2009-02-02
0

Jag kommer aldrig att utses till årets homo. Jag är visserligen homo, vilket konstigt nog är det enda kravet för att vinna skiten, men jag är inte en aktiv deltagare i homovärlden.

Det finns liksom ingen som vet vem jag är. Förutom de jag har varit ihop med kanske.

Varje år delar tidningen QX ut priser till ”Årets homo/bi” och ”Årets hetero”. Och ikväll är det dags igen. Jag har aldrig förstått varför. Det är priser som går till den mest populära med en viss sexualitet.

Det känns ju progressivt 2009.

Det finns tack och lov ett ”Årets kämpe”-pris som går till någon eller några som faktiskt har försökt bryta barriärer och försökt kämpa för hbt-rättigheter.

Men that’s it. Resten är själlöst partajande.

I USA delar hbt-organisationen GLAAD ut priser till olika medier, allt från nyhetsartiklar till tv-serieavsnitt, som på något sätt har synliggjort hbt-människors problem. Det är ett utmärkt initiativ för att ständigt hylla de bra exemplen på porträttering av hbt-personer.

Men i Sverige så vill man bara glamourifiera det hela. Jag kan inte tänka mig något mer ointressant.

Om jag någonsin skulle bli nominerad och vinna skulle jag kasta priset i sopnedkastet. Jag behöver nämligen inget pris för min sexualitet. Den finns liksom där ändå.