Jag, en MP-säl

Jag gjorde P3s partiquiz häromdagen och föga förvånande blev jag en helgjuten, rätt gullig MP-säl. Ni som har följt den här bloggen länge vet säkert ganska mycket om mina partipolitiska övertygelser, men eftersom det snart är val tänkte jag i alla fall klargöra varför jag röstar som jag gör.

Jag gick med i Miljöpartiet 2010. Innan det hade jag röstat på alla partier utom Vänsterpartiet, KD och SD i olika kombinationer. Som ung var jag inte jätteintresserad av politik, så jag tog det som folk omkring mig sa att man skulle ta, och eftersom jag bytta umgänge rätt mycket i åldern 18-25 blev det alltså en salig röra. Till slut blev jag ihop med en kille som tyckte att jag var för smart för att ha så dålig koll, och jag kunde ju inte annat än hålla med. Så jag läste på. Plöjde partiprogram och debattartiklar och väldigt, väldigt snart stod det klart att det var Miljöpartiet som gällde för mig.

Efter det var det kört. Jag blev tokintresserad av politik i alla dess former. Bloggen tog fart och 2011 drog jag tillsammans med min kompis Max igång MPs första lokalavdelning utomlands, i New York. Ju mer jag har engagerat mig, desto säkrare har jag blivit på var min röst ska ligga. Det beror framför allt på:

1. Att Miljöpartiet har visioner. Jag tycker att hela poängen med politik är att drömma om en bättre värld och sen kavla upp armarna för att hitta sätt att ta sig dit. Jag vill alltså vara med i ett parti där folk inte får däng för att de kommer med långsiktiga idéer (även om inte alla detaljer är utarbetade än), utan tvärtom uppmuntras. Där man vågar testa nya grejer och inte nöjer sig med status quo. Så känner jag att MP är och det är det absolut viktigaste för mig.

2. Att Miljöpartiet är, som jag ser det, det enda partiet som har en realistisk ekonomisk politik. Vi människor (och vår ekonomi) är totalt beroende av planeten, inte tvärtom. Alltså borde alla ekonomiska resonemang utgå ifrån det. Att bygga ekonomisk politik på teorier från förra sekelskiftet (som många andra partier gör) tycker jag är jättemärkligt.

3. Att Miljöpartiet är en sant feministiskt parti. Det finns inget som helst svajande på den fronten och har aldrig funnits. Idén om delat ledarskap och rotationsprincipen säkerställer att det inte kan bli på något annat sätt. Dessutom har MP den bäst utarbetade HBTQ-politiken.

4. Att Miljöpartiet brinner för öppna gränser och mänsklig solidaritet. Att vi överhuvudtaget har gränser i en globaliserad värld är märkligt, men att ändra på det är ju inte gjort i en handvändning. I väntan på bättre lösningar tycker jag alltså att det är jätteviktigt att jobba för så mycket öppenhet som möjligt. Dessutom är MP ett av få partier som jobbar efter den korrekta definitionen av integration: att alla ska anpassa sig efter varandra, inte att ”dom” ska anpassa sig efter ”oss”. Det är vad ordet betyder, och det tror jag också är den enda (och bästa) vägen framåt.

Men, frågar folk mig ibland, är det inte jobbigt att vara med i ett parti? Måste man inte tycka som alla andra i ALLA frågor då? Nej, det måste man inte. Däremot är medlemskap i ett parti det enda sättet att påverka politiken så att den blir mer som man själv vill ha den. Det finns flera saker jag skulle vilja ändra i MPs politik (och har engagerat mig för också), till exempel:

1. Större tydlighet i tillväxtkritiken. Att använda BNP som tillväxtmått är jättedumt, det tror jag de flesta MP-människor är överens om. Men jag tycker att vi behöver bli bättre på att presentera alternativen (för de finns), och förklara varför det är helt orealistiskt att försöka bygga en hållbar välfärd på just BNP-tillväxt. Jag tycker att MPs ekonomisk-politiska talesperson Per Bolund gjorde ett bra jobb med att förklara det här i podden Synfält Framåt!, lyssna på det här.

2. Gå längre i arbetsmarknadsreformerna. Trots att jobben sägs vara den viktigaste frågan i typ varje val, är det ingen som kommer med riktigt bra förslag. Jag tror inte en sekund på att ”skapa” jobb. Problemet är ju inte att det inte finns tillräckligt mycket att göra i samhället, eller att det inte finns tillräckligt med pengar i samhället, utan att de här sakerna inte matchas ihop. Sex timmars arbetsdag och friår är en bra början, men jag skulle vilja ha fler visionära idéer på den här fronten. (jag och Gustav Fridolin skrev en debattartikel om det i våras, läs den här.)

3. Sluta ignorera kvinnors, och framför allt unga kvinnors, hälsoproblem. Här gör Grön Ungdom ett bra jobb, men från moderpartiet är det ofta rätt tyst gällande kvinnors skenande psykiska ohälsa. Så händer det fortfarande att journalister frågar unga människor som säger att de är trötta på otrygga anställningar och utbrändhet om ”du inte är lite bortskämd.” Det är för sjutton lika illa som när Agenda frågade ”Hur mycket invandring tål Sverige?”. Så tycker jag inte att vi ska ha det.

Hoppas att det här kan hjälpa till lite för dig som funderar på vad du ska rösta på, eller om du ska gå med i ett politiskt parti. Ska försöka följa upp det här med två inlägg till: Därför rösta jag inte på Fi och Feminism utan socialism, finns det? Hang tight så kommer det.

 

96 Replies to “Jag, en MP-säl”

  1. Nina, vi tycker lika i mycket och jag har efter nått år av läsande här, gigantisk respekt för din hjärna och hur du hittar den vettiga och eftertänksamma vinkeln och i debatter och dialoger som spårat ur.
    Jag skulle vilja rösta på MP just på grund av det du skriver, politiska visioner, avståndet till traditionell blockpolitik och betoningen på ärlighet, öppenhet och jämställdhet, men (det finns ju alltid ett sånt) med Romson och hennes agerade och uttalanden känns det som miljöpartiet glömt allt ovan och sällar sig till de andra med kortsiktiga, populistiska och ogenomtänkta påståenden och förslag.

    Att hon kommit så långt som hon gjort är för mig ett tecken på att partiet börjar tappa just visioner och den tidigare viljan till att utmana. Sorgligt att jag diskvalificerar hela partiet på grund av en person, jag vet, men hon bidrar med mer vansinne än de övriga lyckas skapa med sin skärpa. Får bli MP i nästa val då kanske, kanske tom med dig som språkrör?

  2. TACK, det här inlägget har jag väntat på länge. Ser också mycket fram emot FI-inlägget. En fråga… Vad tycker du om RUT-avdraget? För mig (som inte är särskilt påläst) klingar det mest som skattelättnad för övre medelklass, vilket känns rättså ruttet. Jag har själv jobbat som läxhjälp via ett företag hemma hos familjer med gott om pengar och det känns som ett skämt att de får RUT-avdrag på det samtidigt som det här skitföretaget tjänar pengar (och fyller ett hål som skolan har ansvar för).

    1. Jag tycker att klassperspektivet blir lite konstigt i sådana här diskussioner. Jag har inte råd med bil eller utlandsemester varje år (typ vart fjärde), men är ändå medelklass. Du har rätt i att ”övre” medelklass inte behöver RUT/ROT, men hur stor är den gruppen? Och varför dras den alltid upp i samband med ROT/RUT, trots att de inte har något behov av avdragen? Överlag tycker jag att debatten ofta förutsätter att medelklassen sitter på mer pengar än den egentligen gör.

    2. Det som inte ofta tas upp när man pratar om RUT och ROT är hur mycket det hjälper småföretag. För ca 3 år öppnade min pappa sin egen byggfirma och RUT och ROT har hjälpt otroligt mycket för hans ekonomi. Visst är det många rika som får användning för det, men jag tror det gynnar egna företagare mer. Nu är hans firma inte alls så stor. Han har två anställda och kanske två byggen samtidigt. Men det går runt och han är lycklig.

    3. Bra fråga, och GUD vad jag har funderat mycket på den. Tycker att det är svårt. Jag tror att det var bra att införa RUT och ROT för att få fler företag att få snurr, framför allt egenföretag. För det är ju sjukt mycket bättre för människor att styra sin egen tid och ekonomi än att vara anställda på dassiga villkor (eller jobba svart), vilket jag hoppas att RUT har lett till. Samtidigt är det ju en subvention som mest gynnar folk som inte behöver den, bland köparna alltså. Jag tror dock att nu när den sektorn har fått fart skulle man kunna sänka avdraget gradvis, och på så sätt behålla fördelarna utan att subventionera fel. Alternativt att göra avdraget progressivt: ju mindre hushållet tjänar, desto större avdrag (och folk med en inkomst över en viss gräns betalar fullt pris). Men som sagt, svårt! Vill gärna höra fler tankar på området.

  3. Jag blir Fi-sjöhästen, Mp-sälen och V-räven, en del av varje. Hehh… SÅ förvirrad, ser fram emot lite klarhet. 😉

  4. although internet websites we backlink to below are considerably not related to ours, we really feel they may be truly worth a go as a result of, so possess a look

  5. Every the moment in a even though we pick blogs that we read. Listed below are the most up-to-date web-sites that we opt for

  6. although internet websites we backlink to below are considerably not related to ours, we feel they may be really really worth a go by means of, so have a look

  7. Wonderful story, reckoned we could combine several unrelated data, nonetheless seriously really worth taking a appear, whoa did 1 master about Mid East has got extra problerms at the same time

  8. Pingback: Blue Coaster33

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *