook tills vidare släpper tanken på att skapa nya redskap för att använda AR, de tror fullt ut på att mobilen. Tills vidare i alla fall. Mark Zuckerberg markerade det genom att säga, att är det något ni ska ta med er från F8 är det just det – mobilen är den viktigaste plattformen för AR. En kraftig känga mot Snapchat som ganska nyligen lanserade ett par glasögon.

– VR får en egen app i Facebook SpacesTyvärr var känslan lite Second Life som väl ändå får sägas floppade rejält. Och som av en händelse hade jag och barnen tidigare på kvällen provkört Playstations VR-lösning, och lätt illamående undrar jag stilla hur lång väg det är kvar innan VR slår brett. Det känns en bit bort innan sladdar och en sjukt stor hjälm känns helt självklar. Naturligtvis kommer utrustningen att bli bättre och komma närmare och närmare kroppen, men, ja, se bilden nedan…

IMG_6755

– Messenger blir en självklarare del av företagskommunikationen. Egentligen finns allt på plats i Messenger utom användarnas beteende, vilket förstås aldrig ska underskattas. Vill vi chatta med företaget i samma kanal som med kompisarna? Är inte det just det vi hela tiden har velat undvika. Jo. Men samtidigt vill vi heller inte ringa (i alla fall inte jag) och då blir Messenger en naturlig kanal. Här inspireras idag all av kinesiska WeChat där du kan hantera ett helt liv i samma app, typ. Framförallt kan du beställa och betala, vilket förstås Messenger också strävar efter – den som äger transaktionen tjänar pengar, vilket Apple, och förstås alla banker, har bevisat för länge sedan.

– QR-koden får nytt liv. Alla älskade att hata QR-koder. Idén var god, men problemet var förstås att det krävdes för mycket av användaren. Men om den nu byggs in i Messengers kamera har man minimerat mycket av det stöket. Jag tror det här kommer att få stor betydelse, för är det någon som har kraften att påverka oss marknadsförare så är det nog Facebook– vi har investerat en hel del i kanalen redan. Och vi har alla stött på problemet med att få våra fysiska besökare in på våra digitala plattformar. Facebook är smarta nog att döpa om den också, nu heter det Parametric Codes.

parametcis_codes_facebookf8

Facebook öppnar även Messenger för fler spel, för att dela musik via Spotify och senare Apple Music med mera, med mera. Hela den här räckan av nyheter för Messenger visar att Facebook menar allvar med att vilja fortsätta vara mer än ett nätverk – Facebook vill vara alla företags digitala infrastruktur, Facebook vill vara Internet för företag. Vi ska ersätta vår webbplats med en Facebook Page och vår kundkontakt – telefonväxeln, chaten, och så småningom transaktionen – med Messenger. I rockärmen har Facebook förstås alla användare. Det bygger dessutom ut sitt analysverktyg, och som av händelse kallar Facebook det kort och gott för Facebook Analytics. Klingar namnet bekant? Bäva månde Google.

FB_analytics

/ @jmjobring som fastnade lite för New Orders nymixning av låten The Game.

 

Fyra tecken på att du behöver en digital diet

Jag tror att väldigt många skulle må bra av att banta ner sin digitala närvaro. Banta ner och koncentrera insatserna. För många företag har de digitala kanaler idag blivit ett ok istället för en möjlighet. Det är lätt att addera, men svårt att avsluta. Hur ser det ut i din organisation? Här kommer fyra tecken på att du kanske ska sätta företaget på en digital diet:

1) Du har kanaler du inte har uppdaterat på en vecka. Visst generaliserar jag, men högst troligt bör du inte ha kanaler som ser ut att vara aktiva där du inte har uppdaterat den senaste veckan. Visst ska du se till att du har ditt eget varumärke registrerat på alla relevanta plattformar, men är du inte aktiv på just den plattformen bör det framgå i profilen/bion där att du inte uppdaterar där just nu.

2) Du har inte hunnit kika på webbstatistiken under senaste veckan. Högst troligt är din webbplats fortfarande din viktigaste plattform, är den det måste du ha tid att minst en gång i veckan skumma statistiken och direkt se eventuella förändringar. Genom att återkommande och ofta analysera statistiken ökar du också förståelsen betydligt för dina besökare, och det är ju egentligen grundförutsättningen för att du ska kunna skapa relevant innehåll med mottagarvärde.

kaffespill_loggor.001
Är det kanske hög tid att städa upp och våga sig på en digital diet?

3) Du rapporterar inte din statistik till dina chefer. Blev glad över att höra Staffan Ekengren på Scania på Super Content Marketing-dagen berättade att hans content-gäng nu rapporterar direkt till ledningen. Jag tror att det är en absolut förutsättning för att lyckas med bolagets digitala PR – att den är så förankrad i ledningen att de inte kan vara utan dina rapporter om hur det går. Om du inte rapporterar utvalda nyckeltal regelbundet idag tycker jag du allvarligt ska fundera över hur du ska komma igång med rapporteringen, ofta handlar det om att verkligen vaska fram de absolut mest relevanta nyckeltalen först och sedan pedagogiskt förklara för ledningen varför de inte kan vara utan dem.

4) Ingen reagerar om du låter bli att uppdatera. Handen på hjärtat, skulle någon sakna om du inte uppdaterade på en vecka? Dina kunder, dina chefer eller dina medarbetare? En lite obehaglig tanke att fullfölja, men nyttigt, tror jag. Se till att ditt innehåll är så starkt att de som följer dig verkligen vill följa dig och skulle sakna dig om du inte postade något på en vecka.

Orkar eller hinner du inte med det ovanstående är det hög tid att banta, tror jag. En digital diet handlar om att koncentrera resurserna för att verkligen skapa innehåll som står ut och gör skillnad istället för att finnas överallt och bjuda på mellanmjölk. Lätt att säga, väldigt mycket svårare att göra förstås, men ju mer du spär ut desto större är risken förstås att det blir svagt. Så utmana dig själv och organisationen och kör en hård diet, ni kommer att må mycket bättre på andra sidan.

/ @jmjobring som lyssnar på Busy Ps klassikerdoftande discodänga Genie.

 

Ställningstagandets konst

För en tid sedan besökte jag New York och kunde konstatera att jättarna gärna samarbetar, men det som också framgick tydligt i stadsbilden var att varumärkena tar ställning. De vill troligen fylla det vakuum som det minskade förtroendet för politiker har skapat.

NYTimes_beskuren_low

Till exempel har mediehuset The New York Times en jättelik reklamskylt med slutsatsen The truth is more important now than ever (se bild ovan). Förstås en rätt tydlig passning till den sittande presidenten. Klädföretaget Diesel kör också hårt med Make Love Not Walls, vilket även det får ses som ett ställningstagande mot presidenten och ambitionen att bygga en mur mot Mexico.

Att varumärken så tydligt tar en politisk ställning är väl troligen en effekt av det Amerikanska samhällets polarisering under den senaste presidentkampanjen och även efter president Trumps tillträde. Frågan är om vi inför det svenska valet får se samma sak här hemma? Eller är vi för lite polariserade och för mycket partipolitiskt inriktade för att det ska gå att göra lika tydligt? Även om det säkert är svårt att göra det lika särskiljande tror jag att många varumärken skulle tjäna på att bli tydligare i sina ställningstaganden. Först sätta en riktigt värdegrund och sedan våga plocka ut den, på riktigt, skulle utan tvekan göra avtryck och högst troligt också bli bra för affärerna. Har vi några tydliga exempel idag eller vilket varumärke skulle du vilja se ta ett kliv ut med en fana i handen?

/ @jmjobring som idag lyssnar på luftiga Get Me med Starwalker.

 

Samarbeten det nya svarta

Var nyligen i New York och slogs av hur många och nära samarbeten de stora faktiskt har lyckats sy ihop där borta:

– Starbucks har köpt in sig i Pokémon Go genom att göra alla sina caféer till pokestops (platser där du kan fylla på med pokébollar och annat du behöver för att spela Pokémon Go) med reklam i.

– Väl inne på Starbucks får du fritt Wi-Fi i samarbete med Google.

– Ska du åka med en Uber-taxi kan du låsa upp speciella filter i Snapchat under en kort tid så att du kan visa dina vänner att du åker Uber och när du beräknas vara framme.

– I flygbolaget SAS:s app får du också förslag om att ta Uber till flygplatsen.

kollage_Starbucks_snapchat_uber.001

Samarbeten mellan stora varumärken är givetvis inget nytt, men det är uppenbart att många nu försöker hjälpa varandra framåt – att ett plus ett ska bli mer än två – och här kan det finnas massor att lära även för oss som inte är stora globala varumärken, tror jag. Vi kan inspireras av vad som går att göra tillsammans och som gynnar båda parter och kanske vara mindre ängsliga över att hamna i skuggan av den andre. Tillsammans, liksom.

/ @jmjobring som är glad att smygfavoriterna i duon Oh Wonder har släppt nytt i form av starka låten Ultralife.

 

Att vara eller inte vara?

Att vara eller inte vara influencer, det är frågan. Det finns en enorm fördel i dagens splittrade medielandskap att använda sig av influencers / påverkare – alltså någon som har stort inflytande på en viss utpekad målgrupp. Den absolut största poängen med en influencer är att den är träffsäker för exakt just den målgrupp som följer den. Vi vet idag att om vi ska nå t ex modeintresserade kvinnor i Sverige är det väldigt trubbigt att annonsera brett mot alla kvinnor i hela landet. Då kan en influencer vara en mycket effektivare väg.

#fashion

Fördelen med en påverkare/influencer är att du kan hitta en som har exakt rätt målgrupp i sin följarskara. Men i samma sekund som du ger dina pengar till en influencer hjälper du hen att bygga sitt varumärke starkare. Inget fel i det förstås, men du måste också ställa dig frågan vad samma investering hade kunnat göra för ditt eget nätverk – hade din investering gjort större nytta om du byggde upp dina egna kanaler i exakt rätt målgrupp och började betrakta ditt eget varumärke som en influencer?

Här tycker jag vi idag ibland blir lite ängsliga och kanske lite kortsiktiga – vi litar mer på externa influencer än på vårt eget varumärke. Det är kanske enklare att ge pengarna till någon som redan har nätverket än att bygga det själv eftersom vår kärnverksamhet med all säkerhet är att framställa produkten medan påverkarens huvudsakliga jobb är att bygga sitt nätverk. Men jag tycker ändå att det finns ett par saker man ska tänka på:

1) Är detta en engångsinvestering mot den här målgruppen? Då är det givetvis mycket enklare att använda en influencer med färdigt nätverk än att börja bygga eget för en så begränsad insats.

2) Vad hade investeringen kunna göra för att bygga min egen kanal? Naturligtvis svårt att svara på, men annonsverktygen på t ex Facebook och Instagram är idag så träffsäkra att du kan trycka på rätt bra i exakt rätt målgrupp. Orkar du följa upp det med riktigt bra innehåll som målgruppen tycker om är du på god väg att bli din egen influencer.

3) Hur mycket skiljer det i trovärdighet? Det är förstås alltid svårare för ett varumärke att vara lika trovärdigt som en enskild individ. Det är ju ofta själv poängen med en influencer – den personliga trovärdigheten. Och den personliga trovärdigheten är väldigt svår att konkurrera med för ett anonymt varumärke, men inte omöjlig.

#cars

Ska ditt varumärke bli en influencer handlar det om att vara transparent, se sina kunder och bjuda upp till dans, på samma sätt som influencern har jobbat ihop sin trovärdighet kan ditt varumärke också göra det – egentligen det vi i PR-branschen alltid har prata om. Vägen är lång och ibland inte värd investeringen och när du ska plocka marknadsandelar kanske du ändå måste anlita andra påverkare – men jag tycker att det idag finns en poäng att fundera grundligt över hur vi bygger andras kanaler vs. att bygga våra egna. Spelplanen är i förändring och frågan är om du ska vara med och spela eller bara köpa in dig på spelartröjorna. Svaret på influencern Shakespeares eviga fråga – att vara eller inte vara – är därför sällan helt självklart idag. 

/ @jmjobring som inte kan sluta imponeras av First Aid Kits snygga Patti Smith-doftande dänga; You Are The Problem Here riktad speciellt till alla oss vita medelålders privilegierad män.

 

Tre varningsflagg för Snap

Jag är verkligen ingen börsanalytiker, men jag vet en hel del om den digitala utvecklingen. Och ska jag ge något råd runt Snaps börsintroduktion är det att hissa en flagga av tveksamhet. Jag har svårt att tro att de som investerar hårt i aktien verkligen vet vad de ger sig in i. Här är mina tre varningsflaggor:

1) Låga intäkter och ingen färdig annonsmodell på plats – Den som använder Snaps tjänst Snapchat idag vet att den inte direkt är nedlusad med reklam. Och vad mer underligt är att det fortfarande inte heller är helt lätt att köpa en annonsplats i appen. Man får anta att en stor del av pengarna från börsintroduktionen ska gå till att bygga upp en annonsplattform, men bolaget har trots allt rätt många år på nacken, och än så länge har väldigt lite hänt på den fronten.

2) Det innovativa försprånget är borta – Snapchats enorma hype har byggt två på två saker – disposable media, alltså att det du delar med dig av försvinner efter en tid, och det andra är alla de innovativa kamerafunktionerna som har gjort att du snabbt och väldigt enkelt kan vara väldigt kreativ med dina bilder. Du behöver inte kunna ta en bra bild för att bygga på ditt eget varumärke, du kan använda en av appens linser och se cool, snygg eller bara extremt konstig ut. Men allt det här kan du göra även på de stora plattformarna idag. Nej, Snapchat kommer inte att tappa den generation som nu växer upp med appen, de kommer kanske att addera Facebook/Instagram som en ytterligare kanal, men visst är de storanvändare av Snapchat och kommer säkert så att förbli. Däremot är jag mycket mer tveksam till om Snapchat kan fortsätta att nyrekrytera användare i samma takt när alla de stora plattformarna erbjuder exakt samma funktioner. Då blir liksom Snapchat bara en app till.

3) De kallar sig ett kameraföretag – Min tredje tveksamhet är att bolaget för en tid sedan sa att appen Snapchat bara är ett ben, de är egentligen ett kameraföretag. Och vips så lanserade den en kamera inbyggd i ett par glasögon, som inte är speciellt lätta att få tag i. Och rent historiskt har inte glasögon i kameror funkat så där superbra, tänk Google Glasses. Det är väl dessutom få kameraföretag som idag skär guld med täljkniv, snarare inleder de samarbeten med ledande telefontillverkare för att överleva. Men Snap säger i det läget att ”Our strategy is to invest in product innovation and take risks to improve our camera platform.” Nja.

IMG_2283

Jag kan mycket väl få äta upp hela det här inlägget, och det gör jag gärna för jag älskar uppstickaren Snapchat och den nytta de har gjort för alla konkurrenter som tvingades fortsätta utvecklas. Och även jag vet att börsen drivs av förväntningar snarare än verkliga intäkter, men någon gång brukar verkligheten komma ifatt även framtida förväntningar.  Men jag skulle inte lägga mina sista sparpengar på att aktien kommer att bli en tillväxtmaskin. Men om de lyckas få med sig de investerarna som kliver in i bolaget att hjälpa till att fortsätta driva utvecklingen framåt är jag den första att jubla, men jag tvivlar på att tunga industriella investerare i längden köper t ex det här: ”This means that we are willing to take risks in an attempt to create innovative and different camera products that are better able to reflect and improve our life experiences.” Nja, igen.

/ @jmjobring som tappar hakan inför Säkert! nya platta Däggdjur – tror inte den hade kunnat skapas någon annanstans än i det förunderligt kreativa hörnet av världen som kallas Umeå.

 

Sträck ut en hand istället för en knytnäve

Det har i dagarna skrivits många inlägg, se t ex Ingvar Näslund på Västerbottens Kuriren skriver och Karin Olsson på Expressen Kultur om hur illa public service är för alla kommersiella medieaktörer. Det är ofta de kommersiella mediehusens utmaningar att ta betalt i det nya medielandskapet ställs mot public services vilja att också följa med i förändringarna. Men ingen kan väl på allvar tro att de stora utmaningarna de privata aktörerna har enbart beror på public service? Alla vet ju att det är hela omritandet av den mediala kartan med Google och Facebook, och i viss mån Twitter och Snapchat, i spetsen som är grunden för det fundamentalt förändrade medielandskap vi har idag.

debatt_publicservice

Det är därför med glädje jag kan se en mer nyanserad ton hos Thomas Mattssons på Expressen när han skriver om att man borde ge SVT ett tydligt online-uppdrag. Jag är säkert naiv, men jag kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tro att public service-bolagen skulle kunna göra sitt jobb utan att försöka hänga med i den digitala utvecklingen? Om de bara fortsatte med linjär tv och traditionella FM-utsändningar utan att förflytta dessa in i det digitala kanaler och egna appar skulle vi verkligen kunna börja ifrågasätta hur våra licenspengar användes. Utvecklingen är både självklar och oundviklig.

Hotet är produktutvecklingen inom annonsaffären – inte slaget om nyheterna
Det stora hotet kommer snarare från den produktutvecklingen inom annonsaffären som gör att vi med en otrolig precision och enkelhet idag kan annonsera på en mängd andra plattformar än de svenska mediehusens. Det är ju där annonspengarna hamnar idag, annonspengar mediehusen har varit och är beroende av. Och att public service också utnyttjar de möjligheter dessa plattformar erbjuder är ju också helt självklart för att få ut mesta möjliga av våra licenspengar – lika självklart som att vi just nu kan se P4 annonsera på stortavlor runt om i landet. Det känns ju rätt meningslöst att ifrågasätta och tyvärr känns det som om mediehusen ibland missar att fokusera på det verkliga hotet och istället viftar mot den mer greppbara konkurrensen – den om nyheter istället för den om annonserna.

Jag tror att public service tänker helt rätt när de försöker hitta nya vägar att samarbeta med lokala aktörer, likt BBC gör, och jag hoppas att de lokala mediehusen inte enbart betraktar detta som cynisk propaganda i eget intresse. Ju snabbare de kommersiella mediehusen kan sluta att knyta nävarna och istället öppna famnen för public service-bolagen desto snabbare tror jag vi kan rädda det som finns kvar av den så otroligt viktiga lokala och demokratibärande riktiga journalistiken. 

/ @jmjobring som lyssnar på fina Ashes av nya bekantskapen Albert af Ekenstam.

 

Mindre humor i Super Bowl – speglar vår omvärld

Super Bowl är som bekant också VM i reklamfilmer, eller i alla fall VM i att betala för reklamplats. Men just det brukar också innebära att reklamfilmerna är gjorda med omsorg, ibland tyvärr lite väl mycket omsorg så att de är flata och tråkiga. Dock kan vi använda oss av dem för att se hur trenderna blåser i branschen.

Och kikar vi på de tio som har skapat mest buzz i det digitala (både köpt och förtjänad), vilket ju bör vara ett krav på en reklamfilm idag, ser vi att humorn i år hamnar efter ”De Stora Historierna”, eller vad vi ska kalla de storslagna och tårfyllda historieberättandet, se t ex 84 Lumber som dumpen nedan kommer ifrån. Bland de tio som AdAge listar med hjälp av statistik från iSpot är väl egentligen tre humorbetonade, en med Bieber för T-Mobile, Mr Clean och Kias ”Heros Journey”. Och just den sistnämnda Kia är undantaget som bekräftar regeln eftersom Kias annons verkar ha haft stort genomslag i andra mätningar, och innehåller väldigt mycket humor och inte så mycket stora känslor, även om den har historienerven i sig.

84lumber

Men, jag dristar mig ändå att dra slutsatsen att i årets Super Bowl dominerade de stora och tunga berättelserna, gärna fylld av motgångar och hinder vi ska övervinna för att komma i mål. Och om vi vänder blicken utåt är det ju i linje med de stora penseldragen vi kan se i världen just nu – politikerna ställer till det och är opålitliga populister medan varumärkena försöker vara de goda och vänliga rösterna vi kan luta oss mot när världen är orolig omkring oss.

/ @jmjobring som inte kan motstå lite lättsam fransk pop från Le Couleur när världen ser ut som den gör.