Strävan efter det unika måste fortsätta

John Mellkvist är intervjuad här på Resume.se om logotyper (identiteter) och unicitet. Kontentan av vad han säger är att unicitet som norm för en grafisk identitet i dag inte är rimlig. Allt har gjorts, men eftersom vi inte säkert kan veta att det vi gör nu faktiskt har gjorts, ska det heller inte vara ett absolut krav att det inte har gjorts förr för att fungera som identitet. The very krånglig way att säga det.

Jag håller på sitt sätt med Mellkvist. Unicitet är inte den viktigaste faktorn för en identitets eller logotyps värde, förutsatt att den inte ligger nära konkurrenterna eller på annat sätt kan missuppfattas gälla något annat. Att det i dag knappast är möjligt att göra något helt unikt är också något jag kommenterat förut i papperstidningen Resumé (texten ligger nedan), och kanske är det heller inte intressant.

En viktig bakgrund till John Mellkvist-artikeln tycker jag ändå är att hans företags affärsidé är att sälja bulk-identiteter. De har alltså ett stort antal mallar för till exempel visitkort, som de sedan säljer till företag. Kanske med vissa individuella justeringar, jag är inte så insatt i detaljerna, men ändå.

Och där kan det gå lite för långt i min smak. Det finns många företag som aldrig skulle komma på tanken att lägga pengar på design (eller reklamidéer för den delen), så ur ett samhällsperspektiv kan Mellkvists affärsidé ha en visuellt sanerande effekt.

Men samtidigt är det så, att det företag som det inte går att skapa en kanske inte unik men åtminstone väldigt, väldigt personlig identitet för, knappast heller har någon särskilt bra affärsidé. Det finns massor med plåtslagare, men de är sällan identiska, helt enkelt.

Så även om det är svårt och svettigt måste du som jobbar med detta på ena eller andra sättet, faktiskt ge dig fullständigt fan på att du ska hitta ett unikt uttryck för din kund. Gräva ner dig i företaget, inspireras av den faktiska verkligheten (och inte de associationsbanor som är vanliga i branschen enligt Mellkvist) och åstadkomma något som står för sig själv och talar med bäring i rösten.

Då, först då, förtjänar du faktiskt kundens betalning. Även om denne själv kanske inte har insett det.

Ur Resumé nr 38 2008

Plagiat: har vi hört det förut?

Andreas Rosenlew på Grow må ha en avig inställning till Resumé. Inte desto mindre har han i sak rätt när det kommer till anklagelserna om plagiat av deras logotyp för norska Posten: det hela är nämligen en icke-fråga.

Det är helt enkelt så att en upprepning eller ett plagiat sällan är skadligt för kunden. Som i exemplet med norska loggan: risken för att någon ska ta fel på norska Posten och London Clearing House (numera LCH. Clearnet) är minimal. Inte ens det, mikroskopisk. De verkar i olika branscher. I olika länder. Namnet står intill symbolen. Och så vidare.

När det kommer till reklam, där kommentarer som ”det har gjorts förut” eller ”det är inte en originell idé” är mer legio än ”fan vad bra ni lyckats med detta”, är fenomenet lika ointressant. Det intressanta är om idén eller genomförandet av idén är bra för kunden. Kalle i Svensbybruk bryr sig inte alls om att reklamfilmen han ser gått i USA, fast för en annan produkt och kund.

Nej, i verkligheten så kan det mycket väl vara så att idén vid andra användandet genomförs bättre, i ett bättre läge och mer rätt kund. Jag har svårt att förstå den kund som klagar på det.
Ibland blir det tyvärr sämre, som Clas Ohlssons dominofilm. Men det beror ju inte på att idén är gjort en massa gånger, utan på helt andra saker.

Det enda verkliga problemet med upprepade logotyper och reklamkampanjer handlar egentligen om kundens valuta för pengarna. Är det värt 20 000 att få en snodd idé?

Men plagiat, eller ”olyckliga sammanträffanden”, blir hela tiden vanligare. Det finns två orsaker till det, båda under titeln ”internet”.
På grund av all den information som flimrar förbi oss på skärmen en vanlig dag, lagrar vi omedvetet mängder av information, idéer, uttryck, bilder i hjärnbarken. Data som poppar upp när vi som bäst behöver den, till exempel för att lösa ett kreativt problem.
Tack vare webbens gränslösa värld upptäcks blåkopiorna mycket oftare, lättare och snabbare än förr.

Vi kan inte undvika att ständigt stjäla, låna eller plagiera idéer och uttryck i dag. Och jag tror faktiskt oftast på de många kreatörer som säger att ”jag har inte sett den loggan förut”, när de ställs inför plagiatanklagelserna.
För uppdragstagaren handlar det istället om att göra sitt yttersta för att kolla att varan som ska säljas till kunden inte skapar konflikter med till exempel konkurrenter, på den egna eller andra marknader. Gör du det, kommer kunden knappast att lida skada av att du av misstag gjort en blåkopia av loggan för New Guinea Club for Real Men till vinetiketten.
 

Per Torberger