2012-02-21
44

Jag vill bara som hastigast ge ett exempel på vad jag menar när jag pratar om feminism och reklam.

Ett barn i vanliga barnkläder är stolt över sin nya legogrej. Målgruppen omnämns som ”children” i copyn (inte boys eller girls). Dessa barn påstås bygga lego för att det är kul, och för att skapa, och föräldrarna uppmanas köpa lego för att barnen ska upptäcka något mycket speciellt: sig själva.

Det här är alltsa en fullfjädrat feminstisk annons. Ingenstans nämner de kön. Ingenstans pratar man om typiska flickiga ord som ”söt”, ”gullig” eller ”vacker” (ordet beautiful i rubriken syftar på hennes asfula legohus). Eller för den delen pojkiga ord som ”tuff” eller ”stark”. Det handlar om barn, bara. Barn som har kul och utvecklas.

Jag vet inte om det var skaparnas vilja, eller om tidsandan bara var så annorlunda då. Men idag ser man ingenting, ingenting alls, som ser ut så här. (Legos produkter idag ser exempelvis ut såhär och såhär) Och så fort någon vill ta upp problemet med det anses de av vissa som politiska galningar, som vill begränsa folk, som hatar män, som gör barn förvirrade.

Jag vete tusan. Men jag tror inte att någon blir förvirrad av den här annonsen. Jag tror inte att vi riskerar att sluta föröka oss som art för att vi säger ”barn” istället för ”flicka” och låter henne ha på sig en blå tisha istället för en rosa. Jag tror inte ens att vi skulle sälja mindre (rent logiskt når vi ju dubbelt så många barn och föräldrar med en könsneutral annons). Jag tror att om vi bara tänkte lite skulle vi som jobbar med reklam kunna bidra som sjutton till att våra barn får bättre möjligheter till självförverkligande än vi själva hade, istället för sämre.

Men jag kanske tror för mycket.