Rosa – en känsloladdad färg

Färger är intressanta ur ett kommunikationsperspektiv. Färger som synintryck påverkar individers tolkning och utvärdering av varumärken. Färger bidrar till att frambringa känslor. Färger kan aktivera och stimulera  våra minnen, tankar och upplevelseförmåga. Otydliga färgval kan också försvåra ett företags kommunikation med kunderna och försvåra möjligheten att skapa en image av ett varumärke. Det finns all anledning att intressera sig för färger!

Jag har läst lite olika böcker i ämnet (men tipsa mig gärna om fler!) med allt från både kulturella och psykologiska infallsvinklar. Jag läste nyligen boken ”Rosa – den farliga färgen”, författaren är socialantropolig och har studerat färgen rosa ur ett genusperspektiv. En spännande bok för den som är intresserar sig för färglära och perception.

Rosa är spännande då det kanske är den mest känsloladdade färgen vi har i vår kultur. Det beskrivs i boken hur färgen historiskt ändrat skepnad, från att ha knutits till manlig styrka och krigiskhet, till att idag associeras med mjukhet, kvinnlighet, fåfänga, barndom, oskuld, lust och glädje. Den beskrivs t.ex. i vissa sammanhang som en fas alla småflickor går igenom på väg till vuxendomen.

Men rosa är också en motsägelsefull färg som ”gör något” med omgivningen. En anledning att det är en så laddad färg är att den har en tendens att dra skiljelinjer mellan bl.a. kön, sexuella läggningar eller social status (ex. den rosa skjortan).

Rosa har blivit något centralt i barnsammanhang. Klädkedjornas barnklädesavdelningar är indelade i ljusblått och rosa redan från bebisstorlekar. Vi lever i en tid då könsfixeringen kring små barn är viktig. Skillnaden är att det finns många fler sätt för vuxna att markera kön än för barn. På barn syns det inte lika självklart. Kläder och estetik blir därför ett viktigt och effektivt redskap att könsbestämma barn. Intressant nog fungerar sexualiteten som en sorts gränsvakt enbart för pojkar. En rosaklädd pojke riskerar att uppfattas som feminin och lite bökig. Medan en blåklädd flicka sällan misstänks vara lesbisk. En pojkflicka, som till en viss ålder klättrar i träd, klär sig i ”pojkkläder” och leker med killar, är en mer lättsmält figur än den feminine pojken klädd i rosa kjol.

Rosa fungerar också som en markör för kvinnor och kvinnlighet. Detta syns bland annat i utbudet av veckotidningar och månadsmagasin. Ett annat exempel är den årliga kampanjen mot bröstcancer (Rosa bandet).

Vuxna heterosexuella män som klär sig i rosa plagg kan genom kopplingen till det kvinnligt kodade, tendera att få männen att framstå som en representant för en ny, modern och jämställd manlighet. Då kan alltså den rosa färgen ge mannen en air av självständighet, integritet och kanske till och med framgång. Flera av de stora finanstidningarna, som Financial Times, Finanstidningen och Dagens Industri trycks på rosa papper. Därför är det kanske inte så konstigt att rosa skjortor tycks vara relativt vanliga i businessvärlden. Men det kan också vara skrämma för män att bära rosa. Det är inte ovanligt att det spökar en rädsla för att uppfattas som fjollig och feminin, och på så sätt kan mannen riskera att tappa status.

Som kommunikatör tycker jag det är spännande med kulturella fenomen och sociala koder, så som hur färger tolkas. Det är i mina ögon ganska märkligt att plats, tid och position kan få avgörande betydelse för hur en färg uppfattas. Till och med nyanser av rosa kan sända ut olika signaler. Ljusrosa är t.ex. ofta den färg som småflickor är förtjusta i och mörkare cerise innebär politisk kamp. Även om rosa må vara en farlig färg – är det en färg jag tycker är faschinerande på många sätt. Snygg dessutom.