En alternativ

När jag skrev om mitt nya Metro-gig förra veckan kom det en väldigt förståelig kommentar, nämligen hur ska du hinna? Jag skriver ju rätt mycket om att jag inte vill jobba ihjäl mig och så gör jag det ändå, liksom.

En delförklaring är att jag har tagit paus från mina doktorandstudier under våren på grund av boksläppet. Men jag har ju fortfarande då boken, bloggen, krönikorna och undervisningen på Handels, samt övriga föreläsningar. Så ja, det är tamejfan skitmycket vissa dagar och veckor.

En anledning till att jag hinner är att jag styr min egen tid nästan 100 procent. Jag behöver inte vara någonstans en viss tid för att någon säger det, eller sitta kvar till klockan fem. Jag kan alltså göra saker när det är smidigast att göra dem (typ: gå och handla mat mitt på eftermiddagen). Men det är inte hela lösningen. Det är att jag helt enkelt skiter i att försöka ha en fritid. Det är så klart inget jag räknar med ska gälla resten av livet, då skulle jag nog bli galen. Men just nu vill jag jobba, jag har möjlighet att jobba, och då är det faktiskt otroligt befriande att inse att det är okej. Jag måste inte träna. Jag måste inte köpa nya kläder. Jag måste inte ha ett välstädat hem, gå på bio, klippa håret, träffa kompisar. Skit kan vänta. Just nu har jag flow och då är det bara att hänga med.

Balans i livet behöver inte handla om att göra lite av en massa olika saker. För mig handlar det snarare om att göra mycket men av färre saker. Att nörda ner sig. Precis som de som blir duktiga på allt genom alla tider alltid har gjort. Det passar inte alla. Det är inget ideal. Men det är ett alternativ som man inte ska underskatta.

17 Replies to “En alternativ”

  1. Helt med på att man kan jobba mycket i perioder, strunta i fest, strunta i att träna etc. Men ”Jag måste inte träffa kompisar. Skit kan vänta.”
    Aj i hjärtat, för dina vänners skull…?

    1. Jag försöker verkligen vara en bra vän och ställa upp när det behövs. Skulle till exempel aldrig missa en födelsedagsfest eller inte hjälpa till att flytta osv. Med ”träffa kompisar” menar jag mer vardagshänget, som måste stryka på foten om man ska hinna jobba så mycket som jag gör i perioder. Det är en prioritering jag har gjort, och det funkar eftersom många av mina kompisar är likadana. Som sagt, inte menat som ett ideal eller så, utan svaret på hur man hinner med, på gott och ont!

  2. Ps. Har sagt precis samma sak till mina killkompisar när de har varit helt frånvarande som vänner. Prioriterat karriär så mycket att de helt glömt bort sina vänner. Ingen värdering eller som är genusvriden.

    Tack för en grym blogg. Läser varje dag.

    1. Fast alltså, prioritera karriären… Ordet karriär leder ofta fel tycker jag. Det låter mer som att Nina prioroterar sånt hon tycker är sjukt kul. Att det dessutom råkar vara inkomstbringande… skön sits. Och så mycket mer än en karriär.

  3. Jag har själv gått in i väggen, eller vad man ska säga, och kommit tillbaka. Jag har inte dina möjligheter att sätta mina tider själv, men jag har ganska stor frihet ändå, vilket betyder mycket för mig. Något jag tror gjort att det här har funkat länge för mig är följande: Jag vill i princip alltid jobba men jag gör det helt enkelt inte. Jag jobbar lagom mycket, för jag vill inte må dåligt igen. Det är trist ibland, när jag vill mer. Men jag tänker då på att lagom är bättre än ingenting alls. Och jag känner så väl igen mig i ditt rättfärdigande, ”jag behöver inte träna, jag behöver inte umgås med vänner, jag behöver inte klippa mig” etc, såna hade jag också och jag var väldigt noga med att förklara för mig själv och andra hur OK det var att göra såhär just nu och kanske lite längre än just nu, när just nu hade passerat, men insåg i efterhand (lite väl sent) att det inte var det.

    Du har säkert tänkt igenom det här, och det kan säkert fungera mycket väl. Jag kände bara igen mig och OM du inte tänkt dig för och är som jag, bara kör på utan att riktigt höra vad jag själv säger, så kanske det är bra att jag skickar iväg en kommentar. 🙂 Jag tänker att om man känner att man skulle bli galen av något i längden kanske man ska fundera på om det är värt att göra så alls. Klart man kan prioritera bort saker och lägga till annat, så fungerar ju hela livet. Men kanske inte allt? Just i och med att du tidigare haft problem med att jobba för mycket.

    All omtanke. Kram!

    1. Jag förstår verkligen vad du menar. Det finns en gräns för hur mycket man kan jobba, men var den gränsen ligger beror väldigt mycket på vem man är och framför allt vad man gör. Man blir sällan utbränd av att ägna sig åt något man tycker är meningsfullt och passar med ens temperament, även om det tar mycket tid. För mig har det varit en viktig insikt att jag älskar att göra mitt jobb. Mer än jag älskar att fika, att gå på yoga eller att se en film. Om jag har fått sitta för mig själv i flera dagar och bara skriva är jag superglad och energifylld. Och då finns det ju ingen anledning att göra mindre av det bara för att balansera. Då kan balansen snarare vara att skära ner på andra saker för att få mer tid att göra det man älskar. Typ så!

    2. Typ så låter bra! Tack för en mycket fin, vettig och tänkvärd blogg.

  4. Pingback: Blue Coaster33
  5. Pingback: Learn More
  6. Pingback: stream movies
  7. Pingback: streaming movies
  8. Pingback: streaming movies
  9. Pingback: alkaline water
  10. Pingback: water ionizer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *