Några ord om ägarens rätt

Claes de Faires avslöjande om att LO hade synpunkter på Lotta Grönings och Lena Melins medverkan i Aftonbladet har satt i gång starka reaktioner. Både DN:s och Svenskans ledarredaktioner har kommenterat avslöjandet. Bägge verkar tycka det är helt felaktigt att en ägare har åsikter om vad som står i deras tidning. Jag minns inte att de var lika upprörda när Peter Hjörne tog en Israelkritisk ledarskribent i örat.

Frågan kompliceras en smula av att man inom rörelsen nu anser att det är borgerliga medier som gjort att förtroendet för Mona Sahlin rasar i botten. Mobbningskampanjen har haft avsedd effekt. Det blir ännu rörigare av att Aftonbladets LO:s tillsatta ledarchef Helle Klein fullständigt förnekar att LO någonsin har lagt sig i vem som skriver i tidningen. Indirekt anklagar hon sin gamla chef Anders Gerdin för att blåljuga eller så skyddar hon Wanja Lundby-Wedin.

Jag har själv fått läsa i officiella bulletiner från Bonnier AB att Resumé ljuger. Det var inte kul, men jag tycker ändå att det är självklart att familjen Bonnier som äger min arbetsplats ska ha rätt att uttrycka sin åsikt om mitt arbete. I fallet Aftonbladet och LO är grejen att Lotta Gröning inte är någon bra skribent. Hon är lika förvirrad som sin frisyr och det är bara att läsa hennes usla bok om Mona Sahlin om man vill ha den teorin bekräftad.

Att det sedan är en usel ägarstrategi att pilla för mycket i detaljer när det gäller en tidning är bevisat i och med A-pressen fall. Men vi måste komma bort från tanken att tidningsägare är större och bättre än andra människor. De är precis lika småsinta och känsliga som alla andra.