2010-02-18
0

För en dryg vecka sedan kom Henrik Brandão Jönssons reportagebok ”Fantasiön” ut. I den kan man läsa om hur man blir en framgångsrik politiker i Brasilien, världens femte största land med en snabbt växande ekonomi. Det gäller att få alla i ett område att rösta på en. Som tack för rösterna kan de boende få kommunalt vatten. Om de råkar bo i en favela, läs kåkstad, så kan området uppgraderas och bli en satellitstad. Korruption är en självklar del av kulturen i världens största parlament i Brasilia.

Samma vecka som jag läser om detta som sker på andra sidan jordklotet exploderar den första politiska skandalen i Sverige i valrörelsen 2010. Ett antal moderater, oklart hur många, har försökt att kuppa sig in på riksdagslistan genom att värva nya medlemmar till partiet och betala deras medlemsavgift. De har precis som i Brasilien köpt sig till framgång. I Sverige är det betydligt billigare än i Brasilien eftersom medlems­avgiften är låg (100 kronor första året) och antalet röster som krävs för att nå framgång litet.
 
Jag vet inte vad moderaterna som har köpt sina röster har lovat sina väljare, men nu förstår jag bättre hur politik fungerar i praktiken. Klan- och familjetänkandet är den förhärskande ideologin inom nästan alla makt­sfärer över hela världen. Det gäller både politiken och näringslivet. Även Socialdemokraterna präglas av detta. Jag vet inte hur många av landets topp­socialdemokrater vars föräldrar också var toppsossar, men det känns som mer än hälften, tänk bara på Mona Sahlins och Thomas Bodströms föräldrar. Precis som inom adeln går privilegierna i arv. Det enda parti som verkar se detta som en fara är Miljöpartiet. Det faktum att språkrören inte får sitta i tid och evighet skapar en sundare, mer dynamisk partikultur.

Den aktuella Moderatskandalen bäddar förstås för att politikerföraktet späs på ytterligare. Det ska bli intressant att se hur Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann städar upp i den här röran. En sak är säker. Detta är bara början på en mycket smutsig valrörelse.
 
I veckans tidning berättar vi lite om vänskapskorruptionen inom hovet. Självfallet gick designuppdraget till det stora bröllopet inte till Sveriges bästa designbyrå utan till nära vänner till Daniel Westling och Victoria.

Nu startar vi ännu en kategori i Reklamallsvenskan: banner. Tidigare har vi haft detta medieval lite på nåder, men nu får man lika många poäng i banner som i alla andra kategorier. Kvaliteten på landets banner­annonsering måste höjas. Det här är vårt sätt att hjälpa till. Nu hoppas jag att landets webbkreatörer anstränger sig. Den globala medieindustrin väntar med spänning. 

I fredags läste jag intervjun med Stampens ägare Josefin Hjörne i DI. Hon letade efter en spade när hon var grävande reporter på M och försökte intervjua Mona Sahlin. Dagen efter förklarade Stampens vd Tomas Brunegård på DN Debatt att journalisterna ska hålla nere sina lönekrav i den stundande lönerörelsen, samt att public service inte ska hålla på med lokaljournali­stik på nätet. Det är bra när makten är tydlig med hur den tänker och vad den vill. Ödmjukheten bor i Hammarkullen.

Nu byter vi namn på Sveriges bästa byrå till Kundens bästa byrå. Det känns bra.

Nästa torsdag är det Resumébar på Ambassadeur. Då hyllar vi den svenska reklamelitens stjärnkreatörer. Varmt välkommen!

När du läser detta sitter jag på ett flygplan på väg till Visby. Ska hålla mitt föredrag om reklam och marknadsföring på Sveriges vackraste ö.