Ett nödvändigt gott

Häromdagen var jag på första träffen för det nystartade nätverket ELSA (så nystartat att det inte har någon hemsida än, lovar att länka när den kommer!). Det riktar sig till unga skandinaviska kvinnor som jobbar i New York. Det är en chans att träffa folk man inte annars skulle ha träffat och prata om saker man inte annars skulle ha pratat om. Himla bra idé, helt enkelt.

När jag gick på Handels var jag med i mentorprogrammet Stella. Där fick ett 20-tal utvalda tjejer från KTH och Handels chansen att få en mentor från näringslivet och gå på ett gäng träffar med andra mentorer och adepter. Då gick debatten hög på skolan om huruvida det var etiskt korrekt att vara med i ett nätverk som uteslöt man. Om man vill vara jämställd ska väl alla ha samma möjligheter, eller hur?

Åh vad jag önskar att det var så. Problemet är ju att vi inte är där. Och så fort man ger män och kvinnor samma möjligheter kommer utfallet att vara till männens fördel. De allra flesta vill inte att det ska vara så, men det blir så ändå. Och det verkar som att det enda sättet att komma åt problemet är genom milt tvång.

Därför fortsätter jag att engagera mig i sammanslutningar som ELSA och Stella som ger mig möjlighet att träffa en massa grymma brudar jag inte hade stött på annars. Men ingen kommer att vara gladare än jag den dagen de inte längre behövs, och jag istället kan träffa samma grymma brudar i ett styrelserum.

TED v 13. Typ.

Den här veckan gör vi en liten paus i TEDandet och kollar på ett RSA-föredrag istället. Det handlar om vad som motiverar människor och är superintressant. För det är inte det alla samhällen och företag tror. Utom de som är bra, alltså.

Det finns alltid fler idéer. Jo det gör det.

Copywriter. I Sverige innebär det att arbetsflödet ser ut ungefär så här:

1. Få en brief från kund.

2. Skicka tillbaka brief till kund. Det där går ju inte.

3. Få en ny brief från kunden.

4. Ge upp och skriva briefen själv.

5. Research.

6. Hitta en insikt.

7. Hitta på ett koncept.

8. Hitta på en idé.

9. Skriv synopsis på idé.

10. Skissa ut idé.

11. Gör presentation.

12. Håll presentation.

13. Ät lunch med kunden.

14. Ta emot feed-back från kunden och försök göra något av det.

15. Producera kampanj.

16. Följ upp kampanj.

17. Gör casefilm.

18. Sitt hela natten och skriv kampanjbeskrivningar och klicka i rutor medan tävlingens server kraschar.

19. Övrigt, exempelvis kolla mappar, boka mötesrum, köpa present till någon som fyller år, bli bjuden på middag av produktionsbolag, sitta i jury, försöka hänga med i vad som ”händer i branschen” och kolla på hundar som äter middag på Youtube.

Klipp till andra sidan Atlanten. Typiskt arbetsflöde:

1. Hitta på en idé.

2. Hitta på en idé.

3. Hitta på en idé.

4. Hitta på en idé.

5. Hitta på en idé.

6. Upprepa steg 1-5.

Ibland smyger sig Sveriges steg 8 och 9 in, ytterst sällan steg 15.

Skillnaden är intressant och väldigt påtaglig. Varje kväll när vi går hem och tänker vi att nu FINNS det verkligen inget mer att hämta här, nu är varje aspekt av problemet genomlyst och varje tanke från dum till genial tänkt, vet vi att vi måste komma tillbaka i morgon och upprepa samma sak. Där vi i Sverige hade varit rätt nöjda med 5-6 idéer på en brief, förväntas vi här leverera kanske 10 gånger så många. Och vi gör det, och det går ganska bra.

Det är ett helt annat sätt att jobba på, och helt klart något jag kommer att ta med mig var jag än jobbar och vad jag än håller på med. Dels för att det är kul. Och för att det kan vara så att den bästa idén inte kommer fram förrän man har kläckt 50 som är sådär.

Sen handlar det bara om att få göra steg 15 lite oftare. Eller ja, någonsin. Återkommer i den frågan.

Snart så!

Om precis två veckor hoppar jag på ett plan och åker hem till Stockholm några dagar. Då blir det Berghs, Guldägg, en sväng till Torö och inte minst Dagen Efterfest! Jag, Ulrika och Max planerade lite inför den när vi var ute i lördags. Vad man behöver på en fest dagen efter Guldägget.

Ser så himla mycket fram emot alltihop!

Guldäggsfavoriter

Nu när nomineringarna till Guldägget har släppts måste man väl säga något om det. Jag tyckte att det var extremt svårt med förhandstippningen i år – delvis för att Månandes Kampanj mer eller mindre låg nere förra året och den i vanliga fall gör att man får koll på vilka jobb som görs, och delvis för att det kanske inte gjordes så jättemycket spännande reklam i Sverige 2010. Det är mycket som är bra, men inte så mycket som får en att tappa hakan. Å andra sidan är hakan kanske bortskämd efter 2008 och 2009 som var helt orimligt bra år.

Hur som helst, alla nomineringar kan man se här. Jag tycker att juryn har gjort ett jättebra jobb. Tror inte att jag saknar något alls egentligen. Får man spekulera i hur det ska gå? Ja det får man så klart. Så här tror jag:

Design
Hejar på: ICA/ICA Gott Liv. Fick mig att impulsköpa sa jäkla mycket grejer innan jag flyttade. Och bryter av i en ganska homogen nomineringsskörd.

Tror på: Ingen aning, den här kategorin är alltid helt oförutsägbar. Hade väldigt gott omdöme förra året, dock!

Direkt
Hejar på: Försäkringskassan/Tillfälligt bostadsbidrag. För att Försäkringskassan gör oavbrutet bra saker reklammässigt men får alldeles för lite kredd för det.

Tror på: ingen aning här heller. Förlåt.

Event
Hejar på: Mini Getaway. Spelar ingen roll om man kallar det interaktivt, event, integrerat eller media, det är sjuk bra och pris ska det ha.

Tror på: Weekday Tickets. De har så många nomineringar att de måste vinna något.

FIlm

Hejar på: Com Hem/OMG-cat. I all enkelhet bland det roligaste jag såg på bio förra året.

Tror pa: Halebop.

Integrerat

Hejar på: Mini Getaway Stockholm. Alla har tänkt tanken, Jung von Matt gjorde den. Klart att de ska vinna.

Tror på: Mini Getaway Stockholm.

Interaktivt
Hejar på: Don’t Tell Ashton. Är tillsammans med Mini Getaway väl den kampanj som fått störst internationell spridning. Ägg ska de ha, och den här kategorin funkar väl så bra som någon.

Tror på: Don’t Tell Ashton

Media
Hejar på: Levande Julkort. Jag hängde på den här sajten hela december. Får ihop verklighet, digitalt, funktion, utseende och varumärke på ett väldigt bra sätt.

PR
Hejar på: Bildkollen. När tjänsten kom kände nog alla spontant att det borde gå att göra något intressant av den. Den här kampanjen gjorde det och lyfte dessutom fram en väldigt viktig fråga, och positionerade uppdragsgivaren tydligt i sammanhanget.

Tror på: Vac from the sea.

Produktion
Hejar på: Hmm. Ingen riktig favorit här.

Tror på: Dåliga förlorare. Lika säkert som att Prime alltid vinner i PR.

Radio
Hejar på: Har som vanligt inte hört något av radiobidragen, så det får nog bli pass på den här. Synd, för jag gillar verkligen radio.

Tror på: Se ovan.

Tidningsannonsering
Hejar på: Papercut, för att det för en gångs skull får finnas mycket text i en nominerad annons och det gillar man ju.

Tror på: Papercut. Är även så förhandstippad till Guldskrift att alla andra inskick görs med motiveringen ”men de måste ju ha nått att välja på”.

Utomhus
Hejar på: Stadsmissionen/Hjälp oss hålla tittarsiffrorna nere. Jag sa det i december, och jag står vid mitt ord. Det här år inte bara årets bästa utomhus utan kanske de senaste fem årens bästa. Den kommer dock ha svårt internationellt med tanke på referensen, så den måste vinna här hemma.

Tror på: Stadsmissionen/Hjälp oss hålla tittarsiffrorna nere.

Andra åsikter?

Clara ryter till igen

Okej, med risk för att bli tjatig: Underbara Clara är en av mina absoluta favoritbloggar i hela världen. Hon är bra när allt är toppen. Hon är ännu bättre när hon blir riktigt förbannad. På senaste tiden har det hänt två gånger; först när människor nedvärderar traditionellt kvinnliga göromål bara för att de är just det, och sen när människor tycker att hon tillbringar för lite tid med sin nyföding. Läs inläggen här och här och bli lite extra lycklig.

När Clara ryter till gör hon det på bästa tänkbara sätt. Heja heja!

Enmånadsjubileum

Nu är det en månad sen jag började blogga här på Resumé. Herregud vad fort tiden går ibland. Liten sammanfattning hittills:

– Tre-fyra gånger fler läsare än tidigare har börjat följa bloggen. Så himla roligt!

– Jag får ett gäng mail varje dag med frågor, åsikter och glada tillrop. Jag gör så gott jag kan för att svara på alla, men ibland missar jag. Maila igen i så fall så lovar jag att skärpa mig.

– Kommentarerna har nästan försvunnit helt. Jag förstår att det är jobbigt att logga in så här på Resumé, men snälla gör det! Jag vill så gärna veta vad ni tycker och tänker.

Framför allt är jag nyfiken på vad ni tycker om innehållet. Jag tycker själv inte att inriktningen på bloggan har ändrats med flytten, men några har sagt till mig att den har det. Till vad, i så fall? Är det bra? Är det något ni vill ha mer eller mindre av? Är det något jag inte gör som jag borde börja med?

Lämna en kommentar eller maila, så ska jag försöka se till att vi fortsätter att ha kul tillsammans.

Pitchhjärnan

Jag ber om ursäkt om mina inlägg den senaste tiden inte har varit lika fiffiga som de brukar. Jag lider av ett tillstånd som kallas pitchhjärna. Det inträder när man i flera veckor har kastats mellan hopp och förtvivlan i försöken att dra in en ny kund till byrån. Tillståndet består av olika faser:

1. Vad sjutton är det här för något?

2. Allt är möjligt!

3. Ingenting är möjligt.

4. Vi börjar om från början.

5. Är det här verkligen rätt?

6. Fan presentationen är i morgon. Nu får det blir det här.

Nu befinner vi oss i den näst sista fasen och den lilla energin man kan uppbåda på morgonen dammsugs snart ut ur hjärna, hjärta och kropp. Det leder till längtan efter två saker. Starka drinkar. Och att det jäkligt snart ska vara måndag så att det här är över.

Ni vet hur det är. Hörs i näxssta vecka!

En vettig synpunkt

De flesta verkar vara överens om att Gustav Fridolin bör bli ett av Miljöpartiets nya språkrör. Det tycker jag också. Få politiker är så vettiga och viljestarka.

I höstas talade han på TEDx Hornstull. Här kan man se vad han sa:

Det här är inte ett av hans bästa framträdanden, men en grej han säger tycker jag är viktig, och den hoppas jag verkligen har tar med sig om han nu blir nytt språkrör. Det är insikten att miljöfrågan inte är ett individuellt problem.

När man på 1800-talet började inse att ojämlikheten mellan fattiga och rika var ett stort problem, gick man inte ut i kampanjer och bad rika människor att ge lite pengar till dem som behöver. Man gjorde om skattesystemet och införde fördelningspolitik och gemensamma lösningar som skola och sjukvård för alla. Man tvingade fram jämlikheten. Och 50 år senare var Sverige ett av världens rikaste länder och alla mådde nog i genomsnitt rätt mycket bättre.

Att individer tar sitt ansvar ar bra, men det kommer aldrig att vara tillräckligt. Framför allt inte när det gäller långsiktiga och kostsamma lösningar. Människan är inte byggd för att altruistiskt ge upp alla sina bekvämligheter för någon annans skull. Framför allt inte om den personen lever på andra sidan jorden under en presenning i ett översvämningsdrabbat Bangladesh.

När man nu översköljs av reklam om Earth Hour på lördag kan jag inte sluta tänka på det. Det är väl fint att släcka en lampa. Men det är inte det saken handlar om. Inte alls.

Ssssssssssch

För några månader sedan skrev jag ett inlägg om att lyssna. Jag är ju nämligen rätt säker på att det är en genväg till ett behagligt, enkelt och produktivt liv. Om man lyssnar på folk, från dem som gör utrop på flygplatser till gamla damer och sina kollegor minimerar man risken för misstag och blir dessutom uppfattad som rätt smart.

Det är sant i Sverige och det är desto mer sant i USA. För är det något folk inte gör här, så är det just det. Ett möte kan pågå i timmar, det pratas och pratas, men allt måste upprepas 20 gånger för ingen hör vad de andra säger. Vi håller på att bli galna på det. Alltså galna på ett riktigt skrika-rakt-ut-och-springa-smälla-i-dörren-sätt. Jag vill lägga mig ner på golvet och sparka med fötterna tills alla bara håller tyst. Det gör jag inte så klart, det vore ju väldigt knäppt. Men jag tänker tanken, i varenda möte. 

Vår taktik hittills är att inte säga ett ord om vi inte har allas fulla uppmärksamhet. Innan mötena strukturerar vi våra idéer väldigt noga, så att vi förhoppningsvis hinner förmedla i alla fall en av dem innan kaoset bryter ut. Det går sådär. Någon som vet fler/andra/bättre sätt?