Det här med män och feminism.

En vanlig kommentar när man skriver något om feminism är Sluta tjata om feminism! Män har faktiskt också en massa problem! Eftersom den dyker upp i princip varenda gång i olika former, skulle jag en gång för alla vilja förklara hur jag ser på den saken.

Först och främst: det är fakta, inte åsikter, att män som grupp har problem på flera områden. De presterar sämre i skolan, råkar ut för fler arbetsplatsolyckor, är mer ensamma och begår fler självmord (även om kvinnor utför fler självmordsförsök). Det kommentaren påpekar är alltså helt riktigt: det finns områden där män har det tufft.

Jag har skrivit tidigare om att om man tycker att ett problem eller en fråga får för lite uppmärksamhet, finns det en enkel lösning: gör något åt det. Engagera dig i en organisation, läs på, sprid information, demonstrera, starta insamlingar. Däremot är det slöseri med tid och energi att försöka övertala andra, som brinner för något helt annat, att de borde lägga ner sin egen hjärtefråga för att istället ägna sig åt din. Det är krävande att engagera sig politiskt eller ideellt. Jag tror att det allra bästa är om alla kör på det de brinner mest för, för då kan vi fixa flest problem på totalen. Att jag inte engagerar mig i exempelvis Östersjöns övergödning eller för att gömma papperslösa flyktingar betyder inte på något sätt att jag tycker att de frågorna är oviktiga eller saknar respekt för dem som ägnar sig åt dem. Det beror bara på att ingen kan göra allt.

MEN: just i fallet med mäns problem och feminism, finns det ingen sådan motsättning. Den som är feminist vill nämligen precis samma sak som den som vill belysa exempelvis unga killars eftersläpning i skolan. Det handlar om att använda en viss typ av glasögon (i det här fallet kön) för att kolla på världen och se om det finns strukturella orättvisor som vi behöver rätta till. Och det gör det. Massor. När det gäller just kön har män som grupp i de allra flesta fall en fördel gentemot kvinnor som grupp. Män som grupp sitter på en väldigt stor del av världens ekonomiska och politiska resurser. Män brukar våld mot kvinnor. Män tjänar mer pengar. Och så vidare, ni vet.

Men, som ännu en baksida på det här systemet kommer att män tvingas in i en nästan lika trång könsroll som kvinnor. Män ska vara stora och starka, inte visa känslor, vara rationella och logiska, ta hand om bilen hellre än barnen. Och om vi tittar på vilka problem män som grupp drabbas av, ser vi att de ofta är direkta konsekvenser av den här könsrollen. Män ska vara stora och starka – och ha fysiskt farliga jobb. Män ska bita ihop och inte snacka känslor – med ensamhet och psykisk ohälsa som följd. Män ska inte vara föräldralediga – och riskerar försämrad kontakt med barnen och förlorade vårdnadstvister.

Att feminismen ofta betraktas som en kvinnofråga beror tror jag på två saker: dels att feminismen har sitt ursprung ur kvinnorörelsen, som bland annat kämpade för kvinnors rösträtt och fri abort, och det ordet för onekligen tankarna till just kvinnor. Men också för att när vi säger ordet kön tänker vi ofta ”kvinna”, eftersom ”man” fortfarande är normen. Ofta glömmer vi att ”man” är ett kön, eftersom det på något sätt är självklart och neutralt, medan ”kvinna” är det andra, alternativet. Men i själva verket är manlighet och kvinnlighet precis lika påhittade, och precis lika begränsande, och därför lika viktiga att göra upp med.

Som feminist är mitt mål att alla människor ska få vara precis som de vill. De ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter, inte bara i lagtexten, utan också i vardagen. Det gäller kvinnor, det gäller män, och det gäller dem som inte känner sig som något kön (eller som båda). För kön är en så himla, fjantig, liten del av allt vad en människa är och kan vara. Varje gång en liten flicka inte vågar smutsa ner sin klänning på lekplatsen eller en liten pojke inte vågar söka tröst hos sin pappa har vi som samhälle begränsat dem, helt i onödan. Det tycker jag är värt att kämpa emot.

26 Replies to “Det här med män och feminism.”

  1. Tycker det låter klokt alltihop! Men jag undrar, varför pratar man inte mer om jämställdhet och mindre om feminism i så fall?

    1. …det är ju det vi gör! Vi som inte är besatta av att finna en ny -ism att hänge oss åt när kommunism/socialism inte funkar som födkrok åt folk som inte kan försörja sig på riktiga job. :^)

    2. Feminism är verktyget, jämställdhet är målet. Så vi behöver båda orden för att beskriva olika saker!

  2. Män som är bildade, ligger rejält över snittet inkomstmässigt, ser bra ut, är vältränade kommer alltid att fånga en hona att leva- och para sig med.

    Män som dessutom synkar bra med barn och kvinnor på ett mer känslomässigt plan och som fattar att tvåsamhet i längden handlar om att hjälpas åt med det mesta och särskilt det som den andra tycker är viktigast kommer att vara gift länge.

    Om han dessutom dansar bra får han ligga hur mycket som helst.

    Macho? Nope!
    Har män och kvinnor olika egenskaper inetsade i hjärnan? Ehh… Ja!
    Har mycket hänt i det mänskliga genomet de senaste 30 000 åren? Nope!
    Är det ett problem? Inte för de flesta av oss som har riktiga jobb och riktiga liv!

    1. Så de som uppmärksammar detta som ett problem är de som inte har riktiga jobb eller riktiga liv? Varför har du ett behov av att göra ner de som inte ser på världen på samma sätt som du? Vad får du ut av det?

    2. Bästa/e E,

      Har du lust att förtydliga frågan du vill ha svar på? Försök att ställa den utifrån ditt perspektiv, dvs inte utifrån dina fantasier om mig.

      Vänligen / Tom

    3. Tom, hur mår du? Var detta jobbigt att läsa? Varför tror du att det är så?

    4. Riktiga jobb och riktiga liv, jo tjena! Kanske dags att skaffa en riktig människosyn

    5. Jag mår prima, tackar som frågar!
      E ovan drog en rad drastiska slutsatser och jag försöker utröna vad E undrar över.

      Jo tack, jag har ett riktigt jobb, lyckligt gift och två välartade barn. Själva?

      Vänligen // Tom

    6. Hej Tom! Du pratar mycket om ”riktiga jobb”. Vad är ett riktigt jobb? Mvh Petter Bergmar

    7. Hej Tom! Jag har inga fantasier om dig. Inte alls faktiskt. Däremot gör jag tolkningar av det du skriver och sånt kan ju bli rätt eller fel. Min tolkning av det du skriver i kombination med min uppfattning att du har en ganska tråkig ton kanske färgar hur jag läser ditt inlägg. Så jag backar lite. Kan du förtydliga vad du menar med ”Är det ett problem? Inte för de flesta av oss som har riktiga jobb och riktiga problem!”.

    8. Skittrist om du uppfattar min ton som tråkig. Vi bor i den bästa av världar och jämställdheten i Sverige är näst intill total, vilket är bra. När jag, något raljant – medges – skrev/skriver riktiga jobb borde jag ha skrivit jobb som inte innebär prånglande av åsikter, politiska eller ideologiska.

      Det är så tydligt att när socialismen inte längre gick att företräda – som den vidriga och människofientliga ideologi den är – så behövde de som tror på system och inte på människor en ny ism att samlas runt…

      Symptomatiskt var/är att det är samma människor som nyss var Socialister (och naiva Miljöpartister), som nu vill kollektivisera oss, mana till konflikt mellan kön eller bara mot vita medelålders män. Jag tycker det är patetiskt.

      Maria Arnholm som är en cool dam i mycket visar hur till och med ett förment liberalt parti lockas av att kollektivisera och designa samhällssystem när hon sade att det är en ”förskräckande liten minoritet” av svenska folket ser en tredje pappamånad som en bra idé. Folket har liksom fel.

      När Nackskottsvänstern och Miljöantisemiterna är feminister och bloggerskan här på siten hävdar att feminism är ett verktyg med jämställdhet som resultat – har ordet ingen rimlig betydelse längre – poststrukturalism i sin prydno.

      Lyssna på Agnes Wold’s sommarprogram för lite upplysning om äkta jämställdhetsarbete.

      Nu måste jag jobba med mitt riktiga jobb, så den äkta kunden kan leverera sina tjänster till dels ett statligt verk och dels en bank.

  3. Svensk feminism är socialism för tjejer och är väl ok om man röstar på Fi, V, mp eller S. Feminister oaktat parti menar att kvinnor är underordnade män och saknar möjligheter att fatta egna beslut, ta ansvar och har ingen egen vilja. Inte ens de mest kompetenta kan stå på egna ben och starta egna företag utan ska kvoteras i i befintliga företags styrelser. Svenska kvinnor skulle vara så hjälplösa att de inte ens kan förhandla om vem som ska byta blöjor på de egna barnet. Genusdagis är så vitt jag vet något unikt svenskt . Barnmisshandel utan barnaga . Har absolut inget till övers för svenska feminister, bortskämda elaka, missunnsamma, gnällspikar till brats som gått i den skola Jan Björklund velat förändra.

  4. Mycket bra skrivet. Tyvärr verkar många läsa ordet ”feminism” i rubriken och sen hoppa rakt ner till kommentarsfältet. Hur som helst, tack!

  5. Ett problem för män när vi får för oss att ”diskutera jämställdhet” är att vi ofta tenderar kapa en diskussion mellan kvinnor för att lyfta fram våra egna problem. I all välmening bryter en man in och bråkar om ”inte alla män” och ”gör si eller så istället så ska du se att det löser sig!”.

    För att ge män en egen plats att prata om maskulinitet och mansnorm har vi startat http://www.hurgörman.nu en plats där män skriver historier om hur det är att vara man. Av män, för män. Nivån är tillåtande snarare än djuplodande, ingen tanke är för dum. Kolla sajten eller http://www.facebook.com/hurgorman.

    1. Jag ska kolla upp sidan Mattias! Jag tror som du (eller jag vet inte om du tror det men jag tror) att män måste skapa sin egen feminism. En rörelse som likt feminismen för kvinnorna kan göra upp med mansrollen utan att be om ursäkt för sig eller ta hänsyn till vilka reaktionerna blir. Vi skulle behöva det för vår skull allra mest men också för att feminismen skulle må bra av det tror jag. Som feministisk man blir man ofta bemött med ”vad duktig du är” eller också att man bara vill ligga, som någon uttryckte det.

  6. ”Men också för att när vi säger ordet kön tänker vi ofta ”kvinna”, eftersom ”man” fortfarande är normen. Ofta glömmer vi att ”man” är ett kön, eftersom det på något sätt är självklart och neutralt, medan ”kvinna” är det andra, alternativet. ”

    märkligaste jag läst.

  7. Vilka kloka tankar. Hur ser du på ordvalet för det perspektiv som kallas feminism? Själv tror jag att ordet som – om jag förstår dig rätt – står för lika värden och jämställdhet har en inbyggd riskfaktor. Anser att ordet har sin rätt om vi blickar historiskt och även idag – då kvinnor utsattes/ utsätts för fler orättvisor – men när tror du att ordets utformning behöver ändras till något mer neutralt och jämställt? Detta skulle kanske kunna bidra till att fler tar till sig av feminismen vilket måste anses vara det viktigaste redskapet för att uppnå den jämställdhet som vi eftersträvar.

  8. Mycket kloka tankar och att du här ser både männen och kvinnorna. Jag är man, vit i 40-årsåldern född i Sverige och därmed det som vissa feminister skulle kalla gubbslem. Samtidigt har jag varit hemma länge med barnen, lämnar/hämtar lika mycket på dagis som frugan, Jag är bättre på att tvätta och stryka, men sämre på att vika tvätten och laga mat.
    Jag delar mycket av din analys, men kan inte kalla mig feminist (inte min fru heller btw) eftersom kampen i huvudsak är ensidig. Jag har läst hela FI’s program och det är inte tvåsidig jämställdhet som lyser fram där. Det skrivs mycket vackert om ”alla” och ”människan”, men alla konkreta förslag handlar om kvinnornas situation. Jag hittar inte ett enda förslag där männens ”problem” lyfts fram och inte heller var kampen slutar. Exempel på ämnen som saknas, med diskriminering av män:
    – Barnbidraget går automatiskt till mamman om man inte väljer aktivt. Varför? Jämställt är att F-kassan skickar ut ett brev ”dax att bestämma om barnbidraget”, 50% vardera bör vara automatiskt.
    – Om man är ogift när ett barn föds ska PAPPAN intyga att han är pappan. Hur idiotiskt är inte det. Det enda helt säkra är ju vem mamman är. ”pappan” kan ju inte veta säkert, utan ett riktigt test, men snacka om party-killer att be om den testen till den nyblivna mamman. Antingen ska MAMMAN intyga att rätt person är pappa eller så får man ha obligatorisk faderskapstest eller ta bort intygandet.
    Hela idén bygger således på att kvinnorna ska ”upp till männens nivå” och på männens bekostnad. Det är ju i många stycken rimligt, tex varför man tjänar mer på att meka bil än vara sjuksköterska. MEN hur vet vi att kampen stannar när det är jämlikt? Feminism är ju i grunden kvinnokamp, inklusive namnet, och kampen kan mycket väl fortsätta tills vi har ett matriarkat istället. Jag tror tex inte att radikalfeminster som tycker att ”män är djur” ser oss som likar och nöjer sig när det är jämlikt. Därför strävar jag för jämställdhet, men kan inte säga att jag är feminist.

    Feminismen anses genomgå tre vågor. 1. kvinnors rättigheter och rösträtt (så gott som klart i västvärlden). 2. uppvärderande av kvinnan och 3. nedvärderandet av motparten (männen) och utsuddande av könsroller. Jag tror vi kan vara överens om att 2 och 3 sker samtidigt i Sverige och där ligger nog en del av problemet. Mycket av det som betraktas som manligt ser samhället idag ner på, medan det kvinnliga lyfts upp. Här uppstår krockar och förvirring, hos båda könen tror jag och du Nina berör det lite. Nedan listar jag några traditionellt manliga aktiviteter/beteenden som ratas medan den kvinnliga ”motsvarigheten” hyllas (och ja, det är generaliseringar så gå inte igång på det) Det är förvirrande och kan uppfattas som orättvist:
    -Män ska lära sig baka, men kvinnor behöver inte lära sig kolla oljan på bilen ”inte intresserad, det gör du så bra…”.
    -Häromdagen skulle frun laga en sak. Efter en dryg timme kom hon och skällde på mig för att jag inte hjälpte henne. Hade jag under tiden hon höll på frågat ”hur går det?” eller om hon behövde hjälp hade jag fått onda ögat och blivit ifrågasatt för att jag inte litar på henne…
    -Jag skulle adrig få med mig frun på bio och se Expandables, men jag förväntas sitta uppe och se på Kramer mot Kramer.
    – Det är inte ok att grabbar går på striptease, men Chippendales går för fulla hus, med bara tjejer i publiken. På en vanlig stripklubb får alla gå in.
    – Ladys night med vår snygga, manliga kändis-elit på scen säljer slut år efter år. Bara tjejer i publiken. Men om nån lanserade boys-night med bara kvinnliga snygga underhållare, bara för män, skulle arrangören bli körd i tjära och fjädrar. Få män skulle kunna köpa biljetter utan att få skit hemma.
    -Ett karriärnätverk som uttalat bara hjälper män skulle bli utskällda, men tex Hjärter dam som bara hjälper kvinnor hyllas. (och de gör ett bra jobb, det är inte min poäng).

    Slutligen så undrar jag varför många kvinnor vill ha kvotering? Tänk att leva i ovisshet om man fick jobbet för att man är mest lämpad eller primärt för kön. Inte ens om det är i sista delen av en rekrytering känns det ok ”Ni är två kandidater kvar som är i stort sett lika bra, men du får jobbet för du är kvinna/man”. Jag kunde inte hitta I FI’s program att de vill ha kvotering av män in i kvinnodominerande yrken, bara för kvinnor in i bolagsstyrelser…

    1. Andrews kommentar är det bästa jag läst på mycket länge. Många av mina egna tankar speglas där.

    2. Instämmer med Andrew till fullo, precis så här upplever jag feminismen.
      Feminismen och den sk. jämställdheten gäller bara när den är till kvinnornas fördel, inte annars.

      Mitt förslag är behåll feminismen som kvinnokamp om det är det ni är ute efter, men är det jämställdhet som är målet så är det lika bra att skrota den och börja om.

      Man kan inte påstå sig stå för jämställdhet när man alltid bara tar den ena sidans parti, det fungerar inte!!!
      De flesta feminister är ju ganska välutbildade och intelligenta och hur man kan missa den detaljen är för mig helt främmande.

  9. Tom! Så himla kul att du tycker att hen ovanför här ”fantiserar om dig”, när du omedelbart och vid upprepade tillfällen tycker att det är ganska viktigt att poängtera att jag som kvinnlig feminist varken har ett riktigt jobb eller ett riktigt liv. Jag råkar älska mitt liv som kvinna i tvåsamhet med man och älska mitt jobb som naturvetare på statlig myndighet. Men ändå tycker jag att det är helt ok att jag har bröst, fitta och rättighet till till exempel lika stor lön som mina manliga kollegor.

  10. Varför inte bara humanism. Omfattar alla oavsett kön, ras, etnisk eller kulturell tillhörighet, sexuell läggning osv.
    Den polarisering och kollektiva skuldbellägning som feminister, rasister, religiösa extremister mm ägnar sig åt är otäck. Har vi inte lärt oss något av historien?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *