2012-05-18
0

Eric är den av mina vänner som jag har känt allra längst. När vi var små planerade vi filminspelningar som aldrig blev av, tältade på en mycket liten och ärligt talat ganska trist ö vid namn Grässkär och lekte knarkleken (?) med alla syskon när våra föräldrar åt middag och räven stal skorna som vi hade sparkat av oss.

När vi blev lite större snodde vi campari ur hans föräldrars barskåp (förlåt Hasse och Lotta!), ljög ihop historier om allt häftigt vi inte gjorde på högstadiehelgerna och sov över hos varandra nästan jämt.

Och när vi blev störst lämnade vi båda stadsdelen där vi växte upp bara fem minuter ifrån varandra och bestämde oss för att flytta till helt olika delar av världen. New York och Tokyo är nästan så långt bort man kan komma (minus månen) och när vi sågs sist, skriksjungandes till Orup klockan fem på natten på nyårsafton 2010, tror jag inte att någon av oss ens kunde fantisera om att det skulle dröja ett och ett halvt år tills nästa gång.

Men NU. Imorgon hoppar jag på planet. 9 dagar i en stad jag alltid har velat åka till. 9 dagar med en person jag har saknat mer än man borde behöva att sakna någon, någonsin.

(har ställt in lite inlägg, men tänkte i övrigt koppla ur något helt orimligt. Svarar på mail när jag kommer tillbaka!)