2012-05-04
2

Såhär halvvägs in i SVTs dokumentärserie om skönhetsoperationer, Skönhetsbubblan, måste jag säga att jag tycker att den är väldigt bra. Jag var helt beredd på att sitta framför datorn och förfasas, att ställa mig frågande inför galenskaperna folk utsätter sig för, men istället märker jag att jag blir mer och mer osäker och förvirrad. Och jäkligt mycket mer förstående. Och det är ju alltid bra.

Det som slog mig tydligast när jag kollade på den första avsnittet är den paradox som skönhetshetsen faktiskt är. Å ena sidan ska man vara vacker. Då får man samhällets gillande och oräkneligt många fördelar. Men man får för guds skull inte sträva efter att komma dit. Då är man en ytlig bimbo som alla har rätt att skratta åt. Samma kultur som kablar ut pinnsmala, vältränade, släthyade människor med stora bröst i all media, fördömer stenhårt de unga tjejer som tar till de verktyg som finns för att närma sig idealet.

Lösningen på den här kognitiva dissonansen blir strävan efter det som ser ”naturligt” ut. (Vilket ju är konstigt, eftersom människokroppen i sin naturliga form är väldigt långt ifrån det som vi i vanliga fall kallar vackert, men strunt i det just nu) Om någon är ”naturligt” vacker funkar det ju, för då är man det utan att vara ytlig. Logiken blir intakt och alla kan pusta ut.

Fatta orimligheten i det. Du ska se ut så här, men det får inte märkas att du försöker. Du ska plåga dig själv, men säga att du gör det ”för din egen skull”. Det är ju helt vansinnigt. Jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag kan inte låta bli att tänka på hur många snygga människor som gör andra fruktansvärda björntjänster genom att prata om att att de ”minsann inte bryr sig om utseende”. Det låter ju vettigt i teorin, men i själva verket blir det tvärtom. Det gör bara kraven ännu mer orimliga och hetsen ännu svårare att bära.

När vi kritiserar/förminskar/hånar kvinnor som gör skönhetsoperationer bidrar vi till precis det här. Vi attackerar symptomen istället för orsaken, och gör på vägen att det blir ännu svårare för redan osäkra människor att bygga upp sin självkänsla.

Att lägga av med det är faktiskt det minsta man kan göra.