Nej, lämna mig inte Paula Abdul!

Åh, nej! Paula Abdul får inte lämna Idol-juryn. Kicka ut den menlösa nya bruden eller Randy Jackson som bara kan ordet ”dog”.

Paula Abdul ser ju alltid så där härligt packad ut. Lite lullig som man själv måste vara för att kunna njuta av programmet.

Och hennes uttalanden om deltagarna är alltid så snälla. Hon är som en Carola där bibeln har bytts ut mot vad det nu är som får henne lullig.

Jag tänker på den svenska Idol-juryn. Den gamla juryn hade åtminstone personligheter. Jag saknar Kishti och hennes halelujah. Jag saknar till och med han den skalliga som blev ihop med en av deltagarna.

Den nya svenska juryn är ju så grå. Blaha, blaha. Nä, jurys i tv-program kräver personligheter. Inte nödvändigtvis elaka och plumpa personligheter. Men annorlunda.

Jag vill sitta i Idol-juryn. Jag skulle vara jättearg och supersur och säkert snäll ibland. Jag skulle låtsas få utbrott. Sedan skulle jag gråta som bara Anna Book kan om fredagarna när folk blir hemröstade. När drömmarna går om intet.

Sedan skulle jag gå ut i tidningarna och påstå att Idol bara skapar artister som passar på Finlandsfärjor.

Fan.

-

Ps. Jag gör min sista vecka på Resume. Från och med lördag bloggar jag här: http://linusfremin.wordpress.com/