Jag är vän med en gris på Facebook

Jag är vän med en gris på Facebook. Jag vet inte varför, jag trodde det var en gammal klasskompis från högstadiet. Men det var tydligen Guldäggsgrisen Rut.

Nu har Garbergs släppt en behind the scenes-video med Rut där hon far omkring hit och dit medan mamman Bodil försöker hålla henne i schack.

Det är självklart kul att se en liten minigris ränna omkring medan Bodil skriker ”griiiis” och kallar den för ”tjuroxe” när den inte vill lyda, men samtidigt har jag svårt för de här cirkus- och lattjolajbanlekarna med djur.

Det är den där lilla svarta punkten i allt det roliga. Jag kan inte skaka av mig den. För jag tänker liksom automatiskt att en gris borde inte vara framför en greenscreen och släpa på ett guldägg.

Den borde hoppa på en äng eller nåt.

Det är därför jag blir lättad när Rut pissar ner golvet. Hon bryr sig inte. Och då bryr jag mig inte heller.

Istället kan jag fråga mig: varför vill Garbergs använda sig av en gris i sin kampanj? Nina Åkestam svarar på det så här:

” 1. Det är roligt att titta på en liten minigris som far omkring. Punkt slut.

2. Guldägget ett ett väldigt interaktivt varumärke. Det skapas av samma människor som använder det. Egentligen är det diskussionen runt omkring Guldägget ÄR Guldägget. Det är ju oftast i diskussionen kring vad som är bra och dåligt som inspirationen kommer. Alltså är det naturligt att Guldäggsreklamen är interaktiv på så många olika sätt som möjligt, och framförallt är det viktigt att den startar diskussioner kring vad som är bra reklam. Och det gör onekligen lilla Rut. Jag hoppas naturligtvis att ni tycker om Rut. Men om ni inte gör det är det okej också, så länge det får oss att prata om saken.”

Och visst har Nina rätt. Diskussionen ÄR Guldägget. Och det ett sådant här stunt skapar är just diskussion. Hur skulle vi ha marknadsfört Sveriges näst största reklamtävling?

Med en gris? En kossa? Med Lars Adaktusson?

Diskussionen har börjat och kampanjens mål uppfylls.