Priset för vår hälsa

Ni missade väl inte Ekots scoop förra veckan, om Astra Zenecas oetiska tester för att vidareutveckla schizofrenimedicinen Seroquel?

Eller så gjorde ni det. Avslöjandet kan inte betecknas som en snackis precis, så här en vecka senare. Vi har fullt upp med bonusskandalerna.

Men jag kan inte låta bli att känna att det är sorgligt. Att vi inte bryr oss mer.

Svensk-brittiska läkemedelsjätten Astra Zeneca rekryterar schizofrena patienter i Ryssland, Ukraina, Polen, Bulgarien och Indien.

Astra har visserligen bara några få procent av sin läkemedelsförsäljning i dessa länder, men utförde förra året 45 procent av sina läkemedelstester i Sydamerika, Asien och Central- och Östeuropa.

Där är det nämligen inte lika dyrt att utsätta människor för medicinska försök som det är i Sverige.

För att pröva hur väl medicinen Seroquel kan förebygga återfall, fick patienterna inte längre ta sin vanliga medicin under experimentets gång.

Sedan fick hälften fick den nya medicinen, medan resten fick placebopiller.

Och resultatet av undersökningen?

36 personer drabbades av återfall i sin sjukdom, med risk för en permanent försämring av hälsan. En av patienterna begick självmord.

Det är så hemskt så det är inte klokt. Och en vecka senare har vi glömt.

Men att Scan kokade en levande gris, för att inte tala om alla onda dunleverantörer som ”levandeplockar” sina gäss …

Då ryter vi till, då är det dags för bojkott och namninsamlingar.

När det istället handlar om psykiskt sjuka människor som får sätta livet till för att vi ska kunna få ännu bättre mediciner och behandling, då är det plötsligt märkligt tyst.

Tydligen är vi beredda att betala priset för vår egen hälsa med andra människors lidande.

Åtminstone om de bor tillräckligt långt härifrån.