PR minus byrå

Kollar på nomineringarna till Stora PR-priset som ska delas ut den 15 maj. De nominerade är:

Love is in the air, SAS, inhouse

Rättviseförmedlingen

Telgemodellen, Telge AB, inhouse

How hetero, Stockholm Pride, Åkestam Holst

Fyllefiltret, IQ, Deportivo

Försöker föreställa mig en reklamtävling där inget av de nominerade bidragen hade tagits fram av en reklambyrå och kommer fram till att det vore roligt. Fast i så fall måste man nog utvidga reklambegreppet på samma sätt som PR-begreppet är utvidgat. Det borde man göra.

ps. blir uppriktigt lycklig över att tidningen Moore måste läggas ner på grund av upplageras. Om nu bara tidningar som VeckorRevyn kunde hänga med. Ner ner ner!

Tetrismusiken

För ganska många år sedan läste jag en krönika i någon musiktidning, minns inte vilken. Den handlade om Avril Lavigne. Skribenten kallade det för tetrismusik. Något skivbolagssnille har hittat en nischmarknad, exempelvis lite halvskejtiga tjejer i nedre tonåren, och skapat en artist som passar precis precis för dem. Som bitarna i tetris kan man vrida och vända på musiken till den passar, hur litet utrymmet än är.

Skribenten gillade inte tetrismusiken, och det kan man ju förstå. Tills man upplever den själv. Oavsett om det här är verket av en cynisk skivbolagsstrategi eller av ren och skär skaparglädje var det länge sedan jag blev så drabbad av en skiva som den här Veronica Maggio – Satan i gatan.

De senaste dagarna har jag varit nostalgisk till Välkommen in (det är fest hos mig ikväll och världen är min), gråtit till och varit tvungen att stänga av Snälla bli min, längtat till Jag kommer, varit förbannad av Satan i gatan och helgpeppat med Mitt hjärta blöder. Råkade dessutom mailbyta Vi kommer alltid ha Paris med någon som tänkte på mig precis samtidigt när de hörde den.

Läs Hanna Fahls recension här om du fortfarande inte är övertygad om att det här kommer att vara sommarens bästa soundtrack för alla tjejer i 27-årsåldern som gillar hemmafester, alltid är uppe lite för sent på helgen och har fått hjärtat krossat 3,5 gånger.

Uppdatering om vad alla uppenbarligen inte älskar

Häromdagen postade jag en liten lista om saker som jag och några av mina kompisar har kommit fram till att alla människor älskar. Den ledde till ett uppföljningsinlägg av Quetzala, några småsura kommentarer och några ännu surare tweets.

Listan är alltifrån tramsig till heteronormativ och saknar dessutom klassperspektiv. (försöker tänka mig hur en sån lista skulle se ut. Den gravallvarliga queera listan.)

Det är naturligtvis sant. Jag gillar trams. Vissa saker inte bara är, utan bör vara, tramsiga. Som ett snapsinfluerat samtal mellan 10 personer på en påsklunch.

Men tramset åsido tycker jag att det är just det normativa som är intressant. Även om man har läst genusteori och kulturvetenskap och är uttalad feminist med en massa queera vänner trillar man dit på samma (stereotypa) grejer. Det fascinerar mig. Att om man bara är lite lite självkritisk inser man att hur mycket man än intellektualiserar så är man inte så jävla speciell när det kommer till kritan. Kan gilla det, på något sätt.

Favvo just nu

Lagom till det kungliga bröllopet i Storbrittanien gör Orange en väldigt söt kampanj, My Royal Plate, där vem som helst kan få något av sitt livs stora ögonblick dokumenterat på en jubileumstallrik. Om man lägger till hashtaggen #myroyalplate i en tweet är man med.

Orange är ofta bra på att släppa sargen och göra grejer som kanske inte är superkopplade till produkterna eller tjänsterna, men som bara gör folk lite lite gladare. Är man ett stort varumärke som alla känner till tror jag att det är helt rätt.

På sajten The Feed finns en massa andra fiffiga grejer Orange har gjort på senaste tiden. Fint värre!

Saker som alla älskar

Som jag skrev här om sistens postade Quetzala Blanco en mycket rolig lista om saker som alla män älskar. Sen i onsdags har vi i princip inte pratat om något annat. Det innebär att när som helst kan någon kläcka ur sig en sanning om saker som alla män eller kvinnor älskar, och så säger alla andra ahhhhh just det! Det kanske inte låter så roligt, men det är det.

Hittills har vi det här (utöver Quetzalas lista som alla verkar skriva under på med undantag för det där med tajts):

Alla män älskar

Tajta jeans (på tjejer)
Hesa röster (på tjejer)
Natalie Portman (men de tror att de är ensamma om det)
Tjejers sovrum
Tjejer som har på sig en killes jacka eller skor när de går ut och röker
Tjejer som sitter på en ganska högt bord/bänk och dinglar med fötterna. Framför allt om hon sitter på sina händer.
Små öron (på tjejer)
Midsommarkransar
Grace Boot från Hope
Bh:ar utan padding
Rödhåriga tjejer
Hästsvans

Alla kvinnor älskar

Picknick
Benicio Del Toro (men de tror att de är ensamma om det)
Italien
Vin
Fräsch sallad
Armar med synliga ådror (på killar)
Mysig stickad tröja (på killar)
När killar står och lutar sig mot en vägg
När killar håller händer runt deras ansikte när de kysser dem
Killar som är bra med hundar
Att vakna senare än sin kille som då läser tidningen i köket
Doften av ren tvätt
När män kramas med varandra

Tillägg?

Hej igen

Hoppas att ni har haft, eller fortfarande har, en fin påsk. Själv har jag haft det strålande. Det har man det å andra sidan varje helg här, men nu var det lite extra. Tyvärr har man inte ledigt här som i Sverige, men vi bestämde oss för att gå all in med firandet i alla fall.

Således gick vi till Wholefoods i fredags och bunkrade upp för påsklunch. På lördagen trängdes till slut drygt 10 personer i mitt och Sandras vardagsrum och målade ägg, käkade sill och drack O.P.

Sen svidade vi om för lyxmiddag på La Esquina innan vi åkte vidare till Mias fantastiska lägenhet i Gramercy där man kunde stå ute på altanen i bara kavaj fast klockan var tre på natten.

Nu är det dags att jobba lite igen.

Påskhälsning!

När du läser det här är du säkert påskledig, eller på väg att bli detsamma. Kul för dig! Här är det business as usual, men som Emmeli som hjälper mig med bloggen påpekade kommer ingen att läsa reklambloggar förrän tidigast på tisdag. Så vi tar en paus tills dess. Ha det toppen så länge!

Så här känner jag mig idag. FYI.

Vuxendagiset

New York anses av vissa vara en hård och tuff stad. Och visst. Det låter jättemycket hela tiden, taxibilarna kör som idioter, folk står gråter högljutt på gatan och efter några månader höjer man inte ens på ögonbrynen åt att någon snubbe står och spelar golf på refugen i korsningen Spring/Lafayette.

Men samtidigt. Jag har svårt att tänka mig någon stad som curlar sina invånare mer. Nicke Bergström brukar referera till New York som ett gigantiskt vuxendagis, och i det har han helt rätt. Man behöver aldrig ha tråkigt. Och framför allt behöver man aldrig göra något man inte vill. Så länge det finns lite pengar i plånkan är ingen uppgift för liten för att läggas ut. Man kan helt enkelt gå igenom ett helt liv utan tillstymmelse till livspussel.

Det leder till några fantastiska saker. Till exempel är folk här nästan aldrig stressade, sura eller bittra. Förbannade, visst. Men den där pyrande gnälligheten är väldigt långt borta. Eller att man kan sitta på en bar och bli lite hungrig och beställa vilken mat som helst från vilket ställe som helst och få den levererad till bordet där man sitter. Eller att dog walker faktiskt är ett yrke.

För eller senare kommer man säkert att tröttna på den här pseudovärlden. Men än så länge är jag väldigt glad att tvättstugetid inte finns i den new yorkiska ordboken.

Tre saker jag har läst på sistone

Hanne Kjöller skriver i DN om hur våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange får unga killar att ta efter en sexualmoral från sent 50-tal. ”Det kommer inte att bli mycket ligga av i framtiden om Tariq Ali, Lennart, Rasmus och alla andra som argumenterar för att en kvinna som följt med en man hem har givit mannen obegränsad rätt till hennes kropp under natten uttrycker en mer allmän, snarare än utdöende, sexualmoral.” skriver Hanne. Jag tror dock inte att det egentligen är där problemet ligger. Snarare handlar det om att Assange är en hjälte på andra plan, vilket gör det svårt för många att tänka sig att han har gjort fel. Hade våldtäktsanklagelserna riktats mot en helt vanlig snubbe, eller mot någon man till att börja med inte gillar, hade det nog varit annat ljud i skällan. Hoppas jag.

Quetzala Blanco bloggar en väldigt rolig lista om vad män älskar. Det där med dunsockor är dock lite oklart.

Edward Boches skriver ÄNNU en artikel om ”det nya” och hur man ska få det att fungera. Vet inte vad som är mest skrämmande; att han tycker att det finns utrymme för att en gång till säga att man bör utgå från användaren eller arbeta närmare mellan discipliner, eller att 283 personer tycker att det är värt en like på Facebook. (eller att jag väljer att blogga om den, trots att den är ett år gammal. Hmmm).