Herregud vad obehagligt

Jag har en lite halvdålig dag idag och det blev inte bättre av att jag till frukost läste nyheten att Finland börjar märka upp utländska medborgare.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/utlanningar-far-ny-farg-pa-id-kort

Enligt artikeln tycker polisen att det finns fördelar med det nya systemet. Vilka de är verkar dock lite oklart. Och även om det skulle finnas fantastiska fördelar i praktiken borde väl någon vid någon möte innan beslutet fattades ha rest frågan om det kanske inte är lite väl inspirerat av, tja, Nazityskland.

Usch.

En lånad helg

En av de konstigaste grejerna med att byta land är att man får helt nya helgdagar. Helt förvirrad sitter man på Wikipedia och försöker fatta varför man ska få fyra dagars ledig helt plötsligt.

Den här helgen har det varit Memorial Day, vilket formellt handlar om att man ska hedra alla tappra amerikanska män och kvinnor som har dött i krig. I praktiken handlar det snarare om att alla firar att sommaren faktiskt är här med att vara lite smålullig i tre-fyra dagar, företrädesvis i lantlig miljö. Eftersom det här är min första Memorial Day och jag inte hade koll på det här blev jag kvar i stan, men hade det inte så mycket sämre ändå.

Saker man kan göra:

Hälsa på Allan Walse Gren i Brooklyn.

Åka till Coney Island med världens bästa Per.

Hänga en hel dag på Bowery Hotels terass.

Äta en märklig glass på Bronx Zoo.

Nu är det bara en dryg månad till nästa stora grej, 4th of July. Men innan det ska vi riva av Sveriges nationaldag och midsommarafton. Bara för att man får 5-10 nya helger får man ju inte glömma dem man redan har.

Nina and Sandra eat America, del 3: Tasti D-lite

I torsdags åkte Sandra till Los Angeles för att hälsa på sin pojkvän Ludde över helgen. Jag hade tråkigt och tyckte lite synd om mig själv och bestämde mig därför för att helt på egen hand genomföra ett mattest.

Bara ett kvarter från vårt kontor ligger Tasti D-lite, världens mest amerikanska glasskedja. Allt är på låtsas, från det sockerfria godiset till glassen som egentligen inte är glass utan något annat med väldigt lite kalorier. Man köper glass och milkshakes med helt vansinniga toppings av män i keps som kallar en för honey eller sweetie hela tiden. Eller eventuellt darling.

Jag valde en reglar size glass med smaken Dutch Chocolate. Naturligtvis var den gigantisk. På toppen av detta färska jordgubbar och blåbär.

Något skeptisk högg jag in. Och herregud vad gott det var. Insåg att jag borde ha skippat jordgubbarna och tagit vaniljgodisar istället, men annars var det ta mig tusan en helt perfekt glass.

Helhetomdöme: Jag förstår att folk lätt blir beroende av Tasti D-lite. Det är helt enkelt den perfekta maten: det smakar onyttigt men är det inte. I alla fall inte om det är kalorier man oroar sig för. Något avdrag måste jag dock ge för priset. Min glass gick på nästan 6 dollar, och det är faktiskt mycket för fryst sötningsmedel och lite bär. Summan av kardemumman blir att Tasti D-Lite får 4,5 poäng av 5 möjliga.

Fredagsglad!

Kan vara lite trött på twitterkampanjer överlag, mest för att det ganska sällan känns relevant för målgruppen. Men det här är ju bara för fint. Turkiska byrån Rabarba kan med säkerhet förvänta sig reklamprisregn framöver.

Veckans frågetecken

Priset Veckans mest förvirrade tankekedja tilldelas härmed den här artikeln i DN. Enligt sociologen Ann-Zofie Duvander gör man alldeles för lättvindigt kopplingar mellan jämställdhet och uttag av föräldraledighet. Jag har försökt sammanfatta det som står i artikeln, men det går liksom inte. Ni får läsa själva.

Det som förvirrar mig mest, utöver hoppen mellan lösryckta tidsramar, är att hon pratar om jämställdhet som drivkraft för att ta ut föräldraledighet. Men det är det väl aldrig någon som har påstått? Jämställdheten är en konsekvens av att ledigheten delas, inte en orsak till det. Om vi delar lika får vi samma chanser att skapa band till våra barn och samma chanser att lyckas i karriären. Det är väl inte så konstigt?

Min favorit är dock slutklämmen på artikeln:

I debatten har det i många år sagts att männen måste ta ut mer föräldradagar. Målet är ökad jämställdhet både hemma och på arbetsmarknaden. Ann-Zofie Duvander tycker att den debatten haltar:

– Nästan inga politiker pratar om att kvinnorna i så fall måste gå tillbaka tidigare till sina arbeten, vilket är den andra sidan.

Ehhh. Ja. Typ så.

Veckans TED

Den här veckan blir det inget TED. Istället hittar jag min inspiration i Åsa Romson och Gustav Fridolins första tal som språkrör på Miljöpartiets kongress. Titta på den här och här.

Jag är så oerhört glad att några politiker äntligen säger ja och nej. Då spelar det mindre roll om jag håller med i alla frågor; jag vet i alla fall vad det finns att hålla med om.

Ha en tydlig idé. Stå upp för den. Säg nej till allt annat. Precis som vilket bra varumärke som helst.

Japp. Jag rasar.

Japp. Jag rasar.

Som ni vet gillar jag ju Filip & Fredrik väldigt mycket. Jag tycker att de är smarta och finurliga. Trams med en botten av allvar är nog min bästa typ av underhållning, helt enkelt.

Det är bara en sak som verkligen irriterar mig (eller två, helt ärligt, men de får inte plats i samma inlägg), och det är hela knarkgrejen. Jag tycker att det är helt orimligt stötigt att två i allmänhet intelligenta människor kan närma sig ämnet knark på ett så enkelspårigt satt. Typ ”vi i Sverige är konservativa, i andra länder är man liberal, det finns inget rätt och inget fel men alla har väl dragit en lina någon gång och så är det med det”. Det här är naturligtvis ingen ståndpunkt som Filip&Fredrik är ensamma om. Den är väldigt vanlig i hela mediastockholm, men just nu var det de som tog upp den, och jag vill så gärna att de ska vara bättre än så.

Jag har egentligen inget problem med att folk knarkar per se. Jag tror att det är skillnad på bruk och missbuk och att man inte per definition hamnar på ett sluttande plan för att man festknarkar då och då. Men något man aldrig kan komma ifrån är att varje gång en person i västvärlden tar någon form av droger dör det människor. Människor som är tolv år, som är fattiga, som inte har något annat val än att springa ärenden åt drogkarteller.

Jag förstår ärligt talat inte hur man kan sitta i Stockholm och sopsortera och köra miljöbil och curla in sina barn på det bästa dagiset och samtidigt tycka att ens egen fredagskväll är värd ett annat barns liv. När Filip Hammar i senaste podcasten pratade om en fest i the Hamptons där gästerna helt öppet bjöds valet mellan crack och kokain blir jag så sjukt förbannad. Att det finns människor, inte bara typ tio, utan tusentals, som faktiskt tycker att de har rätt att på något slags romerskt-kejsar-sätt ha ihjäl andra för sitt eget höga nöjes skull. Bara för att de har råd att betala priset det kostar. 

Den dagen droger är lagligt och produceras under vettiga omständigheter kan man börja diskutera om det är farligt eller inte för den som använder det, och om vi i Sverige har rätt i vår hårda hållning eller om det är lite kul att kändisar spårar ur framför kamerorna. Tills dess finns det inget rimligt skäl i hela världen att använda knark. Då är man precis lika hycklande som de män som tar bilen med barnstolen i framsätet och åker till en sunkig lägenhet där man kan köpa en 15-årig flicka från Ukraina.

Så. Nu var det sagt.

Teknisk uppdatering

Nu ska enligt uppgift den här bloggen gå att följa via RSS och Bloglovin, utan jobbiga dubbelpostningar och liknande. Hurra!

Hej Konsument

Jag har länge närt en dröm om att få vara Hej Konsument i DN PåStan. Det är något med fasta frågeformulär som jag bara älskar. Det har inte hänt hittills och kommer antagligen inte att hända i framtiden heller, men så slog det mig att man kan ju alltid låtsas. Så det gör jag. Här kommer en fullständig Hej Konsument med New York-perspektiv. Som ni har längtat.

Bästa promenad:
Till jobbet. Rivington – Prince – Charlton från öst till väst. Som en miniversion av New York på 25 minuter.

Favoritgata: Avenue A

Favoritdrink:
Dry Martini på Bowery Hotel. Inte minst för att om jag dricker den betyder det antagligen att någon av mina föräldrar är på besök.

Äter lyxmiddag på: Balthazar.

Bästa mikromaten: Gårdagens rester.

Favoritförort:
Har inte lärt mig förorterna här än, men jag tror att jag gillar Cold Springs.

Fikar gärna på: Atlas på Clinton St, en söndag när jag och Sandra bestämmer att vi ska jobba men istället sitter i två timmar och tramsar om allt som har hänt i helgen.

Bästa lunchställe: Grand Sichuan på 7th ave, Lupe’s på 6th ave och mixa-egen-sallad-stället vid New York Sports Club på Varick St.

Bästa brunchen: Trodde länge att det var på Great Jones Café. Fast sen provade jag Cookshop i hörnet 10th ave/20th st. Nu är jag förvirrad.

Bästa kaffet: Iskaffe från Dunkin Donuts. Vid lyxbehov riktigt kaffe från 12 chairs på MacDougal St.

Bästa konsertlokalen: Har bara varit på Williamsburg Music Hall, och den slår verkligen inte Södra Teatern. Södra är bäst.

Bästa baren: Trophy Bar på Broadway i Brooklyn när det är Swede Beat och någon jag känner spelar skivor. Man får öl och whisky för fem dollar men det ska man inte utnyttja så mycket har jag lärt mig i efterhand.

Här bjuder jag mamma på middag: Zucco Le French Diner.

Här bjuder jag pappa på middag: Hudson Clearwater.

Senaste New York-upptäckt: En fin gräsmatta lite längre in i Thompkins Square Park.

Senast sedda teater-/dansföreställning: Pass.

Senast sedda utställning: Den fasta på DIA:Beacon. Helt värt 1,5 timmar med pendeltåg. Lovar!

En bra gåbortspresent: Ballonger och/eller svenskt godis.

Favoritlyxartikel: Djungelvrål och Hushållsost de gånger någon vänlig person lyckas smuggla in det i landet.

Läser just nu: Freedom av Jonathan Franzen. Eller ska. Snart. Den är så jäkla tung bara. Armarna börjar skaka om man läser i sängen.

Läser helst: Ett helt obläddrat nummer av Filter.

Favoritråvara: Helium. Insåg just att jag blandar ihop råvara och grundämne. Min bästa råvara är pappersmassa, mitt bästa grundämne är helium.

Favoritfärg: Ljusblått som inte är varken pastell eller knall.

Favoritmärke: A.P.C.

Favoritskor: Ett par väldigt trasiga leopardsandaler från H&M. Måste lagas snarast.

Klädkonto per månad: Kanske 2000 kr.

Dricksprocent: 20-25 här. I Sverige blir jag alltid förvirrad och avrundar uppåt, så det blir hemskt svajigt.

Modeförebild: Malin från Vi på Saltkråkan.

Motionerar: På lunchen.

Mest överskattade affär: Victoria’s Secret.

Det dyraste jag har köpt: Utsikten från min lägenhet i Stockholm.

Favoritprodukt på Systemet: Bra vin för 80 spänn. Saknar Systemet så att jag dör varenda helg.

Favoritprodukt på Apoteket: Tepe x-mjuka tandborstar, 6-pack i ärtiga färger.

Bästa fyllekäket: Middag. Man bör alltid vara lite full när man börjar äta.

Lyssnar på: Veronica Maggio, spellistor snälla människor gör till mig och allt som Sandra lyssnar på. Min sovrumsdörr ligger precis vid våra högtalare.

Bästa förfestmusiken: Okreddiga indiehits. okreddiga indiehits.

Senast gnolade: Parker Lewis ”The Only Loving Boy in New York” Parker Lewis – The Only Loving Boy in New York

Senast köpta skivan/-låten: Använder bara Spotify. Där la jag senast till Wilson Pickett ”I’m in love” Wilson Pickett – I’m In Love – Remastered Single Version

Mitt sämsta köp någonsin:
En IBM-laptop någon gång på tidigt 00-tal. PC? Vad tusan tänkte jag?

Dansar helst till: Okreddiga indiehits. okreddiga indiehits.

Senaste impulsköp: Tre sorters ost och två sorters korv samt bacon på Wholefoods. Kunde inte bestämma mig. Men proteiner är ju nyttigt.

Senaste fyndet: Solisar på H&M för 7 dollar.

Senaste secondhandfyndet: Två fotoramar jag fick av Sandra för hon hade köpt för många.

Fulaste klädfärg:
Vad jag än svarar på den här frågan kommer det att vara basen i min garderob om 6 månader.

I dvd-spelaren/datorn: Flight of the Concords.

Användbar pryl: Viber, Skype, Whats app och allt annat som gör att jag kan hålla kontakter med mina fina och kosmopolitiska vänner. 

Mode jag aldrig vill se igen: Små ryggsäckar på vuxna kvinnor.

Värsta huvudbonaden: De där hattarna i form av kvinnoben i naturlig storlek som en snubbe säljer i hörnet Prince och Broadway.

Bästa huvudbonaden: En lyckad frisyr.

Favoritaccessoar: En mörk, lång och stilig man. Eller ett snyggt paraply. Eventuell tillsammans, om han håller paraplyet.

Bil/Transportmedel:
Promenad.

Återvinner: Allt, inklusive blogginlägg. 

Hejar på/håller på: Djurgårn, så där lite halvengagerat.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Tänker att jag ska kolla på folk men tröttnar efter två minuter och spelar Bubble Shooter. Internet funkar inte i tunnelbanan här.