Hjälp dem in

Läser Urban Express, Schlingmanns och Kjell A:s intressanta bok med framtidsvisionen att världen ska tas över av städerna, och oss kvinnor.

Jag lämnar oss kvinnor därhän i detta inlägg (i viss mån har vi nog ändå redan tagit över) och förvånas inte över teorin att städerna ska ta en så central roll i våra framtida liv. Städerna växer och nya miljonstäder poppar upp som svampar i skogen.  Över 50% av jordens befolkning lär nu bo i urbana miljöer till skillnad mot ca 10% vid 1900-talets början.

Som jag skrivit tidigare, dras vi människor till att vara på ställen där vi vet att andra är. Där det händer saker. Människan är ett flockdjur och städerna är centrum dit vi färdas för att samlas, umgås med varandra och andra. Det är till städerna vi flyttar för att mötas, hittar sysselsättning, hitta kärleken kanske, utbyta erfarenheter och överföra kunskap till varandra.

Trots att vi lever mitt i den digitala revolutionen kommer det alltid att finnas kunskap som aldrig skrivs ner. Kunskap som förs över via ”mun mot mun-metoden”, genom att vi träffas och pratar med varandra. I, och utanför, våra nätverk.

Men, städer är stora, livet snurrar snabbt, alla har bråttom och tid en lyxvara. Nätverken finns sedan gammalt, via gemensam skola, grannskap, historia och traditioner.

Tänk därför lite extra på nyinflyttade kollegor, släktingar, bekanta.  Ja, alla människor ni möter som inte alltid bott i den ”den stora stan”.

För som Per Schlinmann uttryckte det i Jenny Strömstedts program i förra veckan; Vi måste hjälpa dem som inte ha kontaktnät i städerna att komma in.