DN:s Åsa Beckman lever inte som hon lär!

En intressant kulturdebatt har blossat upp på DN:s kultursida. Frågeställningen är hur svinaktig får en (manlig) kulturperson vara mot en kvinnlig dito. Har mannen vissa fördelar eftersom han anses vara ett geni? Underförstått är det inte finns några kvinnliga genier. Debatten ligger precis rätt i tiden för Katarina Wennstam som skrivit romanen Alfahannen som tar upp ett manligt svin inom teatern. Jag har inte läst boken, men kritiken författad av kvinnor har slagit ner på den teoretiska överbyggnaden. Läs här och här.

För några dagar sedan kom Åsa Beckmans attack på ikonen av manliga genier: Stig Larsson. För tio år sedan blev han inbjuden till DN av kulturchefen Arne Ruth och fick smäda Beckman utan att någon försvarade henne. Larssons nyckelmening är: ”Jag ska pissa i din gom så att du aldrig mer kan prata.”

Beckman är fortfarande sur läs här.

Ungefär i samma veva publicerade DN en rasande attack på svenska bästsäljare och speciellt Camilla Läckberg. Hon hånades för vad hon sagt i en mammagrupp för många år sedan. Denna gång var en kvinna avsändare: poeten Anna Hallberg. Nu undrar jag vad som är värst. Att bli hånad av Stig Larsson eller av poeten Anna Hallberg? Det är pikant att Hallbergs attack säkert har gått igenom Beckmans redaktörsfilter utan att hon har reagerat. Jag förstår att Camilla blivit sårad. Läs här. Om Åsa Beckman menade allvar borde hon försvara Läckberg mot Hallgren.

Det är bara att konstatera att det är ruggigt svårt att leva som man lär. Se detta inlägg som mitt försök.