2009-03-26
0

I veckans Resumé ondgör sig F&B:s vd Erik Sollenberg över det faktum att människor bara är människor. Bakgrunden är en undersökning signerad Regi som visar att personkemi är mycket viktigare än affärsnytta när det gäller valet av reklambyrå. Karin Fredlund har läst samma undersökning och förfasat sig i DI. Jag beundrar dessa rationella individer, Karin och Erik, de sätter alltid sak framför person och drivs i alla lägen av vinstmaximering och affärsnytta. Härligt. De har en underbar syn på företagandet som något i alla lägen rationellt och logiskt.

Min bild är en annan. Personliga kontakter (vem bor i din trappuppgång), utbildning (Lundsberg, Handels och SAM-skolan) och i vilket område råkar dina föräldrar bo (Djursholm och Saltsjöbaden) präglar de flesta viktiga beslut som tas på jobbet. Jag gör hellre affärer med någon som jag har vuxit upp med och vars värderingar jag delar, än med en total främling. Jag söker nämligen inte vinstmaximering i alla lägen utan riskminimering. Och råkar jag vara en nybliven marknadschef med ett förflutet som säljboss så ringer jag hellre en kompis på golfbanan än Erik Sollenberg när jag letar ny byrå till min nästa kampanj. Samma sak gäller när jag ska välja revisor, jag ringer någon som jag känner eller känner till. Timarvode, resultat och kompetens är alltid underordnade personliga rekommendationer och vänskapsband.
Och självfallet föredrar jag att annonsera i medie­kanaler som jag själv känner till och följer. Jag skulle aldrig riskera företagets pengar genom att hälla ner dem i hål som jag inte förstår och uppskattar. Få människor är lika stora som det universum de arbetar i.

Att vår bransch präglas av extrem likriktning blir uppenbart när vi gör listan över branschens 499 bästa och mäktigaste. Grupper som lyser med sin frånvaro är invandrare, homosexuella, öppet religiösa och till viss del kvinnor. Trots att vi har lika många kvinnliga som manliga läsare utgörs toppen i vårt universum uteslutande av män. Och trots att mer än 20 procent av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund så märks det inte på vår lista. Endast på säljlistan finns det efternamn som för tankarna utanför Nordens gränser. Vi kollar inte vem som ligger med vem, men jag vågar ändå påstå att de flesta på ledande positioner i vår bransch är ­heterosexuella. Någonstans finns det ett glastak och i det fastnar alla som inte lever upp till den heterosexuella mannens bild av sig själv. Visst har branschen förändrats sedan ”Mad men”, men än finns mycket att göra.

Det ska bli intressant att se om det går att rädda AMF:s varumärke.

I kväll debatterar jag hemlöshet och marknadsföring i SVT:s ”Debatt”.

Det är positivt att både Thomas Mattsson och Jan Helin gillar att snacka. Det har inte hänt sedan Bo Strömstedts dagar.

ICA:s tortillafilm är riktigt rolig. Och den bör funka lika bra i radio.

Den enda reklamare som kommer att vara nöjd med titanäggsvinnaren är Nina Åkestam.

Det är kul att Paggan återvänder till mediepolitiken.

Farfars diskade annons för WWF är riktigt bra.

Att Annika Falkengren sparkar Odd Eiken är ett bevis på att hon äntligen tar kommunikationsfrågor på allvar.

Det är sorgligt att den svenska fackföreningsrörelsen alltid har haft så ohyggligt svårt att omsätta sina fina idéer till praktisk handling. Det gäller allt från pensionslösningar till anställningstrygghet till A-pressen. Fackets medlemmar förtjänar en rörelse som vågar ta strid för sina ideal, både i talarstolen och i styrelserummet. Med andra ord, Wanja borde ha avgått i tisdags.

Jag kan inte tänka mig något värre än att bli Grillad.